Två sidor av saken

Där är han igen. Han tittar ju inte ens på mig, ser ju knappt upp.

Oj, ögonkontakt. Såg han att jag tittade? Varför håller han inte kvar blicken, ville han inte se på mig egentligen? Och nu kommer han hitåt.

Han hälsade iaf. Men det verkade ju rätt så nonchalant. Han bryr sig väl inte. Så meningslöst.

---

Där är han igen. Oj, jag kan ju inte kolla på honom som ett fån heller. Då kommer han ju undra vad jag håller på med. Bäst att titta bort.

Men lite måste jag väl få titta... Oj fan, han såg mig. Titta bort, titta bort.

Men jag måste ju hälsa ändå. Annars är jag ju inte direkt så trevligt. Ta det lugnt bara. Låtsas att du upptäcker honom precis när du går förbi. Sådärja, nu verkar det som om du inte är helt desperat över att få hälsa. Det här klarade jag galant.


Eller? Insåg just hur krångligt vi gör det för oss med sånt där. Man vill att andra ska visa sig intresserade, men samtidigt gör vi själva allt för att bevisa att vi inte alls är det. Fast det inte är sant. Vad är det för dumheter egentligen?