Spelen man älskar att... inte spela?

I min hylla står ett ex av Electroplankton. Jag köpte det under sommarlovet, men nu har jag inte rört det sen slutet av augusti.

Varför, kan man fråga sig?

Tycker jag att det är trist? Uttjatat? Fult eller fantasilöst? Saknar det spelkänsla totalt?

Nej, faktiskt inte. Jag tycker (till skillnad från vissa andra, det finns ju lite delade meningar om just det spelet, eller spelkonst som det kallats på sina håll) att det är riktigt underhållande, har en underbar design och är riktigt originellt. Dessutom är det perfekt utformat för just DS.

Så återigen, varför? Jo, för att jag är rädd att jag ska tröttna. Sätter jag mig och spelar det timma på timma så kommer jag till slut tappa intresset för det helt. Särskilt när det gäller ett spel som Electroplankton, där man faktiskt inte riktigt kan komma framåt. Men det gäller även vanligt plattformshoppande och andra genrer, tycker jag om ett spel vill jag inte spela klart det, eftersom det är så sällan jag hittar spel som jag verkligen älskar rakt igenom. Och då vill jag ju inte spela igenom dem och plötsligt upptäcka att det inte finns mer att göra eller upptäcka, för hur stort omspelningsvärde ett spel har så blir det aldrig riktigt samma sak som första gången.

Det här låter ju helkorkat med tanke på vad jag skrev igår om att spel ska vara korta, men jag håller fast vid det. Jag vill ha korta spel så jag får uppleva slutet på dem någon gång, bara det att jag själv kan varva mellan spel och sprida ut spelandet så det räcker så lång/kort tid jag vill.

Det här låter ju bara förvirrat. Kanske borde jag gå och lägga mig.

Dagens låt

Lover Man - Ella Fitzgerald