Jebure

..som japanerna kallar det! Nu är jag i min forna hemstad och platsen där jag växt upp. Allt är sig likt, förutom att mamma målat vitt i trappen och att de bygger om Flanör. Och det faktum att jag inte har något rum längre. Istället sover jag i min lillebrors gamla rum, där det för stunden huserar en mängd flyttkartonger, en gammal dator, en trasig lampa och lite allmänt skräp. Längtar lite till nästa gång jag kommer hit, då är bocken uppe! Gävles stolthet, eller vad man nu ska kalla den. Då är det lite julkänsla, och inte bara kallt. För kallt har det varit. I förrgår gick jag till Ica i både halsduk, vantar och mössa. Det var is på vattenpölarna och man var tvungen att röra fingrarna för att de inte skulle blir blåa. Okej, det sista var mindre sant. Men det var inte långt ifrån.

Jag och min emo-syster lagade carbonara åt pappa och hans sambo igår. Antingen tyckte de det smakade helt okej, eller så lyckades de i alla fall ge skenet av det. Vill inbilla mig att jag kan laga mat, men blir alltid lite nervös när jag ska servera andra något jag snott ihop. Jag kan ju helt enkelt bara vägra att äta något jag själv lagat, men det kan ju tyvärr inte de utan att verka lite otrevliga. Nåväl.
De senaste dagarnas kost har varit intressant. Kom fram i torsdags och åt då en variant av Pasta Carbonara som mamma lagat, dock med mjölkbaserad sås istället för ägg-varianten. På fredagen åt jag ute med pappa och syster, och som vanligt när jag är på Kungshallen måste jag beställa deras väldigt goda Carbonara. Och igår... ja se ovan! Jag tänkte inte ens på det själv förän nu, idag måste det bli något annat.

Mor min gav mig idag ett rör med vitamin-brustabletter. Hon hade redan gett mig ett rör c-vitamin när de hälsade på mig i Lund, men de här innehöll tydligen ALLA vitaminer. Något säger mig att hon inte tror att jag sköter mig matmässigt. Men jag kan nog inte hålla med, det har varit väldigt ovanligt att jag inte ätit någon mat på en hel dag, vilket som snarare var standard när jag bodde hemma. Det är faktiskt rätt kul att laga mat och äta, när man får göra det för sig själv och inte för att någon kastar onda blickar och frågar om det är något fel på maten.

Om en timma eller så är det dags att träffa Madde och Linnea. Det har gått två månader sen sist, helt galet. Är nästan lite nervös, trots att jag inte har någon anledning till det egentligen. Så mycket har de förmodligen inte förändrats.

Och imorgon åker jag hem till Lund. Känns rätt skönt på sätt och vis, är mycket mer avslappnad där än jag kan vara här hemma. Kan inte säga att jag ångrar att jag flyttade hemifrån, även om det har varit trevligt att se alla igen.

Ska försöka komma igång med bloggandet nu, iallafall den här till och börja med. Det är lättare att komma igång genom att rada upp grejer man gjort under dagen. Förhoppningsvis orkar jag ta tag i de lite mer seriösa skriverierna om ett tag!