2006-09-24

I think it's a rainbow

Tänkte skriva några rader om den här skivan som jag nu lyssnat in mig på.

När jag första gången lyssnade på den blev jag lite tagen på sängen av den nya, lite mer lugna och sorgsna, Marit. Till en början tyckte jag skivan kändes lite småseg, om än trevlig. Men efter att ha dragit igenom den några gånger så ändrade jag delvis ståndpunkt. De lugnare låtarna är inte sega, utan avslappnande. Texterna och musiken får mig i ett sånt där trevlig tillstånd där jag bara sitter och rör huvudet i takt med musiken utan att tänka på något speciellt. Sådan musik ska inte underskattas, även om det kan bli lite enformigt i längden.

Och låtarna i högre tempo är inte sämre de heller. De har den effekten på mig som Marit Bergman vanligtvis har, de får mig att vilja dansa runt i mitt rum och mima med som vilken sjuåring som helst. Gärna med en spegel framför mig.

Så, den nya Marit är inte direkt en sämre Marit, utan det känns mer som om den ostyriga tonåringen plötsligt blivit lugn och sansad. Dock finns det stunder då jag saknar det ostyriga, och istället kör ett av mina absoluta favoritalbum "Baby dry your eyes" istället.

Marit kommer för övrigt till Gävle konserthus den fjärde. Men ingen verkar hittills särskilt pigg på att gå dit med mig. Vi får väl se hur det blir, kanske har jag inte ens råd.

Spel som dödar

Angående den här händelsen som utspelade sig i veckan, där en kille med en GTA-tatuering togs av polisen efter diverse bilstölder, tänkte jag att jag skulle lägga ut mitt tal till Svenska B om tv-spel och huruvida de påverkar människor eller inte. När det gäller just den här killen så ser jag det som ett av de mer extrema fall som ger spel lite dåligt rykte, även om jag skrattade lite när jag läste artikeln. Här kommer i alla fall talet:

Påverkas vi av spelen?

Allt oftare nu för tiden vill media fånga din uppmärksamhet med rubriker som: ”Tv-spelen som förstör dina barn!” och ”Dataspelen dödade ung man!”.
Många, särskilt äldre människor och föräldrar, verkar svälja de här texterna med hull och hår, men jag skulle vilja ge lite distans till vad tidningarna skriver och förklara vilka brister jag ser i alla artiklar i den här stilen.

För det första: alla myter om att tv-spel ska ha tagit människors liv. DN skrev så här den 21 februari 2003: ”Det senaste året har flera spelöverdoser med dödlig utgång uppmärksammats. I oktober kollapsade en 27-årig man efter 32 timmars oavbrutet spelande på ett IT-kafé i Fengyan. Hans vänner hittade honom på toaletten med fradga runt munnen och näsblod. Bara tio dagar tidigare dog en sydkoreansk 24-åring efter att spelat oavbrutet i hela 86 timmar på ett IT-kafé”.
Artiklar som denna anser tidningarna ofta ska vara skäl till att du ska hålla strikt kontroll över dina barn så fort de spelar tv- eller datorspel. Men om vi kollar lite närmare på texten ser man ju rätt tydligt att det här inte är något som pågår i var spelares rum en vanlig dag. 86 timmar innebär ungefär 3,6 dagar. Vilken aktivitet som helst skulle vara skadlig efter så långt utförande, så det kan inte skyllas på tv-spelen. Samma sak skulle kunna hända med vilken annan hobby som helst som utövas för intensivt. Faran i det här faller är att utövaren inte vet sina gränser, och har inte med själva spelen i sig att göra.

Nästa sak som ofta tas upp är hälsoaspekten. Barnen blir sittande inne och är inte ute och leker i samma utsträckning som förr och vi blir allt tjockare. Självklart så finns det en självklar koppling mellan tv-spel och tv:s inflytande över det här och det är såklart inte bra, särskilt när det gäller unga människor.
Men om man tänker efter… hur många stillasittande aktiviteter finns det egentligen? Man kan läsa, teckna, spela piano eller schack och en massa andra saker där man inte rör sig nämnvärt. Varför har inte media förfasat sig över att barn och ungdomar sitter inne och läser och får försämrad kondition? Det måste ju ändå vara en rätt stor del av befolkningen som ägnar sig åt det. Problemet är väl att tv-spel är ett relativt nytt fenomen, och nya saker skrämmer ofta folk. Men det är faktiskt med spel som med allt annat. Det handlar bara om att använda det i måttliga mängder. Så länge man kan ta ansvar för sig själv ska det inte vara något problem.

Och så den sista och mest omdiskuterade frågan i debatten. Påverkar spelvåldet människan? Jag läste för ett tag sen en artikel om en kille som hävdade just det, spel är skadligt och gör oss våldsamma. Men en bit fram i artikeln fick man reda på något som jag tyckte var lite roligt. Killen hade aldrig spelat ett spel. Han säger dock att han studerat sexuella övergrepp väldigt mycket utan att för den sakens skull blivit utsatt eller utsatt någon för detta. Men kan den här liknelsen verkligen göras? Själv tycker jag det är för skiljda saker för att ens jämföras. Om han nu vill forska i ämnet, kan han inte offra sig så pass att han en gång sätter sig ner och testar ett spel för att se hur han själv reagerar på det? Jag tror ingen dött av en endaste spelomgång. Kanske är han rentav rädd för att det ska vara kul?

Nej, jag tror inte att man påverkas nämnvärt av spelvåld. I så fall tycker jag att film borde vara värre i den aspekten, eftersom det känns mer som taget ur verkligheten. Men hur många nuförtiden har inte sett film innehållande våld? Och hur många som sett en actionfilm eller spelat ett spel går ut och skjuter någon direkt därefter? Jag tror inte antalet är stort.
I de fallen där man kopplat spelen som orsak till någons våldsamma beteende tror jag att det antingen handlar om att man tar det som en lösning i brist på annat, alternativt så har inte personen i fråga mått särskilt bra från början. Jag är väldigt tveksam till att enbart spel kan få någon att gå ut och döda. Hur många unga mördare skulle vi inte ha innanför våra gränser då?

Med det här vill jag inte säga att jag tycker att det är helt okej att sitta uppe och spela hela dygn i rad, eller att skippa måltider till förmån för spelandet. Någon gräns måste man ju ha.
Och visst tycker jag att barn borde vara ute och leka mer, istället för att sitta inne framför tv:n hela dagarna, något annat vore ju konstigt. Det enda jag vill åstadkomma med det här är att kanske lyckas övertyga någon om att inte tro på allt som olika medier vill trycka in i dig. Som ni förstår så ger jag inte mycket för deras infallsvinklar. Tv-spelen i sig skapar inga mördare och spelen är inte det som skadar våran hälsa, utan det är vi själv .
Och forskarna som så otroligt gärna vill få det till att spel dödar skulle väl ändå kunna ägna sin tid åt viktigare forskning som faktiskt kan hjälpa oss att lösa riktiga problem?

Rättelse

Fel av mig. Modetidningen med speltexterna var Cosmopolitan, och inte glamour som jag fick för mig. Men äh, de ser väl likadana ut allihopa?

2006-09-23

Sömn

Har sovit dåligt hela veckan, vilket säkert alla här vet inte är sådär jättebra. Men jag tänkte ändå inte så mycket på det, ibland har man svårare att sova än vanligtvis.

Men igår var gränsen ändå nådd. Klockan blev väl ett och sen två utan att jag direkt kände av att jag var trött, trots att jag sprungit runt en massa och umgåtts med folk flera timmar tidigare på kvällen. Men så hamnade jag i en paus i mitt skrivande och lutade huvudet bakåt mot ryggstödet på den stolen/fåtöljen (vet inte vad det ska klassas som) jag satt på. Och då var det kört. Helt plötsligt ryckte jag till och insåg att jag hade somnat. Jag har ingen aning om hur länge jag kan ha sovit, kanske inte mer än en kvart? I vilket fall var det läskigt att vakna framför datorn utan att riktigt minnas vart man är, veta vad klockan är eller hur längesen det var man slumrade till. Skrev väldigt dåsigt några ord i de pågående konversationerna i msn innan jag stängde ner laptopen och kravlade mig uppp i sängen. Är lite rädd för att jag den trötta minuten innan jag somnade till ska ha sagt något otroligt märkligt eller felstavat till någon, men jag vågar inte riktigt läsa loggarna.¨

La mig ner och sov en stund på dagen idag. Måste försöka bli bättre med det här under nästa vecka.


Trendigt

Satt och suckade lite för mig själv när jag insåg att jag är i huset som inte har något av värde att spela på (läs: bara en xbox) och att jag glömt min DS hos min andra förälder. Men det fick mig i alla fall att tänka på något roligt jag läste för ett tag sen.

Satt och kikade över axeln på en kompis som läste en tidning... hm, Glamour eller något i den stilen tror jag den hette. Döm min förvåning när jag på en av sidorna lyckades få syn på ordet Wii. Helt plötsligt blev tidningen lite intressantare och jag var ju bara tvungen att läsa vad som stod.

Det visade sig vara en lista som visade vad som var Hett respektive Kallt inom olika områden. Under den fina rubriken 'Tevespel' så var det alltså Wii som var hett, medan xbox360 var riktigt kallt just nu. Hittade också en annan intressant rad med någon titel i stil med 'Kommunikation över intermet' (minns inte riktigt, men något med liknande betydelse i alla fall). Där slog de fast att WoW var riktig hett, medan Myspace var kallt. Jag ser inte riktigt hur man kan jämföra de sakerna?

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om att modetidningar ens har koll på vad Wii och Xbox360 är. Kändes otroligt fejkat att de tryckt in något sådant mitt bland vilka luggar som var heta och inte och vilka sminkningar man skulle akta sig för.

Jag vet

Och alla andra vet också att det aldrig skulle hände. Det skulle vara så oväntat att folk inte skulle tro på det.

Så varför går jag ändå runt och hoppas? Jag vet att ju att jag är av helt fel sort när det gäller honom.

Nu håller jag på att somna här i min fåtölj. Sovdags?

2006-09-22

Hej då grodan

När jag skulle ner till Sjömanskyrkan för att lyssna på lite jazztreor idag så var det en liten pojke ute på min gård. Hans mamma stod en bit ifrån och log lite mot mig medan hon sa åt sonen att de faktiskt inte bodde här. Pojken hade dock siktat in sig på en blå porslinsgroda som står på våran gård, som han tydligen tyckte var rolig. Mamman uppmanade då: "Säg hej då till grodan nu!" varpå pojken vinkade och fick fram ett litet "Hej då grodan..."

När jag hörde honom säga det så högg det till lite i mig. För jag minns hur det var. När man var liten var saker inte, i alla fall inte för mig, bara saker. Så snabbt man lekte med något eller såg något så fick det en hel personlighet, man utvecklade en relation till föremålen och tyckte verkligen om dem. Jag fick en jättestor badboll en sommar, som jag tyckte var jätterolig. Men så en dag vid stranden så flöt den ut på vattnet, och medan jag tappert försökte få tag på den så stod de vuxna och skrattade lite åt mig. Det var ju bara en badboll, inget att bry sig om. Men för mig var det inte så, för mig var det Bollen och jag kände mig elak när jag inte lyckades få tag på den och bara kunde se på när den flöt längre och längre ut. När de vuxna börjat gått och inte längre hörde mig vände jag mig ut mot vattnet och sa lite tyst:

"Hej då Bollen..."

2006-09-21

Vilken dag

Fysiskt slut efter gårdagens all nervositet och allmänt trött på allt som händer runtomkring mig. Inga ämnen förutom textkommunikationen känns direkt motiverande att arbeta med, jag verkar mest sitta ut lektionerna. Inte ens teatern är särskilt rolig. Även om jag hade lite roligt idag när jag gjorde en flyer, som jag för övrigt tycker blev rätt så snygg. Postar den här när jag har den på laptopen, och inte bara skolkontot.

Men förutom några små uppgifter som är roliga så, ja... jag känner inte att något ger mig något.

Och hemma är det det vanliga, jag håller mig på mitt rum för det mesta. Så riskerar man inte några ihopstötningar med folk.

Kören fungerar bra, även om jag har lite dålig koll på stämmorna i ensemblen. Det lär i och för sig lösa sig när våran ordinarie körledare kommer tillbaka, jag föredrar hennes undervisningssätt även om vikarien var väldigt trevlig och så.

Huvudvärk, borde sova.

Sömnbrist, matbrist. Tog en hårdmacka och mjölk idag, det tyckte jag var duktig. Och morötter åt jag också.

Men jag kände mig så lealös hela dagen, skulle helst ha umgåtts bara med mig själv så ingen hade behövt fråga vad som var fel. Även fast jag såklart är glad över att de bryr sig. Men när jag hör exakt samma fraser i exakt samma tonläge från flera människor i rad känns det som om det är något de har övat in, och att de frågar för att de måste... Jag vet att det inte är så, men jag blir så pressad när folk vill veta exakt vad som är fel. För ibland vet jag inte.

Det är väl allt bara.

Du skulle bara veta hur bra vi skulle vara för varandra.

2006-09-20

Improviserad afton och dietist

Ja, så kom det jag varit oroad över ett tag. Klassens improviserade afton!

Jag älskar att improvisera, verkligen. Men när det sätts en press på en att man ska vara rolig och få folk att skratta, då blir det plötsligt inte lika lustfyllt även om det såklart är spännande att testa hur det går inför publik. Men det gick faktiskt bra. Fick väl inte till något otroligt kul, men det gick inte dåligt heller :) Jag är nöjd!

Har haft The Killers - Mr. Brightside på hjärnan hela kvällen. Men helt plötsligt mindes jag inte delar av texten längre. Otroligt irriterande, men nu har jag till slut fått lyssna på den! Pjuh.


Var till dietisten idag också. Det gick rätt bra tror jag. Hon sa att hon tyckte mitt problem verkade rätt så komplex och att det nog inte var matensom var grunden till det hela. Så därför ska jag till en kurator också. Känns lite läskigt sådär, men om det kan hjälpa så är det klart jag ska ge det en chans.

Minns bara hur det gick sist jag gick till en kurator. Efter att jag berättat om en massa privata saker så sa hon helt enkelt "Ja, det kanske är lite jobbigt... men det är ju inte farligt."
Det kändes som en ren förolämping. Som om det jag berättat inte direkt var något att komma med, som att jag inte riktigt var värd att få hjälp. Henne vill jag aldrig träffa igen.

Dietisten la i alla fall upp för mig hur jag skulle göra. Min frukost var helt okej, men resten av dagen behövde omstruktureras. Jag ska ta maten i skolan varje dag, eftersom det oftast då slutar med att man äter i alla fall lite grann. För att vänja in mig med mat igen. Jag fick inte dricka citrondricka längre, utan skulle ta mjölk. Sen en hårmacka och sallad till varje dag.
Fick gärna se till att äta bönor, linser och ägg också. Eftersom jag har lite svårt för kött i en del former, så jag får i mig rätt saker.
Frukt skulle jag ta med mig och äta varje dag med, två stycken om jag inte kommer hem på ett tag.
Sen skulle jag såklar gärna äta mat när jag kom hem med. Men gick det bara inte så skulle jag i alla fall försöka äta en tallrik gröt eller någon smörgås, gärna med något lite 'matigare' pålägg.

Hon förklarade också vad som förmodligen var anledningen till att jag slutar äta mer och mer saker. Om ens kost blir väldigt enformig för en tid så börjar man visst sluta prova nya saker och vill inte äta något utöver det man brukar (i mitt fall, mackor och sånt).

Hon berättade också att jag förmodligen inte blev hungrig längre eftersom kroppen reagerar så som den skulle reagera på svält, den stänger av hungerskänslorna. Nu var det här bara en form av 'halvsvält' som hon kallade det, men så fungerade det i alla fall.

Ska försöka göra som hon säger, och vänja in mig. Hon tyckte att skolan var ett bra ställe att börja på, eftersom att jag inte känner mig lika stressad och pressad att äta där och kan ta det i min egen takt. Det var förresten vad hon trodde var roten till allt, att matlusten försvinner pga stressen från min familjesituation.

Jag hoppas det går bra nu i alla fall. Önskar mig själv lycka till!

2006-09-19

En av dem som jag svurit åt, som man sjunger om

Idag gick den här texten rätt in i hjärtat på mig.


Bo Kaspers Orkester - En dag att bli kär på

jag är väl inte ful
har inga större fel
jag har hållit mig ren
orkar spela med
jag köpte nytt i går
klarar av att stå ut
det gör mig ingenting
för jag har gjort slut

med det som var förr
det har jag lämnat kvar
det får vara glömt
det var något som var
jag har börjat tro
att det finns nåt mer
att en sån som jag
har någonting att ge

för det här är en dag att bli kär på
att jag äntligen står först i kön
det har varit några år sen jag känt så
som om någon besvarat en bön

så du kan ha ditt liv
göra vad du vill
jag vill dig inget ont
du kan lycka till
men nu är det jag
jag ska bli en av dom
som jag svurit åt
som man sjunger om

för det här är en dag att bli kär på
att jag äntligen står först i kön
det har varit några år sen jag känt så
som om någon besvarat en bön

det här är en dag att bli kär på
det här är en dag att bli kär på

Mannen i mina drömmar

Med inspiration från Ylva. Testet som ni alla har väntat på:


Är du min drömman/potentiella pojkvän?
(Men töser kan ju också göra det, så jag vet om jag gjort helt fel val?)


Jag säger: Åh, kan vi inte se på några avsnitt Vänner innan vi somnar? Du säger...
Ja, vad kul! Kan vi inte göra det imorgon kväll med? 10p
Okej, om du vill det så. 5p
Nej fy, den serien är ju så fånig. 0p

Vad anser du om Håkan Hellström?
Usch, han som inte kan sjunga! 0p
Håkan! Han är verkligen otroligt bra. 10p
Jodå, jag kan väl lyssna på honom utan att dö. 5p

Okej, glöm Håkan. Vad lyssnar du annars på för musik?
Jag älskar musik, fast bara från en speciell genre 5p
Jadu... lyssnar kanske på radio ibland. Bryr mig inte så mycket. 0p
Jag kan lyssna på allt från metall till trallig j-pop. Jag är väldigt varierad och vill inte dömma ut någon speciel sorts musik. 10p

Skulle du kunna tänka dig att ha ett LotR-maraton?
Ja! Jag struntar i om jag somnar under tiden. Filmerna är så bra att det är värt ett försök! 10p
Va? Vaddå LotR? Är det någon ny maträtt? 0p
Kanske det. Inte min favoritfilm, men varför inte? 5p

Men vad säger du om det här då... vi kan ha en tv-spelskväll istället!
Öh... det är väl bara småungar som spelar tv-spel? / Ja! FPS!!! 0p
Jaaa! Katamari, Donkey Konga, Guitar Hero, Zelda! 10p
Okejdå, vi kan testa. Fast inte för länge? 5p

Ja, valet är ju över... men vilken sorts politik föredrar du?
Höger! 0p
Vänster! 10p
Mitten någonstans/inte så insatt 5p

Om vi vore tillsammans: Vill du komma och se pjäsen jag är med i?
Klart jag vill! Jag tycker teater är riktigt roligt. 10p
Ja, men bara för att du är med. Inte för att jag egentligen har lust. 5p
Jag stannar hemma och ser en film så länge, teater är ju dödtrist. 0p

Vill du ha barn någon gång kanske?
Knappast, barn är så otrevliga. 0p
Du menar väl inte nu?! Nähe, men då är det lungt. Senare i livet, ja. 10p
Kanske... är inte så pepp på det, men man kan ju alltid ändra sig. 5p

Tycker du om litteratur i alla dess former?
Jag har några böcker i min hylla hemma. Men det är mest Wahlströms ungdomsböcker och sånt. 5p
Att läsa är jätteroligt och väldigt utvecklande! Varför skulle jag inte tycka om det? 10p
Men åhh, böcker är så trist. Läser kanske en halv när vi blir tvíngade i skolan. 0p

Kan du tänka dig att bo i Gbg?
Helt klart, en jättefin stad. 10p
Kanske, men det är väl inte mitt förstahandsval. 5p
Aldrig, tanken gör mig illamående. 0p

Vill du sova under ett duntäcke?
Ja, värme är det bästa som finns! 10p
Nej usch, då smälter jag bort. 0p
Beror på årstiden. 5p

Finns det stunder då du suckar och skakar på huvudet åt folk du ser på stan och som sticker ut från mängden?
Ja! Gud vad irriterad jag blir på folk som inte kan se ut som normala människor. 0p
Inte direkt, kanske om det är något för extremt. 5p
Nej, varför skulle jag det? Folk får se ut som de vill. 10p

Säg att du inte gillade kaffe, skulle du ändå dricka det eftersom att det är socialt?
Ja, kanske... om folk pressade mig till det. 5p
Ja, klart jag skulle! Dricker de andra kaffe får man väl anpassa sig. 0p
Knappast, jag tänker inte göra något jag inte vill bara för att alla andra gör det. 10p

Gillar du rollspel?
Har aldrig testat, men det verkar kul! / Ja, det är roligt! 10p
Njae, håll på med det du. Men jag vill inte testa. 5p
Eh, folk som håller på med sånt har ingen verklighetsuppfattning. 0p

Vill du titta på anime med mig?
Va? Vaddå typ Pokémon eller? 0p
Jaa, jag älskar anime ^__^ 10p
Visst, det låter rätt kul. 5p

Skulle du kalla dig själv kreativ?
Ja, verkligen. En/ett av mina största intressen är att spela teater/måla/skriva/teckna/sjunga/dansa/rollspela/etc. 10p
Kan väl kludda något på något papper och skriva en novell till skolan. Men mer än så blir det aldrig 5p
Äh, orka hålla på med sånt. Jag har noll fantasi och vill bara meka med bilar och sånt. 0p

Skulle du kunna tänka dig att bo utomlands?
Absolut! Det är jättespännande med andra länder och då får jag användning av mina språkkunskaper. 10p
Knappast, jag stannar här. 0p
Osäker, men om jag skulle behöva av någon anledning går det nog. 5p

Resultat:

170p
Vi är ju som menade för varandra!

150+
Ring mig, nu!

130+
Det skulle kunna gå.

60-130
Gråzoon

0 - 50
NEJ!

Och så kommenterar ni med era resultat, annars bits jag!

2006-09-18

Idag lyssnar jag på


Håkan Hellström - Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Alltid Håkan.

Tacklista

Ja, ibland har jag ju som vana att tacka folk hit och dit i bloggen. Men nu kände jag att det var dags att sätta ihop en ordentlig lista med alla jag vill tacka och som har hjälpt mig de senaste månaderna när det varit jävligt. Det blir säkert långt men here it comes:

Tack till...

...Linnea, som aldrig blir trött på att höra mig gnälla, får mig att må bättre och förstår hur jag fungerar.
...Madeleine, som jämt får en att skratta och som alltid är där.
...Sandra, som lyssnar och lyssnar och hjälper en förstå vad man faktiskt känner.
...Anders, som man jämt får slå på och som faktiskt tar mig på allvar trots att jag fånar mig så.
...Pim, som så ofta är solskenet själv och får en att le när man vanligtvis inte skulle.
...Christin, som är så bra på att berömma en och som får en att tycka om sig själv lite mer.
...Micke, som är sådär käck att man blir glad.
...Alexandra, som hör mig prata om samma person om och om igen utan att springa iväg i ren frustration.
...Robin, som åker ända till Gävle bara för att jag fyller år.
...Anna-Karin och Marit, som är så otroligt söta att de ger mig present.
...Ylvan, som jämt ger min fina kommentarer här i bloggen och som lyssnar och förstår så bra.
...Niklas, som inte ser mitt gnäll som gnäll och som klarar av att prata så mycket goja med mig.
...Linus, som förstår hur det är när allt känns sådär jävligt.
...Arvid, som skickade några låtar till mig som varit väldigt uppiggande och som jag lyssnat sönder på sistone (ja, man kan komma med på den här listan för det mesta!).
...pojkAlex, som några gånger fått mig lite gladare med diverse uppiggande kommentarer.
...Tim, som pratat goja om kakor och DS med mig en massor i somras, det var roligt.
...Fredrik, som också stått ut med att prata en massa spel med mig i sommar och som lärde mig spela minigolf (jag var nämligen grym på det nästa gång jag spelade och vann över 20 pers, mwah).
...Ragnar, som gjorde mig sällskap på tåget till Norrköping. Ledsen att jag var så osocial på tillbakavägen.
...Görel, som gjorde mig glad med ett födelsedags-PM.
...Karin, som grävde i köttfärsglassen på SHiRL så jag slapp!
...Andra Karin, som var med och omvandlade Tim till flicka och som var trevligt kramig.
...Matilda, som går långa trevliga nattpromenader, spelar roliga lektioner och också förvandlar folk till flickor.
...Melissa och Marit, som ordnar underbart SHiRL.
...Traxy, som spelar australiensare Maiva kan måla av ifrån olika vinklar.
...Korpa-Malin, som är bäst på att lyssna och hjälpa.
...Admanta-Anna, som diskuterar språk och allt möjligt annat och spelar Bop It medan man går.
...Frida, som var så tokglad att det smittade.
...Anna-Karin (ensam nu då) för att hon bara är en så bra person.
...Carro, som gör så att vi får skrika "Crrfn, Crrfn!"
...Julia, för att hon var så söt som kvicken.
...Högstadie-Malin, som kom till kalajs trots att det var så längesen vi sågs.
...Lina, som aldrig försvinner hur länge man än är tyst.
...Ida, som hade trevligt födelsedagskalas så jag hade något att göra i helgen.
...Sofie E, som också var där och var trevlig.
...Sofie T, som alltid känns som inspirerande på något vis.
...Lillasyster, som faktist är bra att ha ibland.
...Pappa, som aldrig sviker.
...Annica, som man kan berätta allt för utan att bli dömd.
...Lillebror, som jämt låter mig sno hans PS2.
...Greger, som köpte hem massa godis.
...Massa L7:are, som kommenterar bloggar och har sig.
...Fredrik Lindström, som skriver så intressanta böcker (den var oväntad va?)
...Alla som tillverkar serien Friends, som gör att jag kan somna om kvällarna och som piggar upp.
...Isabelle, som gav mig en bok som visade sig vara jätteintressant när jag fyllde och som ger mig valblanketter för vänstern, så jag slapp ansträngningen att leta upp dem på bordet i vallokalen!
...Mamma, för att hon faktiskt försöker.

Åhh, känns som om jag glömt en massa människor som gjort större och mindre saker för mig. Men känner ni er väldigt glömda, kommentera. Det är säkerligen bara mitt dåliga minna som spökar :(

Fånigheter

Oigenomtänkt, dålig rytm och klyschor. Men vad tusan, det bara var tvungen att hamna på papper.

When you sing a song
When you pray for help
When you try to get your feelings out

Those feelings tears your soul apart
And the night is young but still so dark

When no friends can help
When your head is lost
When you loose the thing you love the most

When songs aint enough
And the prayers fail
I'll be there for you
To get you back again

Det trodde ni inte om mig


Tänk att jag skulle posta hela tre (nu fyra) blogginlägg i rad som rörde valet. Rätt chockerande, kanske speciellt för människor som inte umgåtts med mig särskilt aktivt på sistone. För kanske bara ett år sen så höll jag för öronen så fort någon nämnde politik och gnällde och gnylde över att de skulle sluta diskutera saken. Sen har jag helt plötsligt upptäckt att jag suttit och läst igenom partiernas hemsidor, gått med i ungdomsförbund (Ung vänster) och följt valvaka i timmar på tv.
Vart den här förändringen kommer från får vi väl aldrig veta. Men valet i sig gör en väl mer engagerad än vanligtvis. Dessutom är många i min umgängeskrets så inne i det här med politik att man dragits med av bara farten.

Grupptryck? Bra sådan i så fall.

Innan tyckte jag mest att politik var något trist och jobbigt jag inte orkade sätta mig in i, det kunde de där politikergubbarna hålla sig till. Men med åren har man väl mer och mer förstått att det här är något som gällt en själv i allra högsta grad, och att det faktiskt är viktigt att visa sin åsikt så att man får bo i ett sånt Sverige som man vill ha. Och det är i mitt fall inte det Sverige vi kommer ha de närmaste fyra åren. Ett sånt Sverige har jag och många med mig inte råd med.

Senare idag ska jag skriva något som inte har med valet att göra, skönt va?

Håll ut

Fyra år.

Längre än så ska de inte få stanna.

2006-09-17

Liten

Jag var näst yngst i mitt valdistrikt.

Jag är så ung och fräsch :)

Röstningsdags

Mitt resultat i ett av alla de valtest som finns just nu

Vill dagen till ära citera något Lars Ohly sa under sludebatten i SVT angående vårdnadsbidrag och att högern klagar på att de röd/gröna inte är överens:

"Han (Reinfeldt) sa att "ni är ju inte överens och vi är överens" och ja, det är sant. Ni är överens om en dålig politik som tvingar kvinnor tillbaka till hemmet. En röst på Fp, en röst på Göran Hägglunds förslag om ett bidrag för 'vård av frisk man i hemmet'. Så var det inte förut, vi hade en möjlighet att se skillnader inom borgerligheten. Det fanns tom något som kunde kallas en borgerlig vänster. Det finns inte längre, det finns ett högerparti.

Jag avskyr att vi ska ställa upp två alternativ i valet. Vi ställer upp sju alternativ och på vår sida är vi tre."

Det var det sista stycket jag mest ville åt. Jag tycker det är jättetråkigt att de borgerliga aldrig visar sina skillnader längre, och därmed ger landet färre alternativ.

Angående vad jag sa förr, om Folkpartiets affisher. Jo, jag pratar såklart om de som skriker ut: "Fler läxor!" "Tidigare betyg!" och "Inför ordningsbetyg".
Fp vill alltså att eleverna som redan har det jobbigt ska behöva jobba ännu mer på hemmaplan, få mer press på sig tidigare i livet och inte kunna framföra sina åsikter inför lärarna av rädsla för att de ska få dåliga omdömmen i ordningsbetygen. Är det en sån skola vi vill ha? Det känns väldigt uråldrat och förlegat om ni frågar mig. Skolan ska inte längre handla om att lära sig för att man vill, utan istället om att blir tvingad till att få in så mycket som möjligt i huvudet tills man inte har någon ork kvar. Och några egna åsikter har man inte längre rätt till.
Det är korkat, rent ut sagt.

Idag blir det för mig en röst på samma färg som min blogg går i. För att vara mer exakt på Vänsterpartiet. Men jag är otroligt rädd för att många kommer göra det rakt motsatta, och det skrämmer mig. Jag hoppas i alla fall att några stycken högerväljare tar sitt förnuft till fånga innan de går till valurnorna.

2006-09-16

Film

Lady Vengeance

Dessa filmer som går eller snart kommer gå på bio vill jag se just nu:

Lady vengeance, Sök, Säg att du älskar mig, Snakes on a plane (endast för titelns skull), Pirates - Dead mans chest (egentligen är jag inget fan, men folk tjatar ju så om den), Offside, Ljus i skymningen, Lady in the water, Den enskilde medborgaren, Click, En obekväm sanning, Inte här för att bli älskad, Efter bröllopet och Farväl Falkenberg.

Bio-abstinens. Men jag har ju ingen att gå med! Känner du dig manad kan du ju höra av dig, förutsatt att du faktiskt är någon jag faktiskt vet vem det är, ehum.
Fast när det gäller Säg att du älskar mig är jag redan tagen, den ska jag och Linnea se. Men om ni inte behöver vara med mig på tu man hand får ni såklart följa med.

Men han är inte den jag drömmer om

Lovesongs on the radio
I'm all about you
Twisting my thoughts around
It's all about you

But you're hard to get
and I hardly get myself
Cause your'e not the one I dream of
You're not the one I dream of

Then the night arrives
And I'm all asleep
Someone else is on my mind
He's allways on my mind

And you..
you're hard to get
and I hardly get myself
Cause you're not the one I dream of
You're not the one I dream of

He wraps his arms around me
Tells me how much he care
Give me one gentle kiss
But when I wake up he's not there

Cause he's just the one I dream of
He's just the one I dream of


Det var längesen jag skrev något nu. Så kreativ jag känner mig.