Svensk Pop

Gårdagskvällen ägnades åt att dra ner Linnea till Boulongen (hur stavas det egentligen?) för att se ett trevligt litet band som heter Svenk Pop. Har du inte hört dem förut så finns deras musik att hämta hem gratis här.

Publiken bestod mestadels av folk i våran ålder och något år neråt. Man tycker ju att den åldersgruppen borde vara lite pigga och glada, men de flesta satt mest ner på bänkarna framför scenen och klappade artigt. Lite tråkigt, men bandet verkade i alla fall köra på ändå, trots det dåliga gensvaret. Det är ju inga högklassiga djupa texter vi pratar om här, men inte desto mindre roande. Jag får inte så mycket medhåll från mina kompisar, kanske har jag sämre humor än dem, men jag sitter verkligen och flinar när jag hör texter till låtar som Tänk på mig, Jag ska ligga med hela världen och Jag slog ihjäl min älsklings nya älskling. Jag tycker det är skönt att slippa höra en enda av de vanliga klyschorna om olycklig kärlek, lycklig kärlek och om hur bra sångaren/sångerskan verkligen klarar sig bra utan sin före detta. Okej, det finns många låtar med kärleks-tema, men de är minst sagt annorlunda.

Låtar som drogs igenom:
17 år och kär
Någon låt om vättar jag aldrig hört förut
Jag ska ligga med hela världen
Prinsessan Madeleine
Jag slog ihjäl min älsklings nya älskling
Tänk på mig!
Undervattenslåt
Jag ska kastrera mig

Det var allt som allt en trevlig upplevelse, och det var roligt att se hur mycket bandet verkligen verkade improvisera där uppe på scenen. Att höra rena kopior av inspelningarna kan ju bli lite trist ibland.

Resten av kvällen ägnades åt att ta sig till Max tillsammans med Linnea. Det tar längre tid än man kan tro. Vi gick från spelningen upp emot vägen mellan SOS-kiosken och sjukhuset och tänkte att man ju borde komma åt samma håll som den vägen som går borta vid Borgis. Men icke! Vi kom på en liten omväg, men det gick bra ändå. Vi såg för första gången i våra liv en landningsplats för helikoptrar, otroligt spännande. Sen såg vi... inte så mycket mer, men jag såg i alla fall en väg jag tror jag kört på någon gång när jag var mindre om jag minns rätt. Sen kom det en massa hus som tydligen inte ville ha inbrott enligt skyltarna... men vem vill ha det?
Nåja, vi kom i alla fall ut vid Eken, och då kände vi igen oss igen. Tog oss till Max, åt mat och såg en fotograf som på sista april kom fram och frågade om han fick fota mig. Jag sa dock nej då, eftersom han kort sagt verkade lite... skum. Dessutom sa han inte vad han skulle ha bilden till, vilket inte kändes så professionellt.

Ja, det var en rapport över gårdagen. Nu har jag ont i halsen, är det du som har smittat mig?