Knivar och sånt

Tänkte lite på något jag och Linnea diskuterade för någon dag sen. Enligt vad Linnea läst så har Soc räknat ut att en procent av alla tonårsflickor här i landet någon gång har skurit sig. EN procent.

Nu undrar jag vart lilla Soc har gjort den här undersökningen. Tog de hundra elever från en ovanligt trevligt samhälle och räknade på dem? Statistiken verkar ju minst sagt bristande.
För mig räcker det med att bara kolla på folk i min närmsta umgängeskrets för att inse att de här siffrorna är helt åt skogen. Det kan bara inte vara möjligt. Inte konstigt att så få som verkligen behöver det får någon hjälp, de där högt uppsatta herrarna och damerna verkar ju inte inse vidden av problemet. Sen visst, det är svårt att hjälpa de som inte vill bli hjälpta. Men när de som bevisligen behöver hjälp inte kan få det är det ju bevisligen något som är fel.

Och hey, här kommer min dubbelmoral.

Samtidigt som jag tycker att det är läskigt att det här tydligen är så här så måste jag också gnälla lite på en viss grupp av dessa deprimerade ungdomar. Många, absolut inte alla men många, av de som håller på har förmodligen inget ordentligt skäl till att de gör så här. Det som skrämmer mig är att det blivit lite på modet att skära sig. Ingen reagerar riktigt när de ser den där tjejen i fjortonårsåldern med sår över hela armen och svarta tårar målade under ögonen. Det verkar ibland vara mer ett mode än det att hon skadar sig själv för att hon mår dåligt. Jag tror det var min lillasyster som en gång berättade om folk på hennes skola som skar sig för att de tyckte det var häftigt, och verkligen erkände det också. Vad ger det här för signaler egentligen? De här människorna tar bara fokus ifrån de som verkligen behöver hjälp, och gör att man bara viftar bort en del människors problem för att 'de bara vill spela tuffa som alla andra'.

En annan irriterande grej är de som verkligen inbillar sig att de mår dåligt. De som verkligen håller på att gå under för att de är sååå deprimerande. De som verkligen inte vet hur bra de har det, och gnäller och gnyr och bara kräver att folk ska tycka synd om en. Utan någon ordentlig anledning. Okej, allt är relativt. De kanske har något problem de verkligen tycker är betungande, bara det att de inte inser att folk faktiskt kan ha det mycket värre.

T ex. sa en kompis en gång till mig att hon när hon mådde dåligt brukade tänka på mig, och försökte vara glad över att hon i alla fall inte hade det som jag. Jag visste inte alls hur jag skulle ta det. Hon sa det säkert för att hon ville visa att hon tyckte synd om mig, men för mig kändes det som en personlig förolämpning av någon anledning. Jag har ingen aning om varför, kanske vill jag inte känna mig som någon folk går och tycker synd om hela tiden.
I alla fall, hon tyckte alltså att det var så illa hemma hos mig att hon tänkte på det för att själv må bättre. Jag å andra sidan får ibland dåligt samvete när jag gnäller över saker hemma eftersom att det finns så många som har det tusen resor värre. Jag orkar inte dra en massa exempel, det finns så otroligt många. Men jag lovar att det finns människor där ute i världen som skulle titta snett på mig och undra varför i helvete jag gnäller egentligen, när jag faktiskt har en massa saker de bara kan drömma om.

Men här kommer min poäng. Hur mycket som än hänt mig, hur många ggr jag än önskat att jag bara kunde försvinna och slippa allt det här så har jag inte stuckit någonting i mina armar. Inte när en förälder bett mig sticka hemifrån för att de inte orkar med mig mer, inte när min syster mådde åt helvete, inte när folk slagits eller skrikigt eller när jag varit rädd för att gå hem eftersom jag oroat mig över att gå innanför dörren och upptäcka att någon annan där hemma gjort något hemskt. För det finns fan bättre sätt att lösa saker på. Det finns så otroligt många bättre sätt att lösa saker på. Om man bara vågar ta tag i det, vilket jag i och för sig vet är jävligt svårt.

Jag vet inte vart jag ville komma med det här, det blev mest osammanhängande dravel. Men nu fick jag i alla fall ur mig det.

Och blargh, måste bara påpeka att det här absolut inte är en pik eller så mot någon jag känner. Inte på något vis. Det här var bara i allmänhet, och inte riktat mot någon specifik. Hoppas jag var tydlig nog nu.