Ny samlad sida

http://web.mac.com/novielle

Här hittar ni från och med nu både min blogg, bildalbum och allt övrigt jag kan tänkas vilja dela med mig av. Lite fler funktioner än den här bloggen, lite snajdigare utseende (enligt mig) och praktiskt för mig. Hoppas ni kan ta er vidare dit :)

Tjejspel

Jag satt och funderade över det här med "tjejspel". Vilket dvs oftast anses vara The Sims, Singstar,8bits-Mario, och lite annat smått och gott.
Sambon brukar klaga på att jag jämt tjatar på om att tjejer ofta bara spelar vissa typer av spel när jag själv spelar så typiskt tjejiga spel. Och det är sant, mina favoritspel är som oftast musikspel, the sims och färgglada japanska pastellfärgade grejer. Vad har jag att säga till om då? Jag klagar på att tjejer spelar typiska tjejspel och sen gör jag det själv.

Men det finns en skillnad. De flesta tjejer som gillar The Sims har från början testat det hos någon kompis och fastnat. Sen sitter de och nöter i timmar utan att ha en tanke på att andra spel kanske också kan vara kul. Samma sak med Singstar. Vissa sjunger hej vilt på partaj, men för det så tänker de inte testa Burnout, möjligtvis Guitar Hero. Tjejer är oftast inte uppväxta med tv-spel på samma sätt som killar, det är oftast deras bröder som får spel i födelsedagspresent av föräldrar som ser det som lite grabbigt. Därför har de av förklarliga själv inte hunnit testat på särskilt många genres tidigare och i vissa fall förkastat tv-spel helt. När de sedan testar något de tycker är lite kul, t ex Sims, så nöjer de sig med det. Det här är ju också väldigt lättilgängliga spel, och det är ofta sådana som blir det första man testar och lär sig tycka om.



Jag hade turen att ha en pappa som tänkte att hans två tjejer kanske skulle ha lite spelkonsoler, och har därmed hunnit med att spela både lite ditt och datt sen jag var liten. Jag har suttit och nötit CoD4 här hemma och gillat det, jag har springit runt i Half Life, funderat över Grim Fandango och wroomat runt i div bilspel. Och jag har tyckt om det.Men förr eller senare har jag ramlat tillbaka till dansmattor och sångspel. Efter ett tag vill jag rulla runt en katamari i en käck och färgglad värld eller inreda några rum i The Sims 2.

Och det handlar ju inte på något vis om att jag är tjej. Snarare handlar det om att jag gillar att sjunga och hålla takten, att jag även IRL älskar att inreda och att jag älskar färger och glad musik. Det är inte någon biologisk grej inuti mig som säger åt mig att jag ska tycka om det här, jag har bara letat runt och upptäckt vad jag gillar.

Det finns inget som heter tjejspel, det handlar i grunden om smak och ibland om ovetskap. Många tjejer föredrar FPS eller MMO, och jag tror inte det är något fel på deras gener.

I Love Eur..Skåne

Pojvännen fick just höra ifrån ett företag i Örebro som hade tolkat det faktum att han var villig att flytta en bit som att han ville en rejäl bit! De var intresserade av att anställa honom och sa också att de hade väldigt bra kontakter och kunde hjälpa till med att få fram en lägenhet.

Åh, om det bara vore ett företag i Skåne! Men flytta till Örebro? Njeh, jag har just börjat känna mig riktigt hemma här och sett alla fina saker Skåne har att erbjuda. Ska vi då flytta härifrån precis när det är på väg att bli vår med värma, grönska och allt vad det innebär?

När jag flyttade från Gävle kändes det helt okej, jag ville ju börja stå på egna ben. Men nu gör jag ju det, och är inte lika intresserad av att börja frakta flyttkartonger land och rike runt igen. Dessutom vet jag inte särskilt mycket om Örebro. Jag har varit där på L7-träff en gång, och campat i Kumla som ligger där i krokarna några sommrar. Men det är också allt. Känner knappt en kotte i staden, och här nere har jag just byggt upp ett kontaktnät. Tiden mellan att man flyttar till en ny stad tills man fått ihop en umgängeskrets som passar en bra kan vara rätt trist.
Det enda positiva vore väl att det ligger närmare Gävle, min familj och mina gamla vänner. Men dem håller jag faktiskt bra kontakt med ändå.Örebro ligger heller inte nära någon storstad i stil med Malmö, vilket gör att mina chanser för att få statistroller och liknande minskar drastiskt. Stockholm ligger ju inom räckhåll, men inte direkt inom 12 minuters avstånd.

Nej, vi blir nog kvar här nere i skåneland. Jag tror inte varken jag eller Niklas är villiga att ge upp det än. Vi har ju för guds skull just upptäckt hur mysig stadsparken i Lund är! Men å andra sidan kan det ju bli jättebra, med lägenhet och allt. Beslut, beslut.

"Du är ju väldigt ung"

Var på ännu en jobbintervju idag. Den här gången för jobbet som Eventpersonal - man åker runt på olika mässor och förklarar varför det här med camping är en riktigt bra grej. Eftersom att jag faktiskt tycker att camping är en riktigt bra grej så tror jag det skulle vara väldigt roligt. Man åker runt med en husvagn och pratar med folk medan deras barn kan underhålla sig med minigolfbanan som hänger med. Det är bara en projektanställning på 9 veckor, men jag tror faktiskt det kan vara riktigt roligt.

Dock så var något av det första intervjuaren sa till mig "ja, du är ju väldigt ung...". Med en fundersam min kollade han sen igenom mitt CV. Jag blev lite förvirrad, de visste väl hur ung jag var när de kallade in mig? Det står ju klart och tydligt att jag är född 1988.

Själva intervjun gick helt okej. Intervjuaren var från Gävle, vilket ju var lite roligt. Träffar sällan några Gävlebor här i södern. Jag lyckades väl få fram mitt budskap och mina bra sidor, men han upprepade flera gånger unedr intervjun att jag ju var väldigt ung. Jag gjorde mitt bästa för att bevisa att jag kan göra ett lika bra arbete som någon som är 35, så jag får väl hoppas att jag lyckades vara övertygande. Även om jag inte är så gammal så har jag enligt mig själv väldigt bra koll på campingbranschen i sig efter åratals campande och en säsongs arbete på en sådan. Vi skulle få lära oss en del om SCR, och eftersom att jag redan läst igenom deras block med alla campingregler så har jag ju en del förkunskaper som vissa av 30+ -are inte har.

Nästa vecka skulle utbildningen hållas, så jag lär inte få vänta alltför länge på svar. Jag har ändå en del hopp kvar, och jag hoppas att de inte hakar upp sig för mycket på min ålder. Ungdomar är inte dåliga människor.

Lite om dagen

Ptja, vad kan man säga. Christer Sjögren till final i Melodifestivalen. Men låten var ju rolig i alla fall, fast hans tanke var kanske inte att få folk att skratta?
Annars gillade jag tjejerna som ville ha alla sina ex i en hönsnätsbur på vinden. Men mest för att den också var rolig att skratta åt. Och vad var nästa rad i den låten? Jag och (korridors-)Niklas tyckte att de sa "ge dem en slägga på kinden", men det låter väl lite väl brutalt får man tycka.

Annars har inte mycket hänt idag. Tvättade, såg I Am Legend med korridorare. Bra film, men inte så bra som jag hoppats. Tänk Cast Away, fast med muterade människor, mer action och inte lika gripande. 3/5.

Har börjat läsa igenom Liftarens Guide till Galaxen igen, helt klart en av världens bästa och roligaste böcker. 5/5 alla gånger!

Städat har jag ju också gjort. Men det går inte att få det helt ordentligt här, med tanke på div. flyttkartonger och grejer som jag inte har någonstans att ställa. Gud vad jag längtar efter en ordentlig lägenhet.

Pingpongkingen

Jag såg väldigt mycket fram emot den Pingpongkingen, men efteråt är jag lite kluven.

Början av filmen var helt underbar. Det var långsamt, stillsamt och väldigt... norrländskt. Precis som huvudpersonen Rille. Rille är storväxt och har direkt några egna vänner, men står väldigt nära sin lillebror. Han umgås en del med hans bror och hans vänner, och är som oftast på den lokala fritidsgården och spelar pingis, även om fritidsgården egentligen är menat för ungdomar i hans lillebrors ålder.
Filmen handlar mycket om brödraskap och släktskap, och är väldigt fin i sin enkelhet. En bit in i filmen händer dock en del oväntade händelser, och här kände jag att det spårade ut lite. Händelserna görs lite överdrivet dramatiska, med musik som lika gärna skulle kunnat tagits från en actionfylld film i stil med Sagan om Ringen. Men mot slutet lugnar sig det hela och återgår till det eftertänksamma lunket, så helhetsintrycket blir ändå bra.

Jag älskade färgerna och stilen i filmen. Allt är lite blekt, och även här väldigt enkelt.

3.5/5 Hade den hållt samma stil som i början och slutet filmen igenom hade det varit en fyra.

Melodifestivalen 2008

Hade helt missat det, men enligt dagens löpsedlar är det imorgon dags igen. Melodifestivalen invarderar våra liv med allt vad det innebär.

Jag är sällan förtjust i särskilt många låtar i festivalen, men måste erkänna att jag tycker det är riktigt bra underhållning. Roligast är det ju när man får klanka ner på Carola, vilket vi tydligen får chansen till även iår! Jag blev lite chockad över att Andreas Johnsson valt att slå ihop sig med henne (att han vågar), han brukar enligt mig nog vara en av de med lite vettigare låtar.

Annars tror jag stenhårt på Amy Diamond. Den tjejen har en otrolig pipa för sin ålder. Säga vad man vill om hennes musik, men rösten går inte av för hackor. Några som inte har så mycket att komma med vare sig det gäller låt eller röster är väl BWO. Är det bara jag, eller är alla deras låtar samma låt med lite ändrad text?

Nordman är ju min barndomshjälte, kan inte annat än tycka om honom. Minns hur jag fick en stor chock som barn när jag fick höra att han satt i fängelse, jag var helt säker på att Nordman var oskyldig!

Mest irriterande i låtlistan var nog att Linda Bengtzings låt heter "Hur svårt kan d va". Kom igen nu, man behöver ju inte uttala hela ordet i sången, men skriv i alla fall ut det i titeln!

Kristian Luuks återkomst som programledare tycker jag är ett bra val. Det blev så stökigt och intetsägande när de bytte mellan varje program. Luuk gjorde ett bra jobb förra året och gör det nog iår igen.

Nu måste man bara stålsätta sig för de riktiga fantasterna som inte kommer prata om annat de närmast veckorna, och som kommer att hylla Carola hur hennes framförande än ser ut. I år befinner jag mig iallafall inte i en stad som håller i tillställningen. Nej, för mig räcker det bra med att se det på tv!

Det knallar på

Ny intervju på gång! Arbetet går ut på att informera om camping på olika mässor v.10-19, mer än så vet jag inte just nu. Vissa mässor skulle vara i Malmö medan man andra gånger får åka till Stockholm. Men de betalar såklart resorna, så det har jag inga problem med.

På måndag gäller det, får slå på charmen.

Ett steg framåt

Fick ett mail idag om ett statistjobb jag sökt på SVT. Jag ska få åka in till Malmö på en kort intervju och se om jag "platsar för programmet". Programmet i fråga är Barda, som av vad jag har förtsått är ett lajv/rollspelsprogram för barn. Statisterna ska spela alver, orcer och liknande varelser. Låter väldigt roligt i vilket fall, så håll tummarna för mig!

Tryck på en knapp

Satt och spelade Elite Beat Agents igår, när sambon kommenterade att det inte kan vara så kul att bara sitta och trycka på en massa prickar. Jag kommer också ihåg att vi förr hade en hetsig diskussion om DDR vs fightingspel, då han inte tyckte att man kunde tävla i DDR på samma sätt då det inte är lika komplicerat som vissa spel i fightinggenren.

Och det är klart, DDR och EBA är väldigt simpla. Spelar man den första låten så vet man hur man ska göra på andra låtar (även om det såklart inte betyder att man klarar dem).
Men det är just det jag gillar med musikspel. Att det bara är att trycka på rätt knapp på rätt ställe, oavsett om man spelar som nybörjare eller mer avancerat. Det finns inga avancerade system att lära sig. Ibland när jag testat en ny serie har det funnits så mycket små detaljer, inställningar och avancerade knappkombinationer att jag blivit bortskrämd. Jag vill inte att det ska ta evigheter att lära sig hur ett spel fungerar, även om jag förstår att vissa tycker om att ha mer djup och avancerade inställningar.

Men jag föredrar det här enkla. Och jag gillar att börja med ett nytt spel, fastna och tro att man har nått sin gräns, men sen fortsätta nöta den låten och helt plötsligt känna hur det släpper och allt bara går som en dans. Jag gillar att spränga mina gränser.
Det är därför jag älskar POP'N. När jag hade lärt mig spelet fastnade jag på en låt med svårighetsgrad 9, och då veta att det finns upp till svårighetsgrad 39... och det är bara de låtar som är upplåsta från början. Och hundratalet låtar räcker ett bra tag. Och när de är slut är det bara att köpa en annan skiva med hundra till.

Det kanske bara handlar om att trycka på prickar på en skärm, eller färgglada knappar på en kontroll. Men jag älskar det :)

En ingenting-dag

Idag har bara flutit förbi utan att något hände. Vaknade, surfade lite, sökte några jobb, åt frukost, surfade, åkte med pojkvännen och skrev ut några papper och köpte kuvert, åkte hem och åt mat, spelade Elite Beat Agent och nu surfar jag lite igen.

Inget pluggande har jag fått gjort, men det var ju inte väntat heller. Det mest spännande som hänt är väl att jag fick svar angående ett jobb som jag sökte för längesen. De sa tack men nejtack. Har inte hört något om intervjun förra veckan än, kanske ringer och hör mig för imorgon.

Annars fortsätter ekonomin att oroa mig. Just nu klarar vi oss, men om vi kommer in i mars kommer det bli jobbigt. Har så gått som övergett tanken på att fortsätta plugga och kommer därför vara tvungen att hoppa av snart, innan det blir tentadags. Men då blir det inget klirr i kassan för Alex, och pojkvännen kanske inte får något från alfakassan än på ett tag.

Vad är då alternativen? Att jag åker till Gävle och han till Småland? Aldrig. Nu när vi till slut slipper bo så långt isär så vill vi ju inte åka ifrån varandra igen. Dessutom har vi ju tänkt bosätta oss i skåne, så jag måste ju vara i krokarna utifall ett intervjutillfälle dyker upp.

Att låna pengar till att betala hyran känns ju inte heller riktigt som någon höjdare. Inte att fortsätta plugga heller, det suger verkligen musten ur mig.

Om någon bara ringde och sa att de ville anställa mig eller honom så skulle ju alla problem vara ur världen. Jag fortsätter hålla tummarna.

Luftbok

Den 4:e Mars är den min. Mysigt.

Ett intressant möte

Idag träffade vi den andra teatergruppen som medverkar i projektet Teatergalen jag just nu medverkar i. Gruppen består av ett gäng personer som har eller har haft problem med psykisk ohälsa. Vi fick under kvällen se deras små sketcher som de ska framföra innan vi visar våran långre pjäs. Deras sketcher var ofta väldigt humoristiska och handlade om allt ifrån städmani till hur hemskt det är att vara så ensam att man kan höra sina egna hjärtslag och hur det är att inte få hjälp när man skriker efter det.

Mötet var väldigt givande. Jag märkte hur många fördomar man verkligen har om personer med psykiska problem, oavsett hur öppen man tror att man är som person. I början vågade inte många försöka föra en konversation med den andra gruppen, man fick för sig att de inte jämt förstod vad man sa eftersom de ibland såg väldigt nervösa ut och betedde sig lite ovanligt. Men när det hela väl kom igång så märktes det ju att det inte alls var något fel på deras intelligens (som att det skulle finnas någon anledning till det?). Vissa tänkte bara på ett lite annat vis än oss och vissa blev bara nervösa av att det var en massa okända människor där. Vilket ju såklart inte är så konstigt om man har problem med panikångest eller liknande.
Jag fick en liten shock när jag insåg att jag faktiskt hade haft en del fördomar om de här människorna. Så på det viset så är jag väldigt glad över att vi fick träffa dem. Det var också intressant att höra deras tankar om psykiska sjukdomar. En äldre herre försökte t ex. förklara hur tankarna gick på ett lite annat sätt än vanligt. Det kan inte vara helt lätt. Men mest diskuterade vi bara teaterföreställningarna.

Vi har tre stycken i våran grupp som studerar till psykologer. Det var dock en del negativa skämt om psykologer i den andra gruppens sketcher, så när vi presenterade oss vågade ingen av de säga vad de pluggade till. Det var lite roligt :)

En av gruppens historier var baserade på en sann händelse, och det var helt sjukt. En man hade pratat med sin psykolog som bad honom berätta om sina syskon. Mannen sa att han inte hade några syskon. Psykologen förklarade att det stod att han hade det i journalen som läkaren hade skrivit ut och att det då måste stämma. Han fortsatte gå på under hela sessionen om att patienten inte skulle förneka sina syskon och försökte få honom att prata om dem. Det var bara det att dessa syskon inte existerade. Det hade blivit fel i journalen. Måste vara ett givande samtal.

Efter Intervjun

Så var man hemma igen efter en jättetrevlig helg hos pojkens familj i Småland!

Tänkte efter förfrågan berätta om hur det gick med en intervju, som inte var lika mycket intervju som det var casting om man frågar mig. Jobbet handlade ju trots allt om att agera i olika rollspelsövningar.
Först och främst höll jag på att komma för sent då företaget inte ens bemödat sig med att sätta upp en skylt med sitt namn där de höll till! Med två minuter till godo hittade jag en annan förvirrad sökande som också oroade sig över om hon kommit rätt och konstaterade att vi båda inte kunde fått fel adress. Jag hade förberett mig själv en del i förhand, så att jag inte skulle bli nervös och börja svamla bort mig på några frågor. Men det visade sig vara helt i onödan då det första mannen jag pratar med säger är "Ja, vi ska inte fråga ut dig om ditt livs historia. Allt sånt står ju i ditt CV! Så vi tänkte bara köra lite improvisation här så vi får se vad du kan".
Jag blev presenterad för ytterligare en man som tydligen var psykolog och som skulle agera lärare. Jag fick bemöta honom med två olika uppdrag. Det första gick i korta drag ut på att jag skulle berätta om min kompis som under en tid blivit trakasserad, medan jag i det andra skulle agera kaxig tjej som blev anklagad för att ha varit med och kränkt en annan elev. Jag var inte beredd på att få spela teater och improvisera, men jag hoppas ändå att det gick bra. Jag är lite orolig över att jag spelade rollen som lite för osäker i det första scenariot, men är nöjd med vad jag presterade i det andra. Psykologen berömde mig för mina argument, vilket jag får se som positivt.

Tjejen som skulle in efter mig berättade att hon hört att det var väldigt många som sökte jobbet, så jag försöker att inte hoppas för mycket nu. De skulle höra av sig i början av veckan, så förmodligen blir jag till ett nervvrak så fort jag vaknar imorgon. Vi får väl se hur det går :)