Harry Potter och halvblodsprinsen

Jag är - som ni säkert vet - barnsligt förtjust i Harry Potter. Torbjörn är inte överförtjust i att ha en sambo som slänger sig över HP-rollspel och dylikt med en enorm entusiasm, men han får helt enkelt leva med det, hihi. Appropå rollspel så har jag upptäckt att jag förmodligen inte kommer att ha råd att åka på 10-årsjubileumet för VVT eftersom att sträckan Göteborg-Stockholm envisas med att vara svindyr. Väldigt tråkigt. Men det var ju inte det jag skulle skriva om nu.

Igår var jag till slut och såg Harry Potter och halvblodsprinsen på bio. Spoilervarning för resterande inlägget om ni inte vill veta något om handlingen i filmen eller motsvarande bok.

För det första blev jag glatt överraskad av skådespelarna denna gång. Okej, jag tycker fortfarande att både Harry, Ron och Hermione saknar en del personlighet och ibland går att likna vid sandpapper - men det känns ändå som en klar förbättring jämfört med den förra filmen. Innan jag själv såg denna sjätte installation i serien hade jag både hört folk som sågade samt älskade Halvblodsprinsen - och själv tycker jag det beror mycket på vilka förväntningar man går in i biosalongen med. Vill du att allt från boken ska hinnas med och att allt ska få lika mycket plats som i boken så är du körd, men om du däremot är lite öppen för att filmen inte behöver följa Rowlings text till punkt och pricka och kanske också kan få göra lite egna svängar ibland så har du mycket större chanser att få en förnäm upplevelse. För det är en bra film, i sin helhet. De har fått in humorn på ett smärtfriare sätt än tidigare, det här är nog första gången jag vid vissa tillfällen börjar skratta åt en HP-film. De allvarligare scenerna tillåts ta en mörkare ton, och det kanske inte är rekommenderat att man tar med sig sina yngsta syskon på filmen även om de älskar Harry Potter. Visst saknar jag alla de minnen från Voldemorts barndom och uppväxt som finns i boken, men samtidigt förstår jag hur mycket de skulle ha tagit upp tidsmässigt. Och jag tycker ändå man får en godtagbar bild av den unge Tom Riddle.

Kort sagt så är det här den HP-film som jag hittils tyckt mest om. Den håller kvar intresset genom de två och en halv timmarna den pågår, och den känns inte lika barnanpassad som vissa av de tidigare delarna utan kan utan problem avnjutas av äldre åskådare.

7/10