Cityfesten

Finns det särskilt mycket att säga? Det var samma sak som det varit i alla år och dar, bara det att jag bara åkte en karusell i år. Lyckades övertala Madde om en tur i Batman, en stor snurrande pendelsak som man åkte en massa uppochner i. Madde började skrika så fort den började röra på sig, och fortsatte så länge att jag trodde jag skulle få tinnitus. Men efter några varv byttes skriket ut mot ett behagligare skratt. Hon erkände sen att det inte var så farligt, och dessutom väldigt roligt. Har jag inte sagt att jag alltid har rätt?

Jag har ett cityfestproblem. Jag kan seriöst inte hälsa på folk som jag möter. Varje gång går jag igenom ungefär den här proceduren:

1. Får syn på person jag känner igen.
2. Får ögonkontakt.
3. Säger något vältaligt i stil med 'Öh.. hej.'
4. Saktar ner samtidigt som jag funderar på om jag ska stanna. Personen kanske har bråttom någonstans, eller mycket hellre fortsätter gå med sina kompisar än att stanna till och prata med mig. Han/hon kanske inte vill stanna upp hela sitt sällskap eller kanske blir besvärad av att prata med mig.
5. Konstaterar att jag nu gått så långt medan jag saktat ner och tänkt att det är för sent att stanna, eftersom att det känns dumt att nu vända och gå tillbaka hela vägen.
6. Fortsätter gå, ökar takten igen och känner mig som ett fån.

Hur många ggr hände det här under de senaste dagarna? För många. Det började med Agnes och sen gjorde jag om samma misstag flera gånger, hur dum får man vara? Och det har varit en massa trevliga människor som jag gärna hade pratat med också, men jag är alldeles för upptagen med att noja mig och oroa mig över vad jag ska säga egentligen.

Håhåjaja, nästa år ska jag bättra mig.

Så vad ägnades gårdagskvällen åt? Från början var det det vanliga. Jag, Linnea och Madde sprang omkring lite, köpte lite ätbara och drickbara saker och tittade på samma krafs som tidigare dagar. Sen slog vi oss ner i Kvarnparken och ringde Anders som dock sa att han inte orkade ta sig ner. Men tjugo minuter senare ringde han upp oss och hade ändrat sig. Hah! Jag visste väl att ingen skulle tacka nej till att umgås med oss.
Sen var det bara till att sätta sig och vänta på Anders buss. Vi satte oss på en bänk i Boulongen och trallade på gamla signaturmelodier till barnprogram och kikade lite över ån på det pågående discot i konserthuset medan Linnea smidde planer om att gå dit och skämma ut sin syster. De planerna lades dock på is eftersom att discot var drogfritt och jag var den enda som skulle kunnat ta mig in.
När Anders kom in i bilden gick vi och satte oss på Buddys, vilket dock inte gick så bra som vi planerat. Linnea satt och drack ur en flaska med ett suspekt innehåll, vilken hon snabbt blivit ifråntagen efter denna diskution:

Man: Får jag se på flaskan!
Linnea: Ehh, visst...
Man (luktar på flaskan): Vad är i den här?
Linnea: Läsk...
Man: Säg sanningen!
Linnea: ...och alkohol.
Man: Jag tar den.
Linnea: Visst.

Mannens aningen aggresiva röst var allt som krävdes för att få ur sanningen. Som tur är fick vi vara kvar, men det dröjde inte länge innan en annan anställd kom fram och krävde att få se Anders leg, eftersom han drack en öl han hade köpt. Anders börjar ta fram det medan den anställde istället ger sig på Madde, eftersom han tydligen sett henne dricka av hans öl. Madde hade inte ens ett leg med sig överhuvudtaget, så han förklarar snabbt att Anders inte får handla mer eftersom han 'langar vidare' sina inköp. I samma veva kommer de och öppnar min läsk som jag köpt på stället men ja, eftersom det var vanlig läsk hade de inget att anmärka på.
Jag blev lite irriterad över de här männens uppträdande. Visst förstår jag att de inte vill servera alkohol till minderåriga, ryker deras tillstånd så lär de ju förlora en massa inkomster. Men samtidigt ger det dem ingen rätt att vara otrevliga innan de vet att någon gjort något fel. Han lät inte ens lite artig när han först kom och kollade Linneas 'läsk'. Vad hade hänt om det inte varit något annat i? Jag tvivlar på att han hade bett om ursäkt för sitt uppträdande. Jag kände mig inte särskilt välkommen där när de kommer och tar min mugg med läsk utan att fråga, luktar i den, och ställer tillbaka den utan ett ord. Jag känner mig nästan förolämpad när de direkt antar att jag gjort något fel, bara för att jag råkar vara i den här åldern. Och när jag inte drack något annat än läsk kunde de väl ändå ha sagt något i stil med 'ursäkta, men vi måste kolla alla' eller något annat lite trevligt? Det skulle ju uppskattas i alla fall.

Vi gick i alla fall och satte oss på Roma där personalen var betydligt trevligare. En kille kom fram, pekade på min läsk som jag fortfarande hade och sa: "Är det cola?" Jag svarade helt enkelt att: "Nej, det är fanta," varipå han efter att ha sett mig skaka på huvudet åt frågan om det var alkohol i nickar nöjt och går. Wow, jag måste ha sett extremt ärlig ut. Cred till mig för det. Sen var det ju sanningen också, så särskilt konstigt är det väl kanske inte.
Anders ringde i alla fall dit Micke för att få höra skvaller om hans nya flickvän. Sen visade det sig att de varit tillsammans i över en månad, och att han bara inte sagt något. How rude!

Ja, resten av kvällen flöt vi mest runt och gjorde ingenting. Madde åkte hem, Linnea åkte hem, Micke gick hem och till slut gick bussarna Anders och jag tog. En trevlig kväll allt som allt. Och en långdragen historia för dem som inte var med, men ni behöver ju inte läsa så är det tråkigt ä det eran egen förlust ^_^

Föresten lyckas jag många gånger hamna fel på tangentbordet och skriva 'fry' istället för 'det'. Det får mig varje gång att osökt tänka på Windwaker och firrelifisken där.