Dagens

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.

Eeva Kilpis

Oh noes

En 15-årig kille i Sverige har blivit omhändertagen på grund av sitt datorspelsberoende (Metro).

Hoppas inte mamma får höra om det, då lär hon ju skicka in mig direkt.

Några skrubbsår

Except for a few small bruises, cuts and scars I'm fine

A few small bruises - Maria Mena

Det stämmer ju faktist. Jag trodde det aldrig, men man tar sig igenom det mesta helskinnad. Det är klart att allt lämnar spår efter sig, helt återställd kanske man aldrig blir. Förhoppningsvis lär man sig dock något på kuppen, på gott och ont.

Jag är för trött för att skriva sånna här inlägg egentligen. Det är, som jag sagt så länge nu, så mycket att göra för stunden. Men snart kommer jag tillbaka, och då ska jag skriva om allt jag velat skriva om under den här tiden.

När får vi en ägg-maskin?

Den här killen har massor utav vending machines i Japan. Jag tyckte det var lite roligt.

PhotoMann Travel Photography

Jag ska försöka komma igång mer med bloggandet snart igen, men just nu tar Lucia upp så mycket av min tid att det knappt finns tid att berätta om det.

Framtidsplaner

Efter gårdagens besök på SACO-mässan så finns det en sak jag verkligen känner att jag vill göra: Åka till japan några månader för att läsa japanska. Tre månaders japanska-studier i Tokyo från 8000, beroende på arrangör och lite sådant. Nu kommer väl själva flyget dit kosta mer, och så ska man ju bo också, men det måste ju gå att ordna på något sätt. Åh, jag vill så gärna.

Sidenote: Igår vann jag över Marcus i Donkey Konga. Så jag vill bara brista ut i ett litet: mouahahaha!

Oh my

Imorgon ska jag till Älvsjö på studentmässa. För att hinna med bussen så måste jag gå upp kvart över fem.

Det kan väl ändå inte vara hälsosamt?

Frazze

En fågel viskade i mitt öra att underbara Franz Ferdinand ska ha ett nytt album ute till mars nästa år. Någon som kan bekräfta eller dementera detta faktum?

Ingen Wii till jul?

Det har pratats en massa om att det ska bli skralt med Wii-konsoler i Sverige. Nu har tydligen El-giganten lyckats få till sig inte mindre än hälften av alla konsolerna som kommer till landet, hur lyckades de snylta till sig det privilegiet?
Har också nu hört från folk som fått hemska brev om att de inte kommer kunna få sin Wii till releasen. Jag väntar skräckfyllt på samtalet från Game som ska bekräfta hur det går för mig själv på den fronten.

Spelen har nått in i finrummen

Jag läste lite förstrött igenom aftonbladets ledar-sida i tidningen från i söndags när jag åt min kvällsmat för kanske en timma sedan. En massa spekulationer om kommande partiledare för sossarna. Äter de sista skedarna av havregrynsgröten och bläddrar till nästa uppslag. "På natten blir jag Natasja" är rubriken och jag inser snart att artikeln handlar om WoW. Nu intresserar det spelet mig inte nämnvärt och eftersom jag ätit färdigt slår jag ihop tidningen och stället undan havregrynen och allt annat jag dragit fram.

Men efter att städningen är klar så ringer en liten klocka i mitt huvud. Vilket uppslag är det egentligen som kommer efter Ledaren? Jag vänder heltom och går tillbaka in i köket och fram till tidningskorgen. Upp med sida fyra igen, och... jo, det var faktiskt sant: större delen av Kultursidorna är till största del täckta av en lång text om World of Warcraft. Kultursidorna är till största del täckta av en lång text om ett datorspel. Aftonbladet har tagit ställning: Spel är något som platsar på de snusförnäma kultursidorna!

Nu vet jag inte om jag hamnat helt efter, kanske har liknande saker hänt förr. Jag läser sällan aftonbladet i pappersformat, så kanske är det bara jag som höjer på ögonen åt det här. Men jag kände verkligen hur världens syn på spel tagit ett steg framåt när jag såg det där. Kanske har min mamma suttit och ögnat igenom det, funderat och insett att det inte bara är tonåringar utan något riktigt liv som spelar spel... kanske.

Så dagens eloge går till Erik Wijk, kulturskribent och WoW-spelare.

En kort blogg i ett stressat ögonblick

Om tjugosju minuter går min buss, och istället för att laga mat som mamma hävdade att hon skulle göra så står hon inne i mitt rum om pratar finska med mormor. Jag gissar på att hon gnäller över att här är stökigt, men vad vet jag. Den där språkbarikaden börjar verkligen gå mig på nerverna.

Nu finns också den här bloggen placerad under Gävle på bloggkartan.se.

Känner verkligen att jag skulle vilja skriva något långt och innehållsrikt nu, men jag har inte tid. Så håll utkik efter ett sådant inlägg ikväll istället.

The final countdown

Wii har tagit sig ut på fältet i USA. De lyckliga amerikanerna kan nu stå hemma i sitt vardagsrum och svinga golfklubbor och kasta sina bowlingklot.

Själv fortsätter jag att gå i väntans tider. 18 dagar kvar nu.

Rocks vs 80's

Efter att ha kört en del Singstar 80's nu under morgonen/förmiddagen så känner jag mig inte helt nöjd. Låtarna är iofs sånna som man känner igen, men jag har vant mig lite vid den 'röjigare' känslan man får i Rocks-varianten. Även om låtarna håller ett högt tempo så känns de inte lika roliga att skutta runt till och leva sig in i. Kan ju bero på att det inte riktigt är min typ av musik, men man kunde ju tro att nostalgivärdet skulle kännas högre. Inte för att jag levde särskilt länge på 80-talet, men jag har ju ändå hört de flesta under mina barndomsår.

Nej, Singstar Rocks behåller hos mig förstaplatsen bland de olika varianterna av spelet jag testat.

Sammanställning

Har blivit dåligt med bloggande i helgen, har haft så fullt upp. Men här kommer ett sammandrag av helgens händelser:

Spelade nattinnebandy under fredagskvällen/natten. Blev livrädd när de första vi spelade mot var stora biffar till killar klädda i Bratz-klänningar. Vet inte om det var muskelmassan eller klädseln som skrämde mest. Kvällen kav mig ett upskrapat knä, träningsverk och ett sår på ena handen, men för en gång skull var idrott kul.

Var och hade Lucia-visning på ICA Maxi i Hemlingby. Vi tågade in med skyltar med våra nummer på, presenterade oss, sjöng en snutt och fick sedan i uppdrag att ta upp barn på scenen som skulle sjunga med oss. Barnen fick välja sång själva, och valet föll på Blinka Lilla Stjärna. Tjejen jag tog upp hade redan bestämt sig för att hon skulle bli lucia när hon blev stor.

Firade Therese som fyllde vuxen! Blev en hel massa singstar, och även om vissa av oss kände att vi var på mickarna lite väl mycket så var det skojigt. Fick också låna Singstar 80's av Therese, och det kommer jag att hårdköra idag.

Promenerade runt med Linnea på 'stan'. Vi tog den vanliga rundan via boulongern - sjukhuset - tolvfors - Eken - Borgis - centrum. Något i stil med det i alla fall. Vi hoppades på att se ett tåg eller en helikopter, men blev besvikna.

Lista: Filmkaraktärer

Alex favoritkaraktärer ut filmer, eller i alla fall de hon kan komma på såhär på rak arm när hon egentligen borde skriva sitt PA:









1. Frank - Donnie Darko
Den tuffaste filmkaraktären genom tidernautan någon egentlig konkurrens. Jag menar, bara titta på honom. Han lyckas med att vara skrämmande och söt på samma gång, det är inte alla som har den gåvan. Och det finns ingen som sett den filmen som inte har en åsikt om Frank, han är oförglömlig.








2. Sam - Lord of the Rings
Sam står för de bästa delarna av triologin om man ser på filmatiseringen. Sean Astin gör ett otroligt bra jobb. Jag älskar scenen i slutet av RotK, när han pratar om Rosa. Och så förstås:
- I can't carry it for you, but I can carry you!
Sam är den riktiga hjälten.

Okej, knappt ens värt att kallas lista. Men kanske kan jag uppdatera den sen när jag kommer hem och har tid att tänka över saken lite mer.

Ugly in pink

Del 1

Idag gick spelvärlden för mig ofrivilligt i rosa. Steg in på game och kikade lite mot en hylla med DS lite, och vad får jag se? En stor skylt som annonserar om den rosa varianten av DS lite med tillhörande spel. Inget fel med en rosa konsol i sig, men spelet i fråga var det lilla fenomenet Bratz.

Det är inte det att jag inte tycker att det är bra att de försöker få in tjejer på spelmarknaden, jag är ju en själv, men jag tycker sättet de gör det på i det här fallet känns smått vidrigt. Bratz måste vara det värsta som hänt leksaksvärlden på länge, med sina översminkade ansikten, jätteläppar och getingmidjor. Barbie är hälsosam i jämförelse. Och försöker man köpa in tjejer med rosa varianter av konsoler och typiska flick-spel så känns det inte som om man jobbar för att få in tjejer i spelvärlden på riktigt. De ska få en liten egen gull-lullig variant, och får inte riktigt vara med på samma villkor som killarna. Kommer det fortsätta så så kommer folk fortsätta vara skeptiska mot kvinnliga gamers och tjejerna kommer få fortsätta med att finna sig i att alla inte tar dem seriöst.

Så nej, jag vill inte alls att man redan vid barnspelen ska försöka nischa in de små töserna på en viss typ av spel. Självklart har man en egen vilja, men man blir nog mer styrd än man tror.

Del 2

Såg en rosa Ps2 på riktigt idag. Den såg ju helt okej ut på kartongen, men var ohyggligt ful IRL. Vem vill förfula ett rum med en sån?

Kortis

Ett litet inlägg såhär på morgonkvisten.

Martin Stenmarck - Sjumilakliv

Så otroligt usel låt, varför har jag tvingats höra den två gånger bara idag?

Nattlyssning

Och jag glömmer bort att andas
För sex, musik och våld
Var det vackraste som hänt mig
Sen själen min blev såld

Kent - Socker

Spelen man älskar att... inte spela?

I min hylla står ett ex av Electroplankton. Jag köpte det under sommarlovet, men nu har jag inte rört det sen slutet av augusti.

Varför, kan man fråga sig?

Tycker jag att det är trist? Uttjatat? Fult eller fantasilöst? Saknar det spelkänsla totalt?

Nej, faktiskt inte. Jag tycker (till skillnad från vissa andra, det finns ju lite delade meningar om just det spelet, eller spelkonst som det kallats på sina håll) att det är riktigt underhållande, har en underbar design och är riktigt originellt. Dessutom är det perfekt utformat för just DS.

Så återigen, varför? Jo, för att jag är rädd att jag ska tröttna. Sätter jag mig och spelar det timma på timma så kommer jag till slut tappa intresset för det helt. Särskilt när det gäller ett spel som Electroplankton, där man faktiskt inte riktigt kan komma framåt. Men det gäller även vanligt plattformshoppande och andra genrer, tycker jag om ett spel vill jag inte spela klart det, eftersom det är så sällan jag hittar spel som jag verkligen älskar rakt igenom. Och då vill jag ju inte spela igenom dem och plötsligt upptäcka att det inte finns mer att göra eller upptäcka, för hur stort omspelningsvärde ett spel har så blir det aldrig riktigt samma sak som första gången.

Det här låter ju helkorkat med tanke på vad jag skrev igår om att spel ska vara korta, men jag håller fast vid det. Jag vill ha korta spel så jag får uppleva slutet på dem någon gång, bara det att jag själv kan varva mellan spel och sprida ut spelandet så det räcker så lång/kort tid jag vill.

Det här låter ju bara förvirrat. Kanske borde jag gå och lägga mig.

Dagens låt

Lover Man - Ella Fitzgerald

Beslutsångest

Nej, det får helt enkelt bli så här... jag kan inte välja en låt just nu. Hela albumet passar mig som hand i handske idag.

Dagens album - The Killers - Sam's town

Speltid

Jag gillar att spela spel. Jag är bra på att påbörja spelen. Jag är usel på att avsluta dem.

Idag snodde jag åt mig senaste Gamereactor och skummade igenom brev-sidan. En kille skrev lite om längden på spel nuförtiden, och att han gärna skulle se att de var kortare. Jag håller helt klart med.

Precis som signaturentill brevet så har jag inte alltför mycket tid att spela på. På sin höjd en eller två gånger i veckan, som det ser ut för tillfället (på loven är det ju en annan femma). Och jag vill inte att jag ska behöva hålla på ett helt år med samma spel, utan att kunna börja på nytt. Och jag vill inte ha 70% av mina spel i hyllan halvfärdiga, jag vill hinna ta reda på hur det går.

Överlever hjälten? Vad hände med kompisen? Fick de varandra? Hur såg den sista världen ut?

Men jag spelar halva spelet, innan jag hittar något nytt som jag bara måste prova. Och det andra faller i glömska, börjar samla damm i hyllan.

Spel jag klarat de senaste åren: Kingdom Hearts och...

Ja, det var allt. Även om ICO och We love Katamari närmar sig sluttampen.

Så snälla, ge mig färre långkörare. Jag vågar knappt sätta igång med Dragon Quest ens, eftersom jag hört om hur otroligt långt det är.

Nej, kortare och mer kvalitativ speltid. Är det för mycket att begära?

Fan

Jag vet inte ens vad jag kan säga om den här dagen. Visst, sångframträdandet och filmandet till lucia gick bra, men... jag kan inte riktigt glädjas över det, för jag önskar verkligen att andra viktiga saker kan gå bra istället. Helt plötsligt spökar händelser som hände i början av året. Helt plötsligt måste jag ta itu med det igen. Ta itu med honom. Jag trodde redan att jag hade tagit itu med det. Men det verkar aldrig ta slut. Jag kommer väl aldrig komma vidare till något nytt förhållande när det gamla bara spökar och inte släpper taget om mig?

Och så allt annat. Nej, jag vet inte vad jag ska säga. Det går inte så bra alls bara.

Inga fler lekar nu
Jag vill inte att folk leker
Inte när de leker med mig

Dagens tankeställare

Stod Daniel för:

"Är det inte konstigt, att saker som man inte har något av skrivs i plural? :o ex. noll bollar"

Jag brukar se efter dig ibland

Till dig

When I say you sucked my brain out /
The English translation is /
‘I am in love with you and it is no fun’

Jag är en sån som bara vill ligga med dej

Kände du dig träffad? Du borde veta vem du är!

Nej, sanning att säga är det dagens inhandlade bok. Innehållet består av prosatexter och dikter av Fredrik Lindström. Återkommer med hur den var när den är färdigläst. Det är den här bokens omslag som återfinns här till höger, dock inte den varianten som jag har.

Faktum är att jag egentligen hade tänkt köpa Svenska Akademins ordlista. Men ja, jag kunde inte hålla fingrarna ifrån den här. Fingrade även på "Svenska folkets frågor om språket" och "Språket - så funkar det", men man kan inte köpa allt man vill ha.

Men det blev en bok till pappa i Fars dags-present också. Den hette något i stil med Modern Historia, och tog upp en massa saker om sitcoms och internet istället för kungar och krig. Såg kul ut vid första anblick, hoppas den var det också.

Sist men inte minst lånade jag en samlingsvolym med fyra dramer av Tjechov på biblioteket, den jag ville åt därifrån var Tre systrar. Vill helst läsa ut den innan imorgon, får se om jag hinner.

.

Folk är inte alltid de ni tror, så tänk er för en extra gång. Bara en varning någon borde utfärdat till mig för längesen, det är jobbigt när man upptäcker att någon över en dag bara sviker en helt och hållet.

PS3 till Japan

Att japaner är en sort för sig visste jag redan, men att de var så här komplett tokiga visste jag inte. PS3 har nu släppts i Japan och här kan ni se köbildningarna utanför en affär där alla väntar på ett ex av konsolen. Tänk att det finns så många människor i världen som har råd att skaffa sig den värstingmaskinen. Och nästa fråga är såklart... hur kommer köerna se ut vid Wii-releasen?

Två sidor av saken

Där är han igen. Han tittar ju inte ens på mig, ser ju knappt upp.

Oj, ögonkontakt. Såg han att jag tittade? Varför håller han inte kvar blicken, ville han inte se på mig egentligen? Och nu kommer han hitåt.

Han hälsade iaf. Men det verkade ju rätt så nonchalant. Han bryr sig väl inte. Så meningslöst.

---

Där är han igen. Oj, jag kan ju inte kolla på honom som ett fån heller. Då kommer han ju undra vad jag håller på med. Bäst att titta bort.

Men lite måste jag väl få titta... Oj fan, han såg mig. Titta bort, titta bort.

Men jag måste ju hälsa ändå. Annars är jag ju inte direkt så trevligt. Ta det lugnt bara. Låtsas att du upptäcker honom precis när du går förbi. Sådärja, nu verkar det som om du inte är helt desperat över att få hälsa. Det här klarade jag galant.


Eller? Insåg just hur krångligt vi gör det för oss med sånt där. Man vill att andra ska visa sig intresserade, men samtidigt gör vi själva allt för att bevisa att vi inte alls är det. Fast det inte är sant. Vad är det för dumheter egentligen?

Den magiska siffran tre

Dagens låtar

Att lyssna på:
Bo Kaspers orkester - Fyrarättersmål
Bo Kaspers orkester - Bröllopsresa

Att sjunga:
Mister Wonderful - alt 2
Jerry Bock / L. Holofcener / G. Weiss
Arr: Cruds

Community-beroende?

Börjar ditt Helgon-användande gå till överdrift? Nu har Helgon.net infört en funktion som gör att du kan sätta en tidsgräns på upp til 12 timmar under vilka du helt enkelt är utestängd från siten och inte kan logga in.

Ett intressant fenomen det där. Liknande saker brukar utspela sig i diverse irc-kanaler jag brukar vara i, behöver man plugga några timmar och vill slippa riskera att man loggar in och glömmer studierna ber man en operatör blocka en ett antal timmar.

Helgon påpekar även att det är ett bra sätt att hindra sig själv från att skriva pinsamma fylle-inlägg.

Pop 'til you drop

Har (säkert efter alla andra) upptäckt ett musikspel som jag bara måste införskaffa: Pop'n!

Upplägget påminner om de flesta andra liknande spel som Stepmania, Donkey Konga, DDR och Guitar Hero - Det kommer en massa färgglada prickar emot dig och det gäller att träffa dem i rätt stund, allt i takt till musik. I den här varianten är kontrollen ett gäng knappar i glada färger.

Men självklart finns inte spelet i Europa. Dags för min första import?

I wan't those shoes-shoes

Jag blir nästan rädd för mig själv när jag skriver om kläder två dagar i rad, varför detta plötsliga intresse?

Men nåja, inte är det väl för mycket begärt att be om de här otroligt fina skorna från Gwen Stefanis alltigenom fina men alldeles för svindyra lamm-märke?

Love you another day

It's okey, you can stay
Here in my arms
just for today

Just for tonight
it's you and me
no pressure of love, or destiny

I can hold your hand
just this one time
and you don't have to speak, don't have to be mine

Cause it doesn't matter, what I think or feel
just for tonight, I don't mind
I can love you another day

Bloggtips

Therapeutic Pictionary (skisser till en terapeutisk pekbok)

Stötte på den här bloggen när jag klickade runt lite, och gillade den verkligen. Ta er en titt, åtminstone jag känner igen mig mycket i det som skrivs.

Från Therapeutic Pictionary

Karaoke a' la Sony

Jag hade trånat efter det här i evigheter. Stått och dreglat över låtlistor och mikrofoner sen den första varianten av spelet kom. Och till slut kunde jag inte stå emot längre. Visst har jag redan provat på Donkey Konga och Guitar Hero, och älskat båda två, men det här kändes ändå som något annat, lite mer speciellt.

Och till slut står jag där med en mikrofon i handen, och i min PS2:a snurrar spelet som till och med fått in lite tjejer på GAME och EB, Singstar. Jag föll efter många om och men för versionen Rocks. Inte för att karaoke i sig inte är något nytt, men när man plötsligt får poäng så blir det faktiskt (i alla fall med mina tävlingsinstinkter) lite roligare än vanligt. För att inte säga mycket.

Man ser hur introt börjar ta slut, första raden text närmar sig. Man sväljer några gånger för att få bort torrheten i munnen, man vill ju sjunga lite snyggt inför kompisarna. Och så tar man de första trevande tonerna.

Tre låtar senare står man och skrålar för full hals utan en tanke på hur det låter. Man skuttar runt lite till musiken och skrålar för full hals med i 'Woohoo'-et i Blurs Song 2. För det är den effekten Singstar har på folk, man släpper hämningarna och vågar vara lite tokig och sjunga toner man egentligen inte klarar av. Kosta vad det kosta vill!

Extra kul bli rdet förstås om man har en Eyetoy-kamera att plugga in. Då får man vissa delar av framträdandet inspelat och kan efter låtens slut se vad man åstakommit. Hemskt, men otroligt roligt. Annars finns förstås valet att bara lyssna igenom låten, med sig själv son leadsinger.

Och ärligt talat, vem vill inte ta chansen att få leka lite rockstjärna annat än hemma framför spegeln?

Viktor och Rolf

Alltså, jag brukar ju sällan intressera mig särskilt mycket för mode i den bemärkningen att jag vill ha det som är inne och hett för stunden. Jag tar det som jag tycker är snyggt för tillfället, utan en tanke på om det matchar vad andra tycker.

Men idag så kollade jag igenom den där nya kollektionen från Viktor och Rolf som H&M håller på och gör reklam för för stunden, och det var faktiskt några saker jag kände att jag bara måste ha.

<- Först den här otroligt söta kjolen. Tröjan var dock ingen hit.

Sen, så var den här blusen också bedårande gullig. Resten av outfiten var inte så tokig den heller. ->

Inte för att jag någonsin kommer kunna få dem. Kollektionen kommer ju inte ens till Gävle, så även om det inte skulle bli svindyrt med personalrabatten så blir det inga kläder för min del. Om man inte åker till Uppsala, men allt lär ju ändå ta slut i ett nafs.

I hereby give you...

...my new obsession: dolls!

Vet inte varför, men plötsligt har jag blivit helt galen i att sitta och plottra ihop sånna här små saker. Här har ni mitt senaste verk: mig ^_^ Har tagit själva grunddockan från elouai men sen redigerat om den lite för att det skulle bli lite bättre. Det tillhör ju inte vanligheterna att jag släpar runt på playboy-väskor direkt.

BKOnsert

Jag trodde knappt jag skulle kunna njuta av den här konserten. När jag tar mina första steg in i konserthuset så känner jag mig väldigt kall och aningen febrig. När jag slår mig ner för att vänta sitter jag mest och skakar, trots att jag inte alls fryser. När jag trött skickar iväg ett sms till Linnea och berättar att jag nog inte orkar se film ikväll känns det som om jag egentligen borde gå hem, och när jag sen i något slags dvalaliknande tillstånd försöker föra någon slags konversation med Fredrik börjar jag tro att jag inte kommer orka resa mig alls från där jag sitter. Men jag tänker inte missa det här, så jag går och stänker lite vatten i ansiktet på mig själv och tar några djupa andetag innan jag orkar ta mig upp på andra balkong.

För det första kan man inte säga annat än säga att Bo Kaspers Orkester verkligen binder samman generationerna. När jag slår mig ner på min plats har jag till höger om mig en liten tjej på kanske nio-tio år, och på vänster sida en äldre herre som nog passerat 70. Det är inte utan att man ler. Men jag hinner inte tänka så länge över saken. Ljuset går ner och Bo Sundström entrar scenen med ett paraply i handen, vilket rätt väntat får större delen av publiken att fnittra till. Att ha varit rädd för att inte få se konserten alls gör nog att många är ännu gladare över att vara här än de annars skulle varit.

Och så inleds all med I samma bil. Det känns rätt så mjäkigt, men så är jag också rätt less på den låten vid det här laget. Men trots den smått sega starten så bättrar sig bandet snabbt, och när lamporna går ner och introt till Dansa på min grav börjar spelas så blir stämningen näst intill magisk. Alla mina skakningar från tidigare har har försvunnit, och jag känner mig helt underbart lugn. Jag tänker inte ens på att jag mådde dåligt innan.

I början var jag orolig över att det skulle kännas som om man inte riktigt var på konserten på riktigt, när man sitter där på andra balkong, x antal meter ovanför och bortifrån scenen. Men förutom i början så infinner sig aldrig den känslan, utan man dras med hur dåligt man än ser för stunden. I och för sig känner man att ryggen ibland säger emot efter att ha lutat sig framåt för att se bättre alldeles för länge, men då är det ju bara att luta sig tillbaka, blunda, och njuta av att lyssna på Bo Kaspers i en mycket bättre ljudanläggning än den man har hemma.

Låtarna växlar fint mellan de äldre, lite mer jazziga låtarna och de nya rock-influerade sakerna från senaste skivan. Jag märker knappt av hoppen, men så har jag aldrig riktigt förstått vissa recensenters gnäll och hur mycket sämre de nyare alstren är heller. Nu har jag aldrig varit med om att jag varit missnöjd med en konsert, jag tycker alltid det är lika kul, men jag förstår faktiskt inte varför de tidigare konserterna blivit så totalsågade på vissa ställen.

Hur tråkigt det än är så har ju faktiskt allt ett slut. Men när sedan ett av extranummrena blir en av mina favoriter; En dag att bli kär på, så känner jag mig verkligen så där mysigt nöjd. Jag vet att jag kommer lyssna på BKO i iPoden på vägen hem, och även om jag lämnar konserthuset så kommer jag fortfarande behålla känslan.

Så ja, jag kan inte vara annat än själaglad över att jag inte gav upp och åkte hem, och att Gävle inte har ett sprinklersystem som spökar. Det här hade jag inte velat missa.

Ps. Ni får ursäkta för den dåliga ordvitsen i titeln, jag blev bara tvungen. ds

Fundering

Varför har varken Aladdin eller indianerna i Pocahontas bröstvårtor? Vill Disney lura i småflickor att vuxna män inte innehar sådana?

Hopp och skutt

Bo Kaspers konsert är nu inte ett dugg inställd. Det lyckades fixa sig med reservinstrument och allt som behövdes. Farmor ringde mig när jag kommit ner på stan för att ta bussen till lite folk som firade födelsedag, och berättade att hon hört det på radion. Åh, ett sånt glädjerus. Nu har jag lyssnat igenom deras album hela dagen. Bara tre och en halv timme kvar.

Död åt sprinklers

Vaknar av att telefonen ligger och vibrerar på mitt sängbord vid halv elva-snåret. "Vad kan det vara?" undrar jag i mitt stilla sinne, lyckligt ovetande om vad som komma skall. Lyfter upp telefonen, klickar på öppna. Det är från pappa:

Har du hört att BKO ställts in?

Helt plötsligt är jag jättevaken. Ringer för lite mer information, och får då veta att han hört nyheten på radion. Under en konsert igår satte sprinklersystemet igång, och instrumenten ska vara förstörda. Gnh.

Konserthusets hemsida säger inget om saken, Bo Kaspers egna sida är nere för stunden. Den enda information jag hittar finns hos Expressen, och jag vill verkligen ha en trovärdigare källa än så.

En timma förflyter, och telefonen vibrerar återigen. Den här gången är det farmor:

Hörde på lokalradion att Bo Kaspers är inställt. Du kanske borde kolla upp det?

Jag släpper det lilla hopp jag hade. Det verkar kört.

Kvällen i siffror

35 - dygn kvar till Wii
1,5 - nätter kvar till Bo Kaspers
0,5 - nätter kvar till kalas med Christin och Pim
6/80 - kontakter online på MSN
00:03:47 - dagar, timmar och minuter sen jag borde sovit

Linnea wants me - I want Zelda

Så måste det vara, helt klart. För tredje gången blev jag strandsatt i Valbo för att Linnea läst busstidtabellen fel... coincidence? I don't think so!

Dagen började på Linneas luftmadrass. Vi krånglade till både i och urblåsning av luft ur den, sätten man skulle göra det på var alldeles för lätta. Det handlade inte på något sätt om att vi inte kunde lista ut de lätta sätten.

Två underbara videos till Zelda Twighlight Princess har kommit ut. Titta bara:
Opening
Video

Har just insett att jag vill ha det lilla musikspelet Pop'n som jag fram tills idag knappt hört talas om. Verkar ju helt underbart kul.

Insåg just att jag fick en hundralapp idag som jag inte har någon aning om vart den tagit vägen. Hmm, får leta imorgon.

Det var några korta uppdateringar av mina tankar från idag. Det är för sent på natten för att skriva något vettigt.

Lussebloggar

Vi får ju i uppdrag att blogga på GD:s hemsida inför Gävle Lucia, så jag bestämde mig för att de inläggen kommer hamna här med. Här är det första:

Då var det dags

Så börjar färden mot en av våra mest omtalade högtider, lucia. Ska flickan med ljusen i håret vara blond? Ska alla på dagis som vill få vara lucior? Kan tjejerna också vara tomtar? Röstning eller lottdragning? Eller ska rentav körledaren/läraren få bestämma?

Jämt är det så mycket det ska beslutas om, och alltid är det någon som blir ledsen och besviken. Nu känns det som om jag har sett båda sidorna av saken: åren när man hoppades och längtade efter att få vara lucia men alltid förlorade till den där populära tjejen. Besvikelsen efteråt, och känslan av att man var ful och att ingen tyckte om en. Och så nu i år, när jag plötsligt får ett samtal som säger att jag blivit utvald som kandidat till Gävle Lucia 2006. Det tråkiga är ju att inte alla någon gång får uppleva det, alla får inte känna den där sprittande glädjen när man upptäcker att det till slut gick vägen. Men ändå kan jag inte se lucia som något ont, för även om jag sprungit omkring som tärna i tåg förut så har det alltid varit lika roligt och mysigt, och man blir alltid så förtjust när man ser hur vissa i publiken sitter och ler åt hela spektaklet. Förra året lussade jag med min kör, Gavlepärlorna, och vi var runt till sju ställen på en dag. Jag tyckte det var riktigt ansträngande och var jättetrött när jag kom hem på kvällen. Så när vi nu ska hinna runt på ungefär 40 olika ställen under någon vecka så kommer jag väl vara ett riktigt vrak mot slutet. Men roligt tror jag ändå att jag kommer ha haft.

Ja, tycka vad man vill om lucia och allt som händer runtomkring det. Men åtminstone jag tycker att man kan se mycket fint bland allt det jobbiga. Fortsätter ni läsa kommer ni säkert få höra mer om hur det går för oss kandidater och mina tankar omkring allt. Välkommen till min blogg.

//Alexandra

Gamla retro-minnen

Nintendo har släppt listan över vilka spel till tidigare konsoler som kommer kunna inhandlas via Wii's Virtual console i år. Bland annat återfinns Mario Bros och The Legend of Zelda (NES), SimCity (SNES), Super Mario 64 (N64), Sonic the Hedgehog (Sega Genesis) och Bomberman '93 (TurboGrafx-16). Jag gillar verkligen att Nintendo valt att samarbeta med Sega här, Sonic är en av mina barndomsidoler.

Dessvärre så är jag ändå lite besviken på listan. Framför allt saknar jag Bubble Bobble. Ice Climber och Super Mario Bros 3, jag hade verkligen hoppats att någon av de titlarna skulle dyka upp. Förmodligen kommer de också finnas till salu med tiden, men det blir alltså till att vänta ett tag.

Men jag får ju i alla fall chansen att testa både det första Zelda och Donkey Kong, spel jag knappt sett förut. Det kan inte bli annat än spännande. Och Super Mario 64 blir det nog också till att införskaffa till slut, har aldrig spelat igenom det eftersom jag bara lånat det av mina småbröder ett tag.

Får avsluta med att säga att jag redan är störtkär i Virtual Console, och att jag är glad att priserna är så pass låga som de är. Hela listan + priser kan ni hitta här.

Tv-spel dödar faktiskt!

Alltså, det var nästan så jag trodde det var ett skämt. Men det är faktiskt en äkta film. Några ungdomar börjar spela ett spel, men efter ett tag börjar de dö på samma sätt som de dog i spelet. Verkar otroligt underhållande faktiskt. Inte som skräckfilm, som det kanske är tänkt, utan mer som en otroligt rolig komedi. Vem vill se den med mig och få sig ett gott skratt?