2008-02-06

Tryck på en knapp

Satt och spelade Elite Beat Agents igår, när sambon kommenterade att det inte kan vara så kul att bara sitta och trycka på en massa prickar. Jag kommer också ihåg att vi förr hade en hetsig diskussion om DDR vs fightingspel, då han inte tyckte att man kunde tävla i DDR på samma sätt då det inte är lika komplicerat som vissa spel i fightinggenren.

Och det är klart, DDR och EBA är väldigt simpla. Spelar man den första låten så vet man hur man ska göra på andra låtar (även om det såklart inte betyder att man klarar dem).
Men det är just det jag gillar med musikspel. Att det bara är att trycka på rätt knapp på rätt ställe, oavsett om man spelar som nybörjare eller mer avancerat. Det finns inga avancerade system att lära sig. Ibland när jag testat en ny serie har det funnits så mycket små detaljer, inställningar och avancerade knappkombinationer att jag blivit bortskrämd. Jag vill inte att det ska ta evigheter att lära sig hur ett spel fungerar, även om jag förstår att vissa tycker om att ha mer djup och avancerade inställningar.

Men jag föredrar det här enkla. Och jag gillar att börja med ett nytt spel, fastna och tro att man har nått sin gräns, men sen fortsätta nöta den låten och helt plötsligt känna hur det släpper och allt bara går som en dans. Jag gillar att spränga mina gränser.
Det är därför jag älskar POP'N. När jag hade lärt mig spelet fastnade jag på en låt med svårighetsgrad 9, och då veta att det finns upp till svårighetsgrad 39... och det är bara de låtar som är upplåsta från början. Och hundratalet låtar räcker ett bra tag. Och när de är slut är det bara att köpa en annan skiva med hundra till.

Det kanske bara handlar om att trycka på prickar på en skärm, eller färgglada knappar på en kontroll. Men jag älskar det :)

1 kommentarer:

Anonym sa...

Deutche Demokratische Republik...?/Linnea