2006-12-07

No doubt about it!

Gwen, Gwen... vad har du nu gjort?

No Doubt var underbara, och plattan Tragic Kingdom skulle jag vilja utnämna till en av de bästa albumen genom tiderna, alla kategorier. Sen gick det lite utför sådär, Rock Steady var ingen favorit, men kört var det ju inte. Och din lilla solodebut var ju faktiskt lite käck och rolig.

Men vad hände nu? Lyssnade just igenom snuttar av låtar från din nya skiva "The Sweet Escape", och känns det som om jag snart ska få kvälvningar. Det här är ju någon form av wannabe-r'n b. Hade du inte redan varit så etablerad hade det här bara varit en av alla artister av det här slaget som kommer med någon låt som ingen minns.

Vad hände med det det speciella och egna med musiken du var med och framställde? Inte ens rösten verkar vara densamma, allt som stack ut med den är bortslipad... det kunde lika gärna varit Paris Hilton som släppte den här plattan.

2006-11-30

Dagens

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.

Eeva Kilpis

Oh noes

En 15-årig kille i Sverige har blivit omhändertagen på grund av sitt datorspelsberoende (Metro).

Hoppas inte mamma får höra om det, då lär hon ju skicka in mig direkt.

2006-11-27

Några skrubbsår

Except for a few small bruises, cuts and scars I'm fine
A few small bruises - Maria Mena

Det stämmer ju faktist. Jag trodde det aldrig, men man tar sig igenom det mesta helskinnad. Det är klart att allt lämnar spår efter sig, helt återställd kanske man aldrig blir. Förhoppningsvis lär man sig dock något på kuppen, på gott och ont.

Jag är för trött för att skriva sånna här inlägg egentligen. Det är, som jag sagt så länge nu, så mycket att göra för stunden. Men snart kommer jag tillbaka, och då ska jag skriva om allt jag velat skriva om under den här tiden.

2006-11-25

När får vi en ägg-maskin?

Den här killen har massor utav vending machines i Japan. Jag tyckte det var lite roligt.

PhotoMann Travel Photography

Jag ska försöka komma igång mer med bloggandet snart igen, men just nu tar Lucia upp så mycket av min tid att det knappt finns tid att berätta om det.

Framtidsplaner

Efter gårdagens besök på SACO-mässan så finns det en sak jag verkligen känner att jag vill göra: Åka till japan några månader för att läsa japanska. Tre månaders japanska-studier i Tokyo från 8000, beroende på arrangör och lite sådant. Nu kommer väl själva flyget dit kosta mer, och så ska man ju bo också, men det måste ju gå att ordna på något sätt. Åh, jag vill så gärna.

Sidenote: Igår vann jag över Marcus i Donkey Konga. Så jag vill bara brista ut i ett litet: mouahahaha!

2006-11-23

Oh my

Imorgon ska jag till Älvsjö på studentmässa. För att hinna med bussen så måste jag gå upp kvart över fem.

Det kan väl ändå inte vara hälsosamt?

2006-11-22

Frazze

En fågel viskade i mitt öra att underbara Franz Ferdinand ska ha ett nytt album ute till mars nästa år. Någon som kan bekräfta eller dementera detta faktum?

Ingen Wii till jul?

Det har pratats en massa om att det ska bli skralt med Wii-konsoler i Sverige. Nu har tydligen El-giganten lyckats få till sig inte mindre än hälften av alla konsolerna som kommer till landet, hur lyckades de snylta till sig det privilegiet?
Har också nu hört från folk som fått hemska brev om att de inte kommer kunna få sin Wii till releasen. Jag väntar skräckfyllt på samtalet från Game som ska bekräfta hur det går för mig själv på den fronten.

2006-11-20

Spelen har nått in i finrummen

Jag läste lite förstrött igenom aftonbladets ledar-sida i tidningen från i söndags när jag åt min kvällsmat för kanske en timma sedan. En massa spekulationer om kommande partiledare för sossarna. Äter de sista skedarna av havregrynsgröten och bläddrar till nästa uppslag. "På natten blir jag Natasja" är rubriken och jag inser snart att artikeln handlar om WoW. Nu intresserar det spelet mig inte nämnvärt och eftersom jag ätit färdigt slår jag ihop tidningen och stället undan havregrynen och allt annat jag dragit fram.

Men efter att städningen är klar så ringer en liten klocka i mitt huvud. Vilket uppslag är det egentligen som kommer efter Ledaren? Jag vänder heltom och går tillbaka in i köket och fram till tidningskorgen. Upp med sida fyra igen, och... jo, det var faktiskt sant: större delen av Kultursidorna är till största del täckta av en lång text om World of Warcraft. Kultursidorna är till största del täckta av en lång text om ett datorspel. Aftonbladet har tagit ställning: Spel är något som platsar på de snusförnäma kultursidorna!

Nu vet jag inte om jag hamnat helt efter, kanske har liknande saker hänt förr. Jag läser sällan aftonbladet i pappersformat, så kanske är det bara jag som höjer på ögonen åt det här. Men jag kände verkligen hur världens syn på spel tagit ett steg framåt när jag såg det där. Kanske har min mamma suttit och ögnat igenom det, funderat och insett att det inte bara är tonåringar utan något riktigt liv som spelar spel... kanske.

Så dagens eloge går till Erik Wijk, kulturskribent och WoW-spelare.

En kort blogg i ett stressat ögonblick

Om tjugosju minuter går min buss, och istället för att laga mat som mamma hävdade att hon skulle göra så står hon inne i mitt rum om pratar finska med mormor. Jag gissar på att hon gnäller över att här är stökigt, men vad vet jag. Den där språkbarikaden börjar verkligen gå mig på nerverna.

Nu finns också den här bloggen placerad under Gävlebloggkartan.se.

Känner verkligen att jag skulle vilja skriva något långt och innehållsrikt nu, men jag har inte tid. Så håll utkik efter ett sådant inlägg ikväll istället.

The final countdown

Wii har tagit sig ut på fältet i USA. De lyckliga amerikanerna kan nu stå hemma i sitt vardagsrum och svinga golfklubbor och kasta sina bowlingklot.

Själv fortsätter jag att gå i väntans tider. 18 dagar kvar nu.

2006-11-19

Rocks vs 80's

Efter att ha kört en del Singstar 80's nu under morgonen/förmiddagen så känner jag mig inte helt nöjd. Låtarna är iofs sånna som man känner igen, men jag har vant mig lite vid den 'röjigare' känslan man får i Rocks-varianten. Även om låtarna håller ett högt tempo så känns de inte lika roliga att skutta runt till och leva sig in i. Kan ju bero på att det inte riktigt är min typ av musik, men man kunde ju tro att nostalgivärdet skulle kännas högre. Inte för att jag levde särskilt länge på 80-talet, men jag har ju ändå hört de flesta under mina barndomsår.

Nej, Singstar Rocks behåller hos mig förstaplatsen bland de olika varianterna av spelet jag testat.

Sammanställning

Har blivit dåligt med bloggande i helgen, har haft så fullt upp. Men här kommer ett sammandrag av helgens händelser:

Spelade nattinnebandy under fredagskvällen/natten. Blev livrädd när de första vi spelade mot var stora biffar till killar klädda i Bratz-klänningar. Vet inte om det var muskelmassan eller klädseln som skrämde mest. Kvällen kav mig ett upskrapat knä, träningsverk och ett sår på ena handen, men för en gång skull var idrott kul.

Var och hade Lucia-visning på ICA Maxi i Hemlingby. Vi tågade in med skyltar med våra nummer på, presenterade oss, sjöng en snutt och fick sedan i uppdrag att ta upp barn på scenen som skulle sjunga med oss. Barnen fick välja sång själva, och valet föll på Blinka Lilla Stjärna. Tjejen jag tog upp hade redan bestämt sig för att hon skulle bli lucia när hon blev stor.

Firade Therese som fyllde vuxen! Blev en hel massa singstar, och även om vissa av oss kände att vi var på mickarna lite väl mycket så var det skojigt. Fick också låna Singstar 80's av Therese, och det kommer jag att hårdköra idag.

Promenerade runt med Linnea på 'stan'. Vi tog den vanliga rundan via boulongern - sjukhuset - tolvfors - Eken - Borgis - centrum. Något i stil med det i alla fall. Vi hoppades på att se ett tåg eller en helikopter, men blev besvikna.

2006-11-16

Lista: Filmkaraktärer

Alex favoritkaraktärer ut filmer, eller i alla fall de hon kan komma på såhär på rak arm när hon egentligen borde skriva sitt PA:









1. Frank - Donnie Darko

Den tuffaste filmkaraktären genom tidernautan någon egentlig konkurrens. Jag menar, bara titta på honom. Han lyckas med att vara skrämmande och söt på samma gång, det är inte alla som har den gåvan. Och det finns ingen som sett den filmen som inte har en åsikt om Frank, han är oförglömlig.








2. Sam - Lord of the Rings

Sam står för de bästa delarna av triologin om man ser på filmatiseringen. Sean Astin gör ett otroligt bra jobb. Jag älskar scenen i slutet av RotK, när han pratar om Rosa. Och så förstås:
- I can't carry it for you, but I can carry you!
Sam är den riktiga hjälten.

Okej, knappt ens värt att kallas lista. Men kanske kan jag uppdatera den sen när jag kommer hem och har tid att tänka över saken lite mer.

2006-11-15

Ugly in pink

Del 1

Idag gick spelvärlden för mig ofrivilligt i rosa. Steg in på game och kikade lite mot en hylla med DS lite, och vad får jag se? En stor skylt som annonserar om den rosa varianten av DS lite med tillhörande spel. Inget fel med en rosa konsol i sig, men spelet i fråga var det lilla fenomenet Bratz.

Det är inte det att jag inte tycker att det är bra att de försöker få in tjejer på spelmarknaden, jag är ju en själv, men jag tycker sättet de gör det på i det här fallet känns smått vidrigt. Bratz måste vara det värsta som hänt leksaksvärlden på länge, med sina översminkade ansikten, jätteläppar och getingmidjor. Barbie är hälsosam i jämförelse. Och försöker man köpa in tjejer med rosa varianter av konsoler och typiska flick-spel så känns det inte som om man jobbar för att få in tjejer i spelvärlden på riktigt. De ska få en liten egen gull-lullig variant, och får inte riktigt vara med på samma villkor som killarna. Kommer det fortsätta så så kommer folk fortsätta vara skeptiska mot kvinnliga gamers och tjejerna kommer få fortsätta med att finna sig i att alla inte tar dem seriöst.

Så nej, jag vill inte alls att man redan vid barnspelen ska försöka nischa in de små töserna på en viss typ av spel. Självklart har man en egen vilja, men man blir nog mer styrd än man tror.

Del 2

Såg en rosa Ps2 på riktigt idag. Den såg ju helt okej ut på kartongen, men var ohyggligt ful IRL. Vem vill förfula ett rum med en sån?

Kortis

Ett litet inlägg såhär på morgonkvisten.

Martin Stenmarck - Sjumilakliv

Så otroligt usel låt, varför har jag tvingats höra den två gånger bara idag?

2006-11-14

Nattlyssning

Och jag glömmer bort att andas
För sex, musik och våld
Var det vackraste som hänt mig
Sen själen min blev såld


Kent - Socker

Spelen man älskar att... inte spela?

I min hylla står ett ex av Electroplankton. Jag köpte det under sommarlovet, men nu har jag inte rört det sen slutet av augusti.

Varför, kan man fråga sig?

Tycker jag att det är trist? Uttjatat? Fult eller fantasilöst? Saknar det spelkänsla totalt?

Nej, faktiskt inte. Jag tycker (till skillnad från vissa andra, det finns ju lite delade meningar om just det spelet, eller spelkonst som det kallats på sina håll) att det är riktigt underhållande, har en underbar design och är riktigt originellt. Dessutom är det perfekt utformat för just DS.

Så återigen, varför? Jo, för att jag är rädd att jag ska tröttna. Sätter jag mig och spelar det timma på timma så kommer jag till slut tappa intresset för det helt. Särskilt när det gäller ett spel som Electroplankton, där man faktiskt inte riktigt kan komma framåt. Men det gäller även vanligt plattformshoppande och andra genrer, tycker jag om ett spel vill jag inte spela klart det, eftersom det är så sällan jag hittar spel som jag verkligen älskar rakt igenom. Och då vill jag ju inte spela igenom dem och plötsligt upptäcka att det inte finns mer att göra eller upptäcka, för hur stort omspelningsvärde ett spel har så blir det aldrig riktigt samma sak som första gången.

Det här låter ju helkorkat med tanke på vad jag skrev igår om att spel ska vara korta, men jag håller fast vid det. Jag vill ha korta spel så jag får uppleva slutet på dem någon gång, bara det att jag själv kan varva mellan spel och sprida ut spelandet så det räcker så lång/kort tid jag vill.

Det här låter ju bara förvirrat. Kanske borde jag gå och lägga mig.

Dagens låt
Lover Man - Ella Fitzgerald

2006-11-13

Beslutsångest

Nej, det får helt enkelt bli så här... jag kan inte välja en låt just nu. Hela albumet passar mig som hand i handske idag.

Dagens album - The Killers - Sam's town

Speltid

Jag gillar att spela spel. Jag är bra på att påbörja spelen. Jag är usel på att avsluta dem.

Idag snodde jag åt mig senaste Gamereactor och skummade igenom brev-sidan. En kille skrev lite om längden på spel nuförtiden, och att han gärna skulle se att de var kortare. Jag håller helt klart med.

Precis som signaturentill brevet så har jag inte alltför mycket tid att spela på. På sin höjd en eller två gånger i veckan, som det ser ut för tillfället (på loven är det ju en annan femma). Och jag vill inte att jag ska behöva hålla på ett helt år med samma spel, utan att kunna börja på nytt. Och jag vill inte ha 70% av mina spel i hyllan halvfärdiga, jag vill hinna ta reda på hur det går.

Överlever hjälten? Vad hände med kompisen? Fick de varandra? Hur såg den sista världen ut?

Men jag spelar halva spelet, innan jag hittar något nytt som jag bara måste prova. Och det andra faller i glömska, börjar samla damm i hyllan.

Spel jag klarat de senaste åren: Kingdom Hearts och...

Ja, det var allt. Även om ICO och We love Katamari närmar sig sluttampen.

Så snälla, ge mig färre långkörare. Jag vågar knappt sätta igång med Dragon Quest ens, eftersom jag hört om hur otroligt långt det är.

Nej, kortare och mer kvalitativ speltid. Är det för mycket att begära?

Fan

Jag vet inte ens vad jag kan säga om den här dagen. Visst, sångframträdandet och filmandet till lucia gick bra, men... jag kan inte riktigt glädjas över det, för jag önskar verkligen att andra viktiga saker kan gå bra istället. Helt plötsligt spökar händelser som hände i början av året. Helt plötsligt måste jag ta itu med det igen. Ta itu med honom. Jag trodde redan att jag hade tagit itu med det. Men det verkar aldrig ta slut. Jag kommer väl aldrig komma vidare till något nytt förhållande när det gamla bara spökar och inte släpper taget om mig?

Och så allt annat. Nej, jag vet inte vad jag ska säga. Det går inte så bra alls bara.

Inga fler lekar nu
Jag vill inte att folk leker
Inte när de leker med mig

2006-11-12

Dagens tankeställare

Stod Daniel för:

"Är det inte konstigt, att saker som man inte har något av skrivs i plural? :o ex. noll bollar"

Jag brukar se efter dig ibland


Till dig

When I say you sucked my brain out /
The English translation is /
‘I am in love with you and it is no fun’

Jag är en sån som bara vill ligga med dej

Kände du dig träffad? Du borde veta vem du är!

Nej, sanning att säga är det dagens inhandlade bok. Innehållet består av prosatexter och dikter av Fredrik Lindström. Återkommer med hur den var när den är färdigläst. Det är den här bokens omslag som återfinns här till höger, dock inte den varianten som jag har.

Faktum är att jag egentligen hade tänkt köpa Svenska Akademins ordlista. Men ja, jag kunde inte hålla fingrarna ifrån den här. Fingrade även på "Svenska folkets frågor om språket" och "Språket - så funkar det", men man kan inte köpa allt man vill ha.
Men det blev en bok till pappa i Fars dags-present också. Den hette något i stil med Modern Historia, och tog upp en massa saker om sitcoms och internet istället för kungar och krig. Såg kul ut vid första anblick, hoppas den var det också.

Sist men inte minst lånade jag en samlingsvolym med fyra dramer av Tjechov på biblioteket, den jag ville åt därifrån var Tre systrar. Vill helst läsa ut den innan imorgon, får se om jag hinner.

.

Folk är inte alltid de ni tror, så tänk er för en extra gång. Bara en varning någon borde utfärdat till mig för längesen, det är jobbigt när man upptäcker att någon över en dag bara sviker en helt och hållet.

2006-11-11

PS3 till Japan


Att japaner är en sort för sig visste jag redan, men att de var så här komplett tokiga visste jag inte. PS3 har nu släppts i Japan och här kan ni se köbildningarna utanför en affär där alla väntar på ett ex av konsolen. Tänk att det finns så många människor i världen som har råd att skaffa sig den värstingmaskinen. Och nästa fråga är såklart... hur kommer köerna se ut vid Wii-releasen?

Två sidor av saken

Där är han igen. Han tittar ju inte ens på mig, ser ju knappt upp.

Oj, ögonkontakt. Såg han att jag tittade? Varför håller han inte kvar blicken, ville han inte se på mig egentligen? Och nu kommer han hitåt.

Han hälsade iaf. Men det verkade ju rätt så nonchalant. Han bryr sig väl inte. Så meningslöst.

---

Där är han igen. Oj, jag kan ju inte kolla på honom som ett fån heller. Då kommer han ju undra vad jag håller på med. Bäst att titta bort.

Men lite måste jag väl få titta... Oj fan, han såg mig. Titta bort, titta bort.

Men jag måste ju hälsa ändå. Annars är jag ju inte direkt så trevligt. Ta det lugnt bara. Låtsas att du upptäcker honom precis när du går förbi. Sådärja, nu verkar det som om du inte är helt desperat över att få hälsa. Det här klarade jag galant.


Eller? Insåg just hur krångligt vi gör det för oss med sånt där. Man vill att andra ska visa sig intresserade, men samtidigt gör vi själva allt för att bevisa att vi inte alls är det. Fast det inte är sant. Vad är det för dumheter egentligen?

2006-11-09

Den magiska siffran tre

Dagens låtar

Att lyssna på:
Bo Kaspers orkester - Fyrarättersmål
Bo Kaspers orkester - Bröllopsresa

Att sjunga:
Mister Wonderful - alt 2
Jerry Bock / L. Holofcener / G. Weiss
Arr: Cruds

Community-beroende?

Börjar ditt Helgon-användande gå till överdrift? Nu har Helgon.net infört en funktion som gör att du kan sätta en tidsgräns på upp til 12 timmar under vilka du helt enkelt är utestängd från siten och inte kan logga in.

Ett intressant fenomen det där. Liknande saker brukar utspela sig i diverse irc-kanaler jag brukar vara i, behöver man plugga några timmar och vill slippa riskera att man loggar in och glömmer studierna ber man en operatör blocka en ett antal timmar.

Helgon påpekar även att det är ett bra sätt att hindra sig själv från att skriva pinsamma fylle-inlägg.

Pop 'til you drop

Har (säkert efter alla andra) upptäckt ett musikspel som jag bara måste införskaffa: Pop'n!

Upplägget påminner om de flesta andra liknande spel som Stepmania, Donkey Konga, DDR och Guitar Hero - Det kommer en massa färgglada prickar emot dig och det gäller att träffa dem i rätt stund, allt i takt till musik. I den här varianten är kontrollen ett gäng knappar i glada färger.

Men självklart finns inte spelet i Europa. Dags för min första import?

2006-11-08

I wan't those shoes-shoes

Jag blir nästan rädd för mig själv när jag skriver om kläder två dagar i rad, varför detta plötsliga intresse?

Men nåja, inte är det väl för mycket begärt att be om de här otroligt fina skorna från Gwen Stefanis alltigenom fina men alldeles för svindyra lamm-märke?

Love you another day

It's okey, you can stay
Here in my arms
just for today

Just for tonight
it's you and me
no pressure of love, or destiny

I can hold your hand
just this one time
and you don't have to speak, don't have to be mine

Cause it doesn't matter, what I think or feel
just for tonight, I don't mind
I can love you another day

Bloggtips


Stötte på den här bloggen när jag klickade runt lite, och gillade den verkligen. Ta er en titt, åtminstone jag känner igen mig mycket i det som skrivs.

Från Therapeutic Pictionary

Karaoke a' la Sony

Jag hade trånat efter det här i evigheter. Stått och dreglat över låtlistor och mikrofoner sen den första varianten av spelet kom. Och till slut kunde jag inte stå emot längre. Visst har jag redan provat på Donkey Konga och Guitar Hero, och älskat båda två, men det här kändes ändå som något annat, lite mer speciellt.

Och till slut står jag där med en mikrofon i handen, och i min PS2:a snurrar spelet som till och med fått in lite tjejer på GAME och EB, Singstar. Jag föll efter många om och men för versionen Rocks. Inte för att karaoke i sig inte är något nytt, men när man plötsligt får poäng så blir det faktiskt (i alla fall med mina tävlingsinstinkter) lite roligare än vanligt. För att inte säga mycket.

Man ser hur introt börjar ta slut, första raden text närmar sig. Man sväljer några gånger för att få bort torrheten i munnen, man vill ju sjunga lite snyggt inför kompisarna. Och så tar man de första trevande tonerna.

Tre låtar senare står man och skrålar för full hals utan en tanke på hur det låter. Man skuttar runt lite till musiken och skrålar för full hals med i 'Woohoo'-et i Blurs Song 2. För det är den effekten Singstar har på folk, man släpper hämningarna och vågar vara lite tokig och sjunga toner man egentligen inte klarar av. Kosta vad det kosta vill!

Extra kul bli rdet förstås om man har en Eyetoy-kamera att plugga in. Då får man vissa delar av framträdandet inspelat och kan efter låtens slut se vad man åstakommit. Hemskt, men otroligt roligt. Annars finns förstås valet att bara lyssna igenom låten, med sig själv son leadsinger.

Och ärligt talat, vem vill inte ta chansen att få leka lite rockstjärna annat än hemma framför spegeln?

2006-11-07

Viktor och Rolf

Alltså, jag brukar ju sällan intressera mig särskilt mycket för mode i den bemärkningen att jag vill ha det som är inne och hett för stunden. Jag tar det som jag tycker är snyggt för tillfället, utan en tanke på om det matchar vad andra tycker.

Men idag så kollade jag igenom den där nya kollektionen från Viktor och Rolf som H&M håller på och gör reklam för för stunden, och det var faktiskt några saker jag kände att jag bara måste ha.

<- Först den här otroligt söta kjolen. Tröjan var dock ingen hit.

Sen, så var den här blusen också bedårande gullig. Resten av outfiten var inte så tokig den heller. ->

Inte för att jag någonsin kommer kunna få dem. Kollektionen kommer ju inte ens till Gävle, så även om det inte skulle bli svindyrt med personalrabatten så blir det inga kläder för min del. Om man inte åker till Uppsala, men allt lär ju ändå ta slut i ett nafs.

I hereby give you...

...my new obsession: dolls!

Vet inte varför, men plötsligt har jag blivit helt galen i att sitta och plottra ihop sånna här små saker. Här har ni mitt senaste verk: mig ^_^ Har tagit själva grunddockan från elouai men sen redigerat om den lite för att det skulle bli lite bättre. Det tillhör ju inte vanligheterna att jag släpar runt på playboy-väskor direkt.

2006-11-04

BKOnsert

Jag trodde knappt jag skulle kunna njuta av den här konserten. När jag tar mina första steg in i konserthuset så känner jag mig väldigt kall och aningen febrig. När jag slår mig ner för att vänta sitter jag mest och skakar, trots att jag inte alls fryser. När jag trött skickar iväg ett sms till Linnea och berättar att jag nog inte orkar se film ikväll känns det som om jag egentligen borde gå hem, och när jag sen i något slags dvalaliknande tillstånd försöker föra någon slags konversation med Fredrik börjar jag tro att jag inte kommer orka resa mig alls från där jag sitter. Men jag tänker inte missa det här, så jag går och stänker lite vatten i ansiktet på mig själv och tar några djupa andetag innan jag orkar ta mig upp på andra balkong.

För det första kan man inte säga annat än säga att Bo Kaspers Orkester verkligen binder samman generationerna. När jag slår mig ner på min plats har jag till höger om mig en liten tjej på kanske nio-tio år, och på vänster sida en äldre herre som nog passerat 70. Det är inte utan att man ler. Men jag hinner inte tänka så länge över saken. Ljuset går ner och Bo Sundström entrar scenen med ett paraply i handen, vilket rätt väntat får större delen av publiken att fnittra till. Att ha varit rädd för att inte få se konserten alls gör nog att många är ännu gladare över att vara här än de annars skulle varit.

Och så inleds all med I samma bil. Det känns rätt så mjäkigt, men så är jag också rätt less på den låten vid det här laget. Men trots den smått sega starten så bättrar sig bandet snabbt, och när lamporna går ner och introt till Dansa på min grav börjar spelas så blir stämningen näst intill magisk. Alla mina skakningar från tidigare har har försvunnit, och jag känner mig helt underbart lugn. Jag tänker inte ens på att jag mådde dåligt innan.

I början var jag orolig över att det skulle kännas som om man inte riktigt var på konserten på riktigt, när man sitter där på andra balkong, x antal meter ovanför och bortifrån scenen. Men förutom i början så infinner sig aldrig den känslan, utan man dras med hur dåligt man än ser för stunden. I och för sig känner man att ryggen ibland säger emot efter att ha lutat sig framåt för att se bättre alldeles för länge, men då är det ju bara att luta sig tillbaka, blunda, och njuta av att lyssna på Bo Kaspers i en mycket bättre ljudanläggning än den man har hemma.

Låtarna växlar fint mellan de äldre, lite mer jazziga låtarna och de nya rock-influerade sakerna från senaste skivan. Jag märker knappt av hoppen, men så har jag aldrig riktigt förstått vissa recensenters gnäll och hur mycket sämre de nyare alstren är heller. Nu har jag aldrig varit med om att jag varit missnöjd med en konsert, jag tycker alltid det är lika kul, men jag förstår faktiskt inte varför de tidigare konserterna blivit så totalsågade på vissa ställen.

Hur tråkigt det än är så har ju faktiskt allt ett slut. Men när sedan ett av extranummrena blir en av mina favoriter; En dag att bli kär på, så känner jag mig verkligen så där mysigt nöjd. Jag vet att jag kommer lyssna på BKO i iPoden på vägen hem, och även om jag lämnar konserthuset så kommer jag fortfarande behålla känslan.

Så ja, jag kan inte vara annat än själaglad över att jag inte gav upp och åkte hem, och att Gävle inte har ett sprinklersystem som spökar. Det här hade jag inte velat missa.

Ps. Ni får ursäkta för den dåliga ordvitsen i titeln, jag blev bara tvungen. ds

Fundering

Varför har varken Aladdin eller indianerna i Pocahontas bröstvårtor? Vill Disney lura i småflickor att vuxna män inte innehar sådana?

Hopp och skutt

Bo Kaspers konsert är nu inte ett dugg inställd. Det lyckades fixa sig med reservinstrument och allt som behövdes. Farmor ringde mig när jag kommit ner på stan för att ta bussen till lite folk som firade födelsedag, och berättade att hon hört det på radion. Åh, ett sånt glädjerus. Nu har jag lyssnat igenom deras album hela dagen. Bara tre och en halv timme kvar.

2006-11-03

Död åt sprinklers

Vaknar av att telefonen ligger och vibrerar på mitt sängbord vid halv elva-snåret. "Vad kan det vara?" undrar jag i mitt stilla sinne, lyckligt ovetande om vad som komma skall. Lyfter upp telefonen, klickar på öppna. Det är från pappa:

Har du hört att BKO ställts in?

Helt plötsligt är jag jättevaken. Ringer för lite mer information, och får då veta att han hört nyheten på radion. Under en konsert igår satte sprinklersystemet igång, och instrumenten ska vara förstörda. Gnh.

Konserthusets hemsida säger inget om saken, Bo Kaspers egna sida är nere för stunden. Den enda information jag hittar finns hos Expressen, och jag vill verkligen ha en trovärdigare källa än så.

En timma förflyter, och telefonen vibrerar återigen. Den här gången är det farmor:

Hörde på lokalradion att Bo Kaspers är inställt. Du kanske borde kolla upp det?

Jag släpper det lilla hopp jag hade. Det verkar kört.

Kvällen i siffror

35 - dygn kvar till Wii
1,5 - nätter kvar till Bo Kaspers
0,5 - nätter kvar till kalas med Christin och Pim
6/80 - kontakter online på MSN
00:03:47 - dagar, timmar och minuter sen jag borde sovit

Linnea wants me - I want Zelda

Så måste det vara, helt klart. För tredje gången blev jag strandsatt i Valbo för att Linnea läst busstidtabellen fel... coincidence? I don't think so!

Dagen började på Linneas luftmadrass. Vi krånglade till både i och urblåsning av luft ur den, sätten man skulle göra det på var alldeles för lätta. Det handlade inte på något sätt om att vi inte kunde lista ut de lätta sätten.

Två underbara videos till Zelda Twighlight Princess har kommit ut. Titta bara:
Opening
Video

Har just insett att jag vill ha det lilla musikspelet Pop'n som jag fram tills idag knappt hört talas om. Verkar ju helt underbart kul.

Insåg just att jag fick en hundralapp idag som jag inte har någon aning om vart den tagit vägen. Hmm, får leta imorgon.

Det var några korta uppdateringar av mina tankar från idag. Det är för sent på natten för att skriva något vettigt.

2006-11-02

Lussebloggar

Vi får ju i uppdrag att blogga på GD:s hemsida inför Gävle Lucia, så jag bestämde mig för att de inläggen kommer hamna här med. Här är det första:

Då var det dags

Så börjar färden mot en av våra mest omtalade högtider, lucia. Ska flickan med ljusen i håret vara blond? Ska alla på dagis som vill få vara lucior? Kan tjejerna också vara tomtar? Röstning eller lottdragning? Eller ska rentav körledaren/läraren få bestämma?

Jämt är det så mycket det ska beslutas om, och alltid är det någon som blir ledsen och besviken. Nu känns det som om jag har sett båda sidorna av saken: åren när man hoppades och längtade efter att få vara lucia men alltid förlorade till den där populära tjejen. Besvikelsen efteråt, och känslan av att man var ful och att ingen tyckte om en. Och så nu i år, när jag plötsligt får ett samtal som säger att jag blivit utvald som kandidat till Gävle Lucia 2006. Det tråkiga är ju att inte alla någon gång får uppleva det, alla får inte känna den där sprittande glädjen när man upptäcker att det till slut gick vägen. Men ändå kan jag inte se lucia som något ont, för även om jag sprungit omkring som tärna i tåg förut så har det alltid varit lika roligt och mysigt, och man blir alltid så förtjust när man ser hur vissa i publiken sitter och ler åt hela spektaklet. Förra året lussade jag med min kör, Gavlepärlorna, och vi var runt till sju ställen på en dag. Jag tyckte det var riktigt ansträngande och var jättetrött när jag kom hem på kvällen. Så när vi nu ska hinna runt på ungefär 40 olika ställen under någon vecka så kommer jag väl vara ett riktigt vrak mot slutet. Men roligt tror jag ändå att jag kommer ha haft.

Ja, tycka vad man vill om lucia och allt som händer runtomkring det. Men åtminstone jag tycker att man kan se mycket fint bland allt det jobbiga. Fortsätter ni läsa kommer ni säkert få höra mer om hur det går för oss kandidater och mina tankar omkring allt. Välkommen till min blogg.

//Alexandra

2006-11-01

Gamla retro-minnen


Nintendo har släppt listan över vilka spel till tidigare konsoler som kommer kunna inhandlas via Wii's Virtual console i år. Bland annat återfinns Mario Bros och The Legend of Zelda (NES), SimCity (SNES), Super Mario 64 (N64), Sonic the Hedgehog (Sega Genesis) och Bomberman '93 (TurboGrafx-16). Jag gillar verkligen att Nintendo valt att samarbeta med Sega här, Sonic är en av mina barndomsidoler.

Dessvärre så är jag ändå lite besviken på listan. Framför allt saknar jag Bubble Bobble. Ice Climber och Super Mario Bros 3, jag hade verkligen hoppats att någon av de titlarna skulle dyka upp. Förmodligen kommer de också finnas till salu med tiden, men det blir alltså till att vänta ett tag.
Men jag får ju i alla fall chansen att testa både det första Zelda och Donkey Kong, spel jag knappt sett förut. Det kan inte bli annat än spännande. Och Super Mario 64 blir det nog också till att införskaffa till slut, har aldrig spelat igenom det eftersom jag bara lånat det av mina småbröder ett tag.

Får avsluta med att säga att jag redan är störtkär i Virtual Console, och att jag är glad att priserna är så pass låga som de är. Hela listan + priser kan ni hitta här.

Tv-spel dödar faktiskt!

Alltså, det var nästan så jag trodde det var ett skämt. Men det är faktiskt en äkta film. Några ungdomar börjar spela ett spel, men efter ett tag börjar de dö på samma sätt som de dog i spelet. Verkar otroligt underhållande faktiskt. Inte som skräckfilm, som det kanske är tänkt, utan mer som en otroligt rolig komedi. Vem vill se den med mig och få sig ett gott skratt?

2006-10-31

Crazy Lady

Hon ser lite ut som en sån i den här videon, helt klart. Kate Bush - Wuthering heights är helt klart dagens låt. Man kan inte annat än älska den där inlevelsen.

Dunk, slammer, brak

Jag vet inte vad de har för sig där nere, men jag tänker inte gå och kolla. De får leka sin lilla lek, jag tänker inte vara med. Kanske är det någon som smäller i en dörr, kanske är det någon som kastar saker omkring sig, vad vet jag. Kanske lika bra om de river halva huset, så de inser hur sjukt det här. Jag tänker inte lägga mig i längre. Jag har försökt rädda den här familjen i så många år, utan att någon någonsin uppskattat det. Jag är trött på det nu, jag har ingen ork kvar. Så jag sitter kvar på mitt rum och sjunger på Vraket med Lisa Ekdahl för att överrösta ljuden. Jag tycker om den låten, synd att jag inte har någon att rikta den till.

Tortyr, Banks

Jag satt och slötittade på några komediserier på femman, först Christine (rätt okej serie, om än lite enformig) och sen vännner (The one in Vegas, längesen jag såg det avsnittet faktiskt). Så hände det. Det blev reklam innan Tyra Banks Show intog tv-rutan. Jag har verkligen inte sett ett värre program någon gång. Tyra träffar supermodeller och pratar om hur bra det är med plastiskkirurgi, och om att Heidi Klums bröst blev större än hennes när Klum var gravid. Det här programmet är bara plågsamt, varför vill femman visa oss det här?

Nej, jag ser istället fram emot kvällens säsongsavslutning av Desperate Housewives, den enda serie jag följer slaviskt nuförtiden. Dör Carlos i olyckan som visas i reklamen? Vad har Tom egentligen gjort? Varför skriker Julie? Vad händer med Bree, Andrew och Danielle? Jag är fast, de har fångat mig med sina reklamtrick. Men jag tänker inte ens sörja det, det är bara så spännande.

Årstiderna

Se det snöar, se det snöar...

Årstiderna borde växla så här, ungefär:

10 dec - 5 jan Vackert vinterväder. Snö som faller lugnt och stilla och på morgonen glittrar den sådär vackert i solljuset. Och när det är kväll så ska det vara sådär mörkt och vintermysigt, så man kan svepa in sig i ett täcke och se på någon bra film. Snön ska inte vara blöt, utan i perfekt form för slalomåkning. Men samtidigt är det tillräckligt varmt för att man inte ska frysa ihjäl i backen när man väl tvingat upp sig där.

6 jan - 6 feb Våren kommer, över dagen bara. Snön smälter lugnt och stilla utan att det blir särskilt slaskigt. Kanske någon vattenpöl här och där, men bara så det ser lite vårmysigt ut. Träden ska börja få knoppar över några dagar bara och man ska märka hur det plötsligt blir varmare så man kan ta fram vårjackan och kan använda kjolar igen. Det ska rätt snabbt bli ljusare så man känner hur man blir piggare och gladare, även om alla såklart var glada under den mysiga vintern också. Sverige har också på något märkligt sätt blivit fyllt av japanska körsbärsträd som blommar och sprider vackert rosa blad runtom sig.

7 feb - 31 okt Sommaren är här! På bara någon dag har allt vatten blivit varmt, till och med det i havet. Så det går faktiskt att bada i Vårvik utan att frysa fötterna av sig. Solen är uppe länge, så det är tillräckligt ljus att man när man tar långa nattliga promenader inte behöver välja bort vägar för att de är helt kolsvarta. Solnedgångarna är alltid sådär perfekta, och man äter faktiskt utomhus varje dag bara för att vädret är så bra. Ibland regnar det förstås, men då är det sånna där fina sommarregn som får det att lukta så där somrigt. Alla älskar såklart sommaren.

1 nov - 9 dec Höstväder, och vackert sådant. Det är behagligt svalt ute och alla löv är underbart fina i orange, gula och röda färger. Alla tar ut sina grillar för sista gången innan vintern kommer. Det regnar inte så mycket, så det är ingen risk att halka på hala löv. Istället kan man hoppa i torra lövhögar, om man nu känner för det. Alla tar fram mysiga höstjackor och njuter av att hur vackert allt är.

Ja, där har ni min perfekta värld. Nu är ju verkligheten en annan. Det regnar snöslask och det var lite läskigt att köra vägen ut mot furuvik idag. Bilen slirade en del när man var tvungen att ta sig ut på väggrenen för att svänga, men jag klarade det nog rätt bra. Hoppas i alla fall att det blir riktig vinter snart, hellre det än den här halvdana varianten.

2006-10-30

Lusseträning

Idag var det dags för det första repet med luciatåget. Åh, det kommer bli jättefint känns det som. Lät bra redan idag, så tänk hur det kommer vara om en och en halv månad?
Vi blev också informerade om att en av kandidaterna hoppat av, vilket såklart var tråkigt. Jag antar att ersättaren kommer hoppa in till nästa rep, ska bli spännande att se vem det blir.

2006-10-29

Disneykväll med Cheesecake

Bakandet blev av. En cheesecake blev det, med lite hjälp av Linnea. Det kändes faktiskt riktigt avancerat när man stod och skiljde gulor från vitor, och vände ner de skummade vitorna i resten av smeten. Det är annat än att blanda ihop chokladbollar det! Det jobbiga är ju att man måste frysa in den i hela tre timmar innan man kan äta den. Visst var smeten väldigt god och så, men den var ju faktiskt att föredra i fast form. Vi kirrade (fint uttryck) lite hallonsås också. Jag gjorde dock den lilla missen att värma den och hälla den över kakbiten, som ganska exakt var färdigfryst. Den blev lite rinnig sådär, men god nog ändå. Kakan på bilden är förstås våran. Ahem.



Sen blev det filmdags. Linnea såg Skönheten och Odjuret ståendes i min hylla, och man måste ju faktiskt se Disney någon gång då och då. Efter att den avslutats konstaterade vi dock att vi borde ta oss en titt på pitoreska Snövit också. Den är rätt underhållande, mest för att den är så otroligt moralisk och präktig. Snövit ber ju till och med kvällsbön innan hon somnar. Upptäckte dock att filmen var full av upprepningar på skämt som säkert var kul på tiden när man inte såg så mycket tecknat, men bara otroligt uttjatat och drygt nu. Nåväl, en nostalgitripp var det i vilket fall och jag blev riktigt glad över att upptäcka att Snövit minnsan är rätt rund om kinderna. Linnea somnade dock till en stund under tittandet, och jag börjar bli lite trött själv efter att ha sett klart den. Så jag tar nog och somnar in nu, trots att jag inte ätit några förgiftade äpplen.

2006-10-28

BKO

Fixade biljetter till Bo Kaspers för några dagar sen nu. Det var verkligen på tiden, för biljetterna var nästan slut. Andra raden på andra balkong blev det, men man ska tydligen kunna sitta där utan större problem så. Nu bad jag pappa min bränna ut albumen jag har liggandes på hans dator så jag kan lyssna på hela samlingen som förberedelse inför nästa lördag. Hoppas det blir så bra som jag vill att det ska bli.

Nu ska jag baka, men vad? Jättesvårt, jag får titta igenom en kokbok.

Mer Anna och Steve

På Dobrogosz hemsida upptäckte jag att torsdagskvällens vackraste låt fanns att ladda ner gratis: Looking like that. Varsågoda, njut. Det här är dagens, eller kanske nattens, låt.

Anna Christoffersson & Steve Dobrogosz

För att slippa tänka på oväsendet i huset så kan jag ju berätta lite om torsdagkvällens lilla konsert i Bo Linde-salen i konserthuset. Jazzduon Christoffersson (sång) och Dobrogosz (piano) var för mig okända fram till gårdagen, men visade sig bli en angenäm upplevelse. När jag såg sångerskan gå upp på scenen såg hon väldigt liten och spröd ut, och jag väntade mig något sprött och näpet av sången. När tjejen istället drar igång med en röst som på intet sätt låter bräcklig höjer jag ögonbryna högt upp i luften. Den oväntat mogna rösten ur den lilla, till synes unga, tjejen gör mig häpen för en stund.

Men efter två låtar börjar jag få lite sömnpiller-känsla över mig till och från. Mjuk stillsam jazz kan vara jättemysigt, men jag kan inte låta bli att vara lite rastlös och vrida lite på mig efter några låtar. Om jag bara hade hört dem förr hade jag i alla fall kunnat lutat mig emot igenkännandet, men nu blir det till och från lite tråkigt med långsam kärleksballad efter långsammare kärleksballad. När duon spelar vad de berättar är deras första hit, låten Clark Kent, höjs däremot tempot för en stund, och jag rycks med in i gamet igen. Och några riktiga pärlor finns det i låtsamlingen, dessvärre kan jag inte namnge dem för stunden. Pianospelandet håller verkligen hög klass och i några låtar på slutet sitter jag bara tillbakalutad, blundar och njuter.

Nu blev det väldigt mycket upp och ner här, men det hann faktiskt gå rätt mycket upp och ner under timmen det pågick. Jag vill dock skylla mycket av det på mig, som var trött efter en lång dag och längtade hem till min säng. Så jag kan inte annat än rekommendera Christofferson och Dobrogosz musik, deras album It's always you finns ute till försälning i detta nu. Hade jag haft pengar hade jag sprungit och handlat.

Finns det fler sätt?

Först sjöng jag I will survive högt för mig själv, det var den första låt som dök upp i mitt huvud. Nu lyssnar jag på When you were young på hög volym. För stunden lyckas det dränka den finska 'skönsången' från mina släktingar på nedervåningen. Är alla finnar så? I så fall söker jag nog inte till skolan i Helsinki, jag kommer inte stå ut. Går det ens att vara så här tondöv?

Edit: Nu spelar de Hard Rock Halleluja. Pinsamt dåligt och svårt att överrösta. Imorgon sover jag inte hemma. Vem vill ta hand om mig?

2006-10-27

Så vad det dags igen

Släktingbesök igen. Dåliga finska covers på högsta volym, igen. Mamma kom just upp lite halvdrucken och sa att de nog kommer vara lite högljudda i natt, så jag är beredd på det. Det var bara att sucka och godta det. Tittade just på ett avsnitt vänner, men volymen på min dator kunde knappt överrösta musiken nedifrån. Då blir jag på lite dåligt humör. Så om någon känner att de har plats för mig någon timme tar jag gärna emot en inbjudan.

Idag var det fotografering inför Lucia i alla fall. Fick träffa de andra tio kandidaterna, och de verkade jättetrevliga hela bunten. Vi fick sitta och trängas på någon lastvagn några stycken medan resten sköt på när vi skulle ta gruppbilder utomhus, ska bli intressant att se hur de bilderna blev. En av dem publiceras förmodligen i GD på onsdag, jag är spänd av förväntan ^^ Det vanliga klassiska gruppfotot togs också, samt porträttbilder på var och en. Av vad jag såg i kameran så blev min bild faktiskt riktigt bra, och jag brukar sällan bli nöjd. De bilderna kommer i slutet av veckan, förmodligen.

På måndag drar repetitionerna igång. Jag hoppas lite på att vi får sjunga Betlehems stjärna, för det är nog min favorit när det gäller julsånger i stämmor. Fast det kanske inte direkt är en lucia-sång? Vad vet jag, det lär visa sig då.

Det läskigaste är i alla fall att vi ska filmas när vi sjunger några strofer. Filmerna kommer läggas ut på gd.se tillsammans med en snutt där vi säger "Jag vill bli Lucia för att...". Den frågan har redan börjat gå mig på nerverna, den är så svår att svara på! Det viktigaste för mig är faktiskt inte att bli lucia, så det är svårt att komma på det perfekta svaret.

Nu ska jag göra ett försök med vänner igen, de drog ner volymen på stereon för en stund. Så skönt för mina öron.

2006-10-26

Nu kör vi på mot Lucia


Där var jag riktigt fyndig faktiskt, och ni kommer snart förstå varför.

Idag är hittills en helt otroligt bra dag! Vaknade i morse och mådde aningen illa, jag hade nämligen ett teoriprov inbokat klockan 08:45 och kände mig inte alls säker på hur det skulle gå. Pluggade på in i det sista innan jag åkte ner till Vägverket. När jag svarat på alla frågor kändes det inte så väldigt bra, jag var osäker på en del och kände mig oförberedd på ämnena som kom upp. Så när jag skulle klicka på den där lilla knappen som skulle avslöja mitt resultat så dunkade hjärtat nästan igenom bröstkorgen på mig, det var verkligen läskigt.

Men så visade resultatet sig till slut:

GODKÄND
61/65

Det var en sån lättnad. Det var gjort, jag klarade det på första försöket. Jag skulle inte behöva gå hem och dystert berätta att jag kuggat. Underbart.
Glad i hågen gick jag ut därifrån, dagen var redan jättebra. Såg då att jag hade ett missat samtal på telefonen och fick då återigen en klump i magen. För någon vecka sen sa min lillasyster åt mig att skicka in en ansökan till Gävle Lucia, och jag gjorde det, mest som en kul grej. Förra veckan blev jag alltså väldigt förvånad när jag fick ett samtal från Gävle Dagblad där en tjej berättade att jag gått vidare till en uttagning med sångprov. Provet var igår, och det var så otroligt nervöst. Efter lite tonträffsövningar fick jag sjunga understämman på Så mörk är natten, en stämma jag inte sjungit sen högstadiet. Eftersom att jag inte mindes allting blev jag tyst under vissa korta toner, men tyckte i alla fall jag tog upp sången igen rätt fort. Det kändes helt okej, allt som allt. Den lillla intervjun också.

Det missade samtalet var från GD. Idag var dagen de skulle ringa och berätta resultatet, och jag blev plötsligt återigen väldigt nervöst och ringde upp numret. Telefonen var avstängd.

Nu följde alltså några timmars intensivt väntande, innan jag plötsligt hör melodin från Sagan om Ringen strömma från min telefon. I luren berättar en mansröst med en smått deprimerad röst att han ringer angående Gävle Lucia. Jag tycker jag hör redan på tonfallet hur det gått, och tänker att det ju var kul att få ha provat i alla fall.

- Du har kommit vidare och är en av de elva kandidaterna.

När jag hör det hamnar jag för några sekunder i chocktillstånd innan jag börjar säga något om hur roligt det är. Vad jag sa minns jag inte exakt, men Linnea som satt mitt emot mig såg lite förvånad ut innan hon insåg vad det måste handla om. Åh, jag blev så glad. Och Linnea verkade så glad att jag blev ännu gladare. Delad glädje är dubbel glädje, heter det ju.

Så nu får ni hålla utkik efter mig i Gävle Dagblad, som håller i det hela tillsammans med Lions. I morgon blir det fotografering, i grupp och individuellt. Jag hoppas verkligen att de andra tjejerna är trevliga, de som var på mitt prov verkade i alla fall helt okej.

Och ja, vad säger man? Önska mig lycka till! :)

2006-10-24

Hej X

Det är jag som skriver. Ja, du vet ju vem jag är så det behövs väl ingen närmare presentation. Jag tänkte bara säga att jag verkligen tycker om dig. Lite chockerande kanske, eller? Några som vet om det har då blivit lite förvånade, och jag förstår dem. Det är ju inte direkt sånna som du jag brukar falla för, så jag vet inte riktigt vad som hänt. Men jag vet inte, det var bara någon dag som det bara flög i mig. Ja, det var ju ett tag sen nu men. Sen dess har jag väl kanske inte gett världens bästa intryck, jag är sån. Jag kan inte riktigt bete mig normalt i sånna här situationer. Det är därför jag jämt får så svårt att säga något ordentligt, och därför jag beter mig fånigt i allmänhet. Synd, för det vore liksom roligt om du fick se mig när jag är helt normal. För jag kan vara riktigt trevlig ska du veta, någon gång har du säkert märkt det. Annars har jag säkert någon som kan gå i god för mig.

I vilket fall, jag hoppas att du inte kommer dumförklara mig eller så. Eller att du än värre skrattar åt mig för att jag ens tänkt tanken. Inte för att jag tror att du skulle göra så, inte alls. Men jag vet inte, jag har lärt mig genom åren att man aldrig kan veta säkert med människor.

Du vet, ibland, eller rätt ofta faktiskt, är jag säker på att det inte är någon mening med att jag ens försöker. För verkligen, vem skulle någonsin se oss som några som skulle passa ihop? Dessutom har jag väl inte direkt något speciellt att komma med. Jag är väl en tönt rättigenom egentligen, men det är inget jag kan ändra på. Jag tycker om att vara lite nördig. Jag får hoppas du inte har något emot det. Sen så är jag väl inte modell-snygg heller, men hur kulk vore det egentligen? Det räcker väl med att man inte kan skilja den ena blonda natur-tjejen från den andra i skolan, lika bra man har något som skiljer sig från mängden så man syns. Och jag vet inte, jag har nog inga kvalitéer jag såhär spontant tror att just du skulle uppskatta. Men på nån jävla vänster känns det som om det är någonting som gör att det skulle gå ändå. Att vi har något gemensamt. Eller så är det det där om att motsatser attraheras av varandra. En kombination kanske?

Jadu X, om du fick reda på det här så vet jag inte hur du skulle reagera. Förmodligen inte till min fördel, antar jag. Jag kommer ju aldrig skicka det här till dig eller så, men om du någon gång får reda på det här själv av någon anledning så kan du ju i alla fall ge mig en chans, eller hur? Du har ju inget att förlora menar jag. Vi har väl en del smärre olikheter, men vilka har inte det menar jag. Man kan inte tycka lika om allt. Vi skulle säkert kunna ha en del hetsiga diskussioner om vissa saker, men annars vore det ju bara tråkigt.

Jag hoppas i alla fall att jag lyckas visa mitt rätta jag lite mer någon dag. Men det är svårt, du är ju så trevlig och när du ler sådär när du pratar så får jag lite svårt att komma på något klyftigt att säga. Även om jag får rätt många chanser ändå.

Nåja, jag ska inte bli för långrandig. Jag var bara lite sentimeltal ikväll. Var just på bio med min mamma, syster och lillebror. Det är nog första gången på flera år vi gör någonting tillsammans, så vi kanske har börjat ordna upp det nu. Det vore verkligen underbart, jag är trött på att må dåligt att vara hemma. Och om jag faktiskt lyckats få min familj på fötter efter tio år så känns det lite som att det nog inte finns något jag absolut inte kan göra. Den här sommaren var något av det värsta jag gått igenom, men om 'efter regn kommer solsken' gäller på familjefronten kan det väl få gälla på andra fronter med. Så jag tänker fortsätta hoppas lite till, och så kanske jag kan lyckas få dig att inse min briljans någon dag. Jag kanske till och med kan klara det.

//A

PS. Jag blev visst långrandig ändå. Men jag har aldrig kunnat skriva korta brev, så. DS

Precis så här

Dagens låt
The Killers - Change your mind

En aning störande

Små saker har en förmåga att få mig att tapppa fattningen. Igår kväll tänkte jag läsa tidningen medan jag åt. Jag kollade tidningsstället - inte där. Jag kollade resten av köket - inte där. Jag kollade båda badrummen - inte där. Vardagsrummet - inte där, hallen - inte där, dator-rummet - inte där. Gick till sist ut i kylan till brevlådan - inte där. Frågade mammas sambo, men han kunde inte ge något svar och han förstod inte varför jag absolut skulle läsa tidningen. Han blev faktiskt sur för att jag sprang runt och letade efter den, men så verkar jag vara den enda familjemedlemmen som är särskilt angelägen om att veta vad som händer runtom en.

Det där förstörde lite min kväll, och i morse hände en till irriterande sak. Jag gick ut genom dörren och tog upp iPoden medan jag tänkte på vad skönt det var att kunna lyssna på vilken musik jag vill när jag vill, till skillnad från när jag hade min gamla spelare. Precis när jag är så glad över det så dör iPoden. Den har visst råkat vara igång över natten och batteriet är dött. Och jag blir självklart jättegrinig, jag hatar att gå utan musik.

Jag vet inte vad det är med sånna där smågrejer. Värre saker kan hända utan att jag blir irriterad. Men små störande saker, nej jag klarar inte av dem.

2006-10-23

Fredrik X2

Fredrik och Henric Lindström

Igår föreslog en skribent i Aftonbladet, minns nu inte vem, Fredrik Lindström som programledare för årets melodifestival. Vet inte hur seriös denne var, men vore det inte en ypperlig idé ändå? Hans inhopp tidigare som alla olika jurygrupper (självklart talade varje jurymedlem dialekten som talas i området han representerade) var ju allt annat än tråkigt och uppstyltat, och han har ju vana av programledar-rollen. I och för sig inte live eller i det här samtalet, men inget den där Fredrik tar för sig verkar ju bli dåligt.

Sen har också samme man i dagarna släppt en bok tillsammans med sin bror Henric Lindström. Boken heter Svitjods undergång och Sveriges födelse och är som det låter en bok som behandlar ämnet historia. För första gången kanske jag köper en ren historiebok frivilligt. För som sagt, i min värld kan den mannen inte göra fel. Han är min idol!

2006-10-22

Promenaden

Gick ut för att ta mig en promenad
Gick den vanliga vägen, den jag går varje dag
Ser en ensam mamma med nyfött barn
Passerar alla skyltar med BH-reklam

Hamburgerkedja med nyttigt alternativ
En dörrvakt för bort nån med bestämda kliv
Ung tjej med väldigt kortkort kjol
Trots att det är kallare än det var i fjol

Gick ut för att ta mig en promenad
Ser samma saker, där jag går varje dag
Lampor som blinkar när jag går förbi
Jag går ganska långsamt, det får ta lite tid

För jag vill hinna se allt: drama, komedi
Se mer än den grå vardag alla andra lever i
Se det nykära paret som dricker sitt te
hur han pratar och skrattar, får henne att le

Vill se allt det vackra på min promenad
Så jag går samma väg som jag går varje dag
Parken där barnen jämt leker på våren
Vet folks rutiner, efter alla dessa åren

Men det gör ingenting, jag trivs bra ändå
Är nöjd när jag närmar mig hemmets vrå
Lägger mig och blundar, trygg i min säng
Jag tar mig en promenad imorgon igen

Kvällens händelser

Jag och Linnea var ute igen, vi börjar få till en fin helgtradition. Att gå är en underskattad sysselsättning.

Två märkliga saker inträffade dock under kvällen.

1. Mc Donalds-killen
Jag och Linnea sitter vid bordet bredvid trappan. Jag pratar lite samtidigt som jag fyller på pengar på min telefon, medan Linnea sitter ovanligt tyst. Efter en stund börjar jag undra varför och tittar upp. Linnea hintar att jag ska titta åt sidan och där, i trappan, står en kille och stirrar, för tillfället på mig. Och då menar jag verkligen stirrar, han var bara någon decimeter ifrån oss. Jag och Linnea tittar förvirrat på varandra, och efter en stund går stirraren iväg.
Frågor: Vem var han? Vad ville han? Var han hög?

2. Fundersamma killen
Jag och Linnea sitter utanför Klockmaster i väntad på bussens ankomst. Helt plötsligt kommer en ung man framspringande med bestämda steg, pekar på Linnea och säger: "Du, nu har jag undrat en sak jävligt länge!" Vi nickar, för att få veta vad det är han vill ha reda på. Efter en stund tar han till orda igen. "Äh, skit samma." Mannen går iväg.
Frågor: Vem var han? Vad hade han funderat så mycket på jävligt länge? Var han hög?

Kvällens övriga frågor: Var är Andy Pandy, och vad gör han? Vad gör alla ungdomar som hänger nere på torget egentligen? Hur kan Jesus-bussen vara ett tält? Hur många chips består 25g av?

2006-10-21

En helt vanlig dag...

Utdrag ur Andreas Romans krönika "Grannar" från tidningen Level:

"Hallå granne. Hur är läget?"
"Så där."

"Jaså, vad har hänt?"
"Ja, du vet. Anna badade i poolen i går."
"Ja?"
"Ja, och så drog den där jäveln undan stegen för henne."
"Va?"
"Ja. Så hon kom inte upp."
"Va?"
"Ja, visst. Så nu är hon död."
"Nej! Vad säger du? Gud vad tråkigt."
"Visst. Men jag vet inte. Hembiträdet verkar lite sugen. Så jag kanske kör på henne istället."

Åh, vilket flin som spred sig över min ansikte när jag läste de där raderna. De små karaktärerna i The Sims borde sannerligen ha rätt udda konversationer med varandra.

Wii

Känner bara att det till slut är dags för mig att prata av mig lite angående årets, enligt mig, största händelse inom teknik-, nöjes-, underhållnings- och spelvärlden.


Jag pratar förstås om Nintendos konsol med det väldigt uttrycksfulla namnet: Wii. För de som undgått detta faktum satsar Nintendo nu på att nå ut till icke-gamers, människor som vanligtvis aldrig skulle ta en spelkontroll i sin hand.
För kontroll är exakt vad allt handlar om på releasedagen den åttonde December. På den så kallade Wii-moten (en fyndig omskrivning av remote, för kontrollen ser precis ut som en ordinär tv-dosa) finns inte trettio nya knappar att hålla reda på utan det hela är en väldigt avskalad historia med ett styrkors och knapparna A, a, b, +, -, home och power. Men det är såklart inte de olika knapparna jag väntar på, utan kontrollens andra funktion. Rörelsekänsligheten. Wii-moten känner av om du rör den uppåt, neråt, framåt, bakåt, diagonalt eller åt vilket håll du nu kan komma tänkas röra den åt. Det innebär alltså att du kommer kunna använda den på en massa innovativa sätt. När man köper konsolen får man t ex med spelet Wii Sport, som använder sig av kontrollens funktion på diverse olika sätt. Den kan bli en golfklubba, en tennisracket eller användas till att kasta iväg ett bowlingklot.

Baseball-spelande i Wii sports

Jag kommer ihåg när jag för första gången läste om Wii. Det var för nästan två år sen nu, och jag satt på en bänk utanför IKEA's kassor och läste i ett nummer av Gamereactor. Det stod inte mycket, bara något om att Nintendo avslöjat att de arbetade med sin nya konsol, Revolution som den kallades då. Jag blev glad i hågen bara av det, även om jag antog att nästa generation mest skulle handla om att förbättra grafiken.
Sen fick jag en länk en dag, jag minns faktiskt inte av vem, där jag för första gången fick se Wii's kontroll in action. Jag var lyrisk, jag skickade runt filmen överallt och ropade på min pappa så han skulle komma och titta. Så här exalterad hade jag nog aldrig varit över någon konsol.

Jag är fortfarande lika förväntansfull. Och det finns några spel som jag speciellt ser fram emot:

Zelda - Twilight princess En självklar titel. Z-TP förespås bli det bästa spelet någonsin, och även om jag inte är något större fan av Zelda-serien (kanske mest för att jag inte spelat något annat än Windwaker genom mina dagar) så kan jag inte säga annat än att det ser ut att bli riktigt bra.

Animal Crossing Wii Det har inte sagts mycket om spelet än, och när det ska komma verkar också vara oklart. Men jag ser helt klart fram emot att springa runt och fiska och verkligen själv hålla i fiskespöt, och att använda wii-moten till att gräva upp fossiler ut marken. Jag hoppas också att det kommer bli lite lättare att besöka andras städer nu, för tidigare har det känts alldeles för omständigt.

Wii Sports Följer med konsolen vid köpet, så därför är det nog det första jag kommer spela. Och det verkar faktiskt riktigt underhållande. Golfspel har som ofast varit sömnpiller för mig, men nu kan det faktiskt bli intressant på riktigt.

WarioWare Smooth Moves Wario är tillbaka, som vanligt med mängder av minispel i bagaget. Tidspress blandat med smått sjuka spel med udda uppgifter bådar för rätt många skratt åt motspelarna.

Trauma Center - Second opinion Jag är jätteförtjust i TC till DS. Att leka kirurg och skära upp patienter är oväntat underhållande, och spelet är som gjort för att spelas på Wii.

Rayman Raving Rabbids Rayman-spelet som utvecklats speciellt för Wii verkar ha en underbar humor. Hur kan man inte vilja ha ett spel där minispelen har namn som Bunnies don't know how to use cows. Sen gillar jag verkligen kaninernas utseende.

Super Smash Bros. Brawl SSB är alltid roligt, särskilt som multiplayerspel. Och jag ser ingen anledning till att det inte skulle vara bra nu med. Att låta Mario och kompisarna gå lös på varandra med nävar och klor är bra underhållning.

Super Mario Galaxy Sist men inte minst. Mario är tillbaka i vad som ryktas ska bli den ordentliga uppföljaren till Super Mario 64. Mario springer nu runt på olika fantasifulla planeter, och det ser i alla fall väldigt inbjudande ut.

Ja, det är bara att fortsätta vänta. 48 dagar kvar...

2006-10-20

Logik på hög nivå

Lånade familjens stationära dator, och frågade vart filer man laddar hem med Azureus hamnar. Svaret var rätt förvånande. För att komma till musiken så tar man den här vägen:

Skrivbordet -> Ny mapp -> Film

Helt logiskt! Eller vad fan..?

Jordan ger sig på Disney

Modellen med de överdimensionerade plastbrösten... eller ja, en av dem, har beslutat sig för att sjunga lite med sin man Peter Andre. På nätet cirkulerar för tillfället sången A whole new world med vad som påstås vara Katie "Jordan" Price och hennes äkta hälft. Jordan hävdar dock att inspelningen inte alls är de, och att det bara är fake. Låten ska tydligen vara planerad till en julskiva i slutet av året. Om ni vrider lite på er i början över Peter Andres parti, så vänta bara på vad som påstås vara Jordans insats.

Paret sjöng låten under en sändning på BBC, och då ska det ha låtit så här istället. Fast ja, låter det särskilt live?

Jag skulle gärna vilja önska att den första versionen inte är fake, det vore verkligen oslagbart.