Gävle vs Lund

Kommunikation

Gävle

+ Helt okej bussar, med helt godkända säten!
+ Man kan köpa sms-biljett.
+ Gott om platser på bussen.

- Det är kallt att vänta på bussen om det är 15 minus.


Lund

+ 12 min med pendeln till Malmö.

- Bussarna är aldrig i tid.
- Bussarna är minimala.
- Det ofta inte på skylten i bussen när någon plingat, så man är alltid osäker på om den verkligen kommer stanna.
- Obekväma säten.

Vinnare: Gävle Det enda jag egentligen begär är att bussen kommer när den ska.


Julstämning


Gävle:

+ Julbocken, the bock with stort B!
+ Snö på julen, oftast.

- Fula, blåa lysen i träden.


Lund:

+ Skridskobana i centrum.
+ Fin belysning.

- Ingen snö


Vinnare: Gävle Julbocken har allt. Den går inte att slå. Plus snön, såklart!


Stadsmiljö

Gävle

+ Närhet till vattnet
+ Fina stadsparken och boulognerskogen.

- Fula rosa statyn med fåtölj som snurras till ett huvud som snurras till en lampa.


Lund

+ Alla mysiga smågator
+ Kullerstensgatorna
+ Alla söta gamla hus

- Att gatorna är i en sån röra, det är svårt att hitta.

Vinnare: Lund Jag var nära att säga Gävle på grund av vattnet i centrum, men försökte sen vara lite mer objektiv och Lund är nog ändå den klara vinnaren.


Events:


Gävle

+Cityfesten

-Cityfesten (Som snart dock ska bli en.. international ships festival?)


Lund

+ Massa studentgrejer

-Bara en massa studentgrejer, ibland av tveksam kvalitet.


Vinnare: Draw!

Nej, nu orkar jag inte mer. Jag gillar båda städerna dock, det börjar kännas som att jag skulle kunna tänka mig att återvända till Gävle någon gång senare i livet.

Nerver

Jag har inte skrivit mycket på sistone. Ordet "tentavecka" får förklara det hela.

En riktig jul

Har just suttit och tittat igenom de hittills sända avsnitten från årets julkalender; En riktig jul. Det var några år sedan jag kollat på någon av SVTs kalendrar, och jag blev riktigt positivt överaskad.
En riktig jul handlar om en liten flicka som i julklapp önskar sig just en riktig jul, alltså en jul utan sin mammas nya kille. En tomtenissa kommer och hälsar på för att uppfylla hennes önskning. Det är snö, mysigt och lagom småroligt.

Det var någon gång runt '00 och Ronny och Julia som julkalendrarna slutade fånga min uppmärksamhet på morgnarna. Förmodligen för att jag hade blivit lite äldre helt enkelt. Sen dess har jag kanske sett något avsnitt då och då, oftast det första och det sista på julafton. För något årsen blev jag smått förskräckt när Jag fick syn på det årets julkalender "Alrams höjdarpaket". Inget ont om just Alram, men den där dock-serien som han presenterade! Herregud, vem fick för sig att sända en julkalender som utspelar sig på sommaren? Och som dessutom verkade rikta sig till barn på högst 4-5 år. Sen dess har jag lite surt bojkottat julkalendern och konstaterat att det inte verkar komma några nya Sunes Jul, Jul i Kapernaum eller Mysteriet på Greveholm. Minns också att jag blev lite förvånad över det enda avsnittet av Håkan Bråkan som jag såg häromåret, det handlade tydligen om att mamma Karin gått in i väggen och hamnat på psyket. Lite väl deppig julkalender kanske?

Har hört från folk att förra årets julkalender också var riktigt bra gjord, så nu verkar ordningen återställd iallafall. Jag hoppas SVT fortsätter i den här stilen hädanefter.

Crazy Lady

Okej, jag erkänner. Jag är en väldigt nojig och orolig person. Jag pallar inte när folk inte hör av sig som de ska.

Som just nu, t ex. Pojkvännen bor för tillfället hos sin mamma eftersom han har flyttat ut en massa grejer från sin lägenhet. Hans mamma har ingen internetuppkoppling eller telefon, de flyttade nämligen in häromdagen. Pojkvännen stänger sen av telefonen och vägrar starta den.
Det här är helt knäppt, igår var första dagen på ett halvår som vi inte hördes av på något som helst sett. Inte ens ett sms så man fick veta att han lever, nejdå. Så nu målar jag såklart upp skräckscenarier i stil med att hans mamma snart ringer från sjukhuset och berättar att han blivit överkörd, eller något ännu värre. Jag har alldeles för livlig fantasi.

Och jag vet, förmodligen somnade han i soffan innan han hann ringa, eller så glömde han helt enkelt bort det (vilket iofs får mig att känna mig som en väldigt oviktig person). Men jag har svårt att inte noja mig.

Jag är inte en psykotiskt och klängig flickvän, jag lovar. Jag är bara... äh, vem lurar jag. Jag är nog psykotisk ändå.

Helghändelser

Så, helgen var händelserik. Vi tar det dag för dag.

Fredag
Singstardags med alla japanskavänner, det kan väl inte gå fel? Och det gjorde det inte heller. Kvällen inleddes med lite Pop'n-spelare för de som kom lite tidigare. Ivar var lite tveksam till om man kunde slå på knapparna utan att de sprack medans Jonathan slog på osynliga knappar i luften när han inte fick ha kontrollen. Good spirit!

Senare blev det dags för pizza. Enligt utköraren så skulle det ta en timme för den att nå oss. "En hel timme, är de galna?", tänkte vi och gick efter ett tag och köpte läsk. Detta ledde dock till att klockan skenade och att en smått irriterad pizza-levererare ringde och sa att vi inte fick bli sena, han hade nämligen mycket att köra ikväll. Jag och Jack fick småspringa från Willys till Delphi, vilket ledde till att jag fick mer motion än jag fått den senaste månaden eller så. Alltid något.

Men allt gick väl och till slut var pizzan äten och klar. Och då var det dags för kvällens huvudaktivitet: Singstar!

Kvällens Bästa Låt: Where the Wild Roses Grow - Kylie Minouge & Nick Cave
Kvällens Mest Repeterade Låt: Everybody Hurts - REM
Kvällens Bästa Framträdande: De två olika versionerna av Aquas Barbie Girl
Kvällens Största Förbättring: Ivar gick från 800 till 3000 poäng, wowish!
Kvällens Längsta Intro - Never Ever - All Saints, det går säkert 1,5min innan man får ta en ton. Seegt.

Jättetrevligt kväll, tack alla som var där! Första gången jag anordnar någon form av aktivitet hemma hos mig sen flytten, tänk att jag kunde. Alla verkade ju ha roligt iaf, men det brukar det ju bli automatiskt med de där människorna samlade! Ett bra exempel på att det går att ha väldigt trevligt utan alkohol, alla tvivlare!

Sen fusk-vann Jack över mig i Pop'n med tre knappar. Men han fuskade så mycket att det inte riktigt är värt att nämna.

Lördag
Först sovs det alldeles för länge. Sen handlade jag och pojkvännen innan det bar av raka vägen till korridorgrannen Tomas 25-årskalajs som han hade tillsammans med två vänner. Det inleddes med lite glögg (dock lite för alkoholig för min del) och småsaker att äta innan vi letade upp våra platser vid borden. Jag och Niklas upptäckte lite förvånat att vi inte satt bredvid varandra, och fick skiljas åt. Istället ägnade jag middagen bredvid någon form av revisor, mittemot en bonde och snett mittemot en korridorsgrannes flickvän. Och maten som serverades var helt i min smak för en gångs skull. Till huvudrätt, rökt lax och potatiskt. Jag kan aldrig få nog av rökt lax, himmelskt. Till efterett blev det någon form av vanilj-gelegegamojs med hallonsås till. Allt med hallon är underbart! Niklas beskrev rätten med att "Det smakade risifrutti", men lite mer klass än så tyckte jag absolut att det hade.
Efter sisådär fyra timmar lämnade vi spektaklet och for hem där lite hemmakväll med vännertittande, Mario-spelande och kvällsmatsätande väntade. Inte så pjåkigt det heller!

Söndag
Jag måste sluta sova så länge, och Niklas med för den delen. Kom inte upp förän efter två, så halva dagen försvann. Men resten blev dessto trevligare! Vi inledde med att besöka julmarknaden på Kulturen. Och åh, så mysigt och juligt det kändes. Nåja, så juligt det kan bli utan snö. Men det luktade pepparkaka och rostade mandlar, och överallt lyste facklor och ljus över tomtar och änglar och allehanda ting. Själv köpte jag en jättefin bricka med två unga rådjur i ett mörkblått och vitt snölandskap, behövs när man känner att man vill ha frukost på sängen. Fast jag känner mig lite gammal som blir så till mig över en bricka. Men den var riktigt fin.

Sen fick vi för oss att vi nog borde gå på bio, bara sådär. Inget slår lite spontanitet now and then. Valet föll av någon anledning på Hairspray, trots att Niklas inte gillar musikaler. Den var helt klart bättre än väntat, lite småmysig och härligt avslappnad. Musiken var väl inte i Chicago-klass men fick en helt klart att nicka med i takten till och från. Rekomenderas om du vill få en liten glädje- och färgkick en grå decemberdag!

Det var i korta drag helgens händelser. Mycket aktiviteter för att vara jag, må jag säga. Men det var inte mig emot. Och där Jack, har du anledningen till att jag inte hunnit blogga. När jag inte var ute så sov jag ;)

Men nu är det så dags för att se ett nytt avsnitt av Desperate Housewives. Okej, jag vet att alla hatar den och säger att den blivit så dålig, men jag tycker faktiskt den blivit bättre på sistone. Och kom ihåg att det inte är menat som en dramaserie utan som en drama/komedi-serie. Då får det lov att gå lite utanför ramarna för vad som är logiskt.

I'm off, so long!

Julklappstrubbel

Funderade lite på över vad jag ska ge till min farmor och farfar i julklapp. Pratade senare med min pappa i telefonen som berättade vad som hade hänt med förra årets presenter.
Pappa och hans sambo köpte en dvd-spelare till mina farföräldrar så att de skulle kunna kolla på lite film mot kvällningen. De är ju bara 64 och 65, så det är nog inget problem att lära sig använda en ny maskin.
Jag passade på att ge dem några filmer i julkapp. Oj, vad roligt de skulle få med sin nya leksak! På julaftonskvällen gav jag dem en kort lektion i hur det hela fungerade. Visade hur man tryckte upp, ner och OK. Det här gick ju som smort.
Trodde vi ja.
Häromdagen hade pappa varit och besökt dem och frågat farmor hur det egentligen gick med dvd'n, använde de den ofta? Till svar fick han att de inte hade kollat på någon av filmerna än. Lite snopet ställde han om dvd'ns klocka till vintertid innan han gick hem.

Något tidigare, jag tror det var farmors födelsedag, så fick de även en trådlös telefon. Den står framme, ikopplad och allt, men de använder fortfarande den gamla med sladd och snurrplatta ovanpå.

Bevisen talar för sig, det får bli något mycket mindre tekniskt i år.

God Morgon

"God morgon, det här är Morgonpasset som idag gästas av Säkert. Men innan dess, här kommer en hemsk remix av en poplåt som ni absolut inte vill höra när ni är nyvakna!"'
Dunka dunka dunk, scratch, dunka, "Love me baby", scratch, scratch
Stänger av väckarklocksradion.
Piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip
Piiiiiiiii-
Stänger av larmet på biltelefonen och somnar om.
Piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip
Fan, tryckte visst bara på snooze. Stänger av igen. Somnar om, äntligen!
Drrrrrrrrrrrrrrrrrr Drrrrrrrrrrrrrrr Drrrrrrrrrrr

Men vad i..? Just det, de bygger om badrummen i korridoren ovanför. Nåja, de kan väl inte hålla på så länge.Tjugo minuter senare är de fortfarande igång. Ungefär här någonstans borde jag ha tagit mig upp och gått till skolan. Men det eviga borrandet gick mig så på nerverna att jag stannade hemma och pluggade istället. Trots oväsendet.

Varför väsnas byggarbetare jämt på morgonen? Vägarbeten och sånt kan jag ha förståelse för, att de vill arbeta under tider när folk sover och inte är ute och kör. Men här finns ingen bilväg, de ska renovera badrum! Så varför kan de inte göra det efter tolv. Varför från arla morgon fram till klockan tio på förmiddagen? Kan de inte ta det tysta arbetet då, och borrandet på eftermiddagen.

Min morgonhumör är sådär.

Inredningsnoja

Med siktet inställt på en riktig lägenhet (med ett riktigt kök!) till våren har inredningsmanin slagit sig ner hos mig. Har nog snart sett varenda avsnitt av Room Service som finns upplagt på Kanal5's hemsida, och till och med köpt en inredningstidning.

Just för att jag är så låst just nu, med hyrda och lagom fula studentbostadsmöbler och ett rum på 15 kvadrat, så börjar jag känna möjligheterna hopa sig vid tanke på flera olika rum. Särskilt det här med kök känns viktigt. Jag ogillar skarpt att behöva sitta och äta mat vid ett soffbord eller skrivbord. Jag vill ha ett riktigt köksbord med ordentliga stolar.

Men till huvudfrågan - inredning. Herregud, hur ska man kunna välja? Ena stunden vill jag ha ett rum med tema Det traditionella Japan, nästa vill jag ha ett galet färgkaos som man blir glad bara av att titta på. Jag vill ha stramt IKEA-svenskt, jag vill ha mysig bondestil och hypermodernt med raka linjer och inte så mycket prylar. Det sista alternativet är nog bäst att stryka, jag är och kommer nog alltid förbli en prylsamlare. Skulle få väldigt svårt att ställa undan mina anime- och spelfigurer, min blommiga termos jag aldrig använt men som är väldigt fin, mina teatermasker och allt annar som trängs i min hylla. Galet färgkaos kanske är det enda jag kan lyckas med? Fast vardagsrummet vill jag nog helst ha lite modernt och fräsht. Så att inredningen matchar med alla tekniska prylar. Bondestil blandat med PS3 och Wii känns kanske inte som den mest ultimata kombon.

Nej gud, hur gör folk? Hur lyckas man bestämma sig för hur man vill ha det? Det enda jag hade koll på var att köket skulle gå i röda nyanser, eftersom att alla mina köksgrejer har den färgen. Men det verkar inte pojkvännen vara helt med på, och han ska väl få bestämma han med. Attans, tillbaka på ruta noll köksmässigt.

Nåja, förhoppningsvis får man en snilleblixt när man vet exakt vilken lägenhet man ska ha. Tills dess tittar jag vidare på Room Service och önskar att de kunde komma hem till mig och ge mig den ultimata bladningen av allt jag vill ha. Och leker vidare med det lilla inredningsprogrammet Åhlens tryckt in på sin hemsida. Väldigt enkelt men rätt mysig som tidsfördrivare

Julstämning

Eftersom det idag var Skyltsöndag utan snö där julstämningen precis räddades av lite glögglukt så kände jag att det var dags att ta tag i julen för i år. Och vad gör man då? Jo, man börjar med korten till paketen!

Okej, jag förstår mina föräldrar. Om det är tre ungar hemma (som hos min mor) så är det lättast att märka dem med AU, AL och R (August, Alexandra, Rebecka) eller några liknande förkortningar. Alternativt, om man vill vara lite klatchig, köpa namnlappat där man plitar ner hela namnet. Men eftersom jag är en student som vill slippa ifrån läxorna så går jag steget längre och gör egna kort. Detta leder till att folk faktiskt i vissa fall sparar korten, bara det! dessutom får man en chans att vara lite kreativ.

Så, här dagens inköpslista. Kan också ses som en "Detta behöver du"-lista om ni känner att det här är något för er.

- Allehanda papper, gärna i lite juliga färger. Jag valde några randiga, prickiga och rutiga i olika röda och gröna nyanser, ett som var ett foto på en massa barr, en bunt glittrande med julgranskulor, snöflingor och snögubbar, och ett lite modernare grårandigt.

- Stämplar. Nu hade jag tänkt köpa några julinspirerade, men hittade en förpackning med hela 13 olika hjärtmönstrade stämplar och slog till på dem istället. Julen är väl ändå lite kärleksfull.

- Stämpeldynor i valfri färg.

- Embossingpulver. Pulver som du kan ha över din färdiga stämpel. Ta bort överflödigt pulver och håll sedan pappret över t ex en brödrost så kvarvarande pulver smälter. Voila, en snygg relief! Särskilt guld och silver ser bra ut på det viset.

- Saxar. Jag köpte tre olika mönstersaxar, men en vanlig funkar också bra.

- Klistermärken. Här slig jag till på ett gäng fina guldfärgade snöflingor.

- Lim. Helst både på stift och flytande hobbylim, de funkar bra till olika saker.

- Nypor, klämmor, sytråd, band och annat blandat för dekorering.

Bra att ha, som oftast finns hemma redan, är också en tändare för att få lite snyggt sot och brända kanter.

Imorgon ska jag gå och köpa det som jag använder absolut mest och som jag när jag kom hem inte hittade i pyssellådan. En genomskinlig penna som man använder tillsammans med pulvret. Så man kan skriva folks namn och liknande i guldrelief eller vad man nu skulle vilja. Ser mycket flashigare ut än att använda en bläckpenna, jag lovar!

Här kommer lite exempel på min sk konst.

Anders och Måns

Igår var det till slut dags. Efter många om och många men och många men jag kan inte den dagen så var det dags för en hel afton i Anders och Måns tecken. Jag, Erika, Jack, Ivar, Jonathan, Henrik, Elin, Ai Li och inte minst nyblivna ekonomen Julia samlades för att njuta av detta program av världsklass. Anders och Måns ÄR den svenska kultureliten.

Händelser under kvällen:

• Erika slog ut Jack, Jonathan och Ivar en efter en i Soul Calibour. Erika hade aldrig spelat förut.
• Henrik slog inte Jack i Guitarr Hero.
• Jonathan ägnade första delen av kvällen till att helt osocialt spela sitt nyinköpta DS-spel.
• Erika och jag fick köpa godiset. Erika och jag är de enda som inte äter godis.
• Ivar ville ha salt godis, men inte lakrits. Va?
• Att bestämma mat var svårt. Jag och Jonathan vägrar lök. Erika vägrar socker och mjöl. Till slut blev det fullkornspasta med kyckling.
• Julia insåg till sin fasa att hon inte längre förstår alla japanskaskämt.
• Ivar hade bilen alldeles för länge på parkeringen. Jag vet fortfarande inte hur det gick med det.
• Jack kallade Nöken för ful. Jack har fel!!!
• Henrik spoilade 95% av skämten genom att säga poängen innan Anders och Måns.
• Erika och Ai Li gick innan vi kollat klart. Alla förfasade sig.
• Jack fick kvinnligt besök och försvann i en kvart eller så. Alla var ytterst misstänksamma.
• Bara jag och Henrik dansade med i Rönnijuice-dansen.

Tack för en trevlig kväll alla!

UM

Var till ungdomsmottagningen idag. Inte för att det är något fel på mig eller så, utan helt enkelt för att min årliga ranson av p-piller tagit slut. Väl inne i rummet med någon form av sköterska får jag uppge de vanliga uppgifterna, telefonnummer, tablettsort och så vidare. Hon säger sedan åt mig att gå ut och invänta barnmorskan som ska skriva ut receptet åt mig.
Och då kommer det. Precis när jag vänder mig om för att gå ut så lyfter hon på huvudet och frågar:

- Inget annat? Klamydia eller så?
- Va? Eh, nej.

Vad var det där? Såg jag ut som en som borde ha klamydia? Eller grundade hon det på att jag härstammar från klamydiastaden nummer ett - Gävle? Jag vet inte riktigt vad jag ska tro.
Barnmorskan var sedan också vänlig att kommentera att jag verkar ha acneproblem, så hon gav mig en ny sorts piller för att förhindra det.

Klamydiasmittad Gävlebo med grava acneproblem. Det är jag det.

Jebure

..som japanerna kallar det! Nu är jag i min forna hemstad och platsen där jag växt upp. Allt är sig likt, förutom att mamma målat vitt i trappen och att de bygger om Flanör. Och det faktum att jag inte har något rum längre. Istället sover jag i min lillebrors gamla rum, där det för stunden huserar en mängd flyttkartonger, en gammal dator, en trasig lampa och lite allmänt skräp. Längtar lite till nästa gång jag kommer hit, då är bocken uppe! Gävles stolthet, eller vad man nu ska kalla den. Då är det lite julkänsla, och inte bara kallt. För kallt har det varit. I förrgår gick jag till Ica i både halsduk, vantar och mössa. Det var is på vattenpölarna och man var tvungen att röra fingrarna för att de inte skulle blir blåa. Okej, det sista var mindre sant. Men det var inte långt ifrån.

Jag och min emo-syster lagade carbonara åt pappa och hans sambo igår. Antingen tyckte de det smakade helt okej, eller så lyckades de i alla fall ge skenet av det. Vill inbilla mig att jag kan laga mat, men blir alltid lite nervös när jag ska servera andra något jag snott ihop. Jag kan ju helt enkelt bara vägra att äta något jag själv lagat, men det kan ju tyvärr inte de utan att verka lite otrevliga. Nåväl.
De senaste dagarnas kost har varit intressant. Kom fram i torsdags och åt då en variant av Pasta Carbonara som mamma lagat, dock med mjölkbaserad sås istället för ägg-varianten. På fredagen åt jag ute med pappa och syster, och som vanligt när jag är på Kungshallen måste jag beställa deras väldigt goda Carbonara. Och igår... ja se ovan! Jag tänkte inte ens på det själv förän nu, idag måste det bli något annat.

Mor min gav mig idag ett rör med vitamin-brustabletter. Hon hade redan gett mig ett rör c-vitamin när de hälsade på mig i Lund, men de här innehöll tydligen ALLA vitaminer. Något säger mig att hon inte tror att jag sköter mig matmässigt. Men jag kan nog inte hålla med, det har varit väldigt ovanligt att jag inte ätit någon mat på en hel dag, vilket som snarare var standard när jag bodde hemma. Det är faktiskt rätt kul att laga mat och äta, när man får göra det för sig själv och inte för att någon kastar onda blickar och frågar om det är något fel på maten.

Om en timma eller så är det dags att träffa Madde och Linnea. Det har gått två månader sen sist, helt galet. Är nästan lite nervös, trots att jag inte har någon anledning till det egentligen. Så mycket har de förmodligen inte förändrats.

Och imorgon åker jag hem till Lund. Känns rätt skönt på sätt och vis, är mycket mer avslappnad där än jag kan vara här hemma. Kan inte säga att jag ångrar att jag flyttade hemifrån, även om det har varit trevligt att se alla igen.

Ska försöka komma igång med bloggandet nu, iallafall den här till och börja med. Det är lättare att komma igång genom att rada upp grejer man gjort under dagen. Förhoppningsvis orkar jag ta tag i de lite mer seriösa skriverierna om ett tag!

Split up!

För att fira mitt tvåhundrade inlägg (det förra), så ska jag börja blogga igen. Dock i en mer organiserad form. Den här bloggen kommer ägnas åt sk. personligt tjaffs. För övriga, mer seriösa inlägg om musik, spel, film eller nyheter används istället min nya blogg FLUFF. Välkomna dit!

Allt möjligt

Jaha, att komma tillbaka med bloggandet var svårare än jag trodde. Vill verkligen orka, det är bra att skriva lite varje dag, annars tappar man så mycket i kvalitet.

Nåja, sommaren har flutit på utan problem. Den har kantats av campingarbete, lägenhetssökande och väntan. Vänta på svar om lägenheter, väntat på att få vara ledig en dag, väntat på att få träffa Niklas, vänta på att få chansen att träffa annat folk. Nu väntar jag på att sommaren ska ta slut så jag kan börja plugga. Det känns jobbigare att gå upp och åka till jobbet än det gör att gå till skolan. Visst, i skolan är det lika många måsten som på jobbet, men dagen tar fortare slut där. Nu vet inte jag hur det funkar på unniversitetet, men på gymnasiet hade man ju i alla fall sällskap som man kunder konversera med hela tiden. På campingen är det i och för sig mycket kunder, men det blir ju bara ytligt prat med arbetsrösten man har. Jag pratar mycket ljusare när jag jobbar, det känns skumt. Igår var jag lite förvirrad och sa "Furuvikscampingen, Alexandra", när jag skulle prata i com-radion. Mina medarbetare måste ju ha undrat, men jag var så inne i telefonsvarandet.

Nu är det annars fullt med cowboys på campingen eftersom att det är countryfestival på torsdag. Howdy!

Studentrummet jag till slut fått tag i är för övrigt på strax över 19 kvadratmeter. Litet, men jag har iallafall någonstans att bo. Det ingår möbler också, vet inte riktigt hur jag ska göra med dem. Det beror lite på om de känns fräscha eller inte. Ska ringa killen som bott där innan mig och ställa lite frågor.
Men min plan är att fortsätta söka lägenheter sen, så jag får ett ordentligt boende. Jag känner på mig att korridorlivet inte riktigt är något för mig, även om jag såklart inte kan veta. Men jag vill gärna ha egna matlagningsmöjligheter där jag bor, utan att behöva trängas med andra. Jag är ju dessutom ingen partyräv direkt, så det där med att festa hela veckan igenom känns väl inte som någon höjdare.

Köpte en DS lite häromdagen, en vit. De svarta blir så lätt kladdiga av fingeravtryck. Köpte också Phoenix Wright - justice for all, vilket jag ska spela så fort jag får chansen. Älskar verkligen den spelserien. Känner att jag måste sätta mig ner med Zelda TP någon dag också, det är väldigt pinsamt att jag haft det så länge utan att spela det.

Håller nu på att lägga över alla viktiga grejer på datorn till externa hårddisken eftersom att jag ska formatera om min älskade/hatade laptop. Den har verkligen mått dåligt de senaste månaderna, på tiden att jag gör något åt saken. Hade datorn igång över natten för att lägga över mina 18gb med musik. Men när jag gick upp i morse hade den stannat efter bara en timme med meddelandet "En fil med det här namnet finns redan, vill du blablabla". Det var bara att svara och låta den sätta igång igen. Lite slöseri med el där.

Har till slut lärt mig tvätta ordentligt, vilket känns betryggande då jag flyttar när som helst. Bättre sent än aldrig.

Har inte varit på det bästa humöret de senaste dagarna. Kanske är jag trött, enligt min jobbarkompis var jag nog en av de som jobbat mest den här månaden. Är kanske för snäll när det gäller att ta andras tider. Känns som en lyx när man tänker på att man varit ledig två dagar i rad varje vecka annars. Längtar tills på lördag, min lediga dag! Känns jobbigare att arbeta när man jobbar 15-22, tycker inte om kvällsjobb.

Så, där var en liten update av mitt liv just nu. Förhoppningsvis återkommer jag inom en snar framtid.

Barrundedags

Feber + förkylning + ett allmänt dåligt humör

Nej, inställningen till årets barrunda för studenterna var inte direkt den bästa när jag lämnade huset. Först tänkte jag faktiskt anstränga mig och åtminstone försöka se lite fräsch ut, men när inga av de plaggen jag försökte hitta var rena och jag redan hade missat två bussar så gav jag upp, tog de jeansen och den tröjan som låg överst i garderoben och gick.

Väl på stan insåg jag att jag inte ätit något under dagen så det blev en avstickare till McDonalds (som jag kommer komma tillbaka senare) innan jag gick till Boulongen (världens mest svårstavade park?) där det skulle förfestas. Jag var inte så pigg på att sitta ute med mina febergrader, men det var ju i alla fall varmt. Anledningen till att jag inte stannade hemma och vilade var att jag redan missat två studentaktiviteter, ville inte vara borta hela veckan. Väl i gräset tryckte någon fram ett gult läppstift mot mig. Tydligen skulle det vara ett 'magiskt' läppstift som antog den färg som passade en när det smetades på. På mig blev det en rätt så stark rosa, såg faktiskt inte så dumt ut även om jag tvivlar lite på magin.

Till slut tog vi oss i alla fall till det första stoppet - Brända Bocken. Första gången jag var där, och det var rätt fint faktiskt. På varje ställe delades det också ut någon form av gratis dricka, och det blev väldigt intressant att se vad jag fick när jag bad om något alkoholfritt. Det började bra på Bocken, de andra fick ett glass med lite vatten med sprit i (i alla fall var det så de tyckte det smakade) medan jag fick någon lite mer avancerad historia med limesmak, riktigt god var den! Bartendern verkade faktiskt anstränga sig trots att jag var en sån där fånig typ som inte kunde ta samma som alla andra.

Inget speciellt hände efter det, förutom att jag stod alldeles för länge i kön till toaletten, så vi bestämde oss för att gå vidare till nästa ställe - Goya. Dock var kön flera mil lång så vi gick till McDonalds för att vänta ut rushen. Och här hände något intressant. Min kompis stod i kön länge och väl, men när personerna framför henne fått sin mat försvan plötsligt kassamänniskan och på monitorn framför henne stod det "kassan stängd". Hon stod kvar ändå, övertygad att de ju inte bara kan stänga kassan när det bara var hon kvar i kön, medan den andra kön som fanns blev längre och längre. Till slut sa hon till till tjejen i kassan bredvid, men det enda svar vi fick var.

- Det är bara jag som har en kassa öppen.

Jag försökte förklara mer ingående vad som hade hänt, eftersom jag antog att hon bara inte förstått. Men icke.

- Det är bara jag som har en kassa öppen.

Där fanns ingen som helst vilja att hjälpa, så det blev till att ställa sig i den andra kön efter folk som anlänt en kvart senare än oss. Och okej, jag må inte ha jobbat inom servicebranschen särskilt länge, men jag har i alla fall lärt mig något. Man måste vara flexibel. Man gör inte sådär mot en kund som ska handla, det går bara inte. Så åter till barrundan. På Goya hände det om möjligt ännu mindre än på Bocken. Den här gången fick de andra någon tranbärs-historia till drink medan jag fick en limedricka till(!), fast med liite tranbärsjuice i så att den blev röd. Vad är det med lime och alkolfria drinkar egentligen?

Vidare till Solo. Här tappade alla bort saker. Jag och Linnea satt och vaktade en väska åt en kompis, och av någon skum anledning så verkade folk tro att vi hade allt möjligt där bakom. Vi fick förfrågningar om utifall vi hade en annan väska samt en kavaj. Varför skulle vi ha tagit hand om deras väskor och kavajer? Skumt. Min kompis tappade bort sin biljett och blev knäckt över att inte få någon gratis öl, som var vad som bjöds på det här stället. Till slut lyckades hon dock övertala en bartender om att hon faktiskt tappat den och fick en ändå. Jag fick en fanta!

Sist av allt så skulle man till Sun City. Här var det i alla fall lite mer livat än på de andra ställena. Här blev dock det alkoholfria alternativet en Loka, så jag kände att kvalitén på den biten sänktes. Men det blev lite dans till Markoolio och Justin Timberlake (hrm) innan jag runt tolvslaget kände att jag faktiskt borde gå hem och vila. Så det blev till att ströva till bussen.

Sammanslaget så var det en okej kväll, även om jag hela tiden kände mig lite feberseg. Nu är det bara idag kvar, sen är jag student på riktigt!

Restart och Campingkaraktärer

Jag är tillbaka! Jag vet att jag har sagt det förut, men den här gången är det inte bara prat. Alla uppgifter innan studenten är över, och i sommar kommer jag ha fullt av tid över till bloggandet så länge jag inte är på jobbet Men det är om just mitt jobb som en del av bloggen kommer ägnas åt.

Lyckades i år knipa till mig ett sommarjobb på Furuvik, vilket är en djur- och nöjerpark utanför Gävle. Platsen jag sökte och fick var den som campingarbetare, och redan efter en utbildningshelg och en dag på jobbet har jag fått höra om än den ena än den andra underliga kunden som varit på besök tidigare år. Tänkte därför ägna delar av sommaren till att här i bloggen berätta om alla dessa intressanta, roliga och udda människor jag säkert kommer stöta på. Första inlägget för börja med lite historia, de två intressantaste människorna jag hört om från mina medarbetare hittills.

Campingkaraktär #1 - Vaktmästar-Hasse

Det finns vissa människor på campingen som är anställda genom arbetsmarknadsenheten, de har av en eller annan anledning svårt att ta sig in på arbetsmarknaden och är ute för att få lite arbetslivserfarenhet. En av dessa är Hasse. Hasse är lite av en allt-i-allo på campingen, han byter proppar som gott, tar undan träd som fallit och ditten och datten. Hasse är också väldigt förtjust i campingen och bor därför där på heltid i en husvagn uppställd en bit från butiken och receptionen. På husvagnen har han satt upp en stor skylt på dörren där det klart och tydligt står "Vaktmästare". Hasse har ibland gått till chefen och klagat och tyckt att han snart ska sluta med "det här jävla arbetet". Chefen förklarar att han fåt prata med Arbetsmarknadsenheten, eftersom att han är anställd av dem och inte av campingen. Hasse förklarar då argt att han då fan inte tänker gå upp klockan elva och byta några av gästernas proppar. Chefen förklarar att det behöver han absolut inte, eftersom hans arbetsdag faktiskt slutar klockan fyra.- Det spelar ingen roll, de kommer ändå och knackar på mitt i natten och ska ha de jävla propparna!- Men ta ner vaktmästar-skylten du har på dörren, då slipper du ju det. Men Hasse är stenhård, skylten ska vara där, och det går inte att få honom att ändra sig. Så dispyterna om elproblem om natten lär knappast lägga sig på länge än :)


Campingkaraktär #2 - Rullstolsmannen

För ett eller två år sedan kom en man i rullstol till campingen och förklarade att han behövde någonstans att sova. Mannen, som tydligt var en ryss i pensionsåldern, kunde ingen svenska och knappt någon engelska men personalen lyckades få fram att campingen var helt full och att han skulle behöva leta någon annan stans. Mannen i rullstol pekade då på det lilla lusthuset som stod bredvid lekparken (ni vet den varianten som inte har några fönster utan bara enorma öppna hål i väggarna) och sa att han kunde sova där, det skulle inte vara några problem. Han var bara på genomfärd, han höll nämligen på att ta sig från Moskva till Lissabon med rullstolen som enda transportmedel..! Personalen kom till sist fram till att man skulle låta mannen stanna, hade han rullat sig från Moskva kan man ju tänka sig att han behövde vila lite. Så man klädde in lusthuset i en pressening och la in några stycken madrasser. Man gav även mannen några mackor och morgonen därpå en påse med bullar innan han gav sig av igen. Bara två dagar senare kunde man läsa i tidningen om en man som blivit stoppad på motorvägen mellan Stockholm och Uppsala - hans fordon vad nämligen en rullstol...
Bild på mannen återfinns här uppe till vänster och här kan ni läsa mer om mannen och varför han genomför sin resa.


Vi får se om jag lyckas stöta på några rullande 66-åringar, men i vilket fall verkar årets arbete bli mitt roligaste hittills :)

. . .

Igår fick jag höra det tragiska att borttappad/Erik gått bort. Han var en av medlemmarna på det spelforum där jag brukar titta in mest varje dag. Vi hade inte pratat så mycket, men jag brukade läsa hans bloggar och tyckte verkligen att han var så otroligt trevlig. Det känns så konstigt, jag kan inte förstå att han är borta. Även om man inte träffat någon så betyder inte det att man inte reagerar på sånt här. Det kändes inte riktigt som om jag hade rätt att gråta över någon jag kände så lite, men jag kunde inte låta bli. Jag tänker på hans bror, och resten av hans familj. Jag riktar en tanke till dem och hoppas att borttappad har det bra på platsen där han är nu.

R.I.P

Ta ta ra ta!

Och så var det dags, efter påtryckanden från en del, bland annat mig själv, känner jag att det är på tiden att jag börjar skriva igen.

Det som uppehållit min tid sen sist jag skrev är för det första hela Gävle Lucia 2006-arrangemanget, men jag tog också och gav mig själv lite jullov från skrivandet under julen och nyåret, ville få så mycket tid som möjligt till att bara slappna av, spela spel och umgås lite med pojkvännen. Nu känner jag mig utvilad och är back on track!

Senaste inköpen på spelfronten:

Wii
Det var kallt, lite väl kyligt och det kunde ha varit varmare. Men det var helt klart värt de elva timmar av väntan jag och Marcus fick ägna oss åt för att få den åtråvärda maskinen. Jag undrar just vart min kölapp tog vägen. Jag borde sparat den och ramat in den.
Men Wii är otroligt kul, annat kan inte sägas. Just nu är väl spelutbudet lite torftigt, men jag ser fram emot det kommande året med Super Mario Galaxy, Elebits, Pokémon Battle Revolution (ska tydligen bli det första spelet som är gjort för att spelas över internet), Super Smash Brawl, Trauma Center : Second Opinion, Wario Ware Smooth Moves med flera, med flera.
Under tiden så underhåller jag mig med Wii Sports och Rayman. Ja, jag vet att jag är ond som inte köpte Zelda vid releasen, men faktum var att min medköare snodde åt sig det sista exet (dock kan jag inte slå honom för det eftersom han är min pojkvän) och jag var ändå inte så inställd på att köpa det, eftersom jag ändå kunde låna det av honom. Så nej, jag har inte spelat Twighlight prinsess mer än 1,5h än, men jag har däremot viftat med kossor och kaniner i Rayman Raving Rabbids och viftat med min racket i Wii Sports. Vilket inte heller är så tokigt!

Cooking Mama
Nej, det går inte ut på att tillaga mödrar (haha, jag är så rolig) men däremot kan du laga till en miljon andra rätter. Galet, japanskt och faktiskt riktigt roligt. Man blir inte lika kladdig som när man lagar mat på riktigt, och det går mycket snabbare: prima! Jag trodde jag skulle tröttna på det rätt fort, men att hacka lök går inte av för hackor! Nej, nu får jag ge mig....

Shadow of the Colossus
Mäktigt, är nog det bästa ordet att beskriva det med. Hittills är två av de stora kolosserna nermejade, och fler ska det bli.

Kingdom Hearts II
Ni som läst mitt tidigare inlägg om det här spelet förstår nog hur lyrisk jag var när jag stoppade in skivan i PS2:an. Det är något med mysiga disneyvärldar, nycklar och karaktärer med spretigt hår som fängslar mig och gör att jag bara vill ha mer. Uppföljaren känns lite väl enkel på Standard, men berättelsen är nog för att hålla mig fängslad.

Färdigspelat:

Kingdom Hearts : Chains of memory
Tog mig i kragen och mejade undan de sista två världarna, kändes som om att jag borde få det gjort innan jag tog tag i KH2. Fast egentligen är det inte helt avslutat än, jag har fortfarande ett visst annat läge av spelet kvar. Det ska jag fixa inom en snar framtid, hoppas jag.

Så ja, allihopa, nu drar jag igång igen med buller och bång. Jag antar att de flesta slutat titta in, eftersom alla jämt möts av en ouppdaterad sida, men med lite tur lär väl de flesta kika in någon gång igen. Imorgon tänkte jag skriva några rader om utbildning inom Speldesign, men nu ska jag bara lägga mig ner och sova. God natt.

No doubt about it!

Gwen, Gwen... vad har du nu gjort?

No Doubt var underbara, och plattan Tragic Kingdom skulle jag vilja utnämna till en av de bästa albumen genom tiderna, alla kategorier. Sen gick det lite utför sådär, Rock Steady var ingen favorit, men kört var det ju inte. Och din lilla solodebut var ju faktiskt lite käck och rolig.

Men vad hände nu? Lyssnade just igenom snuttar av låtar från din nya skiva "The Sweet Escape", och känns det som om jag snart ska få kvälvningar. Det här är ju någon form av wannabe-r'n b. Hade du inte redan varit så etablerad hade det här bara varit en av alla artister av det här slaget som kommer med någon låt som ingen minns.

Vad hände med det det speciella och egna med musiken du var med och framställde? Inte ens rösten verkar vara densamma, allt som stack ut med den är bortslipad... det kunde lika gärna varit Paris Hilton som släppte den här plattan.

Dagens

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.

Eeva Kilpis

Oh noes

En 15-årig kille i Sverige har blivit omhändertagen på grund av sitt datorspelsberoende (Metro).

Hoppas inte mamma får höra om det, då lär hon ju skicka in mig direkt.

Några skrubbsår

Except for a few small bruises, cuts and scars I'm fine

A few small bruises - Maria Mena

Det stämmer ju faktist. Jag trodde det aldrig, men man tar sig igenom det mesta helskinnad. Det är klart att allt lämnar spår efter sig, helt återställd kanske man aldrig blir. Förhoppningsvis lär man sig dock något på kuppen, på gott och ont.

Jag är för trött för att skriva sånna här inlägg egentligen. Det är, som jag sagt så länge nu, så mycket att göra för stunden. Men snart kommer jag tillbaka, och då ska jag skriva om allt jag velat skriva om under den här tiden.

När får vi en ägg-maskin?

Den här killen har massor utav vending machines i Japan. Jag tyckte det var lite roligt.

PhotoMann Travel Photography

Jag ska försöka komma igång mer med bloggandet snart igen, men just nu tar Lucia upp så mycket av min tid att det knappt finns tid att berätta om det.

Framtidsplaner

Efter gårdagens besök på SACO-mässan så finns det en sak jag verkligen känner att jag vill göra: Åka till japan några månader för att läsa japanska. Tre månaders japanska-studier i Tokyo från 8000, beroende på arrangör och lite sådant. Nu kommer väl själva flyget dit kosta mer, och så ska man ju bo också, men det måste ju gå att ordna på något sätt. Åh, jag vill så gärna.

Sidenote: Igår vann jag över Marcus i Donkey Konga. Så jag vill bara brista ut i ett litet: mouahahaha!

Oh my

Imorgon ska jag till Älvsjö på studentmässa. För att hinna med bussen så måste jag gå upp kvart över fem.

Det kan väl ändå inte vara hälsosamt?

Frazze

En fågel viskade i mitt öra att underbara Franz Ferdinand ska ha ett nytt album ute till mars nästa år. Någon som kan bekräfta eller dementera detta faktum?

Ingen Wii till jul?

Det har pratats en massa om att det ska bli skralt med Wii-konsoler i Sverige. Nu har tydligen El-giganten lyckats få till sig inte mindre än hälften av alla konsolerna som kommer till landet, hur lyckades de snylta till sig det privilegiet?
Har också nu hört från folk som fått hemska brev om att de inte kommer kunna få sin Wii till releasen. Jag väntar skräckfyllt på samtalet från Game som ska bekräfta hur det går för mig själv på den fronten.

Spelen har nått in i finrummen

Jag läste lite förstrött igenom aftonbladets ledar-sida i tidningen från i söndags när jag åt min kvällsmat för kanske en timma sedan. En massa spekulationer om kommande partiledare för sossarna. Äter de sista skedarna av havregrynsgröten och bläddrar till nästa uppslag. "På natten blir jag Natasja" är rubriken och jag inser snart att artikeln handlar om WoW. Nu intresserar det spelet mig inte nämnvärt och eftersom jag ätit färdigt slår jag ihop tidningen och stället undan havregrynen och allt annat jag dragit fram.

Men efter att städningen är klar så ringer en liten klocka i mitt huvud. Vilket uppslag är det egentligen som kommer efter Ledaren? Jag vänder heltom och går tillbaka in i köket och fram till tidningskorgen. Upp med sida fyra igen, och... jo, det var faktiskt sant: större delen av Kultursidorna är till största del täckta av en lång text om World of Warcraft. Kultursidorna är till största del täckta av en lång text om ett datorspel. Aftonbladet har tagit ställning: Spel är något som platsar på de snusförnäma kultursidorna!

Nu vet jag inte om jag hamnat helt efter, kanske har liknande saker hänt förr. Jag läser sällan aftonbladet i pappersformat, så kanske är det bara jag som höjer på ögonen åt det här. Men jag kände verkligen hur världens syn på spel tagit ett steg framåt när jag såg det där. Kanske har min mamma suttit och ögnat igenom det, funderat och insett att det inte bara är tonåringar utan något riktigt liv som spelar spel... kanske.

Så dagens eloge går till Erik Wijk, kulturskribent och WoW-spelare.

En kort blogg i ett stressat ögonblick

Om tjugosju minuter går min buss, och istället för att laga mat som mamma hävdade att hon skulle göra så står hon inne i mitt rum om pratar finska med mormor. Jag gissar på att hon gnäller över att här är stökigt, men vad vet jag. Den där språkbarikaden börjar verkligen gå mig på nerverna.

Nu finns också den här bloggen placerad under Gävle på bloggkartan.se.

Känner verkligen att jag skulle vilja skriva något långt och innehållsrikt nu, men jag har inte tid. Så håll utkik efter ett sådant inlägg ikväll istället.

The final countdown

Wii har tagit sig ut på fältet i USA. De lyckliga amerikanerna kan nu stå hemma i sitt vardagsrum och svinga golfklubbor och kasta sina bowlingklot.

Själv fortsätter jag att gå i väntans tider. 18 dagar kvar nu.

Rocks vs 80's

Efter att ha kört en del Singstar 80's nu under morgonen/förmiddagen så känner jag mig inte helt nöjd. Låtarna är iofs sånna som man känner igen, men jag har vant mig lite vid den 'röjigare' känslan man får i Rocks-varianten. Även om låtarna håller ett högt tempo så känns de inte lika roliga att skutta runt till och leva sig in i. Kan ju bero på att det inte riktigt är min typ av musik, men man kunde ju tro att nostalgivärdet skulle kännas högre. Inte för att jag levde särskilt länge på 80-talet, men jag har ju ändå hört de flesta under mina barndomsår.

Nej, Singstar Rocks behåller hos mig förstaplatsen bland de olika varianterna av spelet jag testat.

Sammanställning

Har blivit dåligt med bloggande i helgen, har haft så fullt upp. Men här kommer ett sammandrag av helgens händelser:

Spelade nattinnebandy under fredagskvällen/natten. Blev livrädd när de första vi spelade mot var stora biffar till killar klädda i Bratz-klänningar. Vet inte om det var muskelmassan eller klädseln som skrämde mest. Kvällen kav mig ett upskrapat knä, träningsverk och ett sår på ena handen, men för en gång skull var idrott kul.

Var och hade Lucia-visning på ICA Maxi i Hemlingby. Vi tågade in med skyltar med våra nummer på, presenterade oss, sjöng en snutt och fick sedan i uppdrag att ta upp barn på scenen som skulle sjunga med oss. Barnen fick välja sång själva, och valet föll på Blinka Lilla Stjärna. Tjejen jag tog upp hade redan bestämt sig för att hon skulle bli lucia när hon blev stor.

Firade Therese som fyllde vuxen! Blev en hel massa singstar, och även om vissa av oss kände att vi var på mickarna lite väl mycket så var det skojigt. Fick också låna Singstar 80's av Therese, och det kommer jag att hårdköra idag.

Promenerade runt med Linnea på 'stan'. Vi tog den vanliga rundan via boulongern - sjukhuset - tolvfors - Eken - Borgis - centrum. Något i stil med det i alla fall. Vi hoppades på att se ett tåg eller en helikopter, men blev besvikna.

Lista: Filmkaraktärer

Alex favoritkaraktärer ut filmer, eller i alla fall de hon kan komma på såhär på rak arm när hon egentligen borde skriva sitt PA:









1. Frank - Donnie Darko
Den tuffaste filmkaraktären genom tidernautan någon egentlig konkurrens. Jag menar, bara titta på honom. Han lyckas med att vara skrämmande och söt på samma gång, det är inte alla som har den gåvan. Och det finns ingen som sett den filmen som inte har en åsikt om Frank, han är oförglömlig.








2. Sam - Lord of the Rings
Sam står för de bästa delarna av triologin om man ser på filmatiseringen. Sean Astin gör ett otroligt bra jobb. Jag älskar scenen i slutet av RotK, när han pratar om Rosa. Och så förstås:
- I can't carry it for you, but I can carry you!
Sam är den riktiga hjälten.

Okej, knappt ens värt att kallas lista. Men kanske kan jag uppdatera den sen när jag kommer hem och har tid att tänka över saken lite mer.

Ugly in pink

Del 1

Idag gick spelvärlden för mig ofrivilligt i rosa. Steg in på game och kikade lite mot en hylla med DS lite, och vad får jag se? En stor skylt som annonserar om den rosa varianten av DS lite med tillhörande spel. Inget fel med en rosa konsol i sig, men spelet i fråga var det lilla fenomenet Bratz.

Det är inte det att jag inte tycker att det är bra att de försöker få in tjejer på spelmarknaden, jag är ju en själv, men jag tycker sättet de gör det på i det här fallet känns smått vidrigt. Bratz måste vara det värsta som hänt leksaksvärlden på länge, med sina översminkade ansikten, jätteläppar och getingmidjor. Barbie är hälsosam i jämförelse. Och försöker man köpa in tjejer med rosa varianter av konsoler och typiska flick-spel så känns det inte som om man jobbar för att få in tjejer i spelvärlden på riktigt. De ska få en liten egen gull-lullig variant, och får inte riktigt vara med på samma villkor som killarna. Kommer det fortsätta så så kommer folk fortsätta vara skeptiska mot kvinnliga gamers och tjejerna kommer få fortsätta med att finna sig i att alla inte tar dem seriöst.

Så nej, jag vill inte alls att man redan vid barnspelen ska försöka nischa in de små töserna på en viss typ av spel. Självklart har man en egen vilja, men man blir nog mer styrd än man tror.

Del 2

Såg en rosa Ps2 på riktigt idag. Den såg ju helt okej ut på kartongen, men var ohyggligt ful IRL. Vem vill förfula ett rum med en sån?

Kortis

Ett litet inlägg såhär på morgonkvisten.

Martin Stenmarck - Sjumilakliv

Så otroligt usel låt, varför har jag tvingats höra den två gånger bara idag?

Nattlyssning

Och jag glömmer bort att andas
För sex, musik och våld
Var det vackraste som hänt mig
Sen själen min blev såld

Kent - Socker

Spelen man älskar att... inte spela?

I min hylla står ett ex av Electroplankton. Jag köpte det under sommarlovet, men nu har jag inte rört det sen slutet av augusti.

Varför, kan man fråga sig?

Tycker jag att det är trist? Uttjatat? Fult eller fantasilöst? Saknar det spelkänsla totalt?

Nej, faktiskt inte. Jag tycker (till skillnad från vissa andra, det finns ju lite delade meningar om just det spelet, eller spelkonst som det kallats på sina håll) att det är riktigt underhållande, har en underbar design och är riktigt originellt. Dessutom är det perfekt utformat för just DS.

Så återigen, varför? Jo, för att jag är rädd att jag ska tröttna. Sätter jag mig och spelar det timma på timma så kommer jag till slut tappa intresset för det helt. Särskilt när det gäller ett spel som Electroplankton, där man faktiskt inte riktigt kan komma framåt. Men det gäller även vanligt plattformshoppande och andra genrer, tycker jag om ett spel vill jag inte spela klart det, eftersom det är så sällan jag hittar spel som jag verkligen älskar rakt igenom. Och då vill jag ju inte spela igenom dem och plötsligt upptäcka att det inte finns mer att göra eller upptäcka, för hur stort omspelningsvärde ett spel har så blir det aldrig riktigt samma sak som första gången.

Det här låter ju helkorkat med tanke på vad jag skrev igår om att spel ska vara korta, men jag håller fast vid det. Jag vill ha korta spel så jag får uppleva slutet på dem någon gång, bara det att jag själv kan varva mellan spel och sprida ut spelandet så det räcker så lång/kort tid jag vill.

Det här låter ju bara förvirrat. Kanske borde jag gå och lägga mig.

Dagens låt

Lover Man - Ella Fitzgerald

Beslutsångest

Nej, det får helt enkelt bli så här... jag kan inte välja en låt just nu. Hela albumet passar mig som hand i handske idag.

Dagens album - The Killers - Sam's town

Speltid

Jag gillar att spela spel. Jag är bra på att påbörja spelen. Jag är usel på att avsluta dem.

Idag snodde jag åt mig senaste Gamereactor och skummade igenom brev-sidan. En kille skrev lite om längden på spel nuförtiden, och att han gärna skulle se att de var kortare. Jag håller helt klart med.

Precis som signaturentill brevet så har jag inte alltför mycket tid att spela på. På sin höjd en eller två gånger i veckan, som det ser ut för tillfället (på loven är det ju en annan femma). Och jag vill inte att jag ska behöva hålla på ett helt år med samma spel, utan att kunna börja på nytt. Och jag vill inte ha 70% av mina spel i hyllan halvfärdiga, jag vill hinna ta reda på hur det går.

Överlever hjälten? Vad hände med kompisen? Fick de varandra? Hur såg den sista världen ut?

Men jag spelar halva spelet, innan jag hittar något nytt som jag bara måste prova. Och det andra faller i glömska, börjar samla damm i hyllan.

Spel jag klarat de senaste åren: Kingdom Hearts och...

Ja, det var allt. Även om ICO och We love Katamari närmar sig sluttampen.

Så snälla, ge mig färre långkörare. Jag vågar knappt sätta igång med Dragon Quest ens, eftersom jag hört om hur otroligt långt det är.

Nej, kortare och mer kvalitativ speltid. Är det för mycket att begära?

Fan

Jag vet inte ens vad jag kan säga om den här dagen. Visst, sångframträdandet och filmandet till lucia gick bra, men... jag kan inte riktigt glädjas över det, för jag önskar verkligen att andra viktiga saker kan gå bra istället. Helt plötsligt spökar händelser som hände i början av året. Helt plötsligt måste jag ta itu med det igen. Ta itu med honom. Jag trodde redan att jag hade tagit itu med det. Men det verkar aldrig ta slut. Jag kommer väl aldrig komma vidare till något nytt förhållande när det gamla bara spökar och inte släpper taget om mig?

Och så allt annat. Nej, jag vet inte vad jag ska säga. Det går inte så bra alls bara.

Inga fler lekar nu
Jag vill inte att folk leker
Inte när de leker med mig

Dagens tankeställare

Stod Daniel för:

"Är det inte konstigt, att saker som man inte har något av skrivs i plural? :o ex. noll bollar"

Jag brukar se efter dig ibland

Till dig

When I say you sucked my brain out /
The English translation is /
‘I am in love with you and it is no fun’

Jag är en sån som bara vill ligga med dej

Kände du dig träffad? Du borde veta vem du är!

Nej, sanning att säga är det dagens inhandlade bok. Innehållet består av prosatexter och dikter av Fredrik Lindström. Återkommer med hur den var när den är färdigläst. Det är den här bokens omslag som återfinns här till höger, dock inte den varianten som jag har.

Faktum är att jag egentligen hade tänkt köpa Svenska Akademins ordlista. Men ja, jag kunde inte hålla fingrarna ifrån den här. Fingrade även på "Svenska folkets frågor om språket" och "Språket - så funkar det", men man kan inte köpa allt man vill ha.

Men det blev en bok till pappa i Fars dags-present också. Den hette något i stil med Modern Historia, och tog upp en massa saker om sitcoms och internet istället för kungar och krig. Såg kul ut vid första anblick, hoppas den var det också.

Sist men inte minst lånade jag en samlingsvolym med fyra dramer av Tjechov på biblioteket, den jag ville åt därifrån var Tre systrar. Vill helst läsa ut den innan imorgon, får se om jag hinner.

.

Folk är inte alltid de ni tror, så tänk er för en extra gång. Bara en varning någon borde utfärdat till mig för längesen, det är jobbigt när man upptäcker att någon över en dag bara sviker en helt och hållet.

PS3 till Japan

Att japaner är en sort för sig visste jag redan, men att de var så här komplett tokiga visste jag inte. PS3 har nu släppts i Japan och här kan ni se köbildningarna utanför en affär där alla väntar på ett ex av konsolen. Tänk att det finns så många människor i världen som har råd att skaffa sig den värstingmaskinen. Och nästa fråga är såklart... hur kommer köerna se ut vid Wii-releasen?

Två sidor av saken

Där är han igen. Han tittar ju inte ens på mig, ser ju knappt upp.

Oj, ögonkontakt. Såg han att jag tittade? Varför håller han inte kvar blicken, ville han inte se på mig egentligen? Och nu kommer han hitåt.

Han hälsade iaf. Men det verkade ju rätt så nonchalant. Han bryr sig väl inte. Så meningslöst.

---

Där är han igen. Oj, jag kan ju inte kolla på honom som ett fån heller. Då kommer han ju undra vad jag håller på med. Bäst att titta bort.

Men lite måste jag väl få titta... Oj fan, han såg mig. Titta bort, titta bort.

Men jag måste ju hälsa ändå. Annars är jag ju inte direkt så trevligt. Ta det lugnt bara. Låtsas att du upptäcker honom precis när du går förbi. Sådärja, nu verkar det som om du inte är helt desperat över att få hälsa. Det här klarade jag galant.


Eller? Insåg just hur krångligt vi gör det för oss med sånt där. Man vill att andra ska visa sig intresserade, men samtidigt gör vi själva allt för att bevisa att vi inte alls är det. Fast det inte är sant. Vad är det för dumheter egentligen?

Den magiska siffran tre

Dagens låtar

Att lyssna på:
Bo Kaspers orkester - Fyrarättersmål
Bo Kaspers orkester - Bröllopsresa

Att sjunga:
Mister Wonderful - alt 2
Jerry Bock / L. Holofcener / G. Weiss
Arr: Cruds

Community-beroende?

Börjar ditt Helgon-användande gå till överdrift? Nu har Helgon.net infört en funktion som gör att du kan sätta en tidsgräns på upp til 12 timmar under vilka du helt enkelt är utestängd från siten och inte kan logga in.

Ett intressant fenomen det där. Liknande saker brukar utspela sig i diverse irc-kanaler jag brukar vara i, behöver man plugga några timmar och vill slippa riskera att man loggar in och glömmer studierna ber man en operatör blocka en ett antal timmar.

Helgon påpekar även att det är ett bra sätt att hindra sig själv från att skriva pinsamma fylle-inlägg.

Pop 'til you drop

Har (säkert efter alla andra) upptäckt ett musikspel som jag bara måste införskaffa: Pop'n!

Upplägget påminner om de flesta andra liknande spel som Stepmania, Donkey Konga, DDR och Guitar Hero - Det kommer en massa färgglada prickar emot dig och det gäller att träffa dem i rätt stund, allt i takt till musik. I den här varianten är kontrollen ett gäng knappar i glada färger.

Men självklart finns inte spelet i Europa. Dags för min första import?

I wan't those shoes-shoes

Jag blir nästan rädd för mig själv när jag skriver om kläder två dagar i rad, varför detta plötsliga intresse?

Men nåja, inte är det väl för mycket begärt att be om de här otroligt fina skorna från Gwen Stefanis alltigenom fina men alldeles för svindyra lamm-märke?

Love you another day

It's okey, you can stay
Here in my arms
just for today

Just for tonight
it's you and me
no pressure of love, or destiny

I can hold your hand
just this one time
and you don't have to speak, don't have to be mine

Cause it doesn't matter, what I think or feel
just for tonight, I don't mind
I can love you another day

Bloggtips

Therapeutic Pictionary (skisser till en terapeutisk pekbok)

Stötte på den här bloggen när jag klickade runt lite, och gillade den verkligen. Ta er en titt, åtminstone jag känner igen mig mycket i det som skrivs.

Från Therapeutic Pictionary

Karaoke a' la Sony

Jag hade trånat efter det här i evigheter. Stått och dreglat över låtlistor och mikrofoner sen den första varianten av spelet kom. Och till slut kunde jag inte stå emot längre. Visst har jag redan provat på Donkey Konga och Guitar Hero, och älskat båda två, men det här kändes ändå som något annat, lite mer speciellt.

Och till slut står jag där med en mikrofon i handen, och i min PS2:a snurrar spelet som till och med fått in lite tjejer på GAME och EB, Singstar. Jag föll efter många om och men för versionen Rocks. Inte för att karaoke i sig inte är något nytt, men när man plötsligt får poäng så blir det faktiskt (i alla fall med mina tävlingsinstinkter) lite roligare än vanligt. För att inte säga mycket.

Man ser hur introt börjar ta slut, första raden text närmar sig. Man sväljer några gånger för att få bort torrheten i munnen, man vill ju sjunga lite snyggt inför kompisarna. Och så tar man de första trevande tonerna.

Tre låtar senare står man och skrålar för full hals utan en tanke på hur det låter. Man skuttar runt lite till musiken och skrålar för full hals med i 'Woohoo'-et i Blurs Song 2. För det är den effekten Singstar har på folk, man släpper hämningarna och vågar vara lite tokig och sjunga toner man egentligen inte klarar av. Kosta vad det kosta vill!

Extra kul bli rdet förstås om man har en Eyetoy-kamera att plugga in. Då får man vissa delar av framträdandet inspelat och kan efter låtens slut se vad man åstakommit. Hemskt, men otroligt roligt. Annars finns förstås valet att bara lyssna igenom låten, med sig själv son leadsinger.

Och ärligt talat, vem vill inte ta chansen att få leka lite rockstjärna annat än hemma framför spegeln?

Viktor och Rolf

Alltså, jag brukar ju sällan intressera mig särskilt mycket för mode i den bemärkningen att jag vill ha det som är inne och hett för stunden. Jag tar det som jag tycker är snyggt för tillfället, utan en tanke på om det matchar vad andra tycker.

Men idag så kollade jag igenom den där nya kollektionen från Viktor och Rolf som H&M håller på och gör reklam för för stunden, och det var faktiskt några saker jag kände att jag bara måste ha.

<- Först den här otroligt söta kjolen. Tröjan var dock ingen hit.

Sen, så var den här blusen också bedårande gullig. Resten av outfiten var inte så tokig den heller. ->

Inte för att jag någonsin kommer kunna få dem. Kollektionen kommer ju inte ens till Gävle, så även om det inte skulle bli svindyrt med personalrabatten så blir det inga kläder för min del. Om man inte åker till Uppsala, men allt lär ju ändå ta slut i ett nafs.

I hereby give you...

...my new obsession: dolls!

Vet inte varför, men plötsligt har jag blivit helt galen i att sitta och plottra ihop sånna här små saker. Här har ni mitt senaste verk: mig ^_^ Har tagit själva grunddockan från elouai men sen redigerat om den lite för att det skulle bli lite bättre. Det tillhör ju inte vanligheterna att jag släpar runt på playboy-väskor direkt.

BKOnsert

Jag trodde knappt jag skulle kunna njuta av den här konserten. När jag tar mina första steg in i konserthuset så känner jag mig väldigt kall och aningen febrig. När jag slår mig ner för att vänta sitter jag mest och skakar, trots att jag inte alls fryser. När jag trött skickar iväg ett sms till Linnea och berättar att jag nog inte orkar se film ikväll känns det som om jag egentligen borde gå hem, och när jag sen i något slags dvalaliknande tillstånd försöker föra någon slags konversation med Fredrik börjar jag tro att jag inte kommer orka resa mig alls från där jag sitter. Men jag tänker inte missa det här, så jag går och stänker lite vatten i ansiktet på mig själv och tar några djupa andetag innan jag orkar ta mig upp på andra balkong.

För det första kan man inte säga annat än säga att Bo Kaspers Orkester verkligen binder samman generationerna. När jag slår mig ner på min plats har jag till höger om mig en liten tjej på kanske nio-tio år, och på vänster sida en äldre herre som nog passerat 70. Det är inte utan att man ler. Men jag hinner inte tänka så länge över saken. Ljuset går ner och Bo Sundström entrar scenen med ett paraply i handen, vilket rätt väntat får större delen av publiken att fnittra till. Att ha varit rädd för att inte få se konserten alls gör nog att många är ännu gladare över att vara här än de annars skulle varit.

Och så inleds all med I samma bil. Det känns rätt så mjäkigt, men så är jag också rätt less på den låten vid det här laget. Men trots den smått sega starten så bättrar sig bandet snabbt, och när lamporna går ner och introt till Dansa på min grav börjar spelas så blir stämningen näst intill magisk. Alla mina skakningar från tidigare har har försvunnit, och jag känner mig helt underbart lugn. Jag tänker inte ens på att jag mådde dåligt innan.

I början var jag orolig över att det skulle kännas som om man inte riktigt var på konserten på riktigt, när man sitter där på andra balkong, x antal meter ovanför och bortifrån scenen. Men förutom i början så infinner sig aldrig den känslan, utan man dras med hur dåligt man än ser för stunden. I och för sig känner man att ryggen ibland säger emot efter att ha lutat sig framåt för att se bättre alldeles för länge, men då är det ju bara att luta sig tillbaka, blunda, och njuta av att lyssna på Bo Kaspers i en mycket bättre ljudanläggning än den man har hemma.

Låtarna växlar fint mellan de äldre, lite mer jazziga låtarna och de nya rock-influerade sakerna från senaste skivan. Jag märker knappt av hoppen, men så har jag aldrig riktigt förstått vissa recensenters gnäll och hur mycket sämre de nyare alstren är heller. Nu har jag aldrig varit med om att jag varit missnöjd med en konsert, jag tycker alltid det är lika kul, men jag förstår faktiskt inte varför de tidigare konserterna blivit så totalsågade på vissa ställen.

Hur tråkigt det än är så har ju faktiskt allt ett slut. Men när sedan ett av extranummrena blir en av mina favoriter; En dag att bli kär på, så känner jag mig verkligen så där mysigt nöjd. Jag vet att jag kommer lyssna på BKO i iPoden på vägen hem, och även om jag lämnar konserthuset så kommer jag fortfarande behålla känslan.

Så ja, jag kan inte vara annat än själaglad över att jag inte gav upp och åkte hem, och att Gävle inte har ett sprinklersystem som spökar. Det här hade jag inte velat missa.

Ps. Ni får ursäkta för den dåliga ordvitsen i titeln, jag blev bara tvungen. ds

Fundering

Varför har varken Aladdin eller indianerna i Pocahontas bröstvårtor? Vill Disney lura i småflickor att vuxna män inte innehar sådana?

Hopp och skutt

Bo Kaspers konsert är nu inte ett dugg inställd. Det lyckades fixa sig med reservinstrument och allt som behövdes. Farmor ringde mig när jag kommit ner på stan för att ta bussen till lite folk som firade födelsedag, och berättade att hon hört det på radion. Åh, ett sånt glädjerus. Nu har jag lyssnat igenom deras album hela dagen. Bara tre och en halv timme kvar.

Död åt sprinklers

Vaknar av att telefonen ligger och vibrerar på mitt sängbord vid halv elva-snåret. "Vad kan det vara?" undrar jag i mitt stilla sinne, lyckligt ovetande om vad som komma skall. Lyfter upp telefonen, klickar på öppna. Det är från pappa:

Har du hört att BKO ställts in?

Helt plötsligt är jag jättevaken. Ringer för lite mer information, och får då veta att han hört nyheten på radion. Under en konsert igår satte sprinklersystemet igång, och instrumenten ska vara förstörda. Gnh.

Konserthusets hemsida säger inget om saken, Bo Kaspers egna sida är nere för stunden. Den enda information jag hittar finns hos Expressen, och jag vill verkligen ha en trovärdigare källa än så.

En timma förflyter, och telefonen vibrerar återigen. Den här gången är det farmor:

Hörde på lokalradion att Bo Kaspers är inställt. Du kanske borde kolla upp det?

Jag släpper det lilla hopp jag hade. Det verkar kört.

Kvällen i siffror

35 - dygn kvar till Wii
1,5 - nätter kvar till Bo Kaspers
0,5 - nätter kvar till kalas med Christin och Pim
6/80 - kontakter online på MSN
00:03:47 - dagar, timmar och minuter sen jag borde sovit

Linnea wants me - I want Zelda

Så måste det vara, helt klart. För tredje gången blev jag strandsatt i Valbo för att Linnea läst busstidtabellen fel... coincidence? I don't think so!

Dagen började på Linneas luftmadrass. Vi krånglade till både i och urblåsning av luft ur den, sätten man skulle göra det på var alldeles för lätta. Det handlade inte på något sätt om att vi inte kunde lista ut de lätta sätten.

Två underbara videos till Zelda Twighlight Princess har kommit ut. Titta bara:
Opening
Video

Har just insett att jag vill ha det lilla musikspelet Pop'n som jag fram tills idag knappt hört talas om. Verkar ju helt underbart kul.

Insåg just att jag fick en hundralapp idag som jag inte har någon aning om vart den tagit vägen. Hmm, får leta imorgon.

Det var några korta uppdateringar av mina tankar från idag. Det är för sent på natten för att skriva något vettigt.

Lussebloggar

Vi får ju i uppdrag att blogga på GD:s hemsida inför Gävle Lucia, så jag bestämde mig för att de inläggen kommer hamna här med. Här är det första:

Då var det dags

Så börjar färden mot en av våra mest omtalade högtider, lucia. Ska flickan med ljusen i håret vara blond? Ska alla på dagis som vill få vara lucior? Kan tjejerna också vara tomtar? Röstning eller lottdragning? Eller ska rentav körledaren/läraren få bestämma?

Jämt är det så mycket det ska beslutas om, och alltid är det någon som blir ledsen och besviken. Nu känns det som om jag har sett båda sidorna av saken: åren när man hoppades och längtade efter att få vara lucia men alltid förlorade till den där populära tjejen. Besvikelsen efteråt, och känslan av att man var ful och att ingen tyckte om en. Och så nu i år, när jag plötsligt får ett samtal som säger att jag blivit utvald som kandidat till Gävle Lucia 2006. Det tråkiga är ju att inte alla någon gång får uppleva det, alla får inte känna den där sprittande glädjen när man upptäcker att det till slut gick vägen. Men ändå kan jag inte se lucia som något ont, för även om jag sprungit omkring som tärna i tåg förut så har det alltid varit lika roligt och mysigt, och man blir alltid så förtjust när man ser hur vissa i publiken sitter och ler åt hela spektaklet. Förra året lussade jag med min kör, Gavlepärlorna, och vi var runt till sju ställen på en dag. Jag tyckte det var riktigt ansträngande och var jättetrött när jag kom hem på kvällen. Så när vi nu ska hinna runt på ungefär 40 olika ställen under någon vecka så kommer jag väl vara ett riktigt vrak mot slutet. Men roligt tror jag ändå att jag kommer ha haft.

Ja, tycka vad man vill om lucia och allt som händer runtomkring det. Men åtminstone jag tycker att man kan se mycket fint bland allt det jobbiga. Fortsätter ni läsa kommer ni säkert få höra mer om hur det går för oss kandidater och mina tankar omkring allt. Välkommen till min blogg.

//Alexandra

Gamla retro-minnen

Nintendo har släppt listan över vilka spel till tidigare konsoler som kommer kunna inhandlas via Wii's Virtual console i år. Bland annat återfinns Mario Bros och The Legend of Zelda (NES), SimCity (SNES), Super Mario 64 (N64), Sonic the Hedgehog (Sega Genesis) och Bomberman '93 (TurboGrafx-16). Jag gillar verkligen att Nintendo valt att samarbeta med Sega här, Sonic är en av mina barndomsidoler.

Dessvärre så är jag ändå lite besviken på listan. Framför allt saknar jag Bubble Bobble. Ice Climber och Super Mario Bros 3, jag hade verkligen hoppats att någon av de titlarna skulle dyka upp. Förmodligen kommer de också finnas till salu med tiden, men det blir alltså till att vänta ett tag.

Men jag får ju i alla fall chansen att testa både det första Zelda och Donkey Kong, spel jag knappt sett förut. Det kan inte bli annat än spännande. Och Super Mario 64 blir det nog också till att införskaffa till slut, har aldrig spelat igenom det eftersom jag bara lånat det av mina småbröder ett tag.

Får avsluta med att säga att jag redan är störtkär i Virtual Console, och att jag är glad att priserna är så pass låga som de är. Hela listan + priser kan ni hitta här.

Tv-spel dödar faktiskt!

Alltså, det var nästan så jag trodde det var ett skämt. Men det är faktiskt en äkta film. Några ungdomar börjar spela ett spel, men efter ett tag börjar de dö på samma sätt som de dog i spelet. Verkar otroligt underhållande faktiskt. Inte som skräckfilm, som det kanske är tänkt, utan mer som en otroligt rolig komedi. Vem vill se den med mig och få sig ett gott skratt?

Crazy Lady

Hon ser lite ut som en sån i den här videon, helt klart. Kate Bush - Wuthering heights är helt klart dagens låt. Man kan inte annat än älska den där inlevelsen.

Dunk, slammer, brak

Jag vet inte vad de har för sig där nere, men jag tänker inte gå och kolla. De får leka sin lilla lek, jag tänker inte vara med. Kanske är det någon som smäller i en dörr, kanske är det någon som kastar saker omkring sig, vad vet jag. Kanske lika bra om de river halva huset, så de inser hur sjukt det här. Jag tänker inte lägga mig i längre. Jag har försökt rädda den här familjen i så många år, utan att någon någonsin uppskattat det. Jag är trött på det nu, jag har ingen ork kvar. Så jag sitter kvar på mitt rum och sjunger på Vraket med Lisa Ekdahl för att överrösta ljuden. Jag tycker om den låten, synd att jag inte har någon att rikta den till.

Tortyr, Banks

Jag satt och slötittade på några komediserier på femman, först Christine (rätt okej serie, om än lite enformig) och sen vännner (The one in Vegas, längesen jag såg det avsnittet faktiskt). Så hände det. Det blev reklam innan Tyra Banks Show intog tv-rutan. Jag har verkligen inte sett ett värre program någon gång. Tyra träffar supermodeller och pratar om hur bra det är med plastiskkirurgi, och om att Heidi Klums bröst blev större än hennes när Klum var gravid. Det här programmet är bara plågsamt, varför vill femman visa oss det här?

Nej, jag ser istället fram emot kvällens säsongsavslutning av Desperate Housewives, den enda serie jag följer slaviskt nuförtiden. Dör Carlos i olyckan som visas i reklamen? Vad har Tom egentligen gjort? Varför skriker Julie? Vad händer med Bree, Andrew och Danielle? Jag är fast, de har fångat mig med sina reklamtrick. Men jag tänker inte ens sörja det, det är bara så spännande.

Årstiderna

Se det snöar, se det snöar...

Årstiderna borde växla så här, ungefär:

10 dec - 5 jan Vackert vinterväder. Snö som faller lugnt och stilla och på morgonen glittrar den sådär vackert i solljuset. Och när det är kväll så ska det vara sådär mörkt och vintermysigt, så man kan svepa in sig i ett täcke och se på någon bra film. Snön ska inte vara blöt, utan i perfekt form för slalomåkning. Men samtidigt är det tillräckligt varmt för att man inte ska frysa ihjäl i backen när man väl tvingat upp sig där.

6 jan - 6 feb Våren kommer, över dagen bara. Snön smälter lugnt och stilla utan att det blir särskilt slaskigt. Kanske någon vattenpöl här och där, men bara så det ser lite vårmysigt ut. Träden ska börja få knoppar över några dagar bara och man ska märka hur det plötsligt blir varmare så man kan ta fram vårjackan och kan använda kjolar igen. Det ska rätt snabbt bli ljusare så man känner hur man blir piggare och gladare, även om alla såklart var glada under den mysiga vintern också. Sverige har också på något märkligt sätt blivit fyllt av japanska körsbärsträd som blommar och sprider vackert rosa blad runtom sig.

7 feb - 31 okt Sommaren är här! På bara någon dag har allt vatten blivit varmt, till och med det i havet. Så det går faktiskt att bada i Vårvik utan att frysa fötterna av sig. Solen är uppe länge, så det är tillräckligt ljus att man när man tar långa nattliga promenader inte behöver välja bort vägar för att de är helt kolsvarta. Solnedgångarna är alltid sådär perfekta, och man äter faktiskt utomhus varje dag bara för att vädret är så bra. Ibland regnar det förstås, men då är det sånna där fina sommarregn som får det att lukta så där somrigt. Alla älskar såklart sommaren.

1 nov - 9 dec Höstväder, och vackert sådant. Det är behagligt svalt ute och alla löv är underbart fina i orange, gula och röda färger. Alla tar ut sina grillar för sista gången innan vintern kommer. Det regnar inte så mycket, så det är ingen risk att halka på hala löv. Istället kan man hoppa i torra lövhögar, om man nu känner för det. Alla tar fram mysiga höstjackor och njuter av att hur vackert allt är.

Ja, där har ni min perfekta värld. Nu är ju verkligheten en annan. Det regnar snöslask och det var lite läskigt att köra vägen ut mot furuvik idag. Bilen slirade en del när man var tvungen att ta sig ut på väggrenen för att svänga, men jag klarade det nog rätt bra. Hoppas i alla fall att det blir riktig vinter snart, hellre det än den här halvdana varianten.

Lusseträning

Idag var det dags för det första repet med luciatåget. Åh, det kommer bli jättefint känns det som. Lät bra redan idag, så tänk hur det kommer vara om en och en halv månad?
Vi blev också informerade om att en av kandidaterna hoppat av, vilket såklart var tråkigt. Jag antar att ersättaren kommer hoppa in till nästa rep, ska bli spännande att se vem det blir.

Disneykväll med Cheesecake

Bakandet blev av. En cheesecake blev det, med lite hjälp av Linnea. Det kändes faktiskt riktigt avancerat när man stod och skiljde gulor från vitor, och vände ner de skummade vitorna i resten av smeten. Det är annat än att blanda ihop chokladbollar det! Det jobbiga är ju att man måste frysa in den i hela tre timmar innan man kan äta den. Visst var smeten väldigt god och så, men den var ju faktiskt att föredra i fast form. Vi kirrade (fint uttryck) lite hallonsås också. Jag gjorde dock den lilla missen att värma den och hälla den över kakbiten, som ganska exakt var färdigfryst. Den blev lite rinnig sådär, men god nog ändå. Kakan på bilden är förstås våran. Ahem.

Sen blev det filmdags. Linnea såg Skönheten och Odjuret ståendes i min hylla, och man måste ju faktiskt se Disney någon gång då och då. Efter att den avslutats konstaterade vi dock att vi borde ta oss en titt på pitoreska Snövit också. Den är rätt underhållande, mest för att den är så otroligt moralisk och präktig. Snövit ber ju till och med kvällsbön innan hon somnar. Upptäckte dock att filmen var full av upprepningar på skämt som säkert var kul på tiden när man inte såg så mycket tecknat, men bara otroligt uttjatat och drygt nu. Nåväl, en nostalgitripp var det i vilket fall och jag blev riktigt glad över att upptäcka att Snövit minnsan är rätt rund om kinderna. Linnea somnade dock till en stund under tittandet, och jag börjar bli lite trött själv efter att ha sett klart den. Så jag tar nog och somnar in nu, trots att jag inte ätit några förgiftade äpplen.

BKO

Fixade biljetter till Bo Kaspers för några dagar sen nu. Det var verkligen på tiden, för biljetterna var nästan slut. Andra raden på andra balkong blev det, men man ska tydligen kunna sitta där utan större problem så. Nu bad jag pappa min bränna ut albumen jag har liggandes på hans dator så jag kan lyssna på hela samlingen som förberedelse inför nästa lördag. Hoppas det blir så bra som jag vill att det ska bli.

Nu ska jag baka, men vad? Jättesvårt, jag får titta igenom en kokbok.

Mer Anna och Steve

På Dobrogosz hemsida upptäckte jag att torsdagskvällens vackraste låt fanns att ladda ner gratis: Looking like that. Varsågoda, njut. Det här är dagens, eller kanske nattens, låt.

Anna Christoffersson & Steve Dobrogosz

För att slippa tänka på oväsendet i huset så kan jag ju berätta lite om torsdagkvällens lilla konsert i Bo Linde-salen i konserthuset. Jazzduon Christoffersson (sång) och Dobrogosz (piano) var för mig okända fram till gårdagen, men visade sig bli en angenäm upplevelse. När jag såg sångerskan gå upp på scenen såg hon väldigt liten och spröd ut, och jag väntade mig något sprött och näpet av sången. När tjejen istället drar igång med en röst som på intet sätt låter bräcklig höjer jag ögonbryna högt upp i luften. Den oväntat mogna rösten ur den lilla, till synes unga, tjejen gör mig häpen för en stund.

Men efter två låtar börjar jag få lite sömnpiller-känsla över mig till och från. Mjuk stillsam jazz kan vara jättemysigt, men jag kan inte låta bli att vara lite rastlös och vrida lite på mig efter några låtar. Om jag bara hade hört dem förr hade jag i alla fall kunnat lutat mig emot igenkännandet, men nu blir det till och från lite tråkigt med långsam kärleksballad efter långsammare kärleksballad. När duon spelar vad de berättar är deras första hit, låten Clark Kent, höjs däremot tempot för en stund, och jag rycks med in i gamet igen. Och några riktiga pärlor finns det i låtsamlingen, dessvärre kan jag inte namnge dem för stunden. Pianospelandet håller verkligen hög klass och i några låtar på slutet sitter jag bara tillbakalutad, blundar och njuter.

Nu blev det väldigt mycket upp och ner här, men det hann faktiskt gå rätt mycket upp och ner under timmen det pågick. Jag vill dock skylla mycket av det på mig, som var trött efter en lång dag och längtade hem till min säng. Så jag kan inte annat än rekommendera Christofferson och Dobrogosz musik, deras album It's always you finns ute till försälning i detta nu. Hade jag haft pengar hade jag sprungit och handlat.

Finns det fler sätt?

Först sjöng jag I will survive högt för mig själv, det var den första låt som dök upp i mitt huvud. Nu lyssnar jag på When you were young på hög volym. För stunden lyckas det dränka den finska 'skönsången' från mina släktingar på nedervåningen. Är alla finnar så? I så fall söker jag nog inte till skolan i Helsinki, jag kommer inte stå ut. Går det ens att vara så här tondöv?

Edit: Nu spelar de Hard Rock Halleluja. Pinsamt dåligt och svårt att överrösta. Imorgon sover jag inte hemma. Vem vill ta hand om mig?