Ang. Anne Gjelstrups debattartikel 'Journalister förslappar vår svenska'

Läs Gjelstrups artikel här.

När jag läste det här blev jag otroligt irriterad av olika anledningar. För det första så måste jag förtydliga att hon har en liten liten poäng där någonstans, jag tycker inte heller om att se det svenska språket bli brutalt slaktat som det många gånger blir nu för tiden. Men jag ser för den delen ingen anledning till att språket inte skulle kunna utvecklas, varför skulle det vara bättre att stå och stampa? Och sen har hon mage att skylla över allt på ungdommarna, eftersom det måste ha varit den lättaste utvägen.

"Den slappa, felaktiga svenskan förekommer överallt – i radio, tv, tidningar ochböcker, helt enkelt för att det är så få som har lärt sig svenska grundligt."

Men vänta här nu... vad är det det heter när man pratar... åhh, just det! Talspråk. Glejrup skriver i och för sig "En sak är hur folk talar – en helt annan sak är hur man skriver. ", men hon går sedan emot sig själv genom att säga att 'vatt', 'tatt' och 'dratt' är felaktigt. Ord som helt klart är tal- och inte skriftspråk! Jag tycker det finns en väsentlig skillnad här. Medan jag är kapabel att skriva helt grammatiskt och språkligt korrekt så kanske inte det betyder att jag tänker gå omkring och artikulera och uttala allt helt rätt. Visst, det är inte så snyggt att säga 'Ahh, asså fatta igår när jag skulle ti han så sa han ba att jag typ inte kunde det för att han typ skulle träna eller va fan det nu var typ...', men man måste ju ändå kunna använda vissa dialektala uttryck, slang och förkortningar av ord utan att det gör det till förfärlig svenska.

"Det var så småbarn talade förr i tiden, innan de hade lärt sig tala rent. Nu har det blivit standard."

Jag tror faktiskt att vi kan ha mycket att lära av småbarnen. De är inte rädda för att hitta på egna ord, böjningar och uttryck, eftersom ingen pedagogisk språktant ännu kommit och tryckt in i deras huvud exakt hur de ska tala för att det inte ska vara fel.

"Vid en jämförelse med engelskan inser man hur löjligt många svenskartalar. Engelsmännen säger till exempel: I will call him = Jag ska ringa honom.Åtminstone 9 av 10 svenskar säger i stället: Jag ska ringa han. Ett liknande feluppstår när okunniga journalister vill undvika att skriva ”dom” eftersom det ärtalspråk. Då blir det exempelvis: Jag har träffat de. På engelska säger man: Ihave met them = Jag har träffat dem, som är det korrekta."

Gjelrup verkar ju tycka om att dra paraleller till engelskan, så här kommer en sådan. Engelskmännen har valt att låta det vara helt korrekt att skriva och säga you're istället för you are och she's istället för she is. Och det här även i skriftspråk! I så fall borde ju även de här vara ett förfärligt brott mot den annars så perfekta engelskan, när man nu i Sverige inte ens i vanligt talspråk får säga tatt enligt Gjelstrup. Ett 'ord' som är väldigt utbrett över stora delar av landet och som jag är väldigt tveksam till att någon inte skulle förstå.

"Generellt sett kan man säga: ju yngre journalister – desto sämre svenska. Varjedag ser man i pressen hur illa det är ställt. Man kan inte stava, man kan integrammatik och man använder ord felaktigt, eftersom man helt enkelt inte förstårvad ordet betyder."

Det här har jag på många sätt väldigt svårt att tänka mig. Som gymnasieelev vet jag att det finns många ungdommar som både kan och vill skriva korrekt och enligt alla slags grammatiska regler. Felet borde ju då ligga hos cheferna som anställer inkompetent personal. Eller hos de väldigt inbitna språkfanatikerna som absolut inte kan acceptera minsta förändring i språket.

"För ett tag sedan var det en i Sverige bosatt polack som föreslog att manhelt slopade svenskan och gick över till engelska. Om detta skulle ske, får man väl förutsätta att det blir amerikansk engelska. Dettaskulle i sin tur innebära att språket huvudsakligen skulle bestå av: Fuck, fuckyou, motherfucker, fuck, son of a bitch, fuck, osv, osv. Det skulle nog fungerai Sverige, där tv-kanalerna tillåter allt."

Artikeln avslutas alltså med hånande kommentarer om det amerikanska språket, och ytterligare en, om än inte lika tydlig, gliring mot oss ungdomar. För jag antar att det är vi som inte kan säga annat än: " Fuck, fuck you, motherfucker, fuck, son of a bitch, fuck, osv, osv.". Det här känns knappt värt att kommenterar. Hon visar bara än mer vilken språkkonservatist hon är. Amerikanskan är en utveckling av det engelska språket, och jag ser ingen anledning till att det skulle vara ett sämre språk för det. Jag tycker det är roligt med nya uttryck, ord och att man i allmänhet kan gå framåt och inte bara stå och stampa. Men stampa verkar vara något som passar Anne Gjelrup, så då kan hon ju fortsätta med det tills alla andra tröttnat på ljuden från hennes skor mot marken.

Sammanfattningsvis tycker jag bara det är fånigt att säga att det är skolans fel att vi är så 'felaktiga' som vi är. I alla fall på sättet som lärarna lär ut på. Problemet kan nog istället dekvis handla om att många inte får den hjälp de behöver eftersom resurserna inte räcker till, delvis om att språket förändras och att det som var fel för tio år sedan kanske inte är det idag.

För övrigt vill jag tipsa om Fredrik Lindströms böcker, som jag tycker innehåller väldigt intressanta och tänkvärda texter om vårt språk.