Hej X

Det är jag som skriver. Ja, du vet ju vem jag är så det behövs väl ingen närmare presentation. Jag tänkte bara säga att jag verkligen tycker om dig. Lite chockerande kanske, eller? Några som vet om det har då blivit lite förvånade, och jag förstår dem. Det är ju inte direkt sånna som du jag brukar falla för, så jag vet inte riktigt vad som hänt. Men jag vet inte, det var bara någon dag som det bara flög i mig. Ja, det var ju ett tag sen nu men. Sen dess har jag väl kanske inte gett världens bästa intryck, jag är sån. Jag kan inte riktigt bete mig normalt i sånna här situationer. Det är därför jag jämt får så svårt att säga något ordentligt, och därför jag beter mig fånigt i allmänhet. Synd, för det vore liksom roligt om du fick se mig när jag är helt normal. För jag kan vara riktigt trevlig ska du veta, någon gång har du säkert märkt det. Annars har jag säkert någon som kan gå i god för mig.

I vilket fall, jag hoppas att du inte kommer dumförklara mig eller så. Eller att du än värre skrattar åt mig för att jag ens tänkt tanken. Inte för att jag tror att du skulle göra så, inte alls. Men jag vet inte, jag har lärt mig genom åren att man aldrig kan veta säkert med människor.

Du vet, ibland, eller rätt ofta faktiskt, är jag säker på att det inte är någon mening med att jag ens försöker. För verkligen, vem skulle någonsin se oss som några som skulle passa ihop? Dessutom har jag väl inte direkt något speciellt att komma med. Jag är väl en tönt rättigenom egentligen, men det är inget jag kan ändra på. Jag tycker om att vara lite nördig. Jag får hoppas du inte har något emot det. Sen så är jag väl inte modell-snygg heller, men hur kulk vore det egentligen? Det räcker väl med att man inte kan skilja den ena blonda natur-tjejen från den andra i skolan, lika bra man har något som skiljer sig från mängden så man syns. Och jag vet inte, jag har nog inga kvalitéer jag såhär spontant tror att just du skulle uppskatta. Men på nån jävla vänster känns det som om det är någonting som gör att det skulle gå ändå. Att vi har något gemensamt. Eller så är det det där om att motsatser attraheras av varandra. En kombination kanske?

Jadu X, om du fick reda på det här så vet jag inte hur du skulle reagera. Förmodligen inte till min fördel, antar jag. Jag kommer ju aldrig skicka det här till dig eller så, men om du någon gång får reda på det här själv av någon anledning så kan du ju i alla fall ge mig en chans, eller hur? Du har ju inget att förlora menar jag. Vi har väl en del smärre olikheter, men vilka har inte det menar jag. Man kan inte tycka lika om allt. Vi skulle säkert kunna ha en del hetsiga diskussioner om vissa saker, men annars vore det ju bara tråkigt.

Jag hoppas i alla fall att jag lyckas visa mitt rätta jag lite mer någon dag. Men det är svårt, du är ju så trevlig och när du ler sådär när du pratar så får jag lite svårt att komma på något klyftigt att säga. Även om jag får rätt många chanser ändå.

Nåja, jag ska inte bli för långrandig. Jag var bara lite sentimeltal ikväll. Var just på bio med min mamma, syster och lillebror. Det är nog första gången på flera år vi gör någonting tillsammans, så vi kanske har börjat ordna upp det nu. Det vore verkligen underbart, jag är trött på att må dåligt att vara hemma. Och om jag faktiskt lyckats få min familj på fötter efter tio år så känns det lite som att det nog inte finns något jag absolut inte kan göra. Den här sommaren var något av det värsta jag gått igenom, men om 'efter regn kommer solsken' gäller på familjefronten kan det väl få gälla på andra fronter med. Så jag tänker fortsätta hoppas lite till, och så kanske jag kan lyckas få dig att inse min briljans någon dag. Jag kanske till och med kan klara det.

//A

PS. Jag blev visst långrandig ändå. Men jag har aldrig kunnat skriva korta brev, så. DS