Tränaträna

Slutade jobba klockan tio, kom hem för en kvart sedan, börjar igen imorgon klockan åtta.

Det är sånna här dagar man känner sig allmänt matt.

Men jag ska inte klaga. På söndag blir det lågsäsong på campingen vilket innebär 5 timmars arbetsdag. Fast jag hade nästan hellre jobbat sju, det är inte så mycket mer ansträngande och jag vill gärna skramla ihop slantar bäst jag kan.

Träningsuppdatering:

Det är nog bra för mig själv om jag skriver vad jag gjort varje dag som lite motivation. Då måste jag erkänna för de som nu läser när jag har latat mig. Men idag är inte en sån dag! Idag laddade jag iPoden med en förberedd spellista på 40min. Bra på så sätt att jag inte får ta pauser för att byta till en bättre låt och att jag har bestämt från början hur länge jag ska hålla på. Så jag gick i rask takt runt på området ner mot boulongern och vågade mig till och med på att jogga längs allén där inne när det var helt folktomt där. Inte någon längre sträcka men bättre än ingenting? Har även cyklat 1,2 mil hem från jobbet så idag är jag nöjd med min insats. Ska göra mitt bästa för att faktiskt cykla till jobbet imorgon bitti också!

Lite jobb och lite anime

Nu har jag enbart mig själv att skylla. Sitter på jobbet och orkar knappt lyfta ett finger. Innan jag gick till jobbet idag så fick jag totalt hjärnsläpp och tänkte "Jag jobbar ju förmiddag så då kan jag ju äta mat när jag kommer hem, blir så stressigt om jag ska laga något nu". Till saken hör att när jag funderade på det var klockan redan runt ett, så på vilket sätt tänkte jag att det var möjligt att jag skulle jobba förmiddag och sluta ett? Så nu är jag grymt trött och hungrig. Som tur är är jag ju inte fattig längre och har råd att köpa mig mat här på jobbet. Men jag undrar ju hur min hjärna fungerar ibland. Måste ha fått för lite frisk luft nu när vädret varit så dåligt.

Har gett mig på en ny anime-serie - The Melancholy of Haruhi Syzumiya. Verkar riktigt lovande och jag har hört många lovord om serien sen innan. Storyn kretsar Haruhi, som må se ut som en vanlig tjej men har ett rätt ovanligt intresse för aliens, tidsresenärer och annat övernaturligt. Redan första skoldagen är hon nogrann med att poängtera att hon inte har något som helst intresse av vanliga människor. Efter att ha provat på skolans alla klubbar utan att hitta några personer som intresserar henne startar hon sin egen - SOS-brigaden!

Längre än så har jag inte kommit, men hittills har serien varit väldigt underhållande! Seriens avsnitt sänds dock i oordning, varför man börjar mitt i handlingen för att sedan hoppa fram och tillbaka. Ska bli intressant att se hur förvirrande det blir! Det går ju förstås att välja att se den i kronologisk ordning, men sändes den inte så på tv vill jag inte se den så heller.

Fortsätter annars med Lucky Star som jag är totalt kär i. Charmigt och roligt, precis min typ av humor! Särskilt Konatas spel- och animeskämt går hem hos mig, av någon märklig anledning ;)

Första på länge

Jaha, då var jag tillbaka här igen. Kände för att komma igång med bloggskrivandet igen och tänkte uppdater mitt mac-konto för att få igång den nya bloggen jag satte ihop, men av någon anledning vill sidan inte låta mig logga in. Så tills det problemet löst sig får jag väl stanna här.

Har bara någon vecka kvar i Gävle, vilket faktiskt känns trist. Vet att jag borde se fram emot flytten och nya skolan, men jag känner mig mest trött på att flänga runt landet. Hinner aldrig blir riktigt hemmastad för jag flyttar alltid när jag börjar trivas som bäst. Just nu känns allt bra här med jobb och närhet till familjen och allt sånt. Det känns sådär lagom tryggt. Men då är det dags att packa lådorna och dra vidare igen. Det jobbigaste är det vanliga arbetet med att få ihop en bekantskapskrets och gå förbi den där fasen där man måste samla mod för att fråga om man ska hitta på något eftersom man fortfarande inte vet om personen i fråga har något som helst intresse av att umgås med en. Inte för att jag någonsin brukar ha problem med att prata med folk, och jag tror nog att jag lyckas ge ett positivt intryck åtminstone ibland, men det är ju skönt när man kommit så långt att man har ett gäng att umgås helt avslappnat med. 

Men det ska ju bli spännande också såklart, och intressant att se vad det är för typer man kommer gå med. Sen har jag ju Linnea med mig, så om resten visar sig vara brats och kulturvetarsnobbar så har vi väl varandra!

Sen känns det som att det var ett tag sedan jag höll på med teatern nu också! Egentligen var det ju inte så längesedan, Odeli-projektet tog ju slut i Mars (om jag inte minns fel), så det har ju mest varit ett sommaruppehåll. Men jag är ändå lite skraj för att jag ska vara lite ouppvärmd, så att säga. Men det brukar släppa rätt fort. Hoppas att de inte kastar in ledarövningar, min stora skräck, de allra första veckorna bara! Jag gillar inte riktigt den delen av teaterutbildningarna, regi o dyl är inte riktigt den delen av teatern jag vill syssla med. Men sånt brukar också gå bra till slut, bara man känner de övriga i gruppen lite. 

Vet inte varför jag oroar mig. Blir alltid lite nojig inför skolstarter och tror att jag ska göra dåligt ifrån mig, men det brukar alltid gå prima. Säkert den här gången med.

Och regnet fortsätter ösa, så mina planer på att komma ut och jogga går det åt skogen med. Börja känna mig lite slapp nu när jag inte kommit ut och rört mig på ett tag så ikväll efter jobbet ska jag i alla fall cykla hem min cykel oavsett om det ösregnar! Okej, kanske inte då. Men om det bara duggar lite kan jag ju göra det åtminstone! Sen hoppas jag på lite uppehåll imorgon, då kanske jag kan cykla till hemlingby någon gång innan jobbet.

Jag känner mig nästan lite fräshare piggare sen jag började cykla till jobbet, hej placebo-effekt! Men lite har jag nog fått upp flåset ändå, för det går lättare för varje gång jag cyklar. Är rätt stolt över att ha tagit tag i det eftersom jag hela förra sommaren sa att jag skulle börja cykla men aldrig gjorde det. Och då bodde jag ändå närmare Furuvik än jag gör nu.

Såå, vad har hänt mer sen sist? Jag har väl jobbat mest, hinner inte med så mycket annat. Tur att jobbet är rätt skoj och arbetskamraterna trevliga, annars hade det nog varit tungt! Nu flyter det på utan problem och snart är säsongen över! Får se hur det blir nästa år. Jag får förmodligen inte bo på internatet över sommaren, så det vore ju egentligen lättast att komma tillbaka och jobba här, hyra en lägenhet i andra hand eller bo hos någon. Vet inte riktigt om jag skulle klara en hel sommar hos föräldrarna, det räckte med någon vecka i början av sommaren i år... Om ni skulle läsa det här, mamma eller pappa, så inget ont om er personligen..! Men det blir ju en liten omställning när man klarat sig själv ett år och plötsligt måste rätta sig efter andras regler igen.

   OM jag skulle komma tillbaka till campingen så blir ju lönen bättre nästa år när jag är inne på tredje säsongen med! Riktigt anständig till och med, till skillnad från årets på strax över 70:-/h. Och det skulle ju vara lite intressant att se vad som händer med campingen utan Lasse vid rodret, nu när han slutar. Men samtidigt kanske man borde skaffa sig lite fler erfarenheter? Nåja, det är ju inget jag behöver fundera på än på länge.

Nej, det får räcka som uppdatering för stunden. Nu ska jag se om jag kan få igång den där nya bloggen.

Dagens låt

Säkert - Någon gång måste du bli själv

"Och jag har sett dina pupiller växer när du är med mig

Du vet inte om det än men det kommer att bli du och jag till slut"

Ny samlad sida

http://web.mac.com/novielle

Här hittar ni från och med nu både min blogg, bildalbum och allt övrigt jag kan tänkas vilja dela med mig av. Lite fler funktioner än den här bloggen, lite snajdigare utseende (enligt mig) och praktiskt för mig. Hoppas ni kan ta er vidare dit :)

Tjejspel

Jag satt och funderade över det här med "tjejspel". Vilket dvs oftast anses vara The Sims, Singstar,8bits-Mario, och lite annat smått och gott.
Sambon brukar klaga på att jag jämt tjatar på om att tjejer ofta bara spelar vissa typer av spel när jag själv spelar så typiskt tjejiga spel. Och det är sant, mina favoritspel är som oftast musikspel, the sims och färgglada japanska pastellfärgade grejer. Vad har jag att säga till om då? Jag klagar på att tjejer spelar typiska tjejspel och sen gör jag det själv.

Men det finns en skillnad. De flesta tjejer som gillar The Sims har från början testat det hos någon kompis och fastnat. Sen sitter de och nöter i timmar utan att ha en tanke på att andra spel kanske också kan vara kul. Samma sak med Singstar. Vissa sjunger hej vilt på partaj, men för det så tänker de inte testa Burnout, möjligtvis Guitar Hero. Tjejer är oftast inte uppväxta med tv-spel på samma sätt som killar, det är oftast deras bröder som får spel i födelsedagspresent av föräldrar som ser det som lite grabbigt. Därför har de av förklarliga själv inte hunnit testat på särskilt många genres tidigare och i vissa fall förkastat tv-spel helt. När de sedan testar något de tycker är lite kul, t ex Sims, så nöjer de sig med det. Det här är ju också väldigt lättilgängliga spel, och det är ofta sådana som blir det första man testar och lär sig tycka om.



Jag hade turen att ha en pappa som tänkte att hans två tjejer kanske skulle ha lite spelkonsoler, och har därmed hunnit med att spela både lite ditt och datt sen jag var liten. Jag har suttit och nötit CoD4 här hemma och gillat det, jag har springit runt i Half Life, funderat över Grim Fandango och wroomat runt i div bilspel. Och jag har tyckt om det.Men förr eller senare har jag ramlat tillbaka till dansmattor och sångspel. Efter ett tag vill jag rulla runt en katamari i en käck och färgglad värld eller inreda några rum i The Sims 2.

Och det handlar ju inte på något vis om att jag är tjej. Snarare handlar det om att jag gillar att sjunga och hålla takten, att jag även IRL älskar att inreda och att jag älskar färger och glad musik. Det är inte någon biologisk grej inuti mig som säger åt mig att jag ska tycka om det här, jag har bara letat runt och upptäckt vad jag gillar.

Det finns inget som heter tjejspel, det handlar i grunden om smak och ibland om ovetskap. Många tjejer föredrar FPS eller MMO, och jag tror inte det är något fel på deras gener.

I Love Eur..Skåne

Pojvännen fick just höra ifrån ett företag i Örebro som hade tolkat det faktum att han var villig att flytta en bit som att han ville en rejäl bit! De var intresserade av att anställa honom och sa också att de hade väldigt bra kontakter och kunde hjälpa till med att få fram en lägenhet.

Åh, om det bara vore ett företag i Skåne! Men flytta till Örebro? Njeh, jag har just börjat känna mig riktigt hemma här och sett alla fina saker Skåne har att erbjuda. Ska vi då flytta härifrån precis när det är på väg att bli vår med värma, grönska och allt vad det innebär?

När jag flyttade från Gävle kändes det helt okej, jag ville ju börja stå på egna ben. Men nu gör jag ju det, och är inte lika intresserad av att börja frakta flyttkartonger land och rike runt igen. Dessutom vet jag inte särskilt mycket om Örebro. Jag har varit där på L7-träff en gång, och campat i Kumla som ligger där i krokarna några sommrar. Men det är också allt. Känner knappt en kotte i staden, och här nere har jag just byggt upp ett kontaktnät. Tiden mellan att man flyttar till en ny stad tills man fått ihop en umgängeskrets som passar en bra kan vara rätt trist.
Det enda positiva vore väl att det ligger närmare Gävle, min familj och mina gamla vänner. Men dem håller jag faktiskt bra kontakt med ändå.Örebro ligger heller inte nära någon storstad i stil med Malmö, vilket gör att mina chanser för att få statistroller och liknande minskar drastiskt. Stockholm ligger ju inom räckhåll, men inte direkt inom 12 minuters avstånd.

Nej, vi blir nog kvar här nere i skåneland. Jag tror inte varken jag eller Niklas är villiga att ge upp det än. Vi har ju för guds skull just upptäckt hur mysig stadsparken i Lund är! Men å andra sidan kan det ju bli jättebra, med lägenhet och allt. Beslut, beslut.

"Du är ju väldigt ung"

Var på ännu en jobbintervju idag. Den här gången för jobbet som Eventpersonal - man åker runt på olika mässor och förklarar varför det här med camping är en riktigt bra grej. Eftersom att jag faktiskt tycker att camping är en riktigt bra grej så tror jag det skulle vara väldigt roligt. Man åker runt med en husvagn och pratar med folk medan deras barn kan underhålla sig med minigolfbanan som hänger med. Det är bara en projektanställning på 9 veckor, men jag tror faktiskt det kan vara riktigt roligt.

Dock så var något av det första intervjuaren sa till mig "ja, du är ju väldigt ung...". Med en fundersam min kollade han sen igenom mitt CV. Jag blev lite förvirrad, de visste väl hur ung jag var när de kallade in mig? Det står ju klart och tydligt att jag är född 1988.

Själva intervjun gick helt okej. Intervjuaren var från Gävle, vilket ju var lite roligt. Träffar sällan några Gävlebor här i södern. Jag lyckades väl få fram mitt budskap och mina bra sidor, men han upprepade flera gånger unedr intervjun att jag ju var väldigt ung. Jag gjorde mitt bästa för att bevisa att jag kan göra ett lika bra arbete som någon som är 35, så jag får väl hoppas att jag lyckades vara övertygande. Även om jag inte är så gammal så har jag enligt mig själv väldigt bra koll på campingbranschen i sig efter åratals campande och en säsongs arbete på en sådan. Vi skulle få lära oss en del om SCR, och eftersom att jag redan läst igenom deras block med alla campingregler så har jag ju en del förkunskaper som vissa av 30+ -are inte har.

Nästa vecka skulle utbildningen hållas, så jag lär inte få vänta alltför länge på svar. Jag har ändå en del hopp kvar, och jag hoppas att de inte hakar upp sig för mycket på min ålder. Ungdomar är inte dåliga människor.

Lite om dagen

Ptja, vad kan man säga. Christer Sjögren till final i Melodifestivalen. Men låten var ju rolig i alla fall, fast hans tanke var kanske inte att få folk att skratta?
Annars gillade jag tjejerna som ville ha alla sina ex i en hönsnätsbur på vinden. Men mest för att den också var rolig att skratta åt. Och vad var nästa rad i den låten? Jag och (korridors-)Niklas tyckte att de sa "ge dem en slägga på kinden", men det låter väl lite väl brutalt får man tycka.

Annars har inte mycket hänt idag. Tvättade, såg I Am Legend med korridorare. Bra film, men inte så bra som jag hoppats. Tänk Cast Away, fast med muterade människor, mer action och inte lika gripande. 3/5.

Har börjat läsa igenom Liftarens Guide till Galaxen igen, helt klart en av världens bästa och roligaste böcker. 5/5 alla gånger!

Städat har jag ju också gjort. Men det går inte att få det helt ordentligt här, med tanke på div. flyttkartonger och grejer som jag inte har någonstans att ställa. Gud vad jag längtar efter en ordentlig lägenhet.

Pingpongkingen

Jag såg väldigt mycket fram emot den Pingpongkingen, men efteråt är jag lite kluven.

Början av filmen var helt underbar. Det var långsamt, stillsamt och väldigt... norrländskt. Precis som huvudpersonen Rille. Rille är storväxt och har direkt några egna vänner, men står väldigt nära sin lillebror. Han umgås en del med hans bror och hans vänner, och är som oftast på den lokala fritidsgården och spelar pingis, även om fritidsgården egentligen är menat för ungdomar i hans lillebrors ålder.
Filmen handlar mycket om brödraskap och släktskap, och är väldigt fin i sin enkelhet. En bit in i filmen händer dock en del oväntade händelser, och här kände jag att det spårade ut lite. Händelserna görs lite överdrivet dramatiska, med musik som lika gärna skulle kunnat tagits från en actionfylld film i stil med Sagan om Ringen. Men mot slutet lugnar sig det hela och återgår till det eftertänksamma lunket, så helhetsintrycket blir ändå bra.

Jag älskade färgerna och stilen i filmen. Allt är lite blekt, och även här väldigt enkelt.

3.5/5 Hade den hållt samma stil som i början och slutet filmen igenom hade det varit en fyra.

Melodifestivalen 2008

Hade helt missat det, men enligt dagens löpsedlar är det imorgon dags igen. Melodifestivalen invarderar våra liv med allt vad det innebär.

Jag är sällan förtjust i särskilt många låtar i festivalen, men måste erkänna att jag tycker det är riktigt bra underhållning. Roligast är det ju när man får klanka ner på Carola, vilket vi tydligen får chansen till även iår! Jag blev lite chockad över att Andreas Johnsson valt att slå ihop sig med henne (att han vågar), han brukar enligt mig nog vara en av de med lite vettigare låtar.

Annars tror jag stenhårt på Amy Diamond. Den tjejen har en otrolig pipa för sin ålder. Säga vad man vill om hennes musik, men rösten går inte av för hackor. Några som inte har så mycket att komma med vare sig det gäller låt eller röster är väl BWO. Är det bara jag, eller är alla deras låtar samma låt med lite ändrad text?

Nordman är ju min barndomshjälte, kan inte annat än tycka om honom. Minns hur jag fick en stor chock som barn när jag fick höra att han satt i fängelse, jag var helt säker på att Nordman var oskyldig!

Mest irriterande i låtlistan var nog att Linda Bengtzings låt heter "Hur svårt kan d va". Kom igen nu, man behöver ju inte uttala hela ordet i sången, men skriv i alla fall ut det i titeln!

Kristian Luuks återkomst som programledare tycker jag är ett bra val. Det blev så stökigt och intetsägande när de bytte mellan varje program. Luuk gjorde ett bra jobb förra året och gör det nog iår igen.

Nu måste man bara stålsätta sig för de riktiga fantasterna som inte kommer prata om annat de närmast veckorna, och som kommer att hylla Carola hur hennes framförande än ser ut. I år befinner jag mig iallafall inte i en stad som håller i tillställningen. Nej, för mig räcker det bra med att se det på tv!

Det knallar på

Ny intervju på gång! Arbetet går ut på att informera om camping på olika mässor v.10-19, mer än så vet jag inte just nu. Vissa mässor skulle vara i Malmö medan man andra gånger får åka till Stockholm. Men de betalar såklart resorna, så det har jag inga problem med.

På måndag gäller det, får slå på charmen.

Ett steg framåt

Fick ett mail idag om ett statistjobb jag sökt på SVT. Jag ska få åka in till Malmö på en kort intervju och se om jag "platsar för programmet". Programmet i fråga är Barda, som av vad jag har förtsått är ett lajv/rollspelsprogram för barn. Statisterna ska spela alver, orcer och liknande varelser. Låter väldigt roligt i vilket fall, så håll tummarna för mig!

Tryck på en knapp

Satt och spelade Elite Beat Agents igår, när sambon kommenterade att det inte kan vara så kul att bara sitta och trycka på en massa prickar. Jag kommer också ihåg att vi förr hade en hetsig diskussion om DDR vs fightingspel, då han inte tyckte att man kunde tävla i DDR på samma sätt då det inte är lika komplicerat som vissa spel i fightinggenren.

Och det är klart, DDR och EBA är väldigt simpla. Spelar man den första låten så vet man hur man ska göra på andra låtar (även om det såklart inte betyder att man klarar dem).
Men det är just det jag gillar med musikspel. Att det bara är att trycka på rätt knapp på rätt ställe, oavsett om man spelar som nybörjare eller mer avancerat. Det finns inga avancerade system att lära sig. Ibland när jag testat en ny serie har det funnits så mycket små detaljer, inställningar och avancerade knappkombinationer att jag blivit bortskrämd. Jag vill inte att det ska ta evigheter att lära sig hur ett spel fungerar, även om jag förstår att vissa tycker om att ha mer djup och avancerade inställningar.

Men jag föredrar det här enkla. Och jag gillar att börja med ett nytt spel, fastna och tro att man har nått sin gräns, men sen fortsätta nöta den låten och helt plötsligt känna hur det släpper och allt bara går som en dans. Jag gillar att spränga mina gränser.
Det är därför jag älskar POP'N. När jag hade lärt mig spelet fastnade jag på en låt med svårighetsgrad 9, och då veta att det finns upp till svårighetsgrad 39... och det är bara de låtar som är upplåsta från början. Och hundratalet låtar räcker ett bra tag. Och när de är slut är det bara att köpa en annan skiva med hundra till.

Det kanske bara handlar om att trycka på prickar på en skärm, eller färgglada knappar på en kontroll. Men jag älskar det :)

En ingenting-dag

Idag har bara flutit förbi utan att något hände. Vaknade, surfade lite, sökte några jobb, åt frukost, surfade, åkte med pojkvännen och skrev ut några papper och köpte kuvert, åkte hem och åt mat, spelade Elite Beat Agent och nu surfar jag lite igen.

Inget pluggande har jag fått gjort, men det var ju inte väntat heller. Det mest spännande som hänt är väl att jag fick svar angående ett jobb som jag sökte för längesen. De sa tack men nejtack. Har inte hört något om intervjun förra veckan än, kanske ringer och hör mig för imorgon.

Annars fortsätter ekonomin att oroa mig. Just nu klarar vi oss, men om vi kommer in i mars kommer det bli jobbigt. Har så gått som övergett tanken på att fortsätta plugga och kommer därför vara tvungen att hoppa av snart, innan det blir tentadags. Men då blir det inget klirr i kassan för Alex, och pojkvännen kanske inte får något från alfakassan än på ett tag.

Vad är då alternativen? Att jag åker till Gävle och han till Småland? Aldrig. Nu när vi till slut slipper bo så långt isär så vill vi ju inte åka ifrån varandra igen. Dessutom har vi ju tänkt bosätta oss i skåne, så jag måste ju vara i krokarna utifall ett intervjutillfälle dyker upp.

Att låna pengar till att betala hyran känns ju inte heller riktigt som någon höjdare. Inte att fortsätta plugga heller, det suger verkligen musten ur mig.

Om någon bara ringde och sa att de ville anställa mig eller honom så skulle ju alla problem vara ur världen. Jag fortsätter hålla tummarna.

Luftbok

Den 4:e Mars är den min. Mysigt.

Ett intressant möte

Idag träffade vi den andra teatergruppen som medverkar i projektet Teatergalen jag just nu medverkar i. Gruppen består av ett gäng personer som har eller har haft problem med psykisk ohälsa. Vi fick under kvällen se deras små sketcher som de ska framföra innan vi visar våran långre pjäs. Deras sketcher var ofta väldigt humoristiska och handlade om allt ifrån städmani till hur hemskt det är att vara så ensam att man kan höra sina egna hjärtslag och hur det är att inte få hjälp när man skriker efter det.

Mötet var väldigt givande. Jag märkte hur många fördomar man verkligen har om personer med psykiska problem, oavsett hur öppen man tror att man är som person. I början vågade inte många försöka föra en konversation med den andra gruppen, man fick för sig att de inte jämt förstod vad man sa eftersom de ibland såg väldigt nervösa ut och betedde sig lite ovanligt. Men när det hela väl kom igång så märktes det ju att det inte alls var något fel på deras intelligens (som att det skulle finnas någon anledning till det?). Vissa tänkte bara på ett lite annat vis än oss och vissa blev bara nervösa av att det var en massa okända människor där. Vilket ju såklart inte är så konstigt om man har problem med panikångest eller liknande.
Jag fick en liten shock när jag insåg att jag faktiskt hade haft en del fördomar om de här människorna. Så på det viset så är jag väldigt glad över att vi fick träffa dem. Det var också intressant att höra deras tankar om psykiska sjukdomar. En äldre herre försökte t ex. förklara hur tankarna gick på ett lite annat sätt än vanligt. Det kan inte vara helt lätt. Men mest diskuterade vi bara teaterföreställningarna.

Vi har tre stycken i våran grupp som studerar till psykologer. Det var dock en del negativa skämt om psykologer i den andra gruppens sketcher, så när vi presenterade oss vågade ingen av de säga vad de pluggade till. Det var lite roligt :)

En av gruppens historier var baserade på en sann händelse, och det var helt sjukt. En man hade pratat med sin psykolog som bad honom berätta om sina syskon. Mannen sa att han inte hade några syskon. Psykologen förklarade att det stod att han hade det i journalen som läkaren hade skrivit ut och att det då måste stämma. Han fortsatte gå på under hela sessionen om att patienten inte skulle förneka sina syskon och försökte få honom att prata om dem. Det var bara det att dessa syskon inte existerade. Det hade blivit fel i journalen. Måste vara ett givande samtal.

Efter Intervjun

Så var man hemma igen efter en jättetrevlig helg hos pojkens familj i Småland!

Tänkte efter förfrågan berätta om hur det gick med en intervju, som inte var lika mycket intervju som det var casting om man frågar mig. Jobbet handlade ju trots allt om att agera i olika rollspelsövningar.
Först och främst höll jag på att komma för sent då företaget inte ens bemödat sig med att sätta upp en skylt med sitt namn där de höll till! Med två minuter till godo hittade jag en annan förvirrad sökande som också oroade sig över om hon kommit rätt och konstaterade att vi båda inte kunde fått fel adress. Jag hade förberett mig själv en del i förhand, så att jag inte skulle bli nervös och börja svamla bort mig på några frågor. Men det visade sig vara helt i onödan då det första mannen jag pratar med säger är "Ja, vi ska inte fråga ut dig om ditt livs historia. Allt sånt står ju i ditt CV! Så vi tänkte bara köra lite improvisation här så vi får se vad du kan".
Jag blev presenterad för ytterligare en man som tydligen var psykolog och som skulle agera lärare. Jag fick bemöta honom med två olika uppdrag. Det första gick i korta drag ut på att jag skulle berätta om min kompis som under en tid blivit trakasserad, medan jag i det andra skulle agera kaxig tjej som blev anklagad för att ha varit med och kränkt en annan elev. Jag var inte beredd på att få spela teater och improvisera, men jag hoppas ändå att det gick bra. Jag är lite orolig över att jag spelade rollen som lite för osäker i det första scenariot, men är nöjd med vad jag presterade i det andra. Psykologen berömde mig för mina argument, vilket jag får se som positivt.

Tjejen som skulle in efter mig berättade att hon hört att det var väldigt många som sökte jobbet, så jag försöker att inte hoppas för mycket nu. De skulle höra av sig i början av veckan, så förmodligen blir jag till ett nervvrak så fort jag vaknar imorgon. Vi får väl se hur det går :)

Det var på tiden

Äntligen! Fick just en intervju till ett jobb som verkar jätteintressant! Det är iofs bara ett extrajobb och inte heltid, men verkar å andra sidan väldigt spännande
Det är ett företag som arbetar med rollspelsövningar för att hjälpa lärare och kuratorer att motverka mobbning i skolan. Lärarna blir utsatta för olika realistiska och känsloladdade situationer och får sen reagera utifrån vad som händer. Efter kursen så blir det diskussion om hur de agerade och vad man kan göra för att hjälpa elever med problem. Jag hoppas verkligen jag får det för det skulle vara ett väldigt givande arbete där jag får känna att jag gör nytta och även får använvända mina teatererfarenheter!

Mac-drömmar

Efter lite trassel från min skolas sida så kommer imorgon äntligen mina 11 000 från CSN att trilla in imorgon. Och eftersom jag redan lyckats betala alla räkningar så blir det pengar som endast ska gå till mat och andra förnödigheter.

Extra pengar + Mindre utgifter = Dags att investera i något kul!

Så, jag har funderat på en ny laptop. Funderat och svurit åt min nuvarande lilla bärbara som dras med allenhanda problem och sjukdomar som inte verkar gå att fixa med hjälp av omformateringar eller antivirusprogram. Och jag tänker inte lägga några pengar på den här gamla saken när jag lika gärna kan köpa nått nytt och fräscht. Nyast och fräschast för stunden känns ju helt klart som MacBook Air, som jag blivit rätt så kär i. Den är på alla sätt och vis (förutom den där ensama usb-porten) alldeles perfekt för mina behov. Liten och smidig, väldigt trevlig design, det är en Mac, och är lätt att släpa med sig. Man behöver inte ens släpa med den, till skillnad från min oldie laptop så väger den ju inte ett dyft. Det känns lite jobbigt att gå med den här på ryggen när man ska någonstans, tillsammans med alla sladdar och skit. Den har ju också en rätt mysig batteritid på fem timmar (fast jag har hört att det snarare är fyra?), till skillnad från min nuvarande timme. Väldigt bra när man sitter några timmar på tåget, det är rätt trassligt att koppla in en massa sladdar. Särskilt om man sitter mot gången och personen innanför vill ut, och man då måste få undan alla sladdar och datorn utan att trassla in sig själv i hela grejen. Nej, mindre sladdar och mindre dator passar mig bra. Ska bara övertala min mamma om att låna mig 5000 så att jag har råd med den där maten också...

Morr!

Vaknade helt klart på fel sida idag. Till en början var jag irriterad på pengatrasslet då jag inte fått några pengar från CSN än, och sedan fortsatte det med att jag inte hade några rena kläder, att de hade tagit bort annonsen med jobbet jag skulle söka på AMS, och en hel massa andra småsaker. Stackars pojkvännen fick höra mitt sura muttrande och arga morrande halva dagen. Lugnade ner mig runt frukost, men kom sen, av en anledning jag knappt minns nu, igång igen.

Mitt humör är väldigt svängigt från och till, det erkänner jag. Och efteråt blir jag bara arg på mig själv som låter det gå ut över andra. Min mamma gör samma sak, så det kan ju ligga i släkten. Vem vet.
Efter att ha tagit mig iväg till teaterrepetitionerna blev jag dock mitt vanliga jag igen. Hur trött och sur jag är innan så blir världen alltid lite ljusare när jag kommer dit. Jag känner att jag hör hemma på scengolvet (eller just nu, golvet i någon form av gympasal på en fritidsgård), inte sådär bortkommen som jag känner mig under lektionerna i skolan just nu. Det skulle vara så underbart att komma in på en teaterskola, att börja varje dag med lite kropp- och röstuppvärmning, köra lite improvisation eller repa den pågående produktionen. Tänk att få göra det varje dag, det skulle bara vara helt.. wow!

Är också rätt sugen på en journalistutbildning, helst på en folkhögskola. Enligt vad min lärare i textkommunikation sa om skillnaderna på det och högskolans utbildningssätt så tror jag folkhögskolan passar mig bäst, åtminstone till en början. Mer praktiska övningar, mer praktik i allmänhet. Och i både teatern och skrivandet så är det ju den kreativa biten som känns så stimulerande, så.

Nu bytte jag helt ämne utan att tänka på det. Men från och med nu ska jag försöka hålla de där små rycken av frustration lugna, och inse att jag är arg utan anledning. Tur att sambon bara skrattar åt mig när det händer, om han skulle tagit åt sig så skulle jag nog ha varit singel för länge sedan!

Bookmark it!

Två nya favoriter (från samma tjej faktiskt):

Shanalogic
Shop indie. Pass it on!
Webshop med handgjorda saker, alltifrån kläder och väskor till iPodfodral och brevpapper.


Pixelgirl Presents
Sida fylld med underbara skrivbordsbakgrunder och ikoner till din dator av olika konstnärer, hittar man ingen passande bakgrund här har man ingen smak (om ni frågar mig då).

What happened to Pac-man?

Det här var något av det mest korkade jag sett på länge. En reporter med anhang kritiserar på Fox News spelet Mass Effect för att innehålla sexscener som är skadliga för barn. Det låter ju vettigt, tills man inser att personerna i fråga inte vet något om spelet och att det mesta de säger bara är antaganden från deras sida. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Moraliskt dilemma

Har stött på ett litet moraliskt problem i min nuvarandra teaterproduktion. Skulle vara intressant att se vad några utomstående tycker om saken.

Just nu är jag inne i ett projekt som vi kallar för Teatergalen, där vi sätter upp pjäsen Odeli. Pjäsen handlar om en kvinna (Odeli) från Nicaragua som i unga dagar träffade en svensk man på besök i landet och följde med honom tillbaka till Sverige. Väl här så gifter de sig och får en son, Tor. Men någonstans går något fel. Odeli drabbas av en variant av schizofreni och börjar höra röster som i hennes huvud framställs som kråkor. Pjäsen utspelar sig år efter att sjukdomen brutit ut. Tor blev tagen av socialen och Odelis man har lämnat henne. Åskådarna får se Odelis kamp och försök till försoning med kråkorna. Pjäsen är skriven av en medlem i Lunds Studentteater, och är en verklig berättelse ur hans liv. Pjäsens huvudkaraktär är alltså hans mamma medan Tor är han själv som ung.

Problemet ligger i slutet på pjäsen. Vi gör föreställningen i samarbete med en grupp människor med psykisk ohälsa och ett gäng olika organisationer. Den andra gruppen som själv alltså lider av olika psykiska besvär ska framföra kortare humoristiska sketcher om saker som man kan relatera till i vardagen; t ex. tvångstankar och städmani. Deras dramaledare har förklarat att de inte kan göra något för djupgående då vissa av dem faktiskt skulle kunna bli förvirrad över sin roll och ha svårt att hålla isär den och sig själv.

Med det här i åtanke har vi funderat över slutet. I original så slutar det med att Odeli efter att ha försökt sluta fred med kråkorna (och lyckats få över några av dem på sin sida) tar en överdos av sin medicin, och på så sätt dödar både kråkor och sig själv. Efter att hon hittats död av sin son och föredetta dansar hon och kråkorna tillsammans ut från scenen.

Verklighetens Odeli tog inte livet av sig utan lever fortfarande, även om jag inte vet hur hennes hälsa är nuförtiden. Och den andra gruppens dramalärare var mycket skeptisk till att hon skulle ta livet av sig, då det skulle sända ut fel signaler till gruppen med psykiska problem. Hon är oroliga att vissa kan tolka det som att det vi visar säger att självmord är den enda lösningen på problemet.

Manusförfattaren är dock inte helt positiv till tanken på att vi ska ändra vårat slut, även om han inte kan hindra oss från att avsluta pjäsen tidigare. Vi har därför funderat på att låta Odeli ta tabletterna och sedan göra en blackout och låta pjäsen sluta där. Alternativt visa hur hon faktiskt sluter fred med kråkorna och kommer överens med dem.

Vissa i gruppen tycker dock att det här inte gör författaren rättvisa, och vill heller inte att vi ska försköna verkligheten, då det faktiskt finns de som tar sitt liv av den här anledningen.

Jag tycker att det känns som ett bra val att göra som deras dramaledare säger och inte visa självmordet. Jag vill inte vara orsak till att någon som redan har det så svårt att få livet att gå ihop att må ännu dåligare. Men å andra sidan så är det inte så pjäsen är skriven, och självmord finns ju tyvärr runtom oss. Och kanske är det fel att skydda de här personerna mot verkligheten som den faktiskt ser ut, det kan ju leda till att deras återanpassning till vardagen blir svårare.

Vad tycker ni? Åsikter uppskattas

Morgonljus

En annan solig dag från i somras.

Igår vaknade jag av att solen kikade in genom fönstret. Fick ett plötsligt ryck, tog mig upp ur sängen, klädde på mig, lämnade pojkvännen sovandes och tog mig en morgonpromenad. Eller morgon och morgon, klockan var elva. Men det gjorde inte saken sämre på något vis. Det var helt underbart! Mitt dygn har varit lite uppochned efter så lång ledighet, så det kändes som jag inte fått se solen på veckor. Jag promenerade upp bland en massa bostadsområden bakom Delphi som jag inte ens visste fanns. Det är rätt mysigt att promenera runt och se folk komma igång för dagen. Någon målade om sitt hus, andra var som jag ute och traskade runt. Jag tycker det är rätt härligt att bara gå runt och titta på folks hus och trädgårdar, tänka "så där skulle jag vilja bo" och fundera på vad det är för folk som kan tänkas bo där.

Jag tänkte nu att jag skulle ta en promenad även idag. Men när jag vaknade så syntes inte solen till någonstans. Får hoppas på imorgon istället.

Året som gick

Lite såhär efter alla andra börjar jag tänka igenom mitt 2007. Det var, på sätt och vis, det mest spektakulära året i mitt liv. Jag lärde mig åtminstone mycket.

Snabb sumering

Januari
Skolstart. Dags att börja repa Klassfiende. Roligt, även om jag är väldigt negativt inställd till min roll. Tror jag sökte till scenskolan i Malmö den här månaden. Kom som väntat inte in.

Februari
Fortsatt repetition av både Klassfiende och Kärlek och Korsetter. Minns inte så mycket mer, vilket känns lite skrämmande. Börjar gilla min roll i pjäsen.

Mars
Premiär av Kärlek och Korsetter. Det hela går bra, även om det kunde gått bättre. Föreställningar två ggr i veckan resten av månaden. Åkte också till Tenerife en vecka med pappa och resten av familjen på den sidan. Njuter av sol och vila.

April
Repar mer klassfiende. Resten av månaden? No idea. Förmodligen prov och inlämningsuppgifter - bara två månader kvar på gymnasiet!

Maj
Förhållandet med M knakar i fogarna. Mår rätt kasst över saken. Premiär av Klassfiende. Det går bra, även om min hand blir lite söndersliten av motspelares klocka. Börjar samtidigt jobba på Furuviks Camping där jag ska vara över sommaren.

Juni
Lämnar M. Det vanliga slutpåettförhållande-tjafset. Mindre roligt.
Studentbal! Väldigt roligt. Studenten - mycket roligt! Visslar väldigt lågt i pipan när vi åker runt i flashig bil.
Åker på IRL-träff med L7. Träffar Niklas som jag pratat mycket med sen över ett år tillbaka, och väldigt mycket de senaste månaderna. Niklas visar sig vara trevlig, vilket leder till en del mun-mot-mun-aktiviteter.
Åker till Gotland på cykelsemester med Madde och Linnea - skoj! Jag trodde aldrig jag skulle kunna cykla mer än en mil åt gången. Fast solen lös med sin frånvaro (haha).
Firar midsommar, jobbar en hel del.
Åker till Niklas i slutet av månaden, vilket går över förväntan. Får bekräftat att det hela är seriöst från båda sidor. Mysigt!

Juli
Åkte hem igen.
Tog bort ett födelsemärke, läkaren på privatkliniken såg sur ut när han insåg att jag inte behövde betala.
Blir antagen till Lunds Universitet - Öst- och Sydöstasienkunskap - japanska.
Niklas hälsar på och får hänga med min familj när jag är på jobbet. Det går som tur är bra!
Letar febrilt boende. Hatar tanken på studentkorridor.

Augusti
Får tag på boende i studentkorridor. Surar över tanken.
Countryfestival i furuvik = massa cowboys på jobbet. Roligaste jobbveckan!
Tar farväl av Gävle-kompisar och far söderut med första stoppet hos Niklas.
Lämnar Niklas och åker till mitt blivande hem.

September
Upptäcker att jag trivs jättebra med korridorslivet.
Första dagen i skolan - pratar med någon tjej som ska läsa kinesiska och killen bredvid henne som jag tror hette Jack eller nått.
Går några dagar till i skolan och konfirmerar att killen faktiskt hette Jack. Träffar också ett helt gäng med andra roliga människor. Börjar känna mig riktigt hemma!
Både mor och far kommer till Lund med mina saker, börjar få lite ordning på rummet.
Lär mig betala räkningar.

Oktober
Ninja-Piratsittning. Hija!
Köper mitt älskade Pop'n-spel med kontroll.
Hälsar på i Gävle. Madde och Linnea pratar mycket om London. Jag tänker bara att jag också skulle velat åka till London. Provar glammig silverglitterklänning.

November
Klipper av mitt hår. Blir jättenöjd.
Går med i studentteatern, blir värvad till ett projekt jag inte vet något om. Spännande!
Börjar leka med scrapbooking.

December
Niklas flyttar in, fast inte officiellt eftersom man bara får bo en per rum. Men han måste ändå ha nytt jobb, så varför inte hitta det i Lund? Båda har tröttnat på att åka tåg varje helg.
Börjar repa okänt projekt som visar sig vara pjäsen Odeli. Jättetrevliga människor och jättespännande pjäs. Här ska skådespelas!
Åker hem över julen. Firar jul. Träffar folk, skoj!

Okej, det blev inte en såå kort sumering. Men det var, hursomhelst, ett lyckat år måste jag säga. Fick börja ta hand om mig själv, vilket jag verkligen behövde, och kastades in i det riktiga livet. Riktigt spännande. Fast 2008 ska såklart bli bättre. Men blir det lika bra blir jag nog nöjd ändå.

Mål för 2008

• Åka utomlands. Norden räknas inte.


• Skaffa mig en ny dator. Gärna en MacBook Air.


• Skaffa mig (och Niklas) en snygg, snajdig lägenhet.


• Skaffa mig ett jobb.


• Komma in på en teaterutbildning / Göra ett framsteg i karriären på annat sätt.


• Bli lite hälsosammare (= motionera).


• Se till att inte alltid kräva så mycket av mig själv (= tycka att det är okej att inte få högsta betyg).

Det känns som en vettig lista, jag ska nog klara av det där. Heja mig!

Skolstart

Så, skolan börjar igen på måndag. Känns sådär, kan jag ju säga.
Min tanke var ju att under jullovet hitta ett jobb, så jag kan tjäna ihop lite kosing innan jag förhoppningsvis börjar plugga teater (alternativt blir upptäckt och får jättemånga skådisjobberbjudanden!). Men jag var rätt lat med hela jobbletandet i början, och har inte kommit igång förän de senaste två veckorna. Och att få ett jobb i en stad fylld av akademiker är ju inte det lättaste, för det finns ju rätt många kvalificerade människor här. Att komma med tre år teaterprogram och en termin japanska får inte direkt någon arbetsgivare att hoppa av glädje.

Nåja, idag sökte jag ett arbete på Ica Maxis mediaavdelning som jag hoppas jag kanske kan ha en chans på. Håll tummarna för mig!

Men litteraturen för terminen (dvs. ett stycke bok) är inhandlad, och jag förbereder mig för att kasta mig in i japanskans underbara värld ännu en gång. Dock med mindre entusiasm den här gången. Jag tror den skoltröttheten som drabbade de flesta på gymnasiet lagt sig över mig nu. Vilket är lite illa med tanke på att jag nu kan hoppa av om jag vill. Men ja, utan jobb kan jag ju inte klara ett avhopp rent ekonomiskt, så det får vänta ett tag.

Eller så ringer någon och erbjuder mig ett jobb innan klockan elva på måndag? Man kan ju alltid hoppas.

Tv-spel på biblioteken

Såg just på nyheterna hur de berättade om att ett gäng bibliotekarier hade fått gå en liten tv- och datorspelskurs anordnad av Goodgame med anledning av att fler och fler bibliotek har börjat låna ut just spel.
Själv tycker jag det här är en jättebra grej. Jag kommer ihåg att det redan när jag var liten fanns ett litet utbud av datorspel att låna på bibblan. Ens föräldrar kanske inte har råd att köpa så många spel åt en, men de har råd att följa med en till biblioteket någon gång i månaden och låna hem Mulle Meck bygger bilar eller Fjärde Klass. Särskilt för barnfamiljer (och unga studenter och arbetslösa för den delen), där ekonomin ibland kan vara betungande så kan det här vara en bra möjlighet.
Dessutom så är ju biblioteken en samlingsplats för kultur. Där finns ju, såklart, böcker, men även filmer och cd-skivor tar idag upp en del av utbudet. Och jag ser ingen anledning till att spelen inte skulle kunna ta sin plats bredvid dessa.

Men en manlig bibliotekarie i inslaget var väldigt upprörd över förslaget. Han tyckte att spelen inte hade på biblioteken att göra, och trodde att de skulle tränga bort böckerna från hyllan.
Men kom igen nu bibliotekarien, se dig runt i ditt lokala bibliotek. Skivor och film, som redan funnits där bra länge, har inte på långa vägar gjort att böckerna minskat i antal. Snarare tror jag att de har lockat fler människor till biblioteken, och det är nog den enda effekten tv-spelen kommer att ha om de får täcka en hylla eller två därinne.

Goodgame har även skrivit ihop ett litet brev som du kan skicka till din lokala politiker för att få in spelen på just ditt bibliotek. Det hittar du här.

Samla på!

Om jag skulle börja samla på något specifikt skulle det nog få bli Kingdom Hearts-relaterade grejer. Åtminstone kände jag så igår kväll när kikade runt på olika samlarprylar på tradera och ebay. Till slut kunde jag inte hålla mig ifrån allt fint och slog till på tre stycken Kingdom Hearts Formation Arts Vol.2-figurer. Kairi, Långben och Oogie Boogie från bilden nedan kommer därför snart att finnas i min ägo.

Men nu vill jag ju ha hela serien! Även de sex som var i Vol. 1. Problemet är ju såklart att hitta dem. Många säljer dem i kartonger med en hemlig figur i varje, och då gäller det alltså bara att köpa tills man hittar alla. Alternativet är ju då att surfa runt på nätet och hitta alla från privata säljare, vilket ju också kan ta sin tid. Men hey, man måste ju ha något att göra om dagarna!

Sen vill jag absolut ha en snajdig Axel-figur som jag hittade, som dock kostade en smärre summa. Mer exakt närmare 400kr. Men om man bara har lite pengar över någon vecka..!

Kanske borde börja samla ändå, jag har alltid gillat att samla på grejer. Min samlarhistoria innefattar:

• Hockeybilder
• Poggs
• Någon form av små plastmonster jag nu glömt namnet på
• Frimärken
• Spice Girls-saker och tidningsurklipp
• Sagan om Ringen-prylar

Kanske kan man lägga till Barbies samt My Litte Ponnys, men de var för dyra för att jag skulle ha råd att få ihop någon sorts samling. Frimärkena fick jag nog ihop ett helt album av, men jag letade aldrig särskilt mycket efter något speciellt, utan köpte lådor med frimärken på Bokia. Hockeybilderna brydde jag mig egentligen inte om, men alla killar som jag umgicks med höll på och bytte sånna hela tiden, så jag ville inte vara sämre. Alla gillade att byta med mig också, för jag byte bort sällsynta kort mot riktiga skräpkort utan att blinka. Inget sinne för affärer där inte!

Nåja, jag siktar på att få ihop hela serien med Formation Arts-figurer nu. Vi får väl se hur det går.

Facebook song

Helt underbart :)

Begär

Okej, jag är officiellt kär. Kikade idag på den guidade turen till MacBook Air på Apples hemsida, och herregud! Jag måste bara ha den datorn.

Bara det att den är lika tjock som ett av mina fingrar när den är stängd är ju nästan tillräckligt i sig. Men jag älskar sånna små funktioner som att man kan zooma i, rotera på och bläddra bland bilderna med hjälp av touchpaden.

Att den sen inte har en inbyggd cd-läsare gör faktiskt inte så mycket. Jag installerar inte så mycket på min laptop som inte finns på nätet, och om jag ändå vill göra det så går det att göra trådlöst via den stationära PC'n eller koppla in en extern. Och jag krånglar gärna lite extra med det om jag kan få en så tunn och annars funktionell dator. Det enda negativa är att det bara verkar finnas en USB-port.

Kikade lite på studentpriset, och det låg på 14 850. Om jag bara får ett jobb slår jag nog till. Har haft min gamla trotjänare i snart tre år, det börjar bli dags att gå vidare :)

Wow!

Ikväll känner jag verkligen att jag är nöjd med mitt liv. Jag har en pojkvän, som till och med är min sambo nu, som jag älskar otroligt mycket och som älskar mig tillbaka. Jag har föräldrar som bryr sig väldigt mycket om mig och en syster som står upp för mig i vått och torrt. Jag har alla mina gamla kompisar från Gävle, som jag fortfarande har bra kontakt med trots avståndet, plus alla nya vänner här i Lund. Jag är med och sätter upp en föreställning jag tror kommer bli otroligt bra! Jag pluggar något jag vill plugga, men har massor av andra saker jag skulle kunna göra. Det är det som känns bäst, jag har allting framför mig. Jag kan ta ett jobb, söka teaterskolor, försöka få teaterjobb eller åka till Japan och plugga. Jag har pengar så jag klarar mig, och jag vet att jag klarar vad jag nu än bestämmer mig för att göra. Mitt liv rockar!

Och imorgon kommer Madde och Linnea hit och hälsar på, vilket också ska bli jätteroligt! Får se vad vi hittar på. Jag måste ju visa dem Lund, sen lär vi väl springa runt lite i Malmö. Annars är det ju bara Lina från Gävle som tittat in, så det är roligt med lite fler folk hit. Sandra planerar också att komma förbi om inte alltför lång tid, vilket ska bli lika roligt det!

Eftersom att pojkvännen åkte till Småland idag för att ta ut lite grejer som står i hans gamla lägenhet så är jag ensam hemma ikväll. Ska nog ta och vira täcket runt mig, äta lite vindruvor och spela Farao samtidigt som jag slötittar på tv. Mysigt!

Och så var det över

Så var det över. Ända sen jag lade ner kontrollen efter att ha avklarat det första Kingdom Hearts så väntade jag spänt på nästa. Men när jag väl hade det i handen så var det så mycket som kom i vägen, och jag hade aldrig tid att spela. Men nu är även det avklarad, och jag är hur nöjd som helst.

Varning för spoilers

Den mest oväntade vändningen för mig var att det faktiskt var Riku, och inte Ansem (eller snarare Xeanorth) som stod vid de där skärmarna i början. Jag hade inte ens tänkt mig det som en möjlighet. Jag har inte spelat klart Rikus historia i Chain of Memories, så kanske avslöjades det något om det där, men för mig var det helt oväntat.
Att Roxas var Soras nobody kändes inte så oväntat, det anade jag så fort man började få veta mer om vad en nobody faktiskt var.
Axel! Jag gillade verkligen Axel, så jag tyckte det var trist att han försvann. Jag vet ju att han kommer medverka i ett av de kommande spelen i bärbart format, men ändå. Han var tuff.

Slut på spoilers

Allt som allt var det ett bra spel. Det nådde inte riktigt upp i klass med sin föregångare, det var lite för lätt och slutet var inte lika rörande. Men jag älskar fortfarande serien, och längtar så mycket till sommaren, då det kommer två eller tre(!) nya spel. Yay!
En sak jag tyckte satte en rolig touch på spelet var att Atlantica-världen plötsligt var en musikinspirerad värld utan fiender där det gällde att trycka på rätt knappar i takt till musiken. Svårighetsgraden låg i och för sig strax ovanför jättelätt, men det var en trevlig avslappning när man kände att man inte orkade slå på heartless för stunden.

Jag är för övrigt väldigt förtjust i lejon-Sora. Till nästa vanliga spel i serien borde varje Disney-värld ha sin egen outfit. Den här gången hade man det ändå i hela fyra världar, så varför inte resten med?

Nu blir man ju såklart nyfiken på vilka världar man kommer få besöka i framtiden. Jag var inte överdrivet förtjust i Port Royal, så den får gärna försvinna vad det gäller mig. Ringaren i Notre Dame har vi ju inte sett till än, det känns inte helt otroligt. Och Bambi kanske, så vi får se Sora som hjort! Och så Lady och Lufsen så vi får se dem som hundar, och Aristocats som katter. Okej, kanske lite mycket djur för ett spel. Törnrosas skogar har tydligen setts till i någon trailer, så de lär väl dyka upp. Men får jag välja en film som jag absolut vill ha med så blir det Pochahontas. Go indian-Sora!

Elektroniska inköp

Hur kommer det sig att man jämt vill ha mest saker när man har som minst pengar?
Trots att vi är rätt panka efter julen slog jag och Niklas ändå till på ett gäng spel på Virtual Console nu när vi till slut kunde koppla upp Wiin mot vår nya router. Följande inhandlades:

- Bubble Bobble
- Super Mario 3
- Pokémon Snap
- Lylat Wars

Pokémon snap var en riktig tidsmaskin för mig. Vi hyrde det spelet på en videobutik strax efter att vi fått våran N64, och den veckan vi hade spelet fotade vi pokémon hela dagarna. Vilket jag förmodligen kommer göra denna också. Okej, kanske inte hela veckan då spelet är rätt så kort, men åtminstone några timmar.

Bubble Bobble är dock enligt mig inte alls lika kul i singleplayer som multiplayer, så det får jag ta tag i när vi köpt en till classic controller. Det är trist att man inte kan använda den samtidigt somm Wii-moten.

Mario och Lylat var Niklas inköp, och även om jag gillar Mario så kommer det nog inte bli så mycket spelande för mig. Jag suger på de äldre Mario-spelen. Testade lite igår, jag tror det var den femte banan på första världen, men lyckades slarva bort alla fem liv jag hade utan att klara den. Jag ramlar ner i hål, går rakt in i svampar och andra klantigheter. Jag håller mig nog till Galaxy.

Men nu får det vara nog med spelshopping för ett tag, man ska ju ha råd med mat också.

Skamlös Reklam

Min pjäs Kanske är det du som måste förändras finns nu att köpa på vulkan.se. Den perfekta nyårs/namnsdags/födelsedags/annan dagspresenten till alla ni känner! Billig är den också, ca 50 riksdaler!

Gävle vs Lund

Kommunikation

Gävle

+ Helt okej bussar, med helt godkända säten!
+ Man kan köpa sms-biljett.
+ Gott om platser på bussen.

- Det är kallt att vänta på bussen om det är 15 minus.


Lund

+ 12 min med pendeln till Malmö.

- Bussarna är aldrig i tid.
- Bussarna är minimala.
- Det ofta inte på skylten i bussen när någon plingat, så man är alltid osäker på om den verkligen kommer stanna.
- Obekväma säten.

Vinnare: Gävle Det enda jag egentligen begär är att bussen kommer när den ska.


Julstämning


Gävle:

+ Julbocken, the bock with stort B!
+ Snö på julen, oftast.

- Fula, blåa lysen i träden.


Lund:

+ Skridskobana i centrum.
+ Fin belysning.

- Ingen snö


Vinnare: Gävle Julbocken har allt. Den går inte att slå. Plus snön, såklart!


Stadsmiljö

Gävle

+ Närhet till vattnet
+ Fina stadsparken och boulognerskogen.

- Fula rosa statyn med fåtölj som snurras till ett huvud som snurras till en lampa.


Lund

+ Alla mysiga smågator
+ Kullerstensgatorna
+ Alla söta gamla hus

- Att gatorna är i en sån röra, det är svårt att hitta.

Vinnare: Lund Jag var nära att säga Gävle på grund av vattnet i centrum, men försökte sen vara lite mer objektiv och Lund är nog ändå den klara vinnaren.


Events:


Gävle

+Cityfesten

-Cityfesten (Som snart dock ska bli en.. international ships festival?)


Lund

+ Massa studentgrejer

-Bara en massa studentgrejer, ibland av tveksam kvalitet.


Vinnare: Draw!

Nej, nu orkar jag inte mer. Jag gillar båda städerna dock, det börjar kännas som att jag skulle kunna tänka mig att återvända till Gävle någon gång senare i livet.

Nerver

Jag har inte skrivit mycket på sistone. Ordet "tentavecka" får förklara det hela.

En riktig jul

Har just suttit och tittat igenom de hittills sända avsnitten från årets julkalender; En riktig jul. Det var några år sedan jag kollat på någon av SVTs kalendrar, och jag blev riktigt positivt överaskad.
En riktig jul handlar om en liten flicka som i julklapp önskar sig just en riktig jul, alltså en jul utan sin mammas nya kille. En tomtenissa kommer och hälsar på för att uppfylla hennes önskning. Det är snö, mysigt och lagom småroligt.

Det var någon gång runt '00 och Ronny och Julia som julkalendrarna slutade fånga min uppmärksamhet på morgnarna. Förmodligen för att jag hade blivit lite äldre helt enkelt. Sen dess har jag kanske sett något avsnitt då och då, oftast det första och det sista på julafton. För något årsen blev jag smått förskräckt när Jag fick syn på det årets julkalender "Alrams höjdarpaket". Inget ont om just Alram, men den där dock-serien som han presenterade! Herregud, vem fick för sig att sända en julkalender som utspelar sig på sommaren? Och som dessutom verkade rikta sig till barn på högst 4-5 år. Sen dess har jag lite surt bojkottat julkalendern och konstaterat att det inte verkar komma några nya Sunes Jul, Jul i Kapernaum eller Mysteriet på Greveholm. Minns också att jag blev lite förvånad över det enda avsnittet av Håkan Bråkan som jag såg häromåret, det handlade tydligen om att mamma Karin gått in i väggen och hamnat på psyket. Lite väl deppig julkalender kanske?

Har hört från folk att förra årets julkalender också var riktigt bra gjord, så nu verkar ordningen återställd iallafall. Jag hoppas SVT fortsätter i den här stilen hädanefter.

Crazy Lady

Okej, jag erkänner. Jag är en väldigt nojig och orolig person. Jag pallar inte när folk inte hör av sig som de ska.

Som just nu, t ex. Pojkvännen bor för tillfället hos sin mamma eftersom han har flyttat ut en massa grejer från sin lägenhet. Hans mamma har ingen internetuppkoppling eller telefon, de flyttade nämligen in häromdagen. Pojkvännen stänger sen av telefonen och vägrar starta den.
Det här är helt knäppt, igår var första dagen på ett halvår som vi inte hördes av på något som helst sett. Inte ens ett sms så man fick veta att han lever, nejdå. Så nu målar jag såklart upp skräckscenarier i stil med att hans mamma snart ringer från sjukhuset och berättar att han blivit överkörd, eller något ännu värre. Jag har alldeles för livlig fantasi.

Och jag vet, förmodligen somnade han i soffan innan han hann ringa, eller så glömde han helt enkelt bort det (vilket iofs får mig att känna mig som en väldigt oviktig person). Men jag har svårt att inte noja mig.

Jag är inte en psykotiskt och klängig flickvän, jag lovar. Jag är bara... äh, vem lurar jag. Jag är nog psykotisk ändå.

Helghändelser

Så, helgen var händelserik. Vi tar det dag för dag.

Fredag
Singstardags med alla japanskavänner, det kan väl inte gå fel? Och det gjorde det inte heller. Kvällen inleddes med lite Pop'n-spelare för de som kom lite tidigare. Ivar var lite tveksam till om man kunde slå på knapparna utan att de sprack medans Jonathan slog på osynliga knappar i luften när han inte fick ha kontrollen. Good spirit!

Senare blev det dags för pizza. Enligt utköraren så skulle det ta en timme för den att nå oss. "En hel timme, är de galna?", tänkte vi och gick efter ett tag och köpte läsk. Detta ledde dock till att klockan skenade och att en smått irriterad pizza-levererare ringde och sa att vi inte fick bli sena, han hade nämligen mycket att köra ikväll. Jag och Jack fick småspringa från Willys till Delphi, vilket ledde till att jag fick mer motion än jag fått den senaste månaden eller så. Alltid något.

Men allt gick väl och till slut var pizzan äten och klar. Och då var det dags för kvällens huvudaktivitet: Singstar!

Kvällens Bästa Låt: Where the Wild Roses Grow - Kylie Minouge & Nick Cave
Kvällens Mest Repeterade Låt: Everybody Hurts - REM
Kvällens Bästa Framträdande: De två olika versionerna av Aquas Barbie Girl
Kvällens Största Förbättring: Ivar gick från 800 till 3000 poäng, wowish!
Kvällens Längsta Intro - Never Ever - All Saints, det går säkert 1,5min innan man får ta en ton. Seegt.

Jättetrevligt kväll, tack alla som var där! Första gången jag anordnar någon form av aktivitet hemma hos mig sen flytten, tänk att jag kunde. Alla verkade ju ha roligt iaf, men det brukar det ju bli automatiskt med de där människorna samlade! Ett bra exempel på att det går att ha väldigt trevligt utan alkohol, alla tvivlare!

Sen fusk-vann Jack över mig i Pop'n med tre knappar. Men han fuskade så mycket att det inte riktigt är värt att nämna.

Lördag
Först sovs det alldeles för länge. Sen handlade jag och pojkvännen innan det bar av raka vägen till korridorgrannen Tomas 25-årskalajs som han hade tillsammans med två vänner. Det inleddes med lite glögg (dock lite för alkoholig för min del) och småsaker att äta innan vi letade upp våra platser vid borden. Jag och Niklas upptäckte lite förvånat att vi inte satt bredvid varandra, och fick skiljas åt. Istället ägnade jag middagen bredvid någon form av revisor, mittemot en bonde och snett mittemot en korridorsgrannes flickvän. Och maten som serverades var helt i min smak för en gångs skull. Till huvudrätt, rökt lax och potatiskt. Jag kan aldrig få nog av rökt lax, himmelskt. Till efterett blev det någon form av vanilj-gelegegamojs med hallonsås till. Allt med hallon är underbart! Niklas beskrev rätten med att "Det smakade risifrutti", men lite mer klass än så tyckte jag absolut att det hade.
Efter sisådär fyra timmar lämnade vi spektaklet och for hem där lite hemmakväll med vännertittande, Mario-spelande och kvällsmatsätande väntade. Inte så pjåkigt det heller!

Söndag
Jag måste sluta sova så länge, och Niklas med för den delen. Kom inte upp förän efter två, så halva dagen försvann. Men resten blev dessto trevligare! Vi inledde med att besöka julmarknaden på Kulturen. Och åh, så mysigt och juligt det kändes. Nåja, så juligt det kan bli utan snö. Men det luktade pepparkaka och rostade mandlar, och överallt lyste facklor och ljus över tomtar och änglar och allehanda ting. Själv köpte jag en jättefin bricka med två unga rådjur i ett mörkblått och vitt snölandskap, behövs när man känner att man vill ha frukost på sängen. Fast jag känner mig lite gammal som blir så till mig över en bricka. Men den var riktigt fin.

Sen fick vi för oss att vi nog borde gå på bio, bara sådär. Inget slår lite spontanitet now and then. Valet föll av någon anledning på Hairspray, trots att Niklas inte gillar musikaler. Den var helt klart bättre än väntat, lite småmysig och härligt avslappnad. Musiken var väl inte i Chicago-klass men fick en helt klart att nicka med i takten till och från. Rekomenderas om du vill få en liten glädje- och färgkick en grå decemberdag!

Det var i korta drag helgens händelser. Mycket aktiviteter för att vara jag, må jag säga. Men det var inte mig emot. Och där Jack, har du anledningen till att jag inte hunnit blogga. När jag inte var ute så sov jag ;)

Men nu är det så dags för att se ett nytt avsnitt av Desperate Housewives. Okej, jag vet att alla hatar den och säger att den blivit så dålig, men jag tycker faktiskt den blivit bättre på sistone. Och kom ihåg att det inte är menat som en dramaserie utan som en drama/komedi-serie. Då får det lov att gå lite utanför ramarna för vad som är logiskt.

I'm off, so long!

Julklappstrubbel

Funderade lite på över vad jag ska ge till min farmor och farfar i julklapp. Pratade senare med min pappa i telefonen som berättade vad som hade hänt med förra årets presenter.
Pappa och hans sambo köpte en dvd-spelare till mina farföräldrar så att de skulle kunna kolla på lite film mot kvällningen. De är ju bara 64 och 65, så det är nog inget problem att lära sig använda en ny maskin.
Jag passade på att ge dem några filmer i julkapp. Oj, vad roligt de skulle få med sin nya leksak! På julaftonskvällen gav jag dem en kort lektion i hur det hela fungerade. Visade hur man tryckte upp, ner och OK. Det här gick ju som smort.
Trodde vi ja.
Häromdagen hade pappa varit och besökt dem och frågat farmor hur det egentligen gick med dvd'n, använde de den ofta? Till svar fick han att de inte hade kollat på någon av filmerna än. Lite snopet ställde han om dvd'ns klocka till vintertid innan han gick hem.

Något tidigare, jag tror det var farmors födelsedag, så fick de även en trådlös telefon. Den står framme, ikopplad och allt, men de använder fortfarande den gamla med sladd och snurrplatta ovanpå.

Bevisen talar för sig, det får bli något mycket mindre tekniskt i år.

God Morgon

"God morgon, det här är Morgonpasset som idag gästas av Säkert. Men innan dess, här kommer en hemsk remix av en poplåt som ni absolut inte vill höra när ni är nyvakna!"'
Dunka dunka dunk, scratch, dunka, "Love me baby", scratch, scratch
Stänger av väckarklocksradion.
Piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip
Piiiiiiiii-
Stänger av larmet på biltelefonen och somnar om.
Piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip
Fan, tryckte visst bara på snooze. Stänger av igen. Somnar om, äntligen!
Drrrrrrrrrrrrrrrrrr Drrrrrrrrrrrrrrr Drrrrrrrrrrr

Men vad i..? Just det, de bygger om badrummen i korridoren ovanför. Nåja, de kan väl inte hålla på så länge.Tjugo minuter senare är de fortfarande igång. Ungefär här någonstans borde jag ha tagit mig upp och gått till skolan. Men det eviga borrandet gick mig så på nerverna att jag stannade hemma och pluggade istället. Trots oväsendet.

Varför väsnas byggarbetare jämt på morgonen? Vägarbeten och sånt kan jag ha förståelse för, att de vill arbeta under tider när folk sover och inte är ute och kör. Men här finns ingen bilväg, de ska renovera badrum! Så varför kan de inte göra det efter tolv. Varför från arla morgon fram till klockan tio på förmiddagen? Kan de inte ta det tysta arbetet då, och borrandet på eftermiddagen.

Min morgonhumör är sådär.

Inredningsnoja

Med siktet inställt på en riktig lägenhet (med ett riktigt kök!) till våren har inredningsmanin slagit sig ner hos mig. Har nog snart sett varenda avsnitt av Room Service som finns upplagt på Kanal5's hemsida, och till och med köpt en inredningstidning.

Just för att jag är så låst just nu, med hyrda och lagom fula studentbostadsmöbler och ett rum på 15 kvadrat, så börjar jag känna möjligheterna hopa sig vid tanke på flera olika rum. Särskilt det här med kök känns viktigt. Jag ogillar skarpt att behöva sitta och äta mat vid ett soffbord eller skrivbord. Jag vill ha ett riktigt köksbord med ordentliga stolar.

Men till huvudfrågan - inredning. Herregud, hur ska man kunna välja? Ena stunden vill jag ha ett rum med tema Det traditionella Japan, nästa vill jag ha ett galet färgkaos som man blir glad bara av att titta på. Jag vill ha stramt IKEA-svenskt, jag vill ha mysig bondestil och hypermodernt med raka linjer och inte så mycket prylar. Det sista alternativet är nog bäst att stryka, jag är och kommer nog alltid förbli en prylsamlare. Skulle få väldigt svårt att ställa undan mina anime- och spelfigurer, min blommiga termos jag aldrig använt men som är väldigt fin, mina teatermasker och allt annar som trängs i min hylla. Galet färgkaos kanske är det enda jag kan lyckas med? Fast vardagsrummet vill jag nog helst ha lite modernt och fräsht. Så att inredningen matchar med alla tekniska prylar. Bondestil blandat med PS3 och Wii känns kanske inte som den mest ultimata kombon.

Nej gud, hur gör folk? Hur lyckas man bestämma sig för hur man vill ha det? Det enda jag hade koll på var att köket skulle gå i röda nyanser, eftersom att alla mina köksgrejer har den färgen. Men det verkar inte pojkvännen vara helt med på, och han ska väl få bestämma han med. Attans, tillbaka på ruta noll köksmässigt.

Nåja, förhoppningsvis får man en snilleblixt när man vet exakt vilken lägenhet man ska ha. Tills dess tittar jag vidare på Room Service och önskar att de kunde komma hem till mig och ge mig den ultimata bladningen av allt jag vill ha. Och leker vidare med det lilla inredningsprogrammet Åhlens tryckt in på sin hemsida. Väldigt enkelt men rätt mysig som tidsfördrivare

Julstämning

Eftersom det idag var Skyltsöndag utan snö där julstämningen precis räddades av lite glögglukt så kände jag att det var dags att ta tag i julen för i år. Och vad gör man då? Jo, man börjar med korten till paketen!

Okej, jag förstår mina föräldrar. Om det är tre ungar hemma (som hos min mor) så är det lättast att märka dem med AU, AL och R (August, Alexandra, Rebecka) eller några liknande förkortningar. Alternativt, om man vill vara lite klatchig, köpa namnlappat där man plitar ner hela namnet. Men eftersom jag är en student som vill slippa ifrån läxorna så går jag steget längre och gör egna kort. Detta leder till att folk faktiskt i vissa fall sparar korten, bara det! dessutom får man en chans att vara lite kreativ.

Så, här dagens inköpslista. Kan också ses som en "Detta behöver du"-lista om ni känner att det här är något för er.

- Allehanda papper, gärna i lite juliga färger. Jag valde några randiga, prickiga och rutiga i olika röda och gröna nyanser, ett som var ett foto på en massa barr, en bunt glittrande med julgranskulor, snöflingor och snögubbar, och ett lite modernare grårandigt.

- Stämplar. Nu hade jag tänkt köpa några julinspirerade, men hittade en förpackning med hela 13 olika hjärtmönstrade stämplar och slog till på dem istället. Julen är väl ändå lite kärleksfull.

- Stämpeldynor i valfri färg.

- Embossingpulver. Pulver som du kan ha över din färdiga stämpel. Ta bort överflödigt pulver och håll sedan pappret över t ex en brödrost så kvarvarande pulver smälter. Voila, en snygg relief! Särskilt guld och silver ser bra ut på det viset.

- Saxar. Jag köpte tre olika mönstersaxar, men en vanlig funkar också bra.

- Klistermärken. Här slig jag till på ett gäng fina guldfärgade snöflingor.

- Lim. Helst både på stift och flytande hobbylim, de funkar bra till olika saker.

- Nypor, klämmor, sytråd, band och annat blandat för dekorering.

Bra att ha, som oftast finns hemma redan, är också en tändare för att få lite snyggt sot och brända kanter.

Imorgon ska jag gå och köpa det som jag använder absolut mest och som jag när jag kom hem inte hittade i pyssellådan. En genomskinlig penna som man använder tillsammans med pulvret. Så man kan skriva folks namn och liknande i guldrelief eller vad man nu skulle vilja. Ser mycket flashigare ut än att använda en bläckpenna, jag lovar!

Här kommer lite exempel på min sk konst.

Anders och Måns

Igår var det till slut dags. Efter många om och många men och många men jag kan inte den dagen så var det dags för en hel afton i Anders och Måns tecken. Jag, Erika, Jack, Ivar, Jonathan, Henrik, Elin, Ai Li och inte minst nyblivna ekonomen Julia samlades för att njuta av detta program av världsklass. Anders och Måns ÄR den svenska kultureliten.

Händelser under kvällen:

• Erika slog ut Jack, Jonathan och Ivar en efter en i Soul Calibour. Erika hade aldrig spelat förut.
• Henrik slog inte Jack i Guitarr Hero.
• Jonathan ägnade första delen av kvällen till att helt osocialt spela sitt nyinköpta DS-spel.
• Erika och jag fick köpa godiset. Erika och jag är de enda som inte äter godis.
• Ivar ville ha salt godis, men inte lakrits. Va?
• Att bestämma mat var svårt. Jag och Jonathan vägrar lök. Erika vägrar socker och mjöl. Till slut blev det fullkornspasta med kyckling.
• Julia insåg till sin fasa att hon inte längre förstår alla japanskaskämt.
• Ivar hade bilen alldeles för länge på parkeringen. Jag vet fortfarande inte hur det gick med det.
• Jack kallade Nöken för ful. Jack har fel!!!
• Henrik spoilade 95% av skämten genom att säga poängen innan Anders och Måns.
• Erika och Ai Li gick innan vi kollat klart. Alla förfasade sig.
• Jack fick kvinnligt besök och försvann i en kvart eller så. Alla var ytterst misstänksamma.
• Bara jag och Henrik dansade med i Rönnijuice-dansen.

Tack för en trevlig kväll alla!

UM

Var till ungdomsmottagningen idag. Inte för att det är något fel på mig eller så, utan helt enkelt för att min årliga ranson av p-piller tagit slut. Väl inne i rummet med någon form av sköterska får jag uppge de vanliga uppgifterna, telefonnummer, tablettsort och så vidare. Hon säger sedan åt mig att gå ut och invänta barnmorskan som ska skriva ut receptet åt mig.
Och då kommer det. Precis när jag vänder mig om för att gå ut så lyfter hon på huvudet och frågar:

- Inget annat? Klamydia eller så?
- Va? Eh, nej.

Vad var det där? Såg jag ut som en som borde ha klamydia? Eller grundade hon det på att jag härstammar från klamydiastaden nummer ett - Gävle? Jag vet inte riktigt vad jag ska tro.
Barnmorskan var sedan också vänlig att kommentera att jag verkar ha acneproblem, så hon gav mig en ny sorts piller för att förhindra det.

Klamydiasmittad Gävlebo med grava acneproblem. Det är jag det.

Jebure

..som japanerna kallar det! Nu är jag i min forna hemstad och platsen där jag växt upp. Allt är sig likt, förutom att mamma målat vitt i trappen och att de bygger om Flanör. Och det faktum att jag inte har något rum längre. Istället sover jag i min lillebrors gamla rum, där det för stunden huserar en mängd flyttkartonger, en gammal dator, en trasig lampa och lite allmänt skräp. Längtar lite till nästa gång jag kommer hit, då är bocken uppe! Gävles stolthet, eller vad man nu ska kalla den. Då är det lite julkänsla, och inte bara kallt. För kallt har det varit. I förrgår gick jag till Ica i både halsduk, vantar och mössa. Det var is på vattenpölarna och man var tvungen att röra fingrarna för att de inte skulle blir blåa. Okej, det sista var mindre sant. Men det var inte långt ifrån.

Jag och min emo-syster lagade carbonara åt pappa och hans sambo igår. Antingen tyckte de det smakade helt okej, eller så lyckades de i alla fall ge skenet av det. Vill inbilla mig att jag kan laga mat, men blir alltid lite nervös när jag ska servera andra något jag snott ihop. Jag kan ju helt enkelt bara vägra att äta något jag själv lagat, men det kan ju tyvärr inte de utan att verka lite otrevliga. Nåväl.
De senaste dagarnas kost har varit intressant. Kom fram i torsdags och åt då en variant av Pasta Carbonara som mamma lagat, dock med mjölkbaserad sås istället för ägg-varianten. På fredagen åt jag ute med pappa och syster, och som vanligt när jag är på Kungshallen måste jag beställa deras väldigt goda Carbonara. Och igår... ja se ovan! Jag tänkte inte ens på det själv förän nu, idag måste det bli något annat.

Mor min gav mig idag ett rör med vitamin-brustabletter. Hon hade redan gett mig ett rör c-vitamin när de hälsade på mig i Lund, men de här innehöll tydligen ALLA vitaminer. Något säger mig att hon inte tror att jag sköter mig matmässigt. Men jag kan nog inte hålla med, det har varit väldigt ovanligt att jag inte ätit någon mat på en hel dag, vilket som snarare var standard när jag bodde hemma. Det är faktiskt rätt kul att laga mat och äta, när man får göra det för sig själv och inte för att någon kastar onda blickar och frågar om det är något fel på maten.

Om en timma eller så är det dags att träffa Madde och Linnea. Det har gått två månader sen sist, helt galet. Är nästan lite nervös, trots att jag inte har någon anledning till det egentligen. Så mycket har de förmodligen inte förändrats.

Och imorgon åker jag hem till Lund. Känns rätt skönt på sätt och vis, är mycket mer avslappnad där än jag kan vara här hemma. Kan inte säga att jag ångrar att jag flyttade hemifrån, även om det har varit trevligt att se alla igen.

Ska försöka komma igång med bloggandet nu, iallafall den här till och börja med. Det är lättare att komma igång genom att rada upp grejer man gjort under dagen. Förhoppningsvis orkar jag ta tag i de lite mer seriösa skriverierna om ett tag!

Split up!

För att fira mitt tvåhundrade inlägg (det förra), så ska jag börja blogga igen. Dock i en mer organiserad form. Den här bloggen kommer ägnas åt sk. personligt tjaffs. För övriga, mer seriösa inlägg om musik, spel, film eller nyheter används istället min nya blogg FLUFF. Välkomna dit!

Allt möjligt

Jaha, att komma tillbaka med bloggandet var svårare än jag trodde. Vill verkligen orka, det är bra att skriva lite varje dag, annars tappar man så mycket i kvalitet.

Nåja, sommaren har flutit på utan problem. Den har kantats av campingarbete, lägenhetssökande och väntan. Vänta på svar om lägenheter, väntat på att få vara ledig en dag, väntat på att få träffa Niklas, vänta på att få chansen att träffa annat folk. Nu väntar jag på att sommaren ska ta slut så jag kan börja plugga. Det känns jobbigare att gå upp och åka till jobbet än det gör att gå till skolan. Visst, i skolan är det lika många måsten som på jobbet, men dagen tar fortare slut där. Nu vet inte jag hur det funkar på unniversitetet, men på gymnasiet hade man ju i alla fall sällskap som man kunder konversera med hela tiden. På campingen är det i och för sig mycket kunder, men det blir ju bara ytligt prat med arbetsrösten man har. Jag pratar mycket ljusare när jag jobbar, det känns skumt. Igår var jag lite förvirrad och sa "Furuvikscampingen, Alexandra", när jag skulle prata i com-radion. Mina medarbetare måste ju ha undrat, men jag var så inne i telefonsvarandet.

Nu är det annars fullt med cowboys på campingen eftersom att det är countryfestival på torsdag. Howdy!

Studentrummet jag till slut fått tag i är för övrigt på strax över 19 kvadratmeter. Litet, men jag har iallafall någonstans att bo. Det ingår möbler också, vet inte riktigt hur jag ska göra med dem. Det beror lite på om de känns fräscha eller inte. Ska ringa killen som bott där innan mig och ställa lite frågor.
Men min plan är att fortsätta söka lägenheter sen, så jag får ett ordentligt boende. Jag känner på mig att korridorlivet inte riktigt är något för mig, även om jag såklart inte kan veta. Men jag vill gärna ha egna matlagningsmöjligheter där jag bor, utan att behöva trängas med andra. Jag är ju dessutom ingen partyräv direkt, så det där med att festa hela veckan igenom känns väl inte som någon höjdare.

Köpte en DS lite häromdagen, en vit. De svarta blir så lätt kladdiga av fingeravtryck. Köpte också Phoenix Wright - justice for all, vilket jag ska spela så fort jag får chansen. Älskar verkligen den spelserien. Känner att jag måste sätta mig ner med Zelda TP någon dag också, det är väldigt pinsamt att jag haft det så länge utan att spela det.

Håller nu på att lägga över alla viktiga grejer på datorn till externa hårddisken eftersom att jag ska formatera om min älskade/hatade laptop. Den har verkligen mått dåligt de senaste månaderna, på tiden att jag gör något åt saken. Hade datorn igång över natten för att lägga över mina 18gb med musik. Men när jag gick upp i morse hade den stannat efter bara en timme med meddelandet "En fil med det här namnet finns redan, vill du blablabla". Det var bara att svara och låta den sätta igång igen. Lite slöseri med el där.

Har till slut lärt mig tvätta ordentligt, vilket känns betryggande då jag flyttar när som helst. Bättre sent än aldrig.

Har inte varit på det bästa humöret de senaste dagarna. Kanske är jag trött, enligt min jobbarkompis var jag nog en av de som jobbat mest den här månaden. Är kanske för snäll när det gäller att ta andras tider. Känns som en lyx när man tänker på att man varit ledig två dagar i rad varje vecka annars. Längtar tills på lördag, min lediga dag! Känns jobbigare att arbeta när man jobbar 15-22, tycker inte om kvällsjobb.

Så, där var en liten update av mitt liv just nu. Förhoppningsvis återkommer jag inom en snar framtid.

Barrundedags

Feber + förkylning + ett allmänt dåligt humör

Nej, inställningen till årets barrunda för studenterna var inte direkt den bästa när jag lämnade huset. Först tänkte jag faktiskt anstränga mig och åtminstone försöka se lite fräsch ut, men när inga av de plaggen jag försökte hitta var rena och jag redan hade missat två bussar så gav jag upp, tog de jeansen och den tröjan som låg överst i garderoben och gick.

Väl på stan insåg jag att jag inte ätit något under dagen så det blev en avstickare till McDonalds (som jag kommer komma tillbaka senare) innan jag gick till Boulongen (världens mest svårstavade park?) där det skulle förfestas. Jag var inte så pigg på att sitta ute med mina febergrader, men det var ju i alla fall varmt. Anledningen till att jag inte stannade hemma och vilade var att jag redan missat två studentaktiviteter, ville inte vara borta hela veckan. Väl i gräset tryckte någon fram ett gult läppstift mot mig. Tydligen skulle det vara ett 'magiskt' läppstift som antog den färg som passade en när det smetades på. På mig blev det en rätt så stark rosa, såg faktiskt inte så dumt ut även om jag tvivlar lite på magin.

Till slut tog vi oss i alla fall till det första stoppet - Brända Bocken. Första gången jag var där, och det var rätt fint faktiskt. På varje ställe delades det också ut någon form av gratis dricka, och det blev väldigt intressant att se vad jag fick när jag bad om något alkoholfritt. Det började bra på Bocken, de andra fick ett glass med lite vatten med sprit i (i alla fall var det så de tyckte det smakade) medan jag fick någon lite mer avancerad historia med limesmak, riktigt god var den! Bartendern verkade faktiskt anstränga sig trots att jag var en sån där fånig typ som inte kunde ta samma som alla andra.

Inget speciellt hände efter det, förutom att jag stod alldeles för länge i kön till toaletten, så vi bestämde oss för att gå vidare till nästa ställe - Goya. Dock var kön flera mil lång så vi gick till McDonalds för att vänta ut rushen. Och här hände något intressant. Min kompis stod i kön länge och väl, men när personerna framför henne fått sin mat försvan plötsligt kassamänniskan och på monitorn framför henne stod det "kassan stängd". Hon stod kvar ändå, övertygad att de ju inte bara kan stänga kassan när det bara var hon kvar i kön, medan den andra kön som fanns blev längre och längre. Till slut sa hon till till tjejen i kassan bredvid, men det enda svar vi fick var.

- Det är bara jag som har en kassa öppen.

Jag försökte förklara mer ingående vad som hade hänt, eftersom jag antog att hon bara inte förstått. Men icke.

- Det är bara jag som har en kassa öppen.

Där fanns ingen som helst vilja att hjälpa, så det blev till att ställa sig i den andra kön efter folk som anlänt en kvart senare än oss. Och okej, jag må inte ha jobbat inom servicebranschen särskilt länge, men jag har i alla fall lärt mig något. Man måste vara flexibel. Man gör inte sådär mot en kund som ska handla, det går bara inte. Så åter till barrundan. På Goya hände det om möjligt ännu mindre än på Bocken. Den här gången fick de andra någon tranbärs-historia till drink medan jag fick en limedricka till(!), fast med liite tranbärsjuice i så att den blev röd. Vad är det med lime och alkolfria drinkar egentligen?

Vidare till Solo. Här tappade alla bort saker. Jag och Linnea satt och vaktade en väska åt en kompis, och av någon skum anledning så verkade folk tro att vi hade allt möjligt där bakom. Vi fick förfrågningar om utifall vi hade en annan väska samt en kavaj. Varför skulle vi ha tagit hand om deras väskor och kavajer? Skumt. Min kompis tappade bort sin biljett och blev knäckt över att inte få någon gratis öl, som var vad som bjöds på det här stället. Till slut lyckades hon dock övertala en bartender om att hon faktiskt tappat den och fick en ändå. Jag fick en fanta!

Sist av allt så skulle man till Sun City. Här var det i alla fall lite mer livat än på de andra ställena. Här blev dock det alkoholfria alternativet en Loka, så jag kände att kvalitén på den biten sänktes. Men det blev lite dans till Markoolio och Justin Timberlake (hrm) innan jag runt tolvslaget kände att jag faktiskt borde gå hem och vila. Så det blev till att ströva till bussen.

Sammanslaget så var det en okej kväll, även om jag hela tiden kände mig lite feberseg. Nu är det bara idag kvar, sen är jag student på riktigt!

Restart och Campingkaraktärer

Jag är tillbaka! Jag vet att jag har sagt det förut, men den här gången är det inte bara prat. Alla uppgifter innan studenten är över, och i sommar kommer jag ha fullt av tid över till bloggandet så länge jag inte är på jobbet Men det är om just mitt jobb som en del av bloggen kommer ägnas åt.

Lyckades i år knipa till mig ett sommarjobb på Furuvik, vilket är en djur- och nöjerpark utanför Gävle. Platsen jag sökte och fick var den som campingarbetare, och redan efter en utbildningshelg och en dag på jobbet har jag fått höra om än den ena än den andra underliga kunden som varit på besök tidigare år. Tänkte därför ägna delar av sommaren till att här i bloggen berätta om alla dessa intressanta, roliga och udda människor jag säkert kommer stöta på. Första inlägget för börja med lite historia, de två intressantaste människorna jag hört om från mina medarbetare hittills.

Campingkaraktär #1 - Vaktmästar-Hasse

Det finns vissa människor på campingen som är anställda genom arbetsmarknadsenheten, de har av en eller annan anledning svårt att ta sig in på arbetsmarknaden och är ute för att få lite arbetslivserfarenhet. En av dessa är Hasse. Hasse är lite av en allt-i-allo på campingen, han byter proppar som gott, tar undan träd som fallit och ditten och datten. Hasse är också väldigt förtjust i campingen och bor därför där på heltid i en husvagn uppställd en bit från butiken och receptionen. På husvagnen har han satt upp en stor skylt på dörren där det klart och tydligt står "Vaktmästare". Hasse har ibland gått till chefen och klagat och tyckt att han snart ska sluta med "det här jävla arbetet". Chefen förklarar att han fåt prata med Arbetsmarknadsenheten, eftersom att han är anställd av dem och inte av campingen. Hasse förklarar då argt att han då fan inte tänker gå upp klockan elva och byta några av gästernas proppar. Chefen förklarar att det behöver han absolut inte, eftersom hans arbetsdag faktiskt slutar klockan fyra.- Det spelar ingen roll, de kommer ändå och knackar på mitt i natten och ska ha de jävla propparna!- Men ta ner vaktmästar-skylten du har på dörren, då slipper du ju det. Men Hasse är stenhård, skylten ska vara där, och det går inte att få honom att ändra sig. Så dispyterna om elproblem om natten lär knappast lägga sig på länge än :)


Campingkaraktär #2 - Rullstolsmannen

För ett eller två år sedan kom en man i rullstol till campingen och förklarade att han behövde någonstans att sova. Mannen, som tydligt var en ryss i pensionsåldern, kunde ingen svenska och knappt någon engelska men personalen lyckades få fram att campingen var helt full och att han skulle behöva leta någon annan stans. Mannen i rullstol pekade då på det lilla lusthuset som stod bredvid lekparken (ni vet den varianten som inte har några fönster utan bara enorma öppna hål i väggarna) och sa att han kunde sova där, det skulle inte vara några problem. Han var bara på genomfärd, han höll nämligen på att ta sig från Moskva till Lissabon med rullstolen som enda transportmedel..! Personalen kom till sist fram till att man skulle låta mannen stanna, hade han rullat sig från Moskva kan man ju tänka sig att han behövde vila lite. Så man klädde in lusthuset i en pressening och la in några stycken madrasser. Man gav även mannen några mackor och morgonen därpå en påse med bullar innan han gav sig av igen. Bara två dagar senare kunde man läsa i tidningen om en man som blivit stoppad på motorvägen mellan Stockholm och Uppsala - hans fordon vad nämligen en rullstol...
Bild på mannen återfinns här uppe till vänster och här kan ni läsa mer om mannen och varför han genomför sin resa.


Vi får se om jag lyckas stöta på några rullande 66-åringar, men i vilket fall verkar årets arbete bli mitt roligaste hittills :)