Att bo i Hammarkullen

Angered är inte det område i Göteborg som har bäst rykte. Det brukar ofta nämnas tillsammans med Lövgärdet som områden man i största mån ska undvika att bo i. 

Men där var vi, jag och Torbjörn. I behov av bostad och med endast med ett halvårs kötid hos Boplats Göteborg. Det enda vi kunde göra var att hoppas på de bostadsbolag som inte bara gick på hur länge man varit registrerad skulle ge oss en chans. Och ibland har man tur - rätt som det var stod vi där med en tvåa på 65 kvadratmeter - och det för bara 4200kr/månden. Och vart var det vi skulle flytta vårt bohag? Jo, Hammarkullen - Angered.

Och Hammarkullen hade man ju hört om. Gängbråk, betongförort, miljonprojekt, kriminella invandrare, sunkiga lägenheter... man kunde ju undra hur tusan det här skulle gå? Bäst att hålla sig inne på kvällarna.

Så var det dags att flytta. Nervöst som brukligt, och att ta sig med flyttbilen genom Göteborg var en pina. Det slutade med att jag fick lämna min sambo på parkeringen med alla grejer medan jag försökte hinna köra tillbaka hyrbilen i tid. Döm min förvåning när jag kom tillbaka med spårvagnen och upptäckte att allt utom sängen blivit uppburet till lägenheten. Och den höll sambon på att bära upp - med hjälp av grannen från lägenheten mitt emot. Några barn i området hade också hjälpt till att bära lite småsaker.

Och sen fortsatte det på samma sätt. Ungdomsgängen lyste med sin frånvaro, istället visade det sig att området till största del var befolkat av barnfamiljer som hejade glatt när man passerade. Området var mycket mer grönskande än centralare områden, fyllt med träd och gräsmattor där det lekte barn dagarna i ända. Visst fanns det gott om invandrare av första, andra och tredje generation - men varför skulle det direkt ses som något negativt? Istället fick jag veta att det var  det som gjort att Hammarkullen varje år har Sveriges största karneval -  Hammarkullekarnevalen. Jag kom hem sena kvällar och behövde inte känna mig mer otrygg än jag hade gjort i någon annan del av Göteborg när mörkret fallit på.

Visst finns det vissa problem här. Det finns ingen vettig närbutik med normala priser - men Angered centrum ligger ju ändå bara två minuter bort med spårvagn. Annars är servicen i området helt okej, det finns både bibliotek, bad och gym. 

Sen är det lite svårt med kommunikationen ibland - en kvinna ville att jag skulle hjälpa henne med tvättmaskinen när jag var i tvättstugan men hon kunde inte ett ord svenska eller engelska så vi fick till slut ge upp. Och den få gånger jag ser väldigt små flickor i slöja tycker jag det känns lite obehagligt, för jag tycker verkligen inte om när barn får ta över föräldrarnas religion. Och jag tror inte en femårig flicka själv vill ha en burka som täcker allt utom ögonen - hur enkelt är det att leka då? Men religionsfrågan är en annan historia.

Det verkar helt enkelt som att fördomarna om förorterna, åtminstone denna, duggar tätt i Göteborg. Det enda som jag har ett större problem med i Hammarkullen är egentligen att det är ett sånt bevis på vilket segregerat samhälle vi lever i. När jag går ut här är jag den enda med västerländskt blek hy. Jag har aldrig tidigare sett på vilket sätt vi skuffar undan vissa nationaliteter i egna områden. Men nu vet jag - och det gör mig illamående.