Lussebloggar

Vi får ju i uppdrag att blogga på GD:s hemsida inför Gävle Lucia, så jag bestämde mig för att de inläggen kommer hamna här med. Här är det första:

Då var det dags

Så börjar färden mot en av våra mest omtalade högtider, lucia. Ska flickan med ljusen i håret vara blond? Ska alla på dagis som vill få vara lucior? Kan tjejerna också vara tomtar? Röstning eller lottdragning? Eller ska rentav körledaren/läraren få bestämma?

Jämt är det så mycket det ska beslutas om, och alltid är det någon som blir ledsen och besviken. Nu känns det som om jag har sett båda sidorna av saken: åren när man hoppades och längtade efter att få vara lucia men alltid förlorade till den där populära tjejen. Besvikelsen efteråt, och känslan av att man var ful och att ingen tyckte om en. Och så nu i år, när jag plötsligt får ett samtal som säger att jag blivit utvald som kandidat till Gävle Lucia 2006. Det tråkiga är ju att inte alla någon gång får uppleva det, alla får inte känna den där sprittande glädjen när man upptäcker att det till slut gick vägen. Men ändå kan jag inte se lucia som något ont, för även om jag sprungit omkring som tärna i tåg förut så har det alltid varit lika roligt och mysigt, och man blir alltid så förtjust när man ser hur vissa i publiken sitter och ler åt hela spektaklet. Förra året lussade jag med min kör, Gavlepärlorna, och vi var runt till sju ställen på en dag. Jag tyckte det var riktigt ansträngande och var jättetrött när jag kom hem på kvällen. Så när vi nu ska hinna runt på ungefär 40 olika ställen under någon vecka så kommer jag väl vara ett riktigt vrak mot slutet. Men roligt tror jag ändå att jag kommer ha haft.

Ja, tycka vad man vill om lucia och allt som händer runtomkring det. Men åtminstone jag tycker att man kan se mycket fint bland allt det jobbiga. Fortsätter ni läsa kommer ni säkert få höra mer om hur det går för oss kandidater och mina tankar omkring allt. Välkommen till min blogg.

//Alexandra