Pingpongkingen

Jag såg väldigt mycket fram emot den Pingpongkingen, men efteråt är jag lite kluven.

Början av filmen var helt underbar. Det var långsamt, stillsamt och väldigt... norrländskt. Precis som huvudpersonen Rille. Rille är storväxt och har direkt några egna vänner, men står väldigt nära sin lillebror. Han umgås en del med hans bror och hans vänner, och är som oftast på den lokala fritidsgården och spelar pingis, även om fritidsgården egentligen är menat för ungdomar i hans lillebrors ålder.
Filmen handlar mycket om brödraskap och släktskap, och är väldigt fin i sin enkelhet. En bit in i filmen händer dock en del oväntade händelser, och här kände jag att det spårade ut lite. Händelserna görs lite överdrivet dramatiska, med musik som lika gärna skulle kunnat tagits från en actionfylld film i stil med Sagan om Ringen. Men mot slutet lugnar sig det hela och återgår till det eftertänksamma lunket, så helhetsintrycket blir ändå bra.

Jag älskade färgerna och stilen i filmen. Allt är lite blekt, och även här väldigt enkelt.

3.5/5 Hade den hållt samma stil som i början och slutet filmen igenom hade det varit en fyra.