Tåg, Varberg och Karin x3

Runt tiotiden i morse

Sitter just på tåget som går mot Örebro, där jag ska byta tåg för att ta mig vidare till Göterborg. Kände bara för att skriva några rader, för nu när jag såg ut genom fönstret så var det en sån otroligt vacker utsikt. Mina geografikunskaper är inte de bästa så jag kan inte säga vart jah är exakt, men vi åkte just förbi en stor sjö och solen tittade precis då fram ur molnen så att det glittrade över hela sjön. Alla lövträd runtom gjorde det hela ännu bättre.

Man kanske borde titta ut mer genom fönstret när man åker tåg. Hittills har jag mest kollat på Vänner-avsnitt för att få tiden att gå. Roligt såklart, men att titta ut över landskapen utanför fönstrena medan man lyssnar på någon stillsam musik är nog något av det mest rofyllda man kan göra utan att det blir tråkigt.

Varför vill folk flyga när allt är så vackert på nära håll?

----

Nu

Nu har jag tagit mig ändå till Varberg. Sprang runt lite i Göteborg tillsammans med sparv-Karin, och fick tag på ett par finfina cheap monday-jeans som satt jättebra. Något som var mindre kul var att vi ständigt verkade ha en tidsmarginal på en minut till alla viktiga saker som skulle göras. Som att fixa tågbiljett och hinna till vandrarhemmet innan de stängde. Var väldigt precis att vi han till båda, men ja. Man får ju lite motion av att springa till tåget, ahem. Och vi hade ju säkert sextio sekunder till godo, herregud.

Till slut var Karin tvungen att ta sig iväg till ridningen, så då tog jag och gjorde mig lite hemmastadd innan jag ringde Isak och bad honom berätta vart det fanns en mataffär. Gick efter en beskrivning upp till kvantum och inhandlade ostkaka, jordgubbssylt, en risifrutti och en Brämhultsjuice. Promenerade runt lite i krokarna runt centrum innan jag tog mig tillbaka mot vandrarhemmet, som ligger väldigt fint i en gammal fästning. Lägger ut någon bild sen.

Var en väldigt rofylld kväll. Trivdes bra med att bara traska omkring och se på omgivningarna, kanske borde ta mig en liten tur ner till vattnet och bara sätta mig där och njuta en stund. Den andra Karin och Anna-Karin (det har varit en väldig Karin-dag idag) borde komma vid elvasnåret, så jag ska se till att fixa iordning lite här tills dess (=plocka undan lite av mina en miljon saker).

Nu ska jag fortsätta njuta av kvällen. Det här känns bra.

Jag har lite svårt att sluta le vid tanken.

Another song

Dagens mys-låt:

You give your hand to me
Then you say hello
I can hardly speak
My heart is beating so
And anyone can tell
You think you know me well
But you don't know me

No, you don't know the one
Who dreams of you at night
And longs to kiss your lips
And longs to hold you tight
Oh I'm just a friend
That's all I've ever been
'Cause you don't know me

I never knew
The art of making love
Though my heart aches
With love for you
Afraid and shy
I've let my chance to go by
The chance that you might
Love me, too

You give your hand to me
And then you say good-bye
I watch you walk away
Beside the lucky guy
You'll never never know
The one who loves you so
Well, you don't know me

You give your hand to me, baby
Then you say good-bye
I watch you walk away
Beside the lucky guy
No, no, you'll never ever know
The one who loves you so
Well, you don't know me

Michael Buble - You don't know me

Insåg just

Att alla saker jag tolkar som bra bara är fåniga smågrejer. Så okej, jag antar att det är lika bra att ge upp det här.

Men det är svårt, och jag vill inte riktigt. Fast jag vet att inget någonsin kommer hända.

Dessutom får jag ju rätt tydliga negativa signaler också, bara det att jag väljer att ursäkta bort dem.

Men fan, kan du inte sluta se sån där ut... så där så att min puls plötsligt blir lite högre och så att jag plötsligt tappar talförmågan. Måste jag bli så urbota fånig. Jag vet inte om jag någonsin varit riktigt mig själv sen jag helt plötsligt började känna så här. Eller jag vet inte, jag minns inte riktigt.

Jag har förmodligen sagt alldeles för mycket nu. Tror jag ska lägga mig ner och tänka på allt vackert jag aldrig kan få nu. Efter att jag packat inför resan till känslornas helvete.

Dagens låt är för övrigt Som du - som jag med Bo Kaspers.

Skivdags

Nu har jag inte köpt skivor på år och dar. Därför slog jag på stort idag, och köpte inte mindre än två nya fina album. Valet föll på:

Anna Ternheim - Separation Road

Limited edition

Bo Kaspers Orkester - Hund

Försökte lyssna på dem innan teaterlektionen, men efter ett tag bestämde sig de andra för att de ville höra The Doors istället. Folk har ingen smak. Så nu ska jag sätta mig och lyssna igenom dem i lugn och ro.

Imorgon far jag till Göteborg, så tågresan lär ju också leda till en hel del musiklyssning. Och det leder också till att ingen lär se eller höra av mig förän på söndag. Om ingen saknar mig jättemycket och ringer mig, förstås.

Jag och Madeleine har fått på oss uppdraget att gå runt bland skolans treor och prata om våran kommande produktion. Idag avverkade vi den första klassen, ES3b, och det gick väl hyfsat i alla fall. Lite smånervöst att prata för folk sådär (lättare på en teaterscen med hundratals i publiken faktiskt), men det gick. På onsdag tror jag att vi ska till NV3b och NV3I, hoppas det flyter på lika bra.

Men nu skriver jag bara för att skjuta upp packandet. Helst skulle jag nog stanna hemma. Men det är lite sent påkommet.

Känner mig rätt bortkommen för tillfället. Snälla någon, förklara varför jag jämt dras till fel personer? Gärna sådana som inte alls passar mig, och som i slutändan bara får mig att må dåligt. Inte för att det har hänt än men... ja, jag vet inte. Bra skulle jag inte vilja påstå att det går.

Hade jag varit modigare hade jag inte betett mig så.

. . .

Nej nu blir jag arg.

Det här var en droppe för mycket.

Jag hade skrivit en lång recension av filmen Säg att du älskar mig, som jag och Linnea var och såg idag. Och vad händer. Jo, det blir fel på Googles servrar, och sidan lägger ner. Hela mitt inlägg försvann.

Den senaste timmen har redan ägnats åt tandagnisslan, oroliga tankar och känslor som jag inte kan förklara vad de gör. Så nu orkar jag inte sätta mig och skriva om det.

Sammanfattning:
Filmen var bra. Vissa scener var hemskt verklighetstrogna, och fick en nästan att må illa. En del skådisar var verkligen dåliga. Alla killar borde få se filmen.

Kanske skriver jag om det imorgon, vi får se...

Äh, vad håller jag på med? Strunta i det bara.

Ledigt

Så var det studiedagsdags. Kanske borde man verkligen göra det till vad det låter som, en dag förs studier? Jag har en pjäs att läsa, en pjäs att skriva, en pjäsanalys att skriva, ett samhälls-prov att plugga inför och ett kortmanus att fixa. Det borde ändå inte ta så lång tid. Förutom manusskrivandet, men det ska ju inte bli klart imorgon. Tur det.

Det blir bio imorgon också i vilket fall. Jag och Linnea tänkte ta och se Säg att du älskar mig. Det sägs att skådisarna ska göra ett riktigt bra jobb till och från, och att filmen ska kännas rätt obehaglig. Ja, det lär vi väl märka. Skriver väl ihop en rapport om filmen när jag kommer hem på kvällen.

Jag försöker i alla fall.

Älskade iPod

Nu har jag haft min iPod video 30gb i snart två veckor. Det är nog en av de bästa investeringar jag gjort. Innan hade jag en två-tre år gammal spelare från Jens of Sweden, men trots att den tjänade mig väl rätt länge så gav den till slut upp. Tur för mig.

Nu använder jag inte iPodens videofunktion så mycket, har lite avsnitt av School Rumble och Ask a ninja på den, men det drar så fasligt mycket batteri.

Nej, det underbara med den är att jag får plats med all min musik på den. Tror jag fyllt 16gb nu, och det är helt underbart. Självklart kan jag inte alls alla de där låtarna utan och innan, vilket gör att jag plötsligt vissa dagar upptäcker album jag har som är riktigt bra, men som jag inte riktigt haft tid att lyssna på tidigare, eller som jag avfärdat utan att riktigt vetat varför. Och jag behöver aldrig välja vad jag vill ha med mig, utan vill jag lyssna på en viss låt har jag den alltid i fickan. Helt underbart.

Så nej, jag kan inte förstå mig på folk som klarar sig på mp3-mobiler med 256mb.

Försök i alla fall

Idag har jag insett att man faktiskt får ta och ge saker en chans. Det är lika bra att göra det och misslyckas på en gång än att bygga upp en massa förhoppningar och misslyckas. Då blir det bara ännu värre. Jag misslyckas hellre från början, så jag kan börja komma över det sen.

Nu ska jag höja volymen på Marit Bergman så jag kan lyssna på henne istället för på skriken där nerifrån. Om man ändå hade någon annan plats att tillbringa kvällarna på.

Du är så söt.

Le, eller hur var det nu?

Min version av 'The Killers - Smile like you mean it' är feldöpt och tagad som 'The Killers - Smells like you mean it'. Otroligt irriterande, och det går inte att ändra på. Kanske borde jag helt enkelt ladda hem en ny version av låten? Jag undrar just vilket rikspucko som döpte den här.

I think it's a rainbow

Tänkte skriva några rader om den här skivan som jag nu lyssnat in mig på.

När jag första gången lyssnade på den blev jag lite tagen på sängen av den nya, lite mer lugna och sorgsna, Marit. Till en början tyckte jag skivan kändes lite småseg, om än trevlig. Men efter att ha dragit igenom den några gånger så ändrade jag delvis ståndpunkt. De lugnare låtarna är inte sega, utan avslappnande. Texterna och musiken får mig i ett sånt där trevlig tillstånd där jag bara sitter och rör huvudet i takt med musiken utan att tänka på något speciellt. Sådan musik ska inte underskattas, även om det kan bli lite enformigt i längden.

Och låtarna i högre tempo är inte sämre de heller. De har den effekten på mig som Marit Bergman vanligtvis har, de får mig att vilja dansa runt i mitt rum och mima med som vilken sjuåring som helst. Gärna med en spegel framför mig.

Så, den nya Marit är inte direkt en sämre Marit, utan det känns mer som om den ostyriga tonåringen plötsligt blivit lugn och sansad. Dock finns det stunder då jag saknar det ostyriga, och istället kör ett av mina absoluta favoritalbum "Baby dry your eyes" istället.

Marit kommer för övrigt till Gävle konserthus den fjärde. Men ingen verkar hittills särskilt pigg på att gå dit med mig. Vi får väl se hur det blir, kanske har jag inte ens råd.

Spel som dödar

Angående den här händelsen som utspelade sig i veckan, där en kille med en GTA-tatuering togs av polisen efter diverse bilstölder, tänkte jag att jag skulle lägga ut mitt tal till Svenska B om tv-spel och huruvida de påverkar människor eller inte. När det gäller just den här killen så ser jag det som ett av de mer extrema fall som ger spel lite dåligt rykte, även om jag skrattade lite när jag läste artikeln. Här kommer i alla fall talet:

Påverkas vi av spelen?

Allt oftare nu för tiden vill media fånga din uppmärksamhet med rubriker som: ”Tv-spelen som förstör dina barn!” och ”Dataspelen dödade ung man!”.
Många, särskilt äldre människor och föräldrar, verkar svälja de här texterna med hull och hår, men jag skulle vilja ge lite distans till vad tidningarna skriver och förklara vilka brister jag ser i alla artiklar i den här stilen.

För det första: alla myter om att tv-spel ska ha tagit människors liv. DN skrev så här den 21 februari 2003: ”Det senaste året har flera spelöverdoser med dödlig utgång uppmärksammats. I oktober kollapsade en 27-årig man efter 32 timmars oavbrutet spelande på ett IT-kafé i Fengyan. Hans vänner hittade honom på toaletten med fradga runt munnen och näsblod. Bara tio dagar tidigare dog en sydkoreansk 24-åring efter att spelat oavbrutet i hela 86 timmar på ett IT-kafé”.
Artiklar som denna anser tidningarna ofta ska vara skäl till att du ska hålla strikt kontroll över dina barn så fort de spelar tv- eller datorspel. Men om vi kollar lite närmare på texten ser man ju rätt tydligt att det här inte är något som pågår i var spelares rum en vanlig dag. 86 timmar innebär ungefär 3,6 dagar. Vilken aktivitet som helst skulle vara skadlig efter så långt utförande, så det kan inte skyllas på tv-spelen. Samma sak skulle kunna hända med vilken annan hobby som helst som utövas för intensivt. Faran i det här faller är att utövaren inte vet sina gränser, och har inte med själva spelen i sig att göra.

Nästa sak som ofta tas upp är hälsoaspekten. Barnen blir sittande inne och är inte ute och leker i samma utsträckning som förr och vi blir allt tjockare. Självklart så finns det en självklar koppling mellan tv-spel och tv:s inflytande över det här och det är såklart inte bra, särskilt när det gäller unga människor.
Men om man tänker efter… hur många stillasittande aktiviteter finns det egentligen? Man kan läsa, teckna, spela piano eller schack och en massa andra saker där man inte rör sig nämnvärt. Varför har inte media förfasat sig över att barn och ungdomar sitter inne och läser och får försämrad kondition? Det måste ju ändå vara en rätt stor del av befolkningen som ägnar sig åt det. Problemet är väl att tv-spel är ett relativt nytt fenomen, och nya saker skrämmer ofta folk. Men det är faktiskt med spel som med allt annat. Det handlar bara om att använda det i måttliga mängder. Så länge man kan ta ansvar för sig själv ska det inte vara något problem.

Och så den sista och mest omdiskuterade frågan i debatten. Påverkar spelvåldet människan? Jag läste för ett tag sen en artikel om en kille som hävdade just det, spel är skadligt och gör oss våldsamma. Men en bit fram i artikeln fick man reda på något som jag tyckte var lite roligt. Killen hade aldrig spelat ett spel. Han säger dock att han studerat sexuella övergrepp väldigt mycket utan att för den sakens skull blivit utsatt eller utsatt någon för detta. Men kan den här liknelsen verkligen göras? Själv tycker jag det är för skiljda saker för att ens jämföras. Om han nu vill forska i ämnet, kan han inte offra sig så pass att han en gång sätter sig ner och testar ett spel för att se hur han själv reagerar på det? Jag tror ingen dött av en endaste spelomgång. Kanske är han rentav rädd för att det ska vara kul?

Nej, jag tror inte att man påverkas nämnvärt av spelvåld. I så fall tycker jag att film borde vara värre i den aspekten, eftersom det känns mer som taget ur verkligheten. Men hur många nuförtiden har inte sett film innehållande våld? Och hur många som sett en actionfilm eller spelat ett spel går ut och skjuter någon direkt därefter? Jag tror inte antalet är stort.
I de fallen där man kopplat spelen som orsak till någons våldsamma beteende tror jag att det antingen handlar om att man tar det som en lösning i brist på annat, alternativt så har inte personen i fråga mått särskilt bra från början. Jag är väldigt tveksam till att enbart spel kan få någon att gå ut och döda. Hur många unga mördare skulle vi inte ha innanför våra gränser då?

Med det här vill jag inte säga att jag tycker att det är helt okej att sitta uppe och spela hela dygn i rad, eller att skippa måltider till förmån för spelandet. Någon gräns måste man ju ha.
Och visst tycker jag att barn borde vara ute och leka mer, istället för att sitta inne framför tv:n hela dagarna, något annat vore ju konstigt. Det enda jag vill åstadkomma med det här är att kanske lyckas övertyga någon om att inte tro på allt som olika medier vill trycka in i dig. Som ni förstår så ger jag inte mycket för deras infallsvinklar. Tv-spelen i sig skapar inga mördare och spelen är inte det som skadar våran hälsa, utan det är vi själv .
Och forskarna som så otroligt gärna vill få det till att spel dödar skulle väl ändå kunna ägna sin tid åt viktigare forskning som faktiskt kan hjälpa oss att lösa riktiga problem?

Rättelse

Fel av mig. Modetidningen med speltexterna var Cosmopolitan, och inte glamour som jag fick för mig. Men äh, de ser väl likadana ut allihopa?

Sömn

Har sovit dåligt hela veckan, vilket säkert alla här vet inte är sådär jättebra. Men jag tänkte ändå inte så mycket på det, ibland har man svårare att sova än vanligtvis.

Men igår var gränsen ändå nådd. Klockan blev väl ett och sen två utan att jag direkt kände av att jag var trött, trots att jag sprungit runt en massa och umgåtts med folk flera timmar tidigare på kvällen. Men så hamnade jag i en paus i mitt skrivande och lutade huvudet bakåt mot ryggstödet på den stolen/fåtöljen (vet inte vad det ska klassas som) jag satt på. Och då var det kört. Helt plötsligt ryckte jag till och insåg att jag hade somnat. Jag har ingen aning om hur länge jag kan ha sovit, kanske inte mer än en kvart? I vilket fall var det läskigt att vakna framför datorn utan att riktigt minnas vart man är, veta vad klockan är eller hur längesen det var man slumrade till. Skrev väldigt dåsigt några ord i de pågående konversationerna i msn innan jag stängde ner laptopen och kravlade mig uppp i sängen. Är lite rädd för att jag den trötta minuten innan jag somnade till ska ha sagt något otroligt märkligt eller felstavat till någon, men jag vågar inte riktigt läsa loggarna.¨

La mig ner och sov en stund på dagen idag. Måste försöka bli bättre med det här under nästa vecka.

Trendigt

Satt och suckade lite för mig själv när jag insåg att jag är i huset som inte har något av värde att spela på (läs: bara en xbox) och att jag glömt min DS hos min andra förälder. Men det fick mig i alla fall att tänka på något roligt jag läste för ett tag sen.

Satt och kikade över axeln på en kompis som läste en tidning... hm, Glamour eller något i den stilen tror jag den hette. Döm min förvåning när jag på en av sidorna lyckades få syn på ordet Wii. Helt plötsligt blev tidningen lite intressantare och jag var ju bara tvungen att läsa vad som stod.

Det visade sig vara en lista som visade vad som var Hett respektive Kallt inom olika områden. Under den fina rubriken 'Tevespel' så var det alltså Wii som var hett, medan xbox360 var riktigt kallt just nu. Hittade också en annan intressant rad med någon titel i stil med 'Kommunikation över intermet' (minns inte riktigt, men något med liknande betydelse i alla fall). Där slog de fast att WoW var riktig hett, medan Myspace var kallt. Jag ser inte riktigt hur man kan jämföra de sakerna?

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om att modetidningar ens har koll på vad Wii och Xbox360 är. Kändes otroligt fejkat att de tryckt in något sådant mitt bland vilka luggar som var heta och inte och vilka sminkningar man skulle akta sig för.

Jag vet

Och alla andra vet också att det aldrig skulle hände. Det skulle vara så oväntat att folk inte skulle tro på det.

Så varför går jag ändå runt och hoppas? Jag vet att ju att jag är av helt fel sort när det gäller honom.

Nu håller jag på att somna här i min fåtölj. Sovdags?

Hej då grodan

När jag skulle ner till Sjömanskyrkan för att lyssna på lite jazztreor idag så var det en liten pojke ute på min gård. Hans mamma stod en bit ifrån och log lite mot mig medan hon sa åt sonen att de faktiskt inte bodde här. Pojken hade dock siktat in sig på en blå porslinsgroda som står på våran gård, som han tydligen tyckte var rolig. Mamman uppmanade då: "Säg hej då till grodan nu!" varpå pojken vinkade och fick fram ett litet "Hej då grodan..."

När jag hörde honom säga det så högg det till lite i mig. För jag minns hur det var. När man var liten var saker inte, i alla fall inte för mig, bara saker. Så snabbt man lekte med något eller såg något så fick det en hel personlighet, man utvecklade en relation till föremålen och tyckte verkligen om dem. Jag fick en jättestor badboll en sommar, som jag tyckte var jätterolig. Men så en dag vid stranden så flöt den ut på vattnet, och medan jag tappert försökte få tag på den så stod de vuxna och skrattade lite åt mig. Det var ju bara en badboll, inget att bry sig om. Men för mig var det inte så, för mig var det Bollen och jag kände mig elak när jag inte lyckades få tag på den och bara kunde se på när den flöt längre och längre ut. När de vuxna börjat gått och inte längre hörde mig vände jag mig ut mot vattnet och sa lite tyst:

"Hej då Bollen..."

Vilken dag

Fysiskt slut efter gårdagens all nervositet och allmänt trött på allt som händer runtomkring mig. Inga ämnen förutom textkommunikationen känns direkt motiverande att arbeta med, jag verkar mest sitta ut lektionerna. Inte ens teatern är särskilt rolig. Även om jag hade lite roligt idag när jag gjorde en flyer, som jag för övrigt tycker blev rätt så snygg. Postar den här när jag har den på laptopen, och inte bara skolkontot.

Men förutom några små uppgifter som är roliga så, ja... jag känner inte att något ger mig något.

Och hemma är det det vanliga, jag håller mig på mitt rum för det mesta. Så riskerar man inte några ihopstötningar med folk.

Kören fungerar bra, även om jag har lite dålig koll på stämmorna i ensemblen. Det lär i och för sig lösa sig när våran ordinarie körledare kommer tillbaka, jag föredrar hennes undervisningssätt även om vikarien var väldigt trevlig och så.

Huvudvärk, borde sova.

Sömnbrist, matbrist. Tog en hårdmacka och mjölk idag, det tyckte jag var duktig. Och morötter åt jag också.

Men jag kände mig så lealös hela dagen, skulle helst ha umgåtts bara med mig själv så ingen hade behövt fråga vad som var fel. Även fast jag såklart är glad över att de bryr sig. Men när jag hör exakt samma fraser i exakt samma tonläge från flera människor i rad känns det som om det är något de har övat in, och att de frågar för att de måste... Jag vet att det inte är så, men jag blir så pressad när folk vill veta exakt vad som är fel. För ibland vet jag inte.

Det är väl allt bara.

Du skulle bara veta hur bra vi skulle vara för varandra.

Improviserad afton och dietist

Ja, så kom det jag varit oroad över ett tag. Klassens improviserade afton!

Jag älskar att improvisera, verkligen. Men när det sätts en press på en att man ska vara rolig och få folk att skratta, då blir det plötsligt inte lika lustfyllt även om det såklart är spännande att testa hur det går inför publik. Men det gick faktiskt bra. Fick väl inte till något otroligt kul, men det gick inte dåligt heller :) Jag är nöjd!

Har haft The Killers - Mr. Brightside på hjärnan hela kvällen. Men helt plötsligt mindes jag inte delar av texten längre. Otroligt irriterande, men nu har jag till slut fått lyssna på den! Pjuh.

Var till dietisten idag också. Det gick rätt bra tror jag. Hon sa att hon tyckte mitt problem verkade rätt så komplex och att det nog inte var matensom var grunden till det hela. Så därför ska jag till en kurator också. Känns lite läskigt sådär, men om det kan hjälpa så är det klart jag ska ge det en chans.

Minns bara hur det gick sist jag gick till en kurator. Efter att jag berättat om en massa privata saker så sa hon helt enkelt "Ja, det kanske är lite jobbigt... men det är ju inte farligt."
Det kändes som en ren förolämping. Som om det jag berättat inte direkt var något att komma med, som att jag inte riktigt var värd att få hjälp. Henne vill jag aldrig träffa igen.

Dietisten la i alla fall upp för mig hur jag skulle göra. Min frukost var helt okej, men resten av dagen behövde omstruktureras. Jag ska ta maten i skolan varje dag, eftersom det oftast då slutar med att man äter i alla fall lite grann. För att vänja in mig med mat igen. Jag fick inte dricka citrondricka längre, utan skulle ta mjölk. Sen en hårmacka och sallad till varje dag.
Fick gärna se till att äta bönor, linser och ägg också. Eftersom jag har lite svårt för kött i en del former, så jag får i mig rätt saker.
Frukt skulle jag ta med mig och äta varje dag med, två stycken om jag inte kommer hem på ett tag.
Sen skulle jag såklar gärna äta mat när jag kom hem med. Men gick det bara inte så skulle jag i alla fall försöka äta en tallrik gröt eller någon smörgås, gärna med något lite 'matigare' pålägg.

Hon förklarade också vad som förmodligen var anledningen till att jag slutar äta mer och mer saker. Om ens kost blir väldigt enformig för en tid så börjar man visst sluta prova nya saker och vill inte äta något utöver det man brukar (i mitt fall, mackor och sånt).

Hon berättade också att jag förmodligen inte blev hungrig längre eftersom kroppen reagerar så som den skulle reagera på svält, den stänger av hungerskänslorna. Nu var det här bara en form av 'halvsvält' som hon kallade det, men så fungerade det i alla fall.

Ska försöka göra som hon säger, och vänja in mig. Hon tyckte att skolan var ett bra ställe att börja på, eftersom att jag inte känner mig lika stressad och pressad att äta där och kan ta det i min egen takt. Det var förresten vad hon trodde var roten till allt, att matlusten försvinner pga stressen från min familjesituation.

Jag hoppas det går bra nu i alla fall. Önskar mig själv lycka till!

En av dem som jag svurit åt, som man sjunger om

Idag gick den här texten rätt in i hjärtat på mig.

Bo Kaspers Orkester - En dag att bli kär på

jag är väl inte ful

har inga större fel

jag har hållit mig ren

orkar spela med

jag köpte nytt i går

klarar av att stå ut

det gör mig ingenting

för jag har gjort slut

med det som var förr

det har jag lämnat kvar

det får vara glömt

det var något som var

jag har börjat tro

att det finns nåt mer

att en sån som jag

har någonting att ge

för det här är en dag att bli kär på

att jag äntligen står först i kön

det har varit några år sen jag känt så

som om någon besvarat en bön

så du kan ha ditt liv

göra vad du vill

jag vill dig inget ont

du kan lycka till

men nu är det jag

jag ska bli en av dom

som jag svurit åt

som man sjunger om

för det här är en dag att bli kär på

att jag äntligen står först i kön

det har varit några år sen jag känt så

som om någon besvarat en bön

det här är en dag att bli kär på

det här är en dag att bli kär på

Mannen i mina drömmar

Med inspiration från Ylva. Testet som ni alla har väntat på:


Är du min drömman/potentiella pojkvän?
(Men töser kan ju också göra det, så jag vet om jag gjort helt fel val?)

Jag säger: Åh, kan vi inte se på några avsnitt Vänner innan vi somnar? Du säger...
Ja, vad kul! Kan vi inte göra det imorgon kväll med? 10p
Okej, om du vill det så. 5p
Nej fy, den serien är ju så fånig. 0p

Vad anser du om Håkan Hellström?
Usch, han som inte kan sjunga! 0p
Håkan! Han är verkligen otroligt bra. 10p
Jodå, jag kan väl lyssna på honom utan att dö. 5p

Okej, glöm Håkan. Vad lyssnar du annars på för musik?
Jag älskar musik, fast bara från en speciell genre 5p
Jadu... lyssnar kanske på radio ibland. Bryr mig inte så mycket. 0p
Jag kan lyssna på allt från metall till trallig j-pop. Jag är väldigt varierad och vill inte dömma ut någon speciel sorts musik. 10p

Skulle du kunna tänka dig att ha ett LotR-maraton?
Ja! Jag struntar i om jag somnar under tiden. Filmerna är så bra att det är värt ett försök! 10p
Va? Vaddå LotR? Är det någon ny maträtt? 0p
Kanske det. Inte min favoritfilm, men varför inte? 5p

Men vad säger du om det här då... vi kan ha en tv-spelskväll istället!
Öh... det är väl bara småungar som spelar tv-spel? / Ja! FPS!!! 0p
Jaaa! Katamari, Donkey Konga, Guitar Hero, Zelda! 10p
Okejdå, vi kan testa. Fast inte för länge? 5p

Ja, valet är ju över... men vilken sorts politik föredrar du?
Höger! 0p
Vänster! 10p
Mitten någonstans/inte så insatt 5p

Om vi vore tillsammans: Vill du komma och se pjäsen jag är med i?
Klart jag vill! Jag tycker teater är riktigt roligt. 10p
Ja, men bara för att du är med. Inte för att jag egentligen har lust. 5p
Jag stannar hemma och ser en film så länge, teater är ju dödtrist. 0p

Vill du ha barn någon gång kanske?
Knappast, barn är så otrevliga. 0p
Du menar väl inte nu?! Nähe, men då är det lungt. Senare i livet, ja. 10p
Kanske... är inte så pepp på det, men man kan ju alltid ändra sig. 5p

Tycker du om litteratur i alla dess former?
Jag har några böcker i min hylla hemma. Men det är mest Wahlströms ungdomsböcker och sånt. 5p
Att läsa är jätteroligt och väldigt utvecklande! Varför skulle jag inte tycka om det? 10p
Men åhh, böcker är så trist. Läser kanske en halv när vi blir tvíngade i skolan. 0p

Kan du tänka dig att bo i Gbg?
Helt klart, en jättefin stad. 10p
Kanske, men det är väl inte mitt förstahandsval. 5p
Aldrig, tanken gör mig illamående. 0p

Vill du sova under ett duntäcke?
Ja, värme är det bästa som finns! 10p
Nej usch, då smälter jag bort. 0p
Beror på årstiden. 5p

Finns det stunder då du suckar och skakar på huvudet åt folk du ser på stan och som sticker ut från mängden?
Ja! Gud vad irriterad jag blir på folk som inte kan se ut som normala människor. 0p
Inte direkt, kanske om det är något för extremt. 5p
Nej, varför skulle jag det? Folk får se ut som de vill. 10p

Säg att du inte gillade kaffe, skulle du ändå dricka det eftersom att det är socialt?
Ja, kanske... om folk pressade mig till det. 5p
Ja, klart jag skulle! Dricker de andra kaffe får man väl anpassa sig. 0p
Knappast, jag tänker inte göra något jag inte vill bara för att alla andra gör det. 10p

Gillar du rollspel?
Har aldrig testat, men det verkar kul! / Ja, det är roligt! 10p
Njae, håll på med det du. Men jag vill inte testa. 5p
Eh, folk som håller på med sånt har ingen verklighetsuppfattning. 0p

Vill du titta på anime med mig?
Va? Vaddå typ Pokémon eller? 0p
Jaa, jag älskar anime ^__^ 10p
Visst, det låter rätt kul. 5p

Skulle du kalla dig själv kreativ?
Ja, verkligen. En/ett av mina största intressen är att spela teater/måla/skriva/teckna/sjunga/dansa/rollspela/etc. 10p
Kan väl kludda något på något papper och skriva en novell till skolan. Men mer än så blir det aldrig 5p
Äh, orka hålla på med sånt. Jag har noll fantasi och vill bara meka med bilar och sånt. 0p

Skulle du kunna tänka dig att bo utomlands?
Absolut! Det är jättespännande med andra länder och då får jag användning av mina språkkunskaper. 10p
Knappast, jag stannar här. 0p
Osäker, men om jag skulle behöva av någon anledning går det nog. 5p

Resultat:

170p
Vi är ju som menade för varandra!

150+
Ring mig, nu!

130+
Det skulle kunna gå.

60-130
Gråzoon

0 - 50
NEJ!

Och så kommenterar ni med era resultat, annars bits jag!