Det är rätt intressant att se vad som händer när man trycker in 60 pers på en inte så stor yta uppe på ett berg. Intrig följer intrig, hjärtan krossas dagligen och skvaller och rykten finns i oändliga mängder.
Jag älskar internat som boendeform på många sätt och vis. Att jämt ha människor runt sig och att allt ligger så nära (förutom affärer och sånt då). Men vissa dagar tär det verkligen på en, särskilt om man själv är del av intrigerna.
Från och med nu ska jag hålla mig på mattan. Ta det lugnt och inte ta saker för mer än det faktiskt är. Jag ska umgås med mina underbara vänner och njuta av det. Det är ju faktiskt de som är det viktigaste man har, inte eventuella romanser eller pojkvänner.
Och nästa vecka är det dags för oss att spela upp våra små pjäsprojekt här på skolan. Och efter det är det lov och dags att åka hem. Roligt såklart, men ändå jättetråkigt. Kommer sakna skolan galet mycket. Åh andra sidan kommer det ju bli jätteroligt att träffa alla när man kommer tillbaka igen. Kanske åker och hälsar på någon under lovet också, vi får se.
Så, vi får se om jag kan komma igång med bloggandet här igen nu. Håll tummarna.
Inlägg
