En aning störande

Små saker har en förmåga att få mig att tapppa fattningen. Igår kväll tänkte jag läsa tidningen medan jag åt. Jag kollade tidningsstället - inte där. Jag kollade resten av köket - inte där. Jag kollade båda badrummen - inte där. Vardagsrummet - inte där, hallen - inte där, dator-rummet - inte där. Gick till sist ut i kylan till brevlådan - inte där. Frågade mammas sambo, men han kunde inte ge något svar och han förstod inte varför jag absolut skulle läsa tidningen. Han blev faktiskt sur för att jag sprang runt och letade efter den, men så verkar jag vara den enda familjemedlemmen som är särskilt angelägen om att veta vad som händer runtom en.

Det där förstörde lite min kväll, och i morse hände en till irriterande sak. Jag gick ut genom dörren och tog upp iPoden medan jag tänkte på vad skönt det var att kunna lyssna på vilken musik jag vill när jag vill, till skillnad från när jag hade min gamla spelare. Precis när jag är så glad över det så dör iPoden. Den har visst råkat vara igång över natten och batteriet är dött. Och jag blir självklart jättegrinig, jag hatar att gå utan musik.

Jag vet inte vad det är med sånna där smågrejer. Värre saker kan hända utan att jag blir irriterad. Men små störande saker, nej jag klarar inte av dem.