Insåg just

Att alla saker jag tolkar som bra bara är fåniga smågrejer. Så okej, jag antar att det är lika bra att ge upp det här.

Men det är svårt, och jag vill inte riktigt. Fast jag vet att inget någonsin kommer hända.

Dessutom får jag ju rätt tydliga negativa signaler också, bara det att jag väljer att ursäkta bort dem.

Men fan, kan du inte sluta se sån där ut... så där så att min puls plötsligt blir lite högre och så att jag plötsligt tappar talförmågan. Måste jag bli så urbota fånig. Jag vet inte om jag någonsin varit riktigt mig själv sen jag helt plötsligt började känna så här. Eller jag vet inte, jag minns inte riktigt.

Jag har förmodligen sagt alldeles för mycket nu. Tror jag ska lägga mig ner och tänka på allt vackert jag aldrig kan få nu. Efter att jag packat inför resan till känslornas helvete.

Dagens låt är för övrigt Som du - som jag med Bo Kaspers.