Tänkte skriva några rader om den här skivan som jag nu lyssnat in mig på.När jag första gången lyssnade på den blev jag lite tagen på sängen av den nya, lite mer lugna och sorgsna, Marit. Till en början tyckte jag skivan kändes lite småseg, om än trevlig. Men efter att ha dragit igenom den några gånger så ändrade jag delvis ståndpunkt. De lugnare låtarna är inte sega, utan avslappnande. Texterna och musiken får mig i ett sånt där trevlig tillstånd där jag bara sitter och rör huvudet i takt med musiken utan att tänka på något speciellt. Sådan musik ska inte underskattas, även om det kan bli lite enformigt i längden.
Och låtarna i högre tempo är inte sämre de heller. De har den effekten på mig som Marit Bergman vanligtvis har, de får mig att vilja dansa runt i mitt rum och mima med som vilken sjuåring som helst. Gärna med en spegel framför mig.
Så, den nya Marit är inte direkt en sämre Marit, utan det känns mer som om den ostyriga tonåringen plötsligt blivit lugn och sansad. Dock finns det stunder då jag saknar det ostyriga, och istället kör ett av mina absoluta favoritalbum "Baby dry your eyes" istället.
Marit kommer för övrigt till Gävle konserthus den fjärde. Men ingen verkar hittills särskilt pigg på att gå dit med mig. Vi får väl se hur det blir, kanske har jag inte ens råd.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar