Det finns ett problem med släktbesök, när det gäller mammas sida av släkten. Problemet heter Finland. Inte för att jag har något emot landet i sig eller så, utan mer det faktum att jag inte är någon hejare på finska. Eller mer det faktum att jag knappt kan någonting alls. Om inte att räkna till 19 anses vara en stor merit?
När jag gick ner för att äta frukost hörde jag skum musik komma från kökets cd-spelare. Det visade sig vara en massa kända sånger, omgjorda till finska. Tanken var att man skulle lista ut vilka låtar det var. Och visst ser jag det roliga i det, för de finska versionerna var onekligen intressanta. Men när moster börjar skratta åt någon översättning av Hotell California och mamma hänger med i skrattandet så känner man sig ju onekligen lite handikappad. Undrar just vad de just sjöng som var så kul?
Nåja, de pratar i alla fall inte finska med varandra. Så några större problem är det ju inte. Men de verkar bli väldigt finska när de träffas, trots att jag tror att moster aldrig ens bott där, hon är nog född i Sverige.
Jag skulle för den delen gärna lära mig finska, så jag åtminstone kunde prata med min mormor. Men jag var inte berättigad till modersmålsundervisning när jag var mindre, eftersom att jag inte kunde grunderna i språket. Visst skulle man säkert kunna gå någon kurs eller så nu, men det gäller ju att man har tid också.
Blev just väldigt förvirrad. Skulle slå upp stavningen för de finska orden för mormor och morfar, men orden jag fick upp (mormor - isoäiti, äidinäiti och morfar - isoisä, äidinisä) var inte alls samma ord som jag lärt mig och som jag använder.
30 sek senare - Okej, efter några lexikon till hittade jag varianten mummu för mormor. Men varianten för morfar hittar jag ingenstans. Jag vågar inte lita på min finska stavning, så nu ska jag gå igenom några vykort för att hitta det skrivet.
2 min senare - Hittade inga vykort, men hittade däremot 380kr i ett födelsedagskort som legat där i över en månad. Glad överaskning!
Nåja, jag har för mig att stavningen var något i stil med eiyä, eijä, eijyä.. eller äh, jag vet inte. Utalet är något i stil med det i alla fall. Man kan ju undra vart det ordet kommer ifrån när inget lexikon vill ta upp det.
Nu ska jag fortsätta den här orgien i finska med att lyssna på Sonata Arctica, bara för det. I alla fall en stund, för klockan fyra ska vi visst vara på bowlingen.
När jag gick ner för att äta frukost hörde jag skum musik komma från kökets cd-spelare. Det visade sig vara en massa kända sånger, omgjorda till finska. Tanken var att man skulle lista ut vilka låtar det var. Och visst ser jag det roliga i det, för de finska versionerna var onekligen intressanta. Men när moster börjar skratta åt någon översättning av Hotell California och mamma hänger med i skrattandet så känner man sig ju onekligen lite handikappad. Undrar just vad de just sjöng som var så kul?
Nåja, de pratar i alla fall inte finska med varandra. Så några större problem är det ju inte. Men de verkar bli väldigt finska när de träffas, trots att jag tror att moster aldrig ens bott där, hon är nog född i Sverige.
Jag skulle för den delen gärna lära mig finska, så jag åtminstone kunde prata med min mormor. Men jag var inte berättigad till modersmålsundervisning när jag var mindre, eftersom att jag inte kunde grunderna i språket. Visst skulle man säkert kunna gå någon kurs eller så nu, men det gäller ju att man har tid också.
Blev just väldigt förvirrad. Skulle slå upp stavningen för de finska orden för mormor och morfar, men orden jag fick upp (mormor - isoäiti, äidinäiti och morfar - isoisä, äidinisä) var inte alls samma ord som jag lärt mig och som jag använder.
30 sek senare - Okej, efter några lexikon till hittade jag varianten mummu för mormor. Men varianten för morfar hittar jag ingenstans. Jag vågar inte lita på min finska stavning, så nu ska jag gå igenom några vykort för att hitta det skrivet.
2 min senare - Hittade inga vykort, men hittade däremot 380kr i ett födelsedagskort som legat där i över en månad. Glad överaskning!
Nåja, jag har för mig att stavningen var något i stil med eiyä, eijä, eijyä.. eller äh, jag vet inte. Utalet är något i stil med det i alla fall. Man kan ju undra vart det ordet kommer ifrån när inget lexikon vill ta upp det.
Nu ska jag fortsätta den här orgien i finska med att lyssna på Sonata Arctica, bara för det. I alla fall en stund, för klockan fyra ska vi visst vara på bowlingen.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar