Det var på tiden

Äntligen! Fick just en intervju till ett jobb som verkar jätteintressant! Det är iofs bara ett extrajobb och inte heltid, men verkar å andra sidan väldigt spännande
Det är ett företag som arbetar med rollspelsövningar för att hjälpa lärare och kuratorer att motverka mobbning i skolan. Lärarna blir utsatta för olika realistiska och känsloladdade situationer och får sen reagera utifrån vad som händer. Efter kursen så blir det diskussion om hur de agerade och vad man kan göra för att hjälpa elever med problem. Jag hoppas verkligen jag får det för det skulle vara ett väldigt givande arbete där jag får känna att jag gör nytta och även får använvända mina teatererfarenheter!

Mac-drömmar

Efter lite trassel från min skolas sida så kommer imorgon äntligen mina 11 000 från CSN att trilla in imorgon. Och eftersom jag redan lyckats betala alla räkningar så blir det pengar som endast ska gå till mat och andra förnödigheter.

Extra pengar + Mindre utgifter = Dags att investera i något kul!

Så, jag har funderat på en ny laptop. Funderat och svurit åt min nuvarande lilla bärbara som dras med allenhanda problem och sjukdomar som inte verkar gå att fixa med hjälp av omformateringar eller antivirusprogram. Och jag tänker inte lägga några pengar på den här gamla saken när jag lika gärna kan köpa nått nytt och fräscht. Nyast och fräschast för stunden känns ju helt klart som MacBook Air, som jag blivit rätt så kär i. Den är på alla sätt och vis (förutom den där ensama usb-porten) alldeles perfekt för mina behov. Liten och smidig, väldigt trevlig design, det är en Mac, och är lätt att släpa med sig. Man behöver inte ens släpa med den, till skillnad från min oldie laptop så väger den ju inte ett dyft. Det känns lite jobbigt att gå med den här på ryggen när man ska någonstans, tillsammans med alla sladdar och skit. Den har ju också en rätt mysig batteritid på fem timmar (fast jag har hört att det snarare är fyra?), till skillnad från min nuvarande timme. Väldigt bra när man sitter några timmar på tåget, det är rätt trassligt att koppla in en massa sladdar. Särskilt om man sitter mot gången och personen innanför vill ut, och man då måste få undan alla sladdar och datorn utan att trassla in sig själv i hela grejen. Nej, mindre sladdar och mindre dator passar mig bra. Ska bara övertala min mamma om att låna mig 5000 så att jag har råd med den där maten också...

Morr!

Vaknade helt klart på fel sida idag. Till en början var jag irriterad på pengatrasslet då jag inte fått några pengar från CSN än, och sedan fortsatte det med att jag inte hade några rena kläder, att de hade tagit bort annonsen med jobbet jag skulle söka på AMS, och en hel massa andra småsaker. Stackars pojkvännen fick höra mitt sura muttrande och arga morrande halva dagen. Lugnade ner mig runt frukost, men kom sen, av en anledning jag knappt minns nu, igång igen.

Mitt humör är väldigt svängigt från och till, det erkänner jag. Och efteråt blir jag bara arg på mig själv som låter det gå ut över andra. Min mamma gör samma sak, så det kan ju ligga i släkten. Vem vet.
Efter att ha tagit mig iväg till teaterrepetitionerna blev jag dock mitt vanliga jag igen. Hur trött och sur jag är innan så blir världen alltid lite ljusare när jag kommer dit. Jag känner att jag hör hemma på scengolvet (eller just nu, golvet i någon form av gympasal på en fritidsgård), inte sådär bortkommen som jag känner mig under lektionerna i skolan just nu. Det skulle vara så underbart att komma in på en teaterskola, att börja varje dag med lite kropp- och röstuppvärmning, köra lite improvisation eller repa den pågående produktionen. Tänk att få göra det varje dag, det skulle bara vara helt.. wow!

Är också rätt sugen på en journalistutbildning, helst på en folkhögskola. Enligt vad min lärare i textkommunikation sa om skillnaderna på det och högskolans utbildningssätt så tror jag folkhögskolan passar mig bäst, åtminstone till en början. Mer praktiska övningar, mer praktik i allmänhet. Och i både teatern och skrivandet så är det ju den kreativa biten som känns så stimulerande, så.

Nu bytte jag helt ämne utan att tänka på det. Men från och med nu ska jag försöka hålla de där små rycken av frustration lugna, och inse att jag är arg utan anledning. Tur att sambon bara skrattar åt mig när det händer, om han skulle tagit åt sig så skulle jag nog ha varit singel för länge sedan!

Bookmark it!

Två nya favoriter (från samma tjej faktiskt):

Shanalogic
Shop indie. Pass it on!
Webshop med handgjorda saker, alltifrån kläder och väskor till iPodfodral och brevpapper.


Pixelgirl Presents
Sida fylld med underbara skrivbordsbakgrunder och ikoner till din dator av olika konstnärer, hittar man ingen passande bakgrund här har man ingen smak (om ni frågar mig då).

What happened to Pac-man?

Det här var något av det mest korkade jag sett på länge. En reporter med anhang kritiserar på Fox News spelet Mass Effect för att innehålla sexscener som är skadliga för barn. Det låter ju vettigt, tills man inser att personerna i fråga inte vet något om spelet och att det mesta de säger bara är antaganden från deras sida. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Moraliskt dilemma

Har stött på ett litet moraliskt problem i min nuvarandra teaterproduktion. Skulle vara intressant att se vad några utomstående tycker om saken.

Just nu är jag inne i ett projekt som vi kallar för Teatergalen, där vi sätter upp pjäsen Odeli. Pjäsen handlar om en kvinna (Odeli) från Nicaragua som i unga dagar träffade en svensk man på besök i landet och följde med honom tillbaka till Sverige. Väl här så gifter de sig och får en son, Tor. Men någonstans går något fel. Odeli drabbas av en variant av schizofreni och börjar höra röster som i hennes huvud framställs som kråkor. Pjäsen utspelar sig år efter att sjukdomen brutit ut. Tor blev tagen av socialen och Odelis man har lämnat henne. Åskådarna får se Odelis kamp och försök till försoning med kråkorna. Pjäsen är skriven av en medlem i Lunds Studentteater, och är en verklig berättelse ur hans liv. Pjäsens huvudkaraktär är alltså hans mamma medan Tor är han själv som ung.

Problemet ligger i slutet på pjäsen. Vi gör föreställningen i samarbete med en grupp människor med psykisk ohälsa och ett gäng olika organisationer. Den andra gruppen som själv alltså lider av olika psykiska besvär ska framföra kortare humoristiska sketcher om saker som man kan relatera till i vardagen; t ex. tvångstankar och städmani. Deras dramaledare har förklarat att de inte kan göra något för djupgående då vissa av dem faktiskt skulle kunna bli förvirrad över sin roll och ha svårt att hålla isär den och sig själv.

Med det här i åtanke har vi funderat över slutet. I original så slutar det med att Odeli efter att ha försökt sluta fred med kråkorna (och lyckats få över några av dem på sin sida) tar en överdos av sin medicin, och på så sätt dödar både kråkor och sig själv. Efter att hon hittats död av sin son och föredetta dansar hon och kråkorna tillsammans ut från scenen.

Verklighetens Odeli tog inte livet av sig utan lever fortfarande, även om jag inte vet hur hennes hälsa är nuförtiden. Och den andra gruppens dramalärare var mycket skeptisk till att hon skulle ta livet av sig, då det skulle sända ut fel signaler till gruppen med psykiska problem. Hon är oroliga att vissa kan tolka det som att det vi visar säger att självmord är den enda lösningen på problemet.

Manusförfattaren är dock inte helt positiv till tanken på att vi ska ändra vårat slut, även om han inte kan hindra oss från att avsluta pjäsen tidigare. Vi har därför funderat på att låta Odeli ta tabletterna och sedan göra en blackout och låta pjäsen sluta där. Alternativt visa hur hon faktiskt sluter fred med kråkorna och kommer överens med dem.

Vissa i gruppen tycker dock att det här inte gör författaren rättvisa, och vill heller inte att vi ska försköna verkligheten, då det faktiskt finns de som tar sitt liv av den här anledningen.

Jag tycker att det känns som ett bra val att göra som deras dramaledare säger och inte visa självmordet. Jag vill inte vara orsak till att någon som redan har det så svårt att få livet att gå ihop att må ännu dåligare. Men å andra sidan så är det inte så pjäsen är skriven, och självmord finns ju tyvärr runtom oss. Och kanske är det fel att skydda de här personerna mot verkligheten som den faktiskt ser ut, det kan ju leda till att deras återanpassning till vardagen blir svårare.

Vad tycker ni? Åsikter uppskattas

Morgonljus

En annan solig dag från i somras.

Igår vaknade jag av att solen kikade in genom fönstret. Fick ett plötsligt ryck, tog mig upp ur sängen, klädde på mig, lämnade pojkvännen sovandes och tog mig en morgonpromenad. Eller morgon och morgon, klockan var elva. Men det gjorde inte saken sämre på något vis. Det var helt underbart! Mitt dygn har varit lite uppochned efter så lång ledighet, så det kändes som jag inte fått se solen på veckor. Jag promenerade upp bland en massa bostadsområden bakom Delphi som jag inte ens visste fanns. Det är rätt mysigt att promenera runt och se folk komma igång för dagen. Någon målade om sitt hus, andra var som jag ute och traskade runt. Jag tycker det är rätt härligt att bara gå runt och titta på folks hus och trädgårdar, tänka "så där skulle jag vilja bo" och fundera på vad det är för folk som kan tänkas bo där.

Jag tänkte nu att jag skulle ta en promenad även idag. Men när jag vaknade så syntes inte solen till någonstans. Får hoppas på imorgon istället.

Året som gick

Lite såhär efter alla andra börjar jag tänka igenom mitt 2007. Det var, på sätt och vis, det mest spektakulära året i mitt liv. Jag lärde mig åtminstone mycket.

Snabb sumering

Januari
Skolstart. Dags att börja repa Klassfiende. Roligt, även om jag är väldigt negativt inställd till min roll. Tror jag sökte till scenskolan i Malmö den här månaden. Kom som väntat inte in.

Februari
Fortsatt repetition av både Klassfiende och Kärlek och Korsetter. Minns inte så mycket mer, vilket känns lite skrämmande. Börjar gilla min roll i pjäsen.

Mars
Premiär av Kärlek och Korsetter. Det hela går bra, även om det kunde gått bättre. Föreställningar två ggr i veckan resten av månaden. Åkte också till Tenerife en vecka med pappa och resten av familjen på den sidan. Njuter av sol och vila.

April
Repar mer klassfiende. Resten av månaden? No idea. Förmodligen prov och inlämningsuppgifter - bara två månader kvar på gymnasiet!

Maj
Förhållandet med M knakar i fogarna. Mår rätt kasst över saken. Premiär av Klassfiende. Det går bra, även om min hand blir lite söndersliten av motspelares klocka. Börjar samtidigt jobba på Furuviks Camping där jag ska vara över sommaren.

Juni
Lämnar M. Det vanliga slutpåettförhållande-tjafset. Mindre roligt.
Studentbal! Väldigt roligt. Studenten - mycket roligt! Visslar väldigt lågt i pipan när vi åker runt i flashig bil.
Åker på IRL-träff med L7. Träffar Niklas som jag pratat mycket med sen över ett år tillbaka, och väldigt mycket de senaste månaderna. Niklas visar sig vara trevlig, vilket leder till en del mun-mot-mun-aktiviteter.
Åker till Gotland på cykelsemester med Madde och Linnea - skoj! Jag trodde aldrig jag skulle kunna cykla mer än en mil åt gången. Fast solen lös med sin frånvaro (haha).
Firar midsommar, jobbar en hel del.
Åker till Niklas i slutet av månaden, vilket går över förväntan. Får bekräftat att det hela är seriöst från båda sidor. Mysigt!

Juli
Åkte hem igen.
Tog bort ett födelsemärke, läkaren på privatkliniken såg sur ut när han insåg att jag inte behövde betala.
Blir antagen till Lunds Universitet - Öst- och Sydöstasienkunskap - japanska.
Niklas hälsar på och får hänga med min familj när jag är på jobbet. Det går som tur är bra!
Letar febrilt boende. Hatar tanken på studentkorridor.

Augusti
Får tag på boende i studentkorridor. Surar över tanken.
Countryfestival i furuvik = massa cowboys på jobbet. Roligaste jobbveckan!
Tar farväl av Gävle-kompisar och far söderut med första stoppet hos Niklas.
Lämnar Niklas och åker till mitt blivande hem.

September
Upptäcker att jag trivs jättebra med korridorslivet.
Första dagen i skolan - pratar med någon tjej som ska läsa kinesiska och killen bredvid henne som jag tror hette Jack eller nått.
Går några dagar till i skolan och konfirmerar att killen faktiskt hette Jack. Träffar också ett helt gäng med andra roliga människor. Börjar känna mig riktigt hemma!
Både mor och far kommer till Lund med mina saker, börjar få lite ordning på rummet.
Lär mig betala räkningar.

Oktober
Ninja-Piratsittning. Hija!
Köper mitt älskade Pop'n-spel med kontroll.
Hälsar på i Gävle. Madde och Linnea pratar mycket om London. Jag tänker bara att jag också skulle velat åka till London. Provar glammig silverglitterklänning.

November
Klipper av mitt hår. Blir jättenöjd.
Går med i studentteatern, blir värvad till ett projekt jag inte vet något om. Spännande!
Börjar leka med scrapbooking.

December
Niklas flyttar in, fast inte officiellt eftersom man bara får bo en per rum. Men han måste ändå ha nytt jobb, så varför inte hitta det i Lund? Båda har tröttnat på att åka tåg varje helg.
Börjar repa okänt projekt som visar sig vara pjäsen Odeli. Jättetrevliga människor och jättespännande pjäs. Här ska skådespelas!
Åker hem över julen. Firar jul. Träffar folk, skoj!

Okej, det blev inte en såå kort sumering. Men det var, hursomhelst, ett lyckat år måste jag säga. Fick börja ta hand om mig själv, vilket jag verkligen behövde, och kastades in i det riktiga livet. Riktigt spännande. Fast 2008 ska såklart bli bättre. Men blir det lika bra blir jag nog nöjd ändå.

Mål för 2008

• Åka utomlands. Norden räknas inte.


• Skaffa mig en ny dator. Gärna en MacBook Air.


• Skaffa mig (och Niklas) en snygg, snajdig lägenhet.


• Skaffa mig ett jobb.


• Komma in på en teaterutbildning / Göra ett framsteg i karriären på annat sätt.


• Bli lite hälsosammare (= motionera).


• Se till att inte alltid kräva så mycket av mig själv (= tycka att det är okej att inte få högsta betyg).

Det känns som en vettig lista, jag ska nog klara av det där. Heja mig!

Skolstart

Så, skolan börjar igen på måndag. Känns sådär, kan jag ju säga.
Min tanke var ju att under jullovet hitta ett jobb, så jag kan tjäna ihop lite kosing innan jag förhoppningsvis börjar plugga teater (alternativt blir upptäckt och får jättemånga skådisjobberbjudanden!). Men jag var rätt lat med hela jobbletandet i början, och har inte kommit igång förän de senaste två veckorna. Och att få ett jobb i en stad fylld av akademiker är ju inte det lättaste, för det finns ju rätt många kvalificerade människor här. Att komma med tre år teaterprogram och en termin japanska får inte direkt någon arbetsgivare att hoppa av glädje.

Nåja, idag sökte jag ett arbete på Ica Maxis mediaavdelning som jag hoppas jag kanske kan ha en chans på. Håll tummarna för mig!

Men litteraturen för terminen (dvs. ett stycke bok) är inhandlad, och jag förbereder mig för att kasta mig in i japanskans underbara värld ännu en gång. Dock med mindre entusiasm den här gången. Jag tror den skoltröttheten som drabbade de flesta på gymnasiet lagt sig över mig nu. Vilket är lite illa med tanke på att jag nu kan hoppa av om jag vill. Men ja, utan jobb kan jag ju inte klara ett avhopp rent ekonomiskt, så det får vänta ett tag.

Eller så ringer någon och erbjuder mig ett jobb innan klockan elva på måndag? Man kan ju alltid hoppas.

Tv-spel på biblioteken

Såg just på nyheterna hur de berättade om att ett gäng bibliotekarier hade fått gå en liten tv- och datorspelskurs anordnad av Goodgame med anledning av att fler och fler bibliotek har börjat låna ut just spel.
Själv tycker jag det här är en jättebra grej. Jag kommer ihåg att det redan när jag var liten fanns ett litet utbud av datorspel att låna på bibblan. Ens föräldrar kanske inte har råd att köpa så många spel åt en, men de har råd att följa med en till biblioteket någon gång i månaden och låna hem Mulle Meck bygger bilar eller Fjärde Klass. Särskilt för barnfamiljer (och unga studenter och arbetslösa för den delen), där ekonomin ibland kan vara betungande så kan det här vara en bra möjlighet.
Dessutom så är ju biblioteken en samlingsplats för kultur. Där finns ju, såklart, böcker, men även filmer och cd-skivor tar idag upp en del av utbudet. Och jag ser ingen anledning till att spelen inte skulle kunna ta sin plats bredvid dessa.

Men en manlig bibliotekarie i inslaget var väldigt upprörd över förslaget. Han tyckte att spelen inte hade på biblioteken att göra, och trodde att de skulle tränga bort böckerna från hyllan.
Men kom igen nu bibliotekarien, se dig runt i ditt lokala bibliotek. Skivor och film, som redan funnits där bra länge, har inte på långa vägar gjort att böckerna minskat i antal. Snarare tror jag att de har lockat fler människor till biblioteken, och det är nog den enda effekten tv-spelen kommer att ha om de får täcka en hylla eller två därinne.

Goodgame har även skrivit ihop ett litet brev som du kan skicka till din lokala politiker för att få in spelen på just ditt bibliotek. Det hittar du här.

Samla på!

Om jag skulle börja samla på något specifikt skulle det nog få bli Kingdom Hearts-relaterade grejer. Åtminstone kände jag så igår kväll när kikade runt på olika samlarprylar på tradera och ebay. Till slut kunde jag inte hålla mig ifrån allt fint och slog till på tre stycken Kingdom Hearts Formation Arts Vol.2-figurer. Kairi, Långben och Oogie Boogie från bilden nedan kommer därför snart att finnas i min ägo.

Men nu vill jag ju ha hela serien! Även de sex som var i Vol. 1. Problemet är ju såklart att hitta dem. Många säljer dem i kartonger med en hemlig figur i varje, och då gäller det alltså bara att köpa tills man hittar alla. Alternativet är ju då att surfa runt på nätet och hitta alla från privata säljare, vilket ju också kan ta sin tid. Men hey, man måste ju ha något att göra om dagarna!

Sen vill jag absolut ha en snajdig Axel-figur som jag hittade, som dock kostade en smärre summa. Mer exakt närmare 400kr. Men om man bara har lite pengar över någon vecka..!

Kanske borde börja samla ändå, jag har alltid gillat att samla på grejer. Min samlarhistoria innefattar:

• Hockeybilder
• Poggs
• Någon form av små plastmonster jag nu glömt namnet på
• Frimärken
• Spice Girls-saker och tidningsurklipp
• Sagan om Ringen-prylar

Kanske kan man lägga till Barbies samt My Litte Ponnys, men de var för dyra för att jag skulle ha råd att få ihop någon sorts samling. Frimärkena fick jag nog ihop ett helt album av, men jag letade aldrig särskilt mycket efter något speciellt, utan köpte lådor med frimärken på Bokia. Hockeybilderna brydde jag mig egentligen inte om, men alla killar som jag umgicks med höll på och bytte sånna hela tiden, så jag ville inte vara sämre. Alla gillade att byta med mig också, för jag byte bort sällsynta kort mot riktiga skräpkort utan att blinka. Inget sinne för affärer där inte!

Nåja, jag siktar på att få ihop hela serien med Formation Arts-figurer nu. Vi får väl se hur det går.

Facebook song

Helt underbart :)

Begär

Okej, jag är officiellt kär. Kikade idag på den guidade turen till MacBook Air på Apples hemsida, och herregud! Jag måste bara ha den datorn.

Bara det att den är lika tjock som ett av mina fingrar när den är stängd är ju nästan tillräckligt i sig. Men jag älskar sånna små funktioner som att man kan zooma i, rotera på och bläddra bland bilderna med hjälp av touchpaden.

Att den sen inte har en inbyggd cd-läsare gör faktiskt inte så mycket. Jag installerar inte så mycket på min laptop som inte finns på nätet, och om jag ändå vill göra det så går det att göra trådlöst via den stationära PC'n eller koppla in en extern. Och jag krånglar gärna lite extra med det om jag kan få en så tunn och annars funktionell dator. Det enda negativa är att det bara verkar finnas en USB-port.

Kikade lite på studentpriset, och det låg på 14 850. Om jag bara får ett jobb slår jag nog till. Har haft min gamla trotjänare i snart tre år, det börjar bli dags att gå vidare :)

Wow!

Ikväll känner jag verkligen att jag är nöjd med mitt liv. Jag har en pojkvän, som till och med är min sambo nu, som jag älskar otroligt mycket och som älskar mig tillbaka. Jag har föräldrar som bryr sig väldigt mycket om mig och en syster som står upp för mig i vått och torrt. Jag har alla mina gamla kompisar från Gävle, som jag fortfarande har bra kontakt med trots avståndet, plus alla nya vänner här i Lund. Jag är med och sätter upp en föreställning jag tror kommer bli otroligt bra! Jag pluggar något jag vill plugga, men har massor av andra saker jag skulle kunna göra. Det är det som känns bäst, jag har allting framför mig. Jag kan ta ett jobb, söka teaterskolor, försöka få teaterjobb eller åka till Japan och plugga. Jag har pengar så jag klarar mig, och jag vet att jag klarar vad jag nu än bestämmer mig för att göra. Mitt liv rockar!

Och imorgon kommer Madde och Linnea hit och hälsar på, vilket också ska bli jätteroligt! Får se vad vi hittar på. Jag måste ju visa dem Lund, sen lär vi väl springa runt lite i Malmö. Annars är det ju bara Lina från Gävle som tittat in, så det är roligt med lite fler folk hit. Sandra planerar också att komma förbi om inte alltför lång tid, vilket ska bli lika roligt det!

Eftersom att pojkvännen åkte till Småland idag för att ta ut lite grejer som står i hans gamla lägenhet så är jag ensam hemma ikväll. Ska nog ta och vira täcket runt mig, äta lite vindruvor och spela Farao samtidigt som jag slötittar på tv. Mysigt!

Och så var det över

Så var det över. Ända sen jag lade ner kontrollen efter att ha avklarat det första Kingdom Hearts så väntade jag spänt på nästa. Men när jag väl hade det i handen så var det så mycket som kom i vägen, och jag hade aldrig tid att spela. Men nu är även det avklarad, och jag är hur nöjd som helst.

Varning för spoilers

Den mest oväntade vändningen för mig var att det faktiskt var Riku, och inte Ansem (eller snarare Xeanorth) som stod vid de där skärmarna i början. Jag hade inte ens tänkt mig det som en möjlighet. Jag har inte spelat klart Rikus historia i Chain of Memories, så kanske avslöjades det något om det där, men för mig var det helt oväntat.
Att Roxas var Soras nobody kändes inte så oväntat, det anade jag så fort man började få veta mer om vad en nobody faktiskt var.
Axel! Jag gillade verkligen Axel, så jag tyckte det var trist att han försvann. Jag vet ju att han kommer medverka i ett av de kommande spelen i bärbart format, men ändå. Han var tuff.

Slut på spoilers

Allt som allt var det ett bra spel. Det nådde inte riktigt upp i klass med sin föregångare, det var lite för lätt och slutet var inte lika rörande. Men jag älskar fortfarande serien, och längtar så mycket till sommaren, då det kommer två eller tre(!) nya spel. Yay!
En sak jag tyckte satte en rolig touch på spelet var att Atlantica-världen plötsligt var en musikinspirerad värld utan fiender där det gällde att trycka på rätt knappar i takt till musiken. Svårighetsgraden låg i och för sig strax ovanför jättelätt, men det var en trevlig avslappning när man kände att man inte orkade slå på heartless för stunden.

Jag är för övrigt väldigt förtjust i lejon-Sora. Till nästa vanliga spel i serien borde varje Disney-värld ha sin egen outfit. Den här gången hade man det ändå i hela fyra världar, så varför inte resten med?

Nu blir man ju såklart nyfiken på vilka världar man kommer få besöka i framtiden. Jag var inte överdrivet förtjust i Port Royal, så den får gärna försvinna vad det gäller mig. Ringaren i Notre Dame har vi ju inte sett till än, det känns inte helt otroligt. Och Bambi kanske, så vi får se Sora som hjort! Och så Lady och Lufsen så vi får se dem som hundar, och Aristocats som katter. Okej, kanske lite mycket djur för ett spel. Törnrosas skogar har tydligen setts till i någon trailer, så de lär väl dyka upp. Men får jag välja en film som jag absolut vill ha med så blir det Pochahontas. Go indian-Sora!

Elektroniska inköp

Hur kommer det sig att man jämt vill ha mest saker när man har som minst pengar?
Trots att vi är rätt panka efter julen slog jag och Niklas ändå till på ett gäng spel på Virtual Console nu när vi till slut kunde koppla upp Wiin mot vår nya router. Följande inhandlades:

- Bubble Bobble
- Super Mario 3
- Pokémon Snap
- Lylat Wars

Pokémon snap var en riktig tidsmaskin för mig. Vi hyrde det spelet på en videobutik strax efter att vi fått våran N64, och den veckan vi hade spelet fotade vi pokémon hela dagarna. Vilket jag förmodligen kommer göra denna också. Okej, kanske inte hela veckan då spelet är rätt så kort, men åtminstone några timmar.

Bubble Bobble är dock enligt mig inte alls lika kul i singleplayer som multiplayer, så det får jag ta tag i när vi köpt en till classic controller. Det är trist att man inte kan använda den samtidigt somm Wii-moten.

Mario och Lylat var Niklas inköp, och även om jag gillar Mario så kommer det nog inte bli så mycket spelande för mig. Jag suger på de äldre Mario-spelen. Testade lite igår, jag tror det var den femte banan på första världen, men lyckades slarva bort alla fem liv jag hade utan att klara den. Jag ramlar ner i hål, går rakt in i svampar och andra klantigheter. Jag håller mig nog till Galaxy.

Men nu får det vara nog med spelshopping för ett tag, man ska ju ha råd med mat också.