Crazy Lady

Hon ser lite ut som en sån i den här videon, helt klart. Kate Bush - Wuthering heights är helt klart dagens låt. Man kan inte annat än älska den där inlevelsen.

Dunk, slammer, brak

Jag vet inte vad de har för sig där nere, men jag tänker inte gå och kolla. De får leka sin lilla lek, jag tänker inte vara med. Kanske är det någon som smäller i en dörr, kanske är det någon som kastar saker omkring sig, vad vet jag. Kanske lika bra om de river halva huset, så de inser hur sjukt det här. Jag tänker inte lägga mig i längre. Jag har försökt rädda den här familjen i så många år, utan att någon någonsin uppskattat det. Jag är trött på det nu, jag har ingen ork kvar. Så jag sitter kvar på mitt rum och sjunger på Vraket med Lisa Ekdahl för att överrösta ljuden. Jag tycker om den låten, synd att jag inte har någon att rikta den till.

Tortyr, Banks

Jag satt och slötittade på några komediserier på femman, först Christine (rätt okej serie, om än lite enformig) och sen vännner (The one in Vegas, längesen jag såg det avsnittet faktiskt). Så hände det. Det blev reklam innan Tyra Banks Show intog tv-rutan. Jag har verkligen inte sett ett värre program någon gång. Tyra träffar supermodeller och pratar om hur bra det är med plastiskkirurgi, och om att Heidi Klums bröst blev större än hennes när Klum var gravid. Det här programmet är bara plågsamt, varför vill femman visa oss det här?

Nej, jag ser istället fram emot kvällens säsongsavslutning av Desperate Housewives, den enda serie jag följer slaviskt nuförtiden. Dör Carlos i olyckan som visas i reklamen? Vad har Tom egentligen gjort? Varför skriker Julie? Vad händer med Bree, Andrew och Danielle? Jag är fast, de har fångat mig med sina reklamtrick. Men jag tänker inte ens sörja det, det är bara så spännande.

Årstiderna

Se det snöar, se det snöar...

Årstiderna borde växla så här, ungefär:

10 dec - 5 jan Vackert vinterväder. Snö som faller lugnt och stilla och på morgonen glittrar den sådär vackert i solljuset. Och när det är kväll så ska det vara sådär mörkt och vintermysigt, så man kan svepa in sig i ett täcke och se på någon bra film. Snön ska inte vara blöt, utan i perfekt form för slalomåkning. Men samtidigt är det tillräckligt varmt för att man inte ska frysa ihjäl i backen när man väl tvingat upp sig där.

6 jan - 6 feb Våren kommer, över dagen bara. Snön smälter lugnt och stilla utan att det blir särskilt slaskigt. Kanske någon vattenpöl här och där, men bara så det ser lite vårmysigt ut. Träden ska börja få knoppar över några dagar bara och man ska märka hur det plötsligt blir varmare så man kan ta fram vårjackan och kan använda kjolar igen. Det ska rätt snabbt bli ljusare så man känner hur man blir piggare och gladare, även om alla såklart var glada under den mysiga vintern också. Sverige har också på något märkligt sätt blivit fyllt av japanska körsbärsträd som blommar och sprider vackert rosa blad runtom sig.

7 feb - 31 okt Sommaren är här! På bara någon dag har allt vatten blivit varmt, till och med det i havet. Så det går faktiskt att bada i Vårvik utan att frysa fötterna av sig. Solen är uppe länge, så det är tillräckligt ljus att man när man tar långa nattliga promenader inte behöver välja bort vägar för att de är helt kolsvarta. Solnedgångarna är alltid sådär perfekta, och man äter faktiskt utomhus varje dag bara för att vädret är så bra. Ibland regnar det förstås, men då är det sånna där fina sommarregn som får det att lukta så där somrigt. Alla älskar såklart sommaren.

1 nov - 9 dec Höstväder, och vackert sådant. Det är behagligt svalt ute och alla löv är underbart fina i orange, gula och röda färger. Alla tar ut sina grillar för sista gången innan vintern kommer. Det regnar inte så mycket, så det är ingen risk att halka på hala löv. Istället kan man hoppa i torra lövhögar, om man nu känner för det. Alla tar fram mysiga höstjackor och njuter av att hur vackert allt är.

Ja, där har ni min perfekta värld. Nu är ju verkligheten en annan. Det regnar snöslask och det var lite läskigt att köra vägen ut mot furuvik idag. Bilen slirade en del när man var tvungen att ta sig ut på väggrenen för att svänga, men jag klarade det nog rätt bra. Hoppas i alla fall att det blir riktig vinter snart, hellre det än den här halvdana varianten.

Lusseträning

Idag var det dags för det första repet med luciatåget. Åh, det kommer bli jättefint känns det som. Lät bra redan idag, så tänk hur det kommer vara om en och en halv månad?
Vi blev också informerade om att en av kandidaterna hoppat av, vilket såklart var tråkigt. Jag antar att ersättaren kommer hoppa in till nästa rep, ska bli spännande att se vem det blir.

Disneykväll med Cheesecake

Bakandet blev av. En cheesecake blev det, med lite hjälp av Linnea. Det kändes faktiskt riktigt avancerat när man stod och skiljde gulor från vitor, och vände ner de skummade vitorna i resten av smeten. Det är annat än att blanda ihop chokladbollar det! Det jobbiga är ju att man måste frysa in den i hela tre timmar innan man kan äta den. Visst var smeten väldigt god och så, men den var ju faktiskt att föredra i fast form. Vi kirrade (fint uttryck) lite hallonsås också. Jag gjorde dock den lilla missen att värma den och hälla den över kakbiten, som ganska exakt var färdigfryst. Den blev lite rinnig sådär, men god nog ändå. Kakan på bilden är förstås våran. Ahem.

Sen blev det filmdags. Linnea såg Skönheten och Odjuret ståendes i min hylla, och man måste ju faktiskt se Disney någon gång då och då. Efter att den avslutats konstaterade vi dock att vi borde ta oss en titt på pitoreska Snövit också. Den är rätt underhållande, mest för att den är så otroligt moralisk och präktig. Snövit ber ju till och med kvällsbön innan hon somnar. Upptäckte dock att filmen var full av upprepningar på skämt som säkert var kul på tiden när man inte såg så mycket tecknat, men bara otroligt uttjatat och drygt nu. Nåväl, en nostalgitripp var det i vilket fall och jag blev riktigt glad över att upptäcka att Snövit minnsan är rätt rund om kinderna. Linnea somnade dock till en stund under tittandet, och jag börjar bli lite trött själv efter att ha sett klart den. Så jag tar nog och somnar in nu, trots att jag inte ätit några förgiftade äpplen.

BKO

Fixade biljetter till Bo Kaspers för några dagar sen nu. Det var verkligen på tiden, för biljetterna var nästan slut. Andra raden på andra balkong blev det, men man ska tydligen kunna sitta där utan större problem så. Nu bad jag pappa min bränna ut albumen jag har liggandes på hans dator så jag kan lyssna på hela samlingen som förberedelse inför nästa lördag. Hoppas det blir så bra som jag vill att det ska bli.

Nu ska jag baka, men vad? Jättesvårt, jag får titta igenom en kokbok.

Mer Anna och Steve

På Dobrogosz hemsida upptäckte jag att torsdagskvällens vackraste låt fanns att ladda ner gratis: Looking like that. Varsågoda, njut. Det här är dagens, eller kanske nattens, låt.

Anna Christoffersson & Steve Dobrogosz

För att slippa tänka på oväsendet i huset så kan jag ju berätta lite om torsdagkvällens lilla konsert i Bo Linde-salen i konserthuset. Jazzduon Christoffersson (sång) och Dobrogosz (piano) var för mig okända fram till gårdagen, men visade sig bli en angenäm upplevelse. När jag såg sångerskan gå upp på scenen såg hon väldigt liten och spröd ut, och jag väntade mig något sprött och näpet av sången. När tjejen istället drar igång med en röst som på intet sätt låter bräcklig höjer jag ögonbryna högt upp i luften. Den oväntat mogna rösten ur den lilla, till synes unga, tjejen gör mig häpen för en stund.

Men efter två låtar börjar jag få lite sömnpiller-känsla över mig till och från. Mjuk stillsam jazz kan vara jättemysigt, men jag kan inte låta bli att vara lite rastlös och vrida lite på mig efter några låtar. Om jag bara hade hört dem förr hade jag i alla fall kunnat lutat mig emot igenkännandet, men nu blir det till och från lite tråkigt med långsam kärleksballad efter långsammare kärleksballad. När duon spelar vad de berättar är deras första hit, låten Clark Kent, höjs däremot tempot för en stund, och jag rycks med in i gamet igen. Och några riktiga pärlor finns det i låtsamlingen, dessvärre kan jag inte namnge dem för stunden. Pianospelandet håller verkligen hög klass och i några låtar på slutet sitter jag bara tillbakalutad, blundar och njuter.

Nu blev det väldigt mycket upp och ner här, men det hann faktiskt gå rätt mycket upp och ner under timmen det pågick. Jag vill dock skylla mycket av det på mig, som var trött efter en lång dag och längtade hem till min säng. Så jag kan inte annat än rekommendera Christofferson och Dobrogosz musik, deras album It's always you finns ute till försälning i detta nu. Hade jag haft pengar hade jag sprungit och handlat.

Finns det fler sätt?

Först sjöng jag I will survive högt för mig själv, det var den första låt som dök upp i mitt huvud. Nu lyssnar jag på When you were young på hög volym. För stunden lyckas det dränka den finska 'skönsången' från mina släktingar på nedervåningen. Är alla finnar så? I så fall söker jag nog inte till skolan i Helsinki, jag kommer inte stå ut. Går det ens att vara så här tondöv?

Edit: Nu spelar de Hard Rock Halleluja. Pinsamt dåligt och svårt att överrösta. Imorgon sover jag inte hemma. Vem vill ta hand om mig?

Så vad det dags igen

Släktingbesök igen. Dåliga finska covers på högsta volym, igen. Mamma kom just upp lite halvdrucken och sa att de nog kommer vara lite högljudda i natt, så jag är beredd på det. Det var bara att sucka och godta det. Tittade just på ett avsnitt vänner, men volymen på min dator kunde knappt överrösta musiken nedifrån. Då blir jag på lite dåligt humör. Så om någon känner att de har plats för mig någon timme tar jag gärna emot en inbjudan.

Idag var det fotografering inför Lucia i alla fall. Fick träffa de andra tio kandidaterna, och de verkade jättetrevliga hela bunten. Vi fick sitta och trängas på någon lastvagn några stycken medan resten sköt på när vi skulle ta gruppbilder utomhus, ska bli intressant att se hur de bilderna blev. En av dem publiceras förmodligen i GD på onsdag, jag är spänd av förväntan ^^ Det vanliga klassiska gruppfotot togs också, samt porträttbilder på var och en. Av vad jag såg i kameran så blev min bild faktiskt riktigt bra, och jag brukar sällan bli nöjd. De bilderna kommer i slutet av veckan, förmodligen.

På måndag drar repetitionerna igång. Jag hoppas lite på att vi får sjunga Betlehems stjärna, för det är nog min favorit när det gäller julsånger i stämmor. Fast det kanske inte direkt är en lucia-sång? Vad vet jag, det lär visa sig då.

Det läskigaste är i alla fall att vi ska filmas när vi sjunger några strofer. Filmerna kommer läggas ut på gd.se tillsammans med en snutt där vi säger "Jag vill bli Lucia för att...". Den frågan har redan börjat gå mig på nerverna, den är så svår att svara på! Det viktigaste för mig är faktiskt inte att bli lucia, så det är svårt att komma på det perfekta svaret.

Nu ska jag göra ett försök med vänner igen, de drog ner volymen på stereon för en stund. Så skönt för mina öron.

Nu kör vi på mot Lucia

Där var jag riktigt fyndig faktiskt, och ni kommer snart förstå varför.

Idag är hittills en helt otroligt bra dag! Vaknade i morse och mådde aningen illa, jag hade nämligen ett teoriprov inbokat klockan 08:45 och kände mig inte alls säker på hur det skulle gå. Pluggade på in i det sista innan jag åkte ner till Vägverket. När jag svarat på alla frågor kändes det inte så väldigt bra, jag var osäker på en del och kände mig oförberedd på ämnena som kom upp. Så när jag skulle klicka på den där lilla knappen som skulle avslöja mitt resultat så dunkade hjärtat nästan igenom bröstkorgen på mig, det var verkligen läskigt.

Men så visade resultatet sig till slut:

GODKÄND
61/65

Det var en sån lättnad. Det var gjort, jag klarade det på första försöket. Jag skulle inte behöva gå hem och dystert berätta att jag kuggat. Underbart.

Glad i hågen gick jag ut därifrån, dagen var redan jättebra. Såg då att jag hade ett missat samtal på telefonen och fick då återigen en klump i magen. För någon vecka sen sa min lillasyster åt mig att skicka in en ansökan till Gävle Lucia, och jag gjorde det, mest som en kul grej. Förra veckan blev jag alltså väldigt förvånad när jag fick ett samtal från Gävle Dagblad där en tjej berättade att jag gått vidare till en uttagning med sångprov. Provet var igår, och det var så otroligt nervöst. Efter lite tonträffsövningar fick jag sjunga understämman på Så mörk är natten, en stämma jag inte sjungit sen högstadiet. Eftersom att jag inte mindes allting blev jag tyst under vissa korta toner, men tyckte i alla fall jag tog upp sången igen rätt fort. Det kändes helt okej, allt som allt. Den lillla intervjun också.

Det missade samtalet var från GD. Idag var dagen de skulle ringa och berätta resultatet, och jag blev plötsligt återigen väldigt nervöst och ringde upp numret. Telefonen var avstängd.

Nu följde alltså några timmars intensivt väntande, innan jag plötsligt hör melodin från Sagan om Ringen strömma från min telefon. I luren berättar en mansröst med en smått deprimerad röst att han ringer angående Gävle Lucia. Jag tycker jag hör redan på tonfallet hur det gått, och tänker att det ju var kul att få ha provat i alla fall.

- Du har kommit vidare och är en av de elva kandidaterna.

När jag hör det hamnar jag för några sekunder i chocktillstånd innan jag börjar säga något om hur roligt det är. Vad jag sa minns jag inte exakt, men Linnea som satt mitt emot mig såg lite förvånad ut innan hon insåg vad det måste handla om. Åh, jag blev så glad. Och Linnea verkade så glad att jag blev ännu gladare. Delad glädje är dubbel glädje, heter det ju.

Så nu får ni hålla utkik efter mig i Gävle Dagblad, som håller i det hela tillsammans med Lions. I morgon blir det fotografering, i grupp och individuellt. Jag hoppas verkligen att de andra tjejerna är trevliga, de som var på mitt prov verkade i alla fall helt okej.

Och ja, vad säger man? Önska mig lycka till! :)

Hej X

Det är jag som skriver. Ja, du vet ju vem jag är så det behövs väl ingen närmare presentation. Jag tänkte bara säga att jag verkligen tycker om dig. Lite chockerande kanske, eller? Några som vet om det har då blivit lite förvånade, och jag förstår dem. Det är ju inte direkt sånna som du jag brukar falla för, så jag vet inte riktigt vad som hänt. Men jag vet inte, det var bara någon dag som det bara flög i mig. Ja, det var ju ett tag sen nu men. Sen dess har jag väl kanske inte gett världens bästa intryck, jag är sån. Jag kan inte riktigt bete mig normalt i sånna här situationer. Det är därför jag jämt får så svårt att säga något ordentligt, och därför jag beter mig fånigt i allmänhet. Synd, för det vore liksom roligt om du fick se mig när jag är helt normal. För jag kan vara riktigt trevlig ska du veta, någon gång har du säkert märkt det. Annars har jag säkert någon som kan gå i god för mig.

I vilket fall, jag hoppas att du inte kommer dumförklara mig eller så. Eller att du än värre skrattar åt mig för att jag ens tänkt tanken. Inte för att jag tror att du skulle göra så, inte alls. Men jag vet inte, jag har lärt mig genom åren att man aldrig kan veta säkert med människor.

Du vet, ibland, eller rätt ofta faktiskt, är jag säker på att det inte är någon mening med att jag ens försöker. För verkligen, vem skulle någonsin se oss som några som skulle passa ihop? Dessutom har jag väl inte direkt något speciellt att komma med. Jag är väl en tönt rättigenom egentligen, men det är inget jag kan ändra på. Jag tycker om att vara lite nördig. Jag får hoppas du inte har något emot det. Sen så är jag väl inte modell-snygg heller, men hur kulk vore det egentligen? Det räcker väl med att man inte kan skilja den ena blonda natur-tjejen från den andra i skolan, lika bra man har något som skiljer sig från mängden så man syns. Och jag vet inte, jag har nog inga kvalitéer jag såhär spontant tror att just du skulle uppskatta. Men på nån jävla vänster känns det som om det är någonting som gör att det skulle gå ändå. Att vi har något gemensamt. Eller så är det det där om att motsatser attraheras av varandra. En kombination kanske?

Jadu X, om du fick reda på det här så vet jag inte hur du skulle reagera. Förmodligen inte till min fördel, antar jag. Jag kommer ju aldrig skicka det här till dig eller så, men om du någon gång får reda på det här själv av någon anledning så kan du ju i alla fall ge mig en chans, eller hur? Du har ju inget att förlora menar jag. Vi har väl en del smärre olikheter, men vilka har inte det menar jag. Man kan inte tycka lika om allt. Vi skulle säkert kunna ha en del hetsiga diskussioner om vissa saker, men annars vore det ju bara tråkigt.

Jag hoppas i alla fall att jag lyckas visa mitt rätta jag lite mer någon dag. Men det är svårt, du är ju så trevlig och när du ler sådär när du pratar så får jag lite svårt att komma på något klyftigt att säga. Även om jag får rätt många chanser ändå.

Nåja, jag ska inte bli för långrandig. Jag var bara lite sentimeltal ikväll. Var just på bio med min mamma, syster och lillebror. Det är nog första gången på flera år vi gör någonting tillsammans, så vi kanske har börjat ordna upp det nu. Det vore verkligen underbart, jag är trött på att må dåligt att vara hemma. Och om jag faktiskt lyckats få min familj på fötter efter tio år så känns det lite som att det nog inte finns något jag absolut inte kan göra. Den här sommaren var något av det värsta jag gått igenom, men om 'efter regn kommer solsken' gäller på familjefronten kan det väl få gälla på andra fronter med. Så jag tänker fortsätta hoppas lite till, och så kanske jag kan lyckas få dig att inse min briljans någon dag. Jag kanske till och med kan klara det.

//A

PS. Jag blev visst långrandig ändå. Men jag har aldrig kunnat skriva korta brev, så. DS

Precis så här

Dagens låt
The Killers - Change your mind

En aning störande

Små saker har en förmåga att få mig att tapppa fattningen. Igår kväll tänkte jag läsa tidningen medan jag åt. Jag kollade tidningsstället - inte där. Jag kollade resten av köket - inte där. Jag kollade båda badrummen - inte där. Vardagsrummet - inte där, hallen - inte där, dator-rummet - inte där. Gick till sist ut i kylan till brevlådan - inte där. Frågade mammas sambo, men han kunde inte ge något svar och han förstod inte varför jag absolut skulle läsa tidningen. Han blev faktiskt sur för att jag sprang runt och letade efter den, men så verkar jag vara den enda familjemedlemmen som är särskilt angelägen om att veta vad som händer runtom en.

Det där förstörde lite min kväll, och i morse hände en till irriterande sak. Jag gick ut genom dörren och tog upp iPoden medan jag tänkte på vad skönt det var att kunna lyssna på vilken musik jag vill när jag vill, till skillnad från när jag hade min gamla spelare. Precis när jag är så glad över det så dör iPoden. Den har visst råkat vara igång över natten och batteriet är dött. Och jag blir självklart jättegrinig, jag hatar att gå utan musik.

Jag vet inte vad det är med sånna där smågrejer. Värre saker kan hända utan att jag blir irriterad. Men små störande saker, nej jag klarar inte av dem.

Fredrik X2

Fredrik och Henric Lindström

Igår föreslog en skribent i Aftonbladet, minns nu inte vem, Fredrik Lindström som programledare för årets melodifestival. Vet inte hur seriös denne var, men vore det inte en ypperlig idé ändå? Hans inhopp tidigare som alla olika jurygrupper (självklart talade varje jurymedlem dialekten som talas i området han representerade) var ju allt annat än tråkigt och uppstyltat, och han har ju vana av programledar-rollen. I och för sig inte live eller i det här samtalet, men inget den där Fredrik tar för sig verkar ju bli dåligt.

Sen har också samme man i dagarna släppt en bok tillsammans med sin bror Henric Lindström. Boken heter Svitjods undergång och Sveriges födelse och är som det låter en bok som behandlar ämnet historia. För första gången kanske jag köper en ren historiebok frivilligt. För som sagt, i min värld kan den mannen inte göra fel. Han är min idol!

Promenaden

Gick ut för att ta mig en promenad
Gick den vanliga vägen, den jag går varje dag
Ser en ensam mamma med nyfött barn
Passerar alla skyltar med BH-reklam

Hamburgerkedja med nyttigt alternativ
En dörrvakt för bort nån med bestämda kliv
Ung tjej med väldigt kortkort kjol
Trots att det är kallare än det var i fjol

Gick ut för att ta mig en promenad
Ser samma saker, där jag går varje dag
Lampor som blinkar när jag går förbi
Jag går ganska långsamt, det får ta lite tid

För jag vill hinna se allt: drama, komedi
Se mer än den grå vardag alla andra lever i
Se det nykära paret som dricker sitt te
hur han pratar och skrattar, får henne att le

Vill se allt det vackra på min promenad
Så jag går samma väg som jag går varje dag
Parken där barnen jämt leker på våren
Vet folks rutiner, efter alla dessa åren

Men det gör ingenting, jag trivs bra ändå
Är nöjd när jag närmar mig hemmets vrå
Lägger mig och blundar, trygg i min säng
Jag tar mig en promenad imorgon igen

Kvällens händelser

Jag och Linnea var ute igen, vi börjar få till en fin helgtradition. Att gå är en underskattad sysselsättning.

Två märkliga saker inträffade dock under kvällen.

1. Mc Donalds-killen
Jag och Linnea sitter vid bordet bredvid trappan. Jag pratar lite samtidigt som jag fyller på pengar på min telefon, medan Linnea sitter ovanligt tyst. Efter en stund börjar jag undra varför och tittar upp. Linnea hintar att jag ska titta åt sidan och där, i trappan, står en kille och stirrar, för tillfället på mig. Och då menar jag verkligen stirrar, han var bara någon decimeter ifrån oss. Jag och Linnea tittar förvirrat på varandra, och efter en stund går stirraren iväg.
Frågor: Vem var han? Vad ville han? Var han hög?

2. Fundersamma killen
Jag och Linnea sitter utanför Klockmaster i väntad på bussens ankomst. Helt plötsligt kommer en ung man framspringande med bestämda steg, pekar på Linnea och säger: "Du, nu har jag undrat en sak jävligt länge!" Vi nickar, för att få veta vad det är han vill ha reda på. Efter en stund tar han till orda igen. "Äh, skit samma." Mannen går iväg.
Frågor: Vem var han? Vad hade han funderat så mycket på jävligt länge? Var han hög?

Kvällens övriga frågor: Var är Andy Pandy, och vad gör han? Vad gör alla ungdomar som hänger nere på torget egentligen? Hur kan Jesus-bussen vara ett tält? Hur många chips består 25g av?

En helt vanlig dag...

Utdrag ur Andreas Romans krönika "Grannar" från tidningen Level:

"Hallå granne. Hur är läget?"
"Så där."
"Jaså, vad har hänt?"
"Ja, du vet. Anna badade i poolen i går."
"Ja?"
"Ja, och så drog den där jäveln undan stegen för henne."
"Va?"
"Ja. Så hon kom inte upp."
"Va?"
"Ja, visst. Så nu är hon död."
"Nej! Vad säger du? Gud vad tråkigt."
"Visst. Men jag vet inte. Hembiträdet verkar lite sugen. Så jag kanske kör på henne istället."

Åh, vilket flin som spred sig över min ansikte när jag läste de där raderna. De små karaktärerna i The Sims borde sannerligen ha rätt udda konversationer med varandra.

Wii

Känner bara att det till slut är dags för mig att prata av mig lite angående årets, enligt mig, största händelse inom teknik-, nöjes-, underhållnings- och spelvärlden.

Jag pratar förstås om Nintendos konsol med det väldigt uttrycksfulla namnet: Wii. För de som undgått detta faktum satsar Nintendo nu på att nå ut till icke-gamers, människor som vanligtvis aldrig skulle ta en spelkontroll i sin hand.
För kontroll är exakt vad allt handlar om på releasedagen den åttonde December. På den så kallade Wii-moten (en fyndig omskrivning av remote, för kontrollen ser precis ut som en ordinär tv-dosa) finns inte trettio nya knappar att hålla reda på utan det hela är en väldigt avskalad historia med ett styrkors och knapparna A, a, b, +, -, home och power. Men det är såklart inte de olika knapparna jag väntar på, utan kontrollens andra funktion. Rörelsekänsligheten. Wii-moten känner av om du rör den uppåt, neråt, framåt, bakåt, diagonalt eller åt vilket håll du nu kan komma tänkas röra den åt. Det innebär alltså att du kommer kunna använda den på en massa innovativa sätt. När man köper konsolen får man t ex med spelet Wii Sport, som använder sig av kontrollens funktion på diverse olika sätt. Den kan bli en golfklubba, en tennisracket eller användas till att kasta iväg ett bowlingklot.

Baseball-spelande i Wii sports

Jag kommer ihåg när jag för första gången läste om Wii. Det var för nästan två år sen nu, och jag satt på en bänk utanför IKEA's kassor och läste i ett nummer av Gamereactor. Det stod inte mycket, bara något om att Nintendo avslöjat att de arbetade med sin nya konsol, Revolution som den kallades då. Jag blev glad i hågen bara av det, även om jag antog att nästa generation mest skulle handla om att förbättra grafiken.
Sen fick jag en länk en dag, jag minns faktiskt inte av vem, där jag för första gången fick se Wii's kontroll in action. Jag var lyrisk, jag skickade runt filmen överallt och ropade på min pappa så han skulle komma och titta. Så här exalterad hade jag nog aldrig varit över någon konsol.

Jag är fortfarande lika förväntansfull. Och det finns några spel som jag speciellt ser fram emot:

Zelda - Twilight princess En självklar titel. Z-TP förespås bli det bästa spelet någonsin, och även om jag inte är något större fan av Zelda-serien (kanske mest för att jag inte spelat något annat än Windwaker genom mina dagar) så kan jag inte säga annat än att det ser ut att bli riktigt bra.

Animal Crossing Wii Det har inte sagts mycket om spelet än, och när det ska komma verkar också vara oklart. Men jag ser helt klart fram emot att springa runt och fiska och verkligen själv hålla i fiskespöt, och att använda wii-moten till att gräva upp fossiler ut marken. Jag hoppas också att det kommer bli lite lättare att besöka andras städer nu, för tidigare har det känts alldeles för omständigt.

Wii Sports Följer med konsolen vid köpet, så därför är det nog det första jag kommer spela. Och det verkar faktiskt riktigt underhållande. Golfspel har som ofast varit sömnpiller för mig, men nu kan det faktiskt bli intressant på riktigt.

WarioWare Smooth Moves Wario är tillbaka, som vanligt med mängder av minispel i bagaget. Tidspress blandat med smått sjuka spel med udda uppgifter bådar för rätt många skratt åt motspelarna.

Trauma Center - Second opinion Jag är jätteförtjust i TC till DS. Att leka kirurg och skära upp patienter är oväntat underhållande, och spelet är som gjort för att spelas på Wii.

Rayman Raving Rabbids Rayman-spelet som utvecklats speciellt för Wii verkar ha en underbar humor. Hur kan man inte vilja ha ett spel där minispelen har namn som Bunnies don't know how to use cows. Sen gillar jag verkligen kaninernas utseende.

Super Smash Bros. Brawl SSB är alltid roligt, särskilt som multiplayerspel. Och jag ser ingen anledning till att det inte skulle vara bra nu med. Att låta Mario och kompisarna gå lös på varandra med nävar och klor är bra underhållning.

Super Mario Galaxy Sist men inte minst. Mario är tillbaka i vad som ryktas ska bli den ordentliga uppföljaren till Super Mario 64. Mario springer nu runt på olika fantasifulla planeter, och det ser i alla fall väldigt inbjudande ut.

Ja, det är bara att fortsätta vänta. 48 dagar kvar...