Nattetid

Efter träffen med en massa folk som ständigt var på en och kramades och tyckte om en konstaterade jag just att det är väldigt jobbigt att komma hem. Helt plötsligt minns jag alla jobbiga saker som inte alls kändes så farliga under SHiRL, saker jag glömt att jag behöver oroa mig för. Så sitter man där igen med röda ögon, och allt är tillbaka till det normala.

Föräldrarna är borta i alla fall. Skönt att slippa den ständiga bevakningen och slippa vara rädd för att glömma ta upp väskan från hallen eller att missa att stänga av routern innan man går och lägger sig. Också väldigt skönt att kunna sitta i köket, jag är inte där så mycket annars. Det är faktiskt rätt trevligt ändå, ljust och fräscht och så.

Cityfesten imorgon. Kan inte säga att jag är otroligt exalterad. Efter att ha varit där år efter år efter år så är det inte så otroligt roande. Men visst är det trevligt att träffa en massa folk och så, för man brukar ju känna igen rätt många. Inte så konstigt, men ja.

Skolan börjar nästa torsdag. Det gick fort det här lovet, och ändå känns det inte som om jag fått så mycket gjort. Fan, det här skulle ju bli ett jättebra lov. Mitt sista riktiga innan gymnasiet är över. Inte mycket att göra åt det nu, nu är det slut. Över. Borta. Inte utan att jag känner mig lite deppig. Men det ska ju bli roligt att se alla i skolan igen, och se vad våran nya teaterlärare är fören typ. Hoppas verkligen hon är lika bra som Susanne, även om hon är svårslagen.

Jag måste till Gbg snart. Alla verkar åka dit helt plötsligt, utom jag som bara planerat det i evigheter. Men alla mina resor blir inställda, är ödet mot mig? Äh, lika bra jag lägger mig. Ingenting uppiggande kommer nog hända i natt.