Patetiskt

Så sitter man och snyftar igen. Damn it, det gick ju så bra fram tills nu. Ända sen jag pratade med Malin för x antal dagar sedan så flöt allting på så lätt. Jag var glad och munter, och för en gångs skull så kändes det som om allt flöt på bra. Jag hade nästan glömt den känslan. Jag kände mig varken ensam, nedstämd eller frustrerad. Jag slapp det dåliga samvetet för en gångs skull, och jag kände verkligen att jag var värd det, tack vare Malin. Men nu, efter att ha kept the good mood så länge så bara brast det. För en stund insåg jag hur fel allting gått, även fast jag ignorerat det de senaste dagarna. Fast det är nog ändå det jag måste fortsätta med. Inte tänka på det, bara låta det vara. Annars kommer det driva mig till vansinne, jag kommer bara bli mer och mer övertygad om att jag verkligen inte går att tycka om. Särskilt inte när jag försöker få någon att tycka om mig. Och jag orkar inte tänka så mer, det fungerar inte. Jag ska fortsätta vara glad och jag ska... ta för mig av smörgåsbordet, tror jag det var ^^

Idag har jag städat. Har försökt ordna upp alla böcker, manga- och tv-spelstidningar så att de står på något fint sätt. Tror jag löste det till slut. Mitt skrivbord är då i alla fall bra mycket finare nu än innan, jag kan organisera saker bara jag vill. Det trodde ni inte om mig va? Nu ska jag bara orka bädda i ordningoch dammsuga också.

Senare ikväll tror jag det blir lite Donkey Konga. Det var alldeles för längesen, och dessutom måste jag vara i form till SHIRL på onsdag. Kommer bli väldans trevligt, förhoppningsvis. Alltid roligt med en massa nya ansikten, om ni frågar mig.