Det trodde ni inte om mig

Tänk att jag skulle posta hela tre (nu fyra) blogginlägg i rad som rörde valet. Rätt chockerande, kanske speciellt för människor som inte umgåtts med mig särskilt aktivt på sistone. För kanske bara ett år sen så höll jag för öronen så fort någon nämnde politik och gnällde och gnylde över att de skulle sluta diskutera saken. Sen har jag helt plötsligt upptäckt att jag suttit och läst igenom partiernas hemsidor, gått med i ungdomsförbund (Ung vänster) och följt valvaka i timmar på tv.
Vart den här förändringen kommer från får vi väl aldrig veta. Men valet i sig gör en väl mer engagerad än vanligtvis. Dessutom är många i min umgängeskrets så inne i det här med politik att man dragits med av bara farten.

Grupptryck? Bra sådan i så fall.

Innan tyckte jag mest att politik var något trist och jobbigt jag inte orkade sätta mig in i, det kunde de där politikergubbarna hålla sig till. Men med åren har man väl mer och mer förstått att det här är något som gällt en själv i allra högsta grad, och att det faktiskt är viktigt att visa sin åsikt så att man får bo i ett sånt Sverige som man vill ha. Och det är i mitt fall inte det Sverige vi kommer ha de närmaste fyra åren. Ett sånt Sverige har jag och många med mig inte råd med.

Senare idag ska jag skriva något som inte har med valet att göra, skönt va?