Utdrag

DEN FÖRTVIVLADE
Men jag hjälper ju inte direkt till heller. Sitter där på mitt rum och möglar bort. Kryper ner under täcket när de skriker. Sen ligger jag där.

DEN ANKLAGANDE
I fosterställning. Det är den enda jävla trygghet de gett mig. Ett täcke att krypa ner under.

FRÖKEN DUKTIG
I fosterställning. Varför gör jag så? Jag klarar mig ju egentligen ändå, jag är stark nog.

DEN FÖRTVIVLADE
I fosterställning. Det är den enda gången jag känner mig tröstad. Det är varmt, och om man anstränger sig tillräckligt kan det kännas som om någon ligger bredvid och håller om en. Då känner man sig inte lika ensam.