Improviserad afton och dietist

Ja, så kom det jag varit oroad över ett tag. Klassens improviserade afton!

Jag älskar att improvisera, verkligen. Men när det sätts en press på en att man ska vara rolig och få folk att skratta, då blir det plötsligt inte lika lustfyllt även om det såklart är spännande att testa hur det går inför publik. Men det gick faktiskt bra. Fick väl inte till något otroligt kul, men det gick inte dåligt heller :) Jag är nöjd!

Har haft The Killers - Mr. Brightside på hjärnan hela kvällen. Men helt plötsligt mindes jag inte delar av texten längre. Otroligt irriterande, men nu har jag till slut fått lyssna på den! Pjuh.

Var till dietisten idag också. Det gick rätt bra tror jag. Hon sa att hon tyckte mitt problem verkade rätt så komplex och att det nog inte var matensom var grunden till det hela. Så därför ska jag till en kurator också. Känns lite läskigt sådär, men om det kan hjälpa så är det klart jag ska ge det en chans.

Minns bara hur det gick sist jag gick till en kurator. Efter att jag berättat om en massa privata saker så sa hon helt enkelt "Ja, det kanske är lite jobbigt... men det är ju inte farligt."
Det kändes som en ren förolämping. Som om det jag berättat inte direkt var något att komma med, som att jag inte riktigt var värd att få hjälp. Henne vill jag aldrig träffa igen.

Dietisten la i alla fall upp för mig hur jag skulle göra. Min frukost var helt okej, men resten av dagen behövde omstruktureras. Jag ska ta maten i skolan varje dag, eftersom det oftast då slutar med att man äter i alla fall lite grann. För att vänja in mig med mat igen. Jag fick inte dricka citrondricka längre, utan skulle ta mjölk. Sen en hårmacka och sallad till varje dag.
Fick gärna se till att äta bönor, linser och ägg också. Eftersom jag har lite svårt för kött i en del former, så jag får i mig rätt saker.
Frukt skulle jag ta med mig och äta varje dag med, två stycken om jag inte kommer hem på ett tag.
Sen skulle jag såklar gärna äta mat när jag kom hem med. Men gick det bara inte så skulle jag i alla fall försöka äta en tallrik gröt eller någon smörgås, gärna med något lite 'matigare' pålägg.

Hon förklarade också vad som förmodligen var anledningen till att jag slutar äta mer och mer saker. Om ens kost blir väldigt enformig för en tid så börjar man visst sluta prova nya saker och vill inte äta något utöver det man brukar (i mitt fall, mackor och sånt).

Hon berättade också att jag förmodligen inte blev hungrig längre eftersom kroppen reagerar så som den skulle reagera på svält, den stänger av hungerskänslorna. Nu var det här bara en form av 'halvsvält' som hon kallade det, men så fungerade det i alla fall.

Ska försöka göra som hon säger, och vänja in mig. Hon tyckte att skolan var ett bra ställe att börja på, eftersom att jag inte känner mig lika stressad och pressad att äta där och kan ta det i min egen takt. Det var förresten vad hon trodde var roten till allt, att matlusten försvinner pga stressen från min familjesituation.

Jag hoppas det går bra nu i alla fall. Önskar mig själv lycka till!