Barrundedags

Feber + förkylning + ett allmänt dåligt humör

Nej, inställningen till årets barrunda för studenterna var inte direkt den bästa när jag lämnade huset. Först tänkte jag faktiskt anstränga mig och åtminstone försöka se lite fräsch ut, men när inga av de plaggen jag försökte hitta var rena och jag redan hade missat två bussar så gav jag upp, tog de jeansen och den tröjan som låg överst i garderoben och gick.

Väl på stan insåg jag att jag inte ätit något under dagen så det blev en avstickare till McDonalds (som jag kommer komma tillbaka senare) innan jag gick till Boulongen (världens mest svårstavade park?) där det skulle förfestas. Jag var inte så pigg på att sitta ute med mina febergrader, men det var ju i alla fall varmt. Anledningen till att jag inte stannade hemma och vilade var att jag redan missat två studentaktiviteter, ville inte vara borta hela veckan. Väl i gräset tryckte någon fram ett gult läppstift mot mig. Tydligen skulle det vara ett 'magiskt' läppstift som antog den färg som passade en när det smetades på. På mig blev det en rätt så stark rosa, såg faktiskt inte så dumt ut även om jag tvivlar lite på magin.

Till slut tog vi oss i alla fall till det första stoppet - Brända Bocken. Första gången jag var där, och det var rätt fint faktiskt. På varje ställe delades det också ut någon form av gratis dricka, och det blev väldigt intressant att se vad jag fick när jag bad om något alkoholfritt. Det började bra på Bocken, de andra fick ett glass med lite vatten med sprit i (i alla fall var det så de tyckte det smakade) medan jag fick någon lite mer avancerad historia med limesmak, riktigt god var den! Bartendern verkade faktiskt anstränga sig trots att jag var en sån där fånig typ som inte kunde ta samma som alla andra.

Inget speciellt hände efter det, förutom att jag stod alldeles för länge i kön till toaletten, så vi bestämde oss för att gå vidare till nästa ställe - Goya. Dock var kön flera mil lång så vi gick till McDonalds för att vänta ut rushen. Och här hände något intressant. Min kompis stod i kön länge och väl, men när personerna framför henne fått sin mat försvan plötsligt kassamänniskan och på monitorn framför henne stod det "kassan stängd". Hon stod kvar ändå, övertygad att de ju inte bara kan stänga kassan när det bara var hon kvar i kön, medan den andra kön som fanns blev längre och längre. Till slut sa hon till till tjejen i kassan bredvid, men det enda svar vi fick var.

- Det är bara jag som har en kassa öppen.

Jag försökte förklara mer ingående vad som hade hänt, eftersom jag antog att hon bara inte förstått. Men icke.

- Det är bara jag som har en kassa öppen.

Där fanns ingen som helst vilja att hjälpa, så det blev till att ställa sig i den andra kön efter folk som anlänt en kvart senare än oss. Och okej, jag må inte ha jobbat inom servicebranschen särskilt länge, men jag har i alla fall lärt mig något. Man måste vara flexibel. Man gör inte sådär mot en kund som ska handla, det går bara inte. Så åter till barrundan. På Goya hände det om möjligt ännu mindre än på Bocken. Den här gången fick de andra någon tranbärs-historia till drink medan jag fick en limedricka till(!), fast med liite tranbärsjuice i så att den blev röd. Vad är det med lime och alkolfria drinkar egentligen?

Vidare till Solo. Här tappade alla bort saker. Jag och Linnea satt och vaktade en väska åt en kompis, och av någon skum anledning så verkade folk tro att vi hade allt möjligt där bakom. Vi fick förfrågningar om utifall vi hade en annan väska samt en kavaj. Varför skulle vi ha tagit hand om deras väskor och kavajer? Skumt. Min kompis tappade bort sin biljett och blev knäckt över att inte få någon gratis öl, som var vad som bjöds på det här stället. Till slut lyckades hon dock övertala en bartender om att hon faktiskt tappat den och fick en ändå. Jag fick en fanta!

Sist av allt så skulle man till Sun City. Här var det i alla fall lite mer livat än på de andra ställena. Här blev dock det alkoholfria alternativet en Loka, så jag kände att kvalitén på den biten sänktes. Men det blev lite dans till Markoolio och Justin Timberlake (hrm) innan jag runt tolvslaget kände att jag faktiskt borde gå hem och vila. Så det blev till att ströva till bussen.

Sammanslaget så var det en okej kväll, även om jag hela tiden kände mig lite feberseg. Nu är det bara idag kvar, sen är jag student på riktigt!

Restart och Campingkaraktärer

Jag är tillbaka! Jag vet att jag har sagt det förut, men den här gången är det inte bara prat. Alla uppgifter innan studenten är över, och i sommar kommer jag ha fullt av tid över till bloggandet så länge jag inte är på jobbet Men det är om just mitt jobb som en del av bloggen kommer ägnas åt.

Lyckades i år knipa till mig ett sommarjobb på Furuvik, vilket är en djur- och nöjerpark utanför Gävle. Platsen jag sökte och fick var den som campingarbetare, och redan efter en utbildningshelg och en dag på jobbet har jag fått höra om än den ena än den andra underliga kunden som varit på besök tidigare år. Tänkte därför ägna delar av sommaren till att här i bloggen berätta om alla dessa intressanta, roliga och udda människor jag säkert kommer stöta på. Första inlägget för börja med lite historia, de två intressantaste människorna jag hört om från mina medarbetare hittills.

Campingkaraktär #1 - Vaktmästar-Hasse

Det finns vissa människor på campingen som är anställda genom arbetsmarknadsenheten, de har av en eller annan anledning svårt att ta sig in på arbetsmarknaden och är ute för att få lite arbetslivserfarenhet. En av dessa är Hasse. Hasse är lite av en allt-i-allo på campingen, han byter proppar som gott, tar undan träd som fallit och ditten och datten. Hasse är också väldigt förtjust i campingen och bor därför där på heltid i en husvagn uppställd en bit från butiken och receptionen. På husvagnen har han satt upp en stor skylt på dörren där det klart och tydligt står "Vaktmästare". Hasse har ibland gått till chefen och klagat och tyckt att han snart ska sluta med "det här jävla arbetet". Chefen förklarar att han fåt prata med Arbetsmarknadsenheten, eftersom att han är anställd av dem och inte av campingen. Hasse förklarar då argt att han då fan inte tänker gå upp klockan elva och byta några av gästernas proppar. Chefen förklarar att det behöver han absolut inte, eftersom hans arbetsdag faktiskt slutar klockan fyra.- Det spelar ingen roll, de kommer ändå och knackar på mitt i natten och ska ha de jävla propparna!- Men ta ner vaktmästar-skylten du har på dörren, då slipper du ju det. Men Hasse är stenhård, skylten ska vara där, och det går inte att få honom att ändra sig. Så dispyterna om elproblem om natten lär knappast lägga sig på länge än :)


Campingkaraktär #2 - Rullstolsmannen

För ett eller två år sedan kom en man i rullstol till campingen och förklarade att han behövde någonstans att sova. Mannen, som tydligt var en ryss i pensionsåldern, kunde ingen svenska och knappt någon engelska men personalen lyckades få fram att campingen var helt full och att han skulle behöva leta någon annan stans. Mannen i rullstol pekade då på det lilla lusthuset som stod bredvid lekparken (ni vet den varianten som inte har några fönster utan bara enorma öppna hål i väggarna) och sa att han kunde sova där, det skulle inte vara några problem. Han var bara på genomfärd, han höll nämligen på att ta sig från Moskva till Lissabon med rullstolen som enda transportmedel..! Personalen kom till sist fram till att man skulle låta mannen stanna, hade han rullat sig från Moskva kan man ju tänka sig att han behövde vila lite. Så man klädde in lusthuset i en pressening och la in några stycken madrasser. Man gav även mannen några mackor och morgonen därpå en påse med bullar innan han gav sig av igen. Bara två dagar senare kunde man läsa i tidningen om en man som blivit stoppad på motorvägen mellan Stockholm och Uppsala - hans fordon vad nämligen en rullstol...
Bild på mannen återfinns här uppe till vänster och här kan ni läsa mer om mannen och varför han genomför sin resa.


Vi får se om jag lyckas stöta på några rullande 66-åringar, men i vilket fall verkar årets arbete bli mitt roligaste hittills :)

. . .

Igår fick jag höra det tragiska att borttappad/Erik gått bort. Han var en av medlemmarna på det spelforum där jag brukar titta in mest varje dag. Vi hade inte pratat så mycket, men jag brukade läsa hans bloggar och tyckte verkligen att han var så otroligt trevlig. Det känns så konstigt, jag kan inte förstå att han är borta. Även om man inte träffat någon så betyder inte det att man inte reagerar på sånt här. Det kändes inte riktigt som om jag hade rätt att gråta över någon jag kände så lite, men jag kunde inte låta bli. Jag tänker på hans bror, och resten av hans familj. Jag riktar en tanke till dem och hoppas att borttappad har det bra på platsen där han är nu.

R.I.P

Ta ta ra ta!

Och så var det dags, efter påtryckanden från en del, bland annat mig själv, känner jag att det är på tiden att jag börjar skriva igen.

Det som uppehållit min tid sen sist jag skrev är för det första hela Gävle Lucia 2006-arrangemanget, men jag tog också och gav mig själv lite jullov från skrivandet under julen och nyåret, ville få så mycket tid som möjligt till att bara slappna av, spela spel och umgås lite med pojkvännen. Nu känner jag mig utvilad och är back on track!

Senaste inköpen på spelfronten:

Wii
Det var kallt, lite väl kyligt och det kunde ha varit varmare. Men det var helt klart värt de elva timmar av väntan jag och Marcus fick ägna oss åt för att få den åtråvärda maskinen. Jag undrar just vart min kölapp tog vägen. Jag borde sparat den och ramat in den.
Men Wii är otroligt kul, annat kan inte sägas. Just nu är väl spelutbudet lite torftigt, men jag ser fram emot det kommande året med Super Mario Galaxy, Elebits, Pokémon Battle Revolution (ska tydligen bli det första spelet som är gjort för att spelas över internet), Super Smash Brawl, Trauma Center : Second Opinion, Wario Ware Smooth Moves med flera, med flera.
Under tiden så underhåller jag mig med Wii Sports och Rayman. Ja, jag vet att jag är ond som inte köpte Zelda vid releasen, men faktum var att min medköare snodde åt sig det sista exet (dock kan jag inte slå honom för det eftersom han är min pojkvän) och jag var ändå inte så inställd på att köpa det, eftersom jag ändå kunde låna det av honom. Så nej, jag har inte spelat Twighlight prinsess mer än 1,5h än, men jag har däremot viftat med kossor och kaniner i Rayman Raving Rabbids och viftat med min racket i Wii Sports. Vilket inte heller är så tokigt!

Cooking Mama
Nej, det går inte ut på att tillaga mödrar (haha, jag är så rolig) men däremot kan du laga till en miljon andra rätter. Galet, japanskt och faktiskt riktigt roligt. Man blir inte lika kladdig som när man lagar mat på riktigt, och det går mycket snabbare: prima! Jag trodde jag skulle tröttna på det rätt fort, men att hacka lök går inte av för hackor! Nej, nu får jag ge mig....

Shadow of the Colossus
Mäktigt, är nog det bästa ordet att beskriva det med. Hittills är två av de stora kolosserna nermejade, och fler ska det bli.

Kingdom Hearts II
Ni som läst mitt tidigare inlägg om det här spelet förstår nog hur lyrisk jag var när jag stoppade in skivan i PS2:an. Det är något med mysiga disneyvärldar, nycklar och karaktärer med spretigt hår som fängslar mig och gör att jag bara vill ha mer. Uppföljaren känns lite väl enkel på Standard, men berättelsen är nog för att hålla mig fängslad.

Färdigspelat:

Kingdom Hearts : Chains of memory
Tog mig i kragen och mejade undan de sista två världarna, kändes som om att jag borde få det gjort innan jag tog tag i KH2. Fast egentligen är det inte helt avslutat än, jag har fortfarande ett visst annat läge av spelet kvar. Det ska jag fixa inom en snar framtid, hoppas jag.

Så ja, allihopa, nu drar jag igång igen med buller och bång. Jag antar att de flesta slutat titta in, eftersom alla jämt möts av en ouppdaterad sida, men med lite tur lär väl de flesta kika in någon gång igen. Imorgon tänkte jag skriva några rader om utbildning inom Speldesign, men nu ska jag bara lägga mig ner och sova. God natt.

No doubt about it!

Gwen, Gwen... vad har du nu gjort?

No Doubt var underbara, och plattan Tragic Kingdom skulle jag vilja utnämna till en av de bästa albumen genom tiderna, alla kategorier. Sen gick det lite utför sådär, Rock Steady var ingen favorit, men kört var det ju inte. Och din lilla solodebut var ju faktiskt lite käck och rolig.

Men vad hände nu? Lyssnade just igenom snuttar av låtar från din nya skiva "The Sweet Escape", och känns det som om jag snart ska få kvälvningar. Det här är ju någon form av wannabe-r'n b. Hade du inte redan varit så etablerad hade det här bara varit en av alla artister av det här slaget som kommer med någon låt som ingen minns.

Vad hände med det det speciella och egna med musiken du var med och framställde? Inte ens rösten verkar vara densamma, allt som stack ut med den är bortslipad... det kunde lika gärna varit Paris Hilton som släppte den här plattan.

Dagens

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.

Eeva Kilpis

Oh noes

En 15-årig kille i Sverige har blivit omhändertagen på grund av sitt datorspelsberoende (Metro).

Hoppas inte mamma får höra om det, då lär hon ju skicka in mig direkt.

Några skrubbsår

Except for a few small bruises, cuts and scars I'm fine

A few small bruises - Maria Mena

Det stämmer ju faktist. Jag trodde det aldrig, men man tar sig igenom det mesta helskinnad. Det är klart att allt lämnar spår efter sig, helt återställd kanske man aldrig blir. Förhoppningsvis lär man sig dock något på kuppen, på gott och ont.

Jag är för trött för att skriva sånna här inlägg egentligen. Det är, som jag sagt så länge nu, så mycket att göra för stunden. Men snart kommer jag tillbaka, och då ska jag skriva om allt jag velat skriva om under den här tiden.

När får vi en ägg-maskin?

Den här killen har massor utav vending machines i Japan. Jag tyckte det var lite roligt.

PhotoMann Travel Photography

Jag ska försöka komma igång mer med bloggandet snart igen, men just nu tar Lucia upp så mycket av min tid att det knappt finns tid att berätta om det.

Framtidsplaner

Efter gårdagens besök på SACO-mässan så finns det en sak jag verkligen känner att jag vill göra: Åka till japan några månader för att läsa japanska. Tre månaders japanska-studier i Tokyo från 8000, beroende på arrangör och lite sådant. Nu kommer väl själva flyget dit kosta mer, och så ska man ju bo också, men det måste ju gå att ordna på något sätt. Åh, jag vill så gärna.

Sidenote: Igår vann jag över Marcus i Donkey Konga. Så jag vill bara brista ut i ett litet: mouahahaha!

Oh my

Imorgon ska jag till Älvsjö på studentmässa. För att hinna med bussen så måste jag gå upp kvart över fem.

Det kan väl ändå inte vara hälsosamt?

Frazze

En fågel viskade i mitt öra att underbara Franz Ferdinand ska ha ett nytt album ute till mars nästa år. Någon som kan bekräfta eller dementera detta faktum?

Ingen Wii till jul?

Det har pratats en massa om att det ska bli skralt med Wii-konsoler i Sverige. Nu har tydligen El-giganten lyckats få till sig inte mindre än hälften av alla konsolerna som kommer till landet, hur lyckades de snylta till sig det privilegiet?
Har också nu hört från folk som fått hemska brev om att de inte kommer kunna få sin Wii till releasen. Jag väntar skräckfyllt på samtalet från Game som ska bekräfta hur det går för mig själv på den fronten.

Spelen har nått in i finrummen

Jag läste lite förstrött igenom aftonbladets ledar-sida i tidningen från i söndags när jag åt min kvällsmat för kanske en timma sedan. En massa spekulationer om kommande partiledare för sossarna. Äter de sista skedarna av havregrynsgröten och bläddrar till nästa uppslag. "På natten blir jag Natasja" är rubriken och jag inser snart att artikeln handlar om WoW. Nu intresserar det spelet mig inte nämnvärt och eftersom jag ätit färdigt slår jag ihop tidningen och stället undan havregrynen och allt annat jag dragit fram.

Men efter att städningen är klar så ringer en liten klocka i mitt huvud. Vilket uppslag är det egentligen som kommer efter Ledaren? Jag vänder heltom och går tillbaka in i köket och fram till tidningskorgen. Upp med sida fyra igen, och... jo, det var faktiskt sant: större delen av Kultursidorna är till största del täckta av en lång text om World of Warcraft. Kultursidorna är till största del täckta av en lång text om ett datorspel. Aftonbladet har tagit ställning: Spel är något som platsar på de snusförnäma kultursidorna!

Nu vet jag inte om jag hamnat helt efter, kanske har liknande saker hänt förr. Jag läser sällan aftonbladet i pappersformat, så kanske är det bara jag som höjer på ögonen åt det här. Men jag kände verkligen hur världens syn på spel tagit ett steg framåt när jag såg det där. Kanske har min mamma suttit och ögnat igenom det, funderat och insett att det inte bara är tonåringar utan något riktigt liv som spelar spel... kanske.

Så dagens eloge går till Erik Wijk, kulturskribent och WoW-spelare.

En kort blogg i ett stressat ögonblick

Om tjugosju minuter går min buss, och istället för att laga mat som mamma hävdade att hon skulle göra så står hon inne i mitt rum om pratar finska med mormor. Jag gissar på att hon gnäller över att här är stökigt, men vad vet jag. Den där språkbarikaden börjar verkligen gå mig på nerverna.

Nu finns också den här bloggen placerad under Gävle på bloggkartan.se.

Känner verkligen att jag skulle vilja skriva något långt och innehållsrikt nu, men jag har inte tid. Så håll utkik efter ett sådant inlägg ikväll istället.

The final countdown

Wii har tagit sig ut på fältet i USA. De lyckliga amerikanerna kan nu stå hemma i sitt vardagsrum och svinga golfklubbor och kasta sina bowlingklot.

Själv fortsätter jag att gå i väntans tider. 18 dagar kvar nu.

Rocks vs 80's

Efter att ha kört en del Singstar 80's nu under morgonen/förmiddagen så känner jag mig inte helt nöjd. Låtarna är iofs sånna som man känner igen, men jag har vant mig lite vid den 'röjigare' känslan man får i Rocks-varianten. Även om låtarna håller ett högt tempo så känns de inte lika roliga att skutta runt till och leva sig in i. Kan ju bero på att det inte riktigt är min typ av musik, men man kunde ju tro att nostalgivärdet skulle kännas högre. Inte för att jag levde särskilt länge på 80-talet, men jag har ju ändå hört de flesta under mina barndomsår.

Nej, Singstar Rocks behåller hos mig förstaplatsen bland de olika varianterna av spelet jag testat.

Sammanställning

Har blivit dåligt med bloggande i helgen, har haft så fullt upp. Men här kommer ett sammandrag av helgens händelser:

Spelade nattinnebandy under fredagskvällen/natten. Blev livrädd när de första vi spelade mot var stora biffar till killar klädda i Bratz-klänningar. Vet inte om det var muskelmassan eller klädseln som skrämde mest. Kvällen kav mig ett upskrapat knä, träningsverk och ett sår på ena handen, men för en gång skull var idrott kul.

Var och hade Lucia-visning på ICA Maxi i Hemlingby. Vi tågade in med skyltar med våra nummer på, presenterade oss, sjöng en snutt och fick sedan i uppdrag att ta upp barn på scenen som skulle sjunga med oss. Barnen fick välja sång själva, och valet föll på Blinka Lilla Stjärna. Tjejen jag tog upp hade redan bestämt sig för att hon skulle bli lucia när hon blev stor.

Firade Therese som fyllde vuxen! Blev en hel massa singstar, och även om vissa av oss kände att vi var på mickarna lite väl mycket så var det skojigt. Fick också låna Singstar 80's av Therese, och det kommer jag att hårdköra idag.

Promenerade runt med Linnea på 'stan'. Vi tog den vanliga rundan via boulongern - sjukhuset - tolvfors - Eken - Borgis - centrum. Något i stil med det i alla fall. Vi hoppades på att se ett tåg eller en helikopter, men blev besvikna.

Lista: Filmkaraktärer

Alex favoritkaraktärer ut filmer, eller i alla fall de hon kan komma på såhär på rak arm när hon egentligen borde skriva sitt PA:









1. Frank - Donnie Darko
Den tuffaste filmkaraktären genom tidernautan någon egentlig konkurrens. Jag menar, bara titta på honom. Han lyckas med att vara skrämmande och söt på samma gång, det är inte alla som har den gåvan. Och det finns ingen som sett den filmen som inte har en åsikt om Frank, han är oförglömlig.








2. Sam - Lord of the Rings
Sam står för de bästa delarna av triologin om man ser på filmatiseringen. Sean Astin gör ett otroligt bra jobb. Jag älskar scenen i slutet av RotK, när han pratar om Rosa. Och så förstås:
- I can't carry it for you, but I can carry you!
Sam är den riktiga hjälten.

Okej, knappt ens värt att kallas lista. Men kanske kan jag uppdatera den sen när jag kommer hem och har tid att tänka över saken lite mer.

Ugly in pink

Del 1

Idag gick spelvärlden för mig ofrivilligt i rosa. Steg in på game och kikade lite mot en hylla med DS lite, och vad får jag se? En stor skylt som annonserar om den rosa varianten av DS lite med tillhörande spel. Inget fel med en rosa konsol i sig, men spelet i fråga var det lilla fenomenet Bratz.

Det är inte det att jag inte tycker att det är bra att de försöker få in tjejer på spelmarknaden, jag är ju en själv, men jag tycker sättet de gör det på i det här fallet känns smått vidrigt. Bratz måste vara det värsta som hänt leksaksvärlden på länge, med sina översminkade ansikten, jätteläppar och getingmidjor. Barbie är hälsosam i jämförelse. Och försöker man köpa in tjejer med rosa varianter av konsoler och typiska flick-spel så känns det inte som om man jobbar för att få in tjejer i spelvärlden på riktigt. De ska få en liten egen gull-lullig variant, och får inte riktigt vara med på samma villkor som killarna. Kommer det fortsätta så så kommer folk fortsätta vara skeptiska mot kvinnliga gamers och tjejerna kommer få fortsätta med att finna sig i att alla inte tar dem seriöst.

Så nej, jag vill inte alls att man redan vid barnspelen ska försöka nischa in de små töserna på en viss typ av spel. Självklart har man en egen vilja, men man blir nog mer styrd än man tror.

Del 2

Såg en rosa Ps2 på riktigt idag. Den såg ju helt okej ut på kartongen, men var ohyggligt ful IRL. Vem vill förfula ett rum med en sån?