Så vad det dags igen

Släktingbesök igen. Dåliga finska covers på högsta volym, igen. Mamma kom just upp lite halvdrucken och sa att de nog kommer vara lite högljudda i natt, så jag är beredd på det. Det var bara att sucka och godta det. Tittade just på ett avsnitt vänner, men volymen på min dator kunde knappt överrösta musiken nedifrån. Då blir jag på lite dåligt humör. Så om någon känner att de har plats för mig någon timme tar jag gärna emot en inbjudan.

Idag var det fotografering inför Lucia i alla fall. Fick träffa de andra tio kandidaterna, och de verkade jättetrevliga hela bunten. Vi fick sitta och trängas på någon lastvagn några stycken medan resten sköt på när vi skulle ta gruppbilder utomhus, ska bli intressant att se hur de bilderna blev. En av dem publiceras förmodligen i GD på onsdag, jag är spänd av förväntan ^^ Det vanliga klassiska gruppfotot togs också, samt porträttbilder på var och en. Av vad jag såg i kameran så blev min bild faktiskt riktigt bra, och jag brukar sällan bli nöjd. De bilderna kommer i slutet av veckan, förmodligen.

På måndag drar repetitionerna igång. Jag hoppas lite på att vi får sjunga Betlehems stjärna, för det är nog min favorit när det gäller julsånger i stämmor. Fast det kanske inte direkt är en lucia-sång? Vad vet jag, det lär visa sig då.

Det läskigaste är i alla fall att vi ska filmas när vi sjunger några strofer. Filmerna kommer läggas ut på gd.se tillsammans med en snutt där vi säger "Jag vill bli Lucia för att...". Den frågan har redan börjat gå mig på nerverna, den är så svår att svara på! Det viktigaste för mig är faktiskt inte att bli lucia, så det är svårt att komma på det perfekta svaret.

Nu ska jag göra ett försök med vänner igen, de drog ner volymen på stereon för en stund. Så skönt för mina öron.

Nu kör vi på mot Lucia

Där var jag riktigt fyndig faktiskt, och ni kommer snart förstå varför.

Idag är hittills en helt otroligt bra dag! Vaknade i morse och mådde aningen illa, jag hade nämligen ett teoriprov inbokat klockan 08:45 och kände mig inte alls säker på hur det skulle gå. Pluggade på in i det sista innan jag åkte ner till Vägverket. När jag svarat på alla frågor kändes det inte så väldigt bra, jag var osäker på en del och kände mig oförberedd på ämnena som kom upp. Så när jag skulle klicka på den där lilla knappen som skulle avslöja mitt resultat så dunkade hjärtat nästan igenom bröstkorgen på mig, det var verkligen läskigt.

Men så visade resultatet sig till slut:

GODKÄND
61/65

Det var en sån lättnad. Det var gjort, jag klarade det på första försöket. Jag skulle inte behöva gå hem och dystert berätta att jag kuggat. Underbart.

Glad i hågen gick jag ut därifrån, dagen var redan jättebra. Såg då att jag hade ett missat samtal på telefonen och fick då återigen en klump i magen. För någon vecka sen sa min lillasyster åt mig att skicka in en ansökan till Gävle Lucia, och jag gjorde det, mest som en kul grej. Förra veckan blev jag alltså väldigt förvånad när jag fick ett samtal från Gävle Dagblad där en tjej berättade att jag gått vidare till en uttagning med sångprov. Provet var igår, och det var så otroligt nervöst. Efter lite tonträffsövningar fick jag sjunga understämman på Så mörk är natten, en stämma jag inte sjungit sen högstadiet. Eftersom att jag inte mindes allting blev jag tyst under vissa korta toner, men tyckte i alla fall jag tog upp sången igen rätt fort. Det kändes helt okej, allt som allt. Den lillla intervjun också.

Det missade samtalet var från GD. Idag var dagen de skulle ringa och berätta resultatet, och jag blev plötsligt återigen väldigt nervöst och ringde upp numret. Telefonen var avstängd.

Nu följde alltså några timmars intensivt väntande, innan jag plötsligt hör melodin från Sagan om Ringen strömma från min telefon. I luren berättar en mansröst med en smått deprimerad röst att han ringer angående Gävle Lucia. Jag tycker jag hör redan på tonfallet hur det gått, och tänker att det ju var kul att få ha provat i alla fall.

- Du har kommit vidare och är en av de elva kandidaterna.

När jag hör det hamnar jag för några sekunder i chocktillstånd innan jag börjar säga något om hur roligt det är. Vad jag sa minns jag inte exakt, men Linnea som satt mitt emot mig såg lite förvånad ut innan hon insåg vad det måste handla om. Åh, jag blev så glad. Och Linnea verkade så glad att jag blev ännu gladare. Delad glädje är dubbel glädje, heter det ju.

Så nu får ni hålla utkik efter mig i Gävle Dagblad, som håller i det hela tillsammans med Lions. I morgon blir det fotografering, i grupp och individuellt. Jag hoppas verkligen att de andra tjejerna är trevliga, de som var på mitt prov verkade i alla fall helt okej.

Och ja, vad säger man? Önska mig lycka till! :)

Hej X

Det är jag som skriver. Ja, du vet ju vem jag är så det behövs väl ingen närmare presentation. Jag tänkte bara säga att jag verkligen tycker om dig. Lite chockerande kanske, eller? Några som vet om det har då blivit lite förvånade, och jag förstår dem. Det är ju inte direkt sånna som du jag brukar falla för, så jag vet inte riktigt vad som hänt. Men jag vet inte, det var bara någon dag som det bara flög i mig. Ja, det var ju ett tag sen nu men. Sen dess har jag väl kanske inte gett världens bästa intryck, jag är sån. Jag kan inte riktigt bete mig normalt i sånna här situationer. Det är därför jag jämt får så svårt att säga något ordentligt, och därför jag beter mig fånigt i allmänhet. Synd, för det vore liksom roligt om du fick se mig när jag är helt normal. För jag kan vara riktigt trevlig ska du veta, någon gång har du säkert märkt det. Annars har jag säkert någon som kan gå i god för mig.

I vilket fall, jag hoppas att du inte kommer dumförklara mig eller så. Eller att du än värre skrattar åt mig för att jag ens tänkt tanken. Inte för att jag tror att du skulle göra så, inte alls. Men jag vet inte, jag har lärt mig genom åren att man aldrig kan veta säkert med människor.

Du vet, ibland, eller rätt ofta faktiskt, är jag säker på att det inte är någon mening med att jag ens försöker. För verkligen, vem skulle någonsin se oss som några som skulle passa ihop? Dessutom har jag väl inte direkt något speciellt att komma med. Jag är väl en tönt rättigenom egentligen, men det är inget jag kan ändra på. Jag tycker om att vara lite nördig. Jag får hoppas du inte har något emot det. Sen så är jag väl inte modell-snygg heller, men hur kulk vore det egentligen? Det räcker väl med att man inte kan skilja den ena blonda natur-tjejen från den andra i skolan, lika bra man har något som skiljer sig från mängden så man syns. Och jag vet inte, jag har nog inga kvalitéer jag såhär spontant tror att just du skulle uppskatta. Men på nån jävla vänster känns det som om det är någonting som gör att det skulle gå ändå. Att vi har något gemensamt. Eller så är det det där om att motsatser attraheras av varandra. En kombination kanske?

Jadu X, om du fick reda på det här så vet jag inte hur du skulle reagera. Förmodligen inte till min fördel, antar jag. Jag kommer ju aldrig skicka det här till dig eller så, men om du någon gång får reda på det här själv av någon anledning så kan du ju i alla fall ge mig en chans, eller hur? Du har ju inget att förlora menar jag. Vi har väl en del smärre olikheter, men vilka har inte det menar jag. Man kan inte tycka lika om allt. Vi skulle säkert kunna ha en del hetsiga diskussioner om vissa saker, men annars vore det ju bara tråkigt.

Jag hoppas i alla fall att jag lyckas visa mitt rätta jag lite mer någon dag. Men det är svårt, du är ju så trevlig och när du ler sådär när du pratar så får jag lite svårt att komma på något klyftigt att säga. Även om jag får rätt många chanser ändå.

Nåja, jag ska inte bli för långrandig. Jag var bara lite sentimeltal ikväll. Var just på bio med min mamma, syster och lillebror. Det är nog första gången på flera år vi gör någonting tillsammans, så vi kanske har börjat ordna upp det nu. Det vore verkligen underbart, jag är trött på att må dåligt att vara hemma. Och om jag faktiskt lyckats få min familj på fötter efter tio år så känns det lite som att det nog inte finns något jag absolut inte kan göra. Den här sommaren var något av det värsta jag gått igenom, men om 'efter regn kommer solsken' gäller på familjefronten kan det väl få gälla på andra fronter med. Så jag tänker fortsätta hoppas lite till, och så kanske jag kan lyckas få dig att inse min briljans någon dag. Jag kanske till och med kan klara det.

//A

PS. Jag blev visst långrandig ändå. Men jag har aldrig kunnat skriva korta brev, så. DS

Precis så här

Dagens låt
The Killers - Change your mind

En aning störande

Små saker har en förmåga att få mig att tapppa fattningen. Igår kväll tänkte jag läsa tidningen medan jag åt. Jag kollade tidningsstället - inte där. Jag kollade resten av köket - inte där. Jag kollade båda badrummen - inte där. Vardagsrummet - inte där, hallen - inte där, dator-rummet - inte där. Gick till sist ut i kylan till brevlådan - inte där. Frågade mammas sambo, men han kunde inte ge något svar och han förstod inte varför jag absolut skulle läsa tidningen. Han blev faktiskt sur för att jag sprang runt och letade efter den, men så verkar jag vara den enda familjemedlemmen som är särskilt angelägen om att veta vad som händer runtom en.

Det där förstörde lite min kväll, och i morse hände en till irriterande sak. Jag gick ut genom dörren och tog upp iPoden medan jag tänkte på vad skönt det var att kunna lyssna på vilken musik jag vill när jag vill, till skillnad från när jag hade min gamla spelare. Precis när jag är så glad över det så dör iPoden. Den har visst råkat vara igång över natten och batteriet är dött. Och jag blir självklart jättegrinig, jag hatar att gå utan musik.

Jag vet inte vad det är med sånna där smågrejer. Värre saker kan hända utan att jag blir irriterad. Men små störande saker, nej jag klarar inte av dem.

Fredrik X2

Fredrik och Henric Lindström

Igår föreslog en skribent i Aftonbladet, minns nu inte vem, Fredrik Lindström som programledare för årets melodifestival. Vet inte hur seriös denne var, men vore det inte en ypperlig idé ändå? Hans inhopp tidigare som alla olika jurygrupper (självklart talade varje jurymedlem dialekten som talas i området han representerade) var ju allt annat än tråkigt och uppstyltat, och han har ju vana av programledar-rollen. I och för sig inte live eller i det här samtalet, men inget den där Fredrik tar för sig verkar ju bli dåligt.

Sen har också samme man i dagarna släppt en bok tillsammans med sin bror Henric Lindström. Boken heter Svitjods undergång och Sveriges födelse och är som det låter en bok som behandlar ämnet historia. För första gången kanske jag köper en ren historiebok frivilligt. För som sagt, i min värld kan den mannen inte göra fel. Han är min idol!

Promenaden

Gick ut för att ta mig en promenad
Gick den vanliga vägen, den jag går varje dag
Ser en ensam mamma med nyfött barn
Passerar alla skyltar med BH-reklam

Hamburgerkedja med nyttigt alternativ
En dörrvakt för bort nån med bestämda kliv
Ung tjej med väldigt kortkort kjol
Trots att det är kallare än det var i fjol

Gick ut för att ta mig en promenad
Ser samma saker, där jag går varje dag
Lampor som blinkar när jag går förbi
Jag går ganska långsamt, det får ta lite tid

För jag vill hinna se allt: drama, komedi
Se mer än den grå vardag alla andra lever i
Se det nykära paret som dricker sitt te
hur han pratar och skrattar, får henne att le

Vill se allt det vackra på min promenad
Så jag går samma väg som jag går varje dag
Parken där barnen jämt leker på våren
Vet folks rutiner, efter alla dessa åren

Men det gör ingenting, jag trivs bra ändå
Är nöjd när jag närmar mig hemmets vrå
Lägger mig och blundar, trygg i min säng
Jag tar mig en promenad imorgon igen

Kvällens händelser

Jag och Linnea var ute igen, vi börjar få till en fin helgtradition. Att gå är en underskattad sysselsättning.

Två märkliga saker inträffade dock under kvällen.

1. Mc Donalds-killen
Jag och Linnea sitter vid bordet bredvid trappan. Jag pratar lite samtidigt som jag fyller på pengar på min telefon, medan Linnea sitter ovanligt tyst. Efter en stund börjar jag undra varför och tittar upp. Linnea hintar att jag ska titta åt sidan och där, i trappan, står en kille och stirrar, för tillfället på mig. Och då menar jag verkligen stirrar, han var bara någon decimeter ifrån oss. Jag och Linnea tittar förvirrat på varandra, och efter en stund går stirraren iväg.
Frågor: Vem var han? Vad ville han? Var han hög?

2. Fundersamma killen
Jag och Linnea sitter utanför Klockmaster i väntad på bussens ankomst. Helt plötsligt kommer en ung man framspringande med bestämda steg, pekar på Linnea och säger: "Du, nu har jag undrat en sak jävligt länge!" Vi nickar, för att få veta vad det är han vill ha reda på. Efter en stund tar han till orda igen. "Äh, skit samma." Mannen går iväg.
Frågor: Vem var han? Vad hade han funderat så mycket på jävligt länge? Var han hög?

Kvällens övriga frågor: Var är Andy Pandy, och vad gör han? Vad gör alla ungdomar som hänger nere på torget egentligen? Hur kan Jesus-bussen vara ett tält? Hur många chips består 25g av?

En helt vanlig dag...

Utdrag ur Andreas Romans krönika "Grannar" från tidningen Level:

"Hallå granne. Hur är läget?"
"Så där."
"Jaså, vad har hänt?"
"Ja, du vet. Anna badade i poolen i går."
"Ja?"
"Ja, och så drog den där jäveln undan stegen för henne."
"Va?"
"Ja. Så hon kom inte upp."
"Va?"
"Ja, visst. Så nu är hon död."
"Nej! Vad säger du? Gud vad tråkigt."
"Visst. Men jag vet inte. Hembiträdet verkar lite sugen. Så jag kanske kör på henne istället."

Åh, vilket flin som spred sig över min ansikte när jag läste de där raderna. De små karaktärerna i The Sims borde sannerligen ha rätt udda konversationer med varandra.

Wii

Känner bara att det till slut är dags för mig att prata av mig lite angående årets, enligt mig, största händelse inom teknik-, nöjes-, underhållnings- och spelvärlden.

Jag pratar förstås om Nintendos konsol med det väldigt uttrycksfulla namnet: Wii. För de som undgått detta faktum satsar Nintendo nu på att nå ut till icke-gamers, människor som vanligtvis aldrig skulle ta en spelkontroll i sin hand.
För kontroll är exakt vad allt handlar om på releasedagen den åttonde December. På den så kallade Wii-moten (en fyndig omskrivning av remote, för kontrollen ser precis ut som en ordinär tv-dosa) finns inte trettio nya knappar att hålla reda på utan det hela är en väldigt avskalad historia med ett styrkors och knapparna A, a, b, +, -, home och power. Men det är såklart inte de olika knapparna jag väntar på, utan kontrollens andra funktion. Rörelsekänsligheten. Wii-moten känner av om du rör den uppåt, neråt, framåt, bakåt, diagonalt eller åt vilket håll du nu kan komma tänkas röra den åt. Det innebär alltså att du kommer kunna använda den på en massa innovativa sätt. När man köper konsolen får man t ex med spelet Wii Sport, som använder sig av kontrollens funktion på diverse olika sätt. Den kan bli en golfklubba, en tennisracket eller användas till att kasta iväg ett bowlingklot.

Baseball-spelande i Wii sports

Jag kommer ihåg när jag för första gången läste om Wii. Det var för nästan två år sen nu, och jag satt på en bänk utanför IKEA's kassor och läste i ett nummer av Gamereactor. Det stod inte mycket, bara något om att Nintendo avslöjat att de arbetade med sin nya konsol, Revolution som den kallades då. Jag blev glad i hågen bara av det, även om jag antog att nästa generation mest skulle handla om att förbättra grafiken.
Sen fick jag en länk en dag, jag minns faktiskt inte av vem, där jag för första gången fick se Wii's kontroll in action. Jag var lyrisk, jag skickade runt filmen överallt och ropade på min pappa så han skulle komma och titta. Så här exalterad hade jag nog aldrig varit över någon konsol.

Jag är fortfarande lika förväntansfull. Och det finns några spel som jag speciellt ser fram emot:

Zelda - Twilight princess En självklar titel. Z-TP förespås bli det bästa spelet någonsin, och även om jag inte är något större fan av Zelda-serien (kanske mest för att jag inte spelat något annat än Windwaker genom mina dagar) så kan jag inte säga annat än att det ser ut att bli riktigt bra.

Animal Crossing Wii Det har inte sagts mycket om spelet än, och när det ska komma verkar också vara oklart. Men jag ser helt klart fram emot att springa runt och fiska och verkligen själv hålla i fiskespöt, och att använda wii-moten till att gräva upp fossiler ut marken. Jag hoppas också att det kommer bli lite lättare att besöka andras städer nu, för tidigare har det känts alldeles för omständigt.

Wii Sports Följer med konsolen vid köpet, så därför är det nog det första jag kommer spela. Och det verkar faktiskt riktigt underhållande. Golfspel har som ofast varit sömnpiller för mig, men nu kan det faktiskt bli intressant på riktigt.

WarioWare Smooth Moves Wario är tillbaka, som vanligt med mängder av minispel i bagaget. Tidspress blandat med smått sjuka spel med udda uppgifter bådar för rätt många skratt åt motspelarna.

Trauma Center - Second opinion Jag är jätteförtjust i TC till DS. Att leka kirurg och skära upp patienter är oväntat underhållande, och spelet är som gjort för att spelas på Wii.

Rayman Raving Rabbids Rayman-spelet som utvecklats speciellt för Wii verkar ha en underbar humor. Hur kan man inte vilja ha ett spel där minispelen har namn som Bunnies don't know how to use cows. Sen gillar jag verkligen kaninernas utseende.

Super Smash Bros. Brawl SSB är alltid roligt, särskilt som multiplayerspel. Och jag ser ingen anledning till att det inte skulle vara bra nu med. Att låta Mario och kompisarna gå lös på varandra med nävar och klor är bra underhållning.

Super Mario Galaxy Sist men inte minst. Mario är tillbaka i vad som ryktas ska bli den ordentliga uppföljaren till Super Mario 64. Mario springer nu runt på olika fantasifulla planeter, och det ser i alla fall väldigt inbjudande ut.

Ja, det är bara att fortsätta vänta. 48 dagar kvar...

Logik på hög nivå

Lånade familjens stationära dator, och frågade vart filer man laddar hem med Azureus hamnar. Svaret var rätt förvånande. För att komma till musiken så tar man den här vägen:

Skrivbordet -> Ny mapp -> Film

Helt logiskt! Eller vad fan..?

Jordan ger sig på Disney

Modellen med de överdimensionerade plastbrösten... eller ja, en av dem, har beslutat sig för att sjunga lite med sin man Peter Andre. På nätet cirkulerar för tillfället sången A whole new world med vad som påstås vara Katie "Jordan" Price och hennes äkta hälft. Jordan hävdar dock att inspelningen inte alls är de, och att det bara är fake. Låten ska tydligen vara planerad till en julskiva i slutet av året. Om ni vrider lite på er i början över Peter Andres parti, så vänta bara på vad som påstås vara Jordans insats.

Paret sjöng låten under en sändning på BBC, och då ska det ha låtit så här istället. Fast ja, låter det särskilt live?

Jag skulle gärna vilja önska att den första versionen inte är fake, det vore verkligen oslagbart.

Rullbrädsmusik för fjortonåringar

Hade med mig laptopen i skolan idag, efersom vi skulle klippa film till et arbete i Arbetsmiljö. Spelade the Killers under teaterlektionen och fick då den här kommentaren från en klasskompis: "Det låter lite som sån där skatemusik som fjortisar lyssnar på".

. . .

Ja, vad säger man. Folk har ingen smak.

Utdrag

DEN FÖRTVIVLADE
Men jag hjälper ju inte direkt till heller. Sitter där på mitt rum och möglar bort. Kryper ner under täcket när de skriker. Sen ligger jag där.

DEN ANKLAGANDE
I fosterställning. Det är den enda jävla trygghet de gett mig. Ett täcke att krypa ner under.

FRÖKEN DUKTIG
I fosterställning. Varför gör jag så? Jag klarar mig ju egentligen ändå, jag är stark nog.

DEN FÖRTVIVLADE
I fosterställning. Det är den enda gången jag känner mig tröstad. Det är varmt, och om man anstränger sig tillräckligt kan det kännas som om någon ligger bredvid och håller om en. Då känner man sig inte lika ensam.

Labels, labels

Igår ägnade jag mig åt att sätta fina etiketter på mina senaste 50 blogginlägg, så att jag (och kanske någon annan, vad vet jag) ska kunna hitta gamla saker lite lättar. Nu är alltså allt kategoriserat som Musik, Tv-spel, Personligt, etc etc. Frågan är när jag ska fixa med de resterande inläggen, för med min för tillfället väldigt sega uppkoppling tar det lite tid. Nåja, det får väl tiden utvisa.

It's Karma-time

Den enda verkligt bra sitcomen jag har sett sen Vänner slutade sändas har nu kommit ungefär sex avsnitt in på säsong 2 i landet med alla staterna. Måste verkligen se till att skaffa dem, så jag har något att varva med Vänner-avsnitten om kvällarna. Fast bara att varva med, något annat vore galet. Men jag vill ändå ge en eloge till Earl för att de lyckats göra något lite utöver det vanliga och för att de tagit bort de pålagda skratten, något som faktiskt känns riktigt befriande.

Elva, tio...

Så avgår även kulturminister Cecilia Stegö Chilò.

Bara nio moderater kvar...

Update: Migrationsminister Tobias Billström har visst även han sjukskrivit sig efter rabaldern med tv-avgifterna. Nu vet man ju inte om det har med det att göra, men har vi tur kanske vi i slutändan får ner siffran till åtta.

En mindre förmögenhet...

... är vad de får extra nu. De där nöjda borgarna som fått som de vill. Förmögenhetsskatten ska bort, även om den till en början bara ska halveras till 0,75% från tidigare 1,5%. Och okej, 1,5% kan vara en jävla massa pengar om det är en stor summa vi pratar om från början. Men det har man väl ändå råd med, om man nu ändå har så mycket?

Åh, jag är bara så arg över det där. Arbetslösa och sjukskrivna kommer få det ännu svårare att överleva bara för att de med mycket kosing ska kunna leva lite flådigare. Och säga vad man vill, men jag tror faktiskt inte att alla som går på bidrag har som plan att forsätta med det för att utnyttja samhället.

Vad tusan har ni för försvar till det här, kan någon blå människa svara på det? Varför måste rik absolut bli rikare? Mycket vill ha mer?

Pengar, casch, klöver och KH2

Känner att det verkligen börjar bli klent på ekonomi-fronten. Som tur är hinner det bli månadsskifte innan halva klassen börjar fylla år och kalasa. Men sen finns det ju så mycket som jag skulle vilja ha till mig själv också.

Vad jag dreglar mest efter just nu är Kingdom Hearts 2. Det har funnits ute i affärerna ett tag, men jag har knappt gått för att titta, eftersom att jag känner att det finns en överhängande risk för att jag köper det.

Första delen av spelet charmade mig helt med sin blandning av nostalgiska Disney-världar tillsammans med bitar ryckta ut Final Fantasy-serien. Folk gnällde lite över att det bara var ett halv-rpg, men för mig passade det som hand i handsken. Jag blir ofta uttråkad av att bara dela ut kommandon hit och dit, jag är mer för att hoppa och slå än att välja attacker i menyer. Så jag tyckte bara att det kändes skönt att slippa de momenten men att samtidigt kunna skaffa sig lite abilities och välja lite åt vilket håll man ville utveckla karaktären.

Har väntat på tvåan sen jag klarade det första någon gång runt årsskiftet. Roade mig så länge med att försöka klara alla småuppdrag innan jag hittade min nya besatthet: We Love Katamari. Sen dess har jag väl skaffat mig lite nya spel, men inget som verkligen huggit tag i mig och som jag känt att jag verkligen, verkligen vill spela jättemycket.

Frågan är när jag ska kunna införskaffa KH2. Jag måste ju spara mina pengar till Wii, som droppar in den åttonde December. Sen så vill jag helst inte vara helt pank nästa månad också. Nej, det blir väl till att fortsätta vänta. Till jul, kanske?

Colours are brighter

Ett helt gäng med artister med Belle and Sebastian i spetsen släpper imorgon en samlingsskiva med 13 olika låtar för barn. Skivan kommer kosta £9.99 och intäkterna kommer gå till Rädda Barnens arbete. Bland de medverkande finns även bl a Franz Ferdinan och Snow Patrol. Ni kan lyssna en del av låtarna från skivan här.

Fick länken av en kompis idag och har sen lyssnat på låtarna från albumet om och om igen. Åh, vad jag önskar att jag fått lyssna på sån här musik som barn.

Finn tre fel

Ur dagens upplaga av Gefle Dagblad:

"Canon Ball blev startskottet för mangafebern här. Serien på 42 volymer [...]. Canon Ball handlar om pojken Son-Soku och hans äventyrliga och dramatiska väg in i vuxenlivet. Serien är gjord av kultförklarade tecknaren Akiri toriyama. "

Jag hatar verkligen när journalister skriver om saker de inte har någon koll på, och det här var nog ett av de värsta exemplen hittills. Fler än jag som ser bristerna?

Gud, vad smal du är

Genom åren har jag fått en del kommentarer som "Åhh, hur kan du vara så smal?", "Jag önskar jag var lika smal som du" och "Hur kan du vara så smal utan att träna?". Så okej, här kommer min guide till hur ni ska få samma kroppsbyggnad som jag.

1. Frukost kan du ju äta, några tekakor fungerar bra. Gör bara inte några matiga mackor med sallad och grejer. Lite kaviar fungerar bra. Sen juice till det. Du kan äta fil också, det här är ju ändå ditt enda ordentliga mål på dagen.
2. När det gäller skolmat, ät den helst inte. Den är oftast bara äcklig, så det är lika bra att du inbillar dig att den är oätbar. Gör du det tillräckligt länge kommer du ha det så inpräntat i din hjärna att det absolut inte går att få i sig den.
3. Middag. Ta för det första inte så mycket. Förstå sen att du ändå tagit för mycket, eftersom du förmodligen kommer få kvälvningar om du försöker äta den där maten som du redan innan bestämt dig för är otroligt vidrig.
4. Finns det saker du tycker om - förät dig på dem tills bara tanken på dem gör dig lätt illamående.
5. Efter ett tag kommer du inte behöva äta så mycket, eftersom dina hungersreflexer stängs av. Då blir det hela mycket lättare.
6. De gånger du ändå blir hungrig: köp chips, ät en macka el. dyl.
   

Alltså, jag vet ju att folk som säger något sånt inte menar något negativt med det. Men folk borde kanske tänka efter ibland, och inse vad som kanske gör att folk är pinnsmala. Och nej, jag tränar inte förutom en danslektion i veckan. Men det är väl för guds skulle inget positivt, så jag vill liksom inte höra vilken "tur" jag har som kan hålla mig smal ändå. Jag väger bara några kilon mer än min fem år yngre lillebror, och han är en bra bit kortare än mig. Nej, jag har inte tur. Jag gör bara fel.

And the winner is...

Dagens låt
Svensk Pop - Du e snygg & ja e smart







"Du e snygg och ja e smart
och varje gång jag ser dig le
Får ja svårt att tänka klart
Du e snygg och ja e smart
Och min IQ: 143
Den blir nästan noll när ja ser hur snygg du e"

Inte världens djupaste låt kanske, men den är munter och trevlig att promenera till.

Friendsomaniac

Anders sa att jag verkade vara beroende av Vänner, bara för att jag sa något om att ha sett fem avsnitt på rad.

Men hur kan man inte vara beroende av det menar jag? What's not to like?
Och fem avsnitt... hah, han skulle bara veta.

Dagens avsnitt: The one with all the candy pga av att jag är så förtjust i diskussionen angående att cykeln kommer dö om inte Pheobe cyklar på den. Den är bara så typisk Phoebe. "Please don't die!"

En ymmärrä

Det finns ett problem med släktbesök, när det gäller mammas sida av släkten. Problemet heter Finland. Inte för att jag har något emot landet i sig eller så, utan mer det faktum att jag inte är någon hejare på finska. Eller mer det faktum att jag knappt kan någonting alls. Om inte att räkna till 19 anses vara en stor merit?

När jag gick ner för att äta frukost hörde jag skum musik komma från kökets cd-spelare. Det visade sig vara en massa kända sånger, omgjorda till finska. Tanken var att man skulle lista ut vilka låtar det var. Och visst ser jag det roliga i det, för de finska versionerna var onekligen intressanta. Men när moster börjar skratta åt någon översättning av Hotell California och mamma hänger med i skrattandet så känner man sig ju onekligen lite handikappad. Undrar just vad de just sjöng som var så kul?

Nåja, de pratar i alla fall inte finska med varandra. Så några större problem är det ju inte. Men de verkar bli väldigt finska när de träffas, trots att jag tror att moster aldrig ens bott där, hon är nog född i Sverige.

Jag skulle för den delen gärna lära mig finska, så jag åtminstone kunde prata med min mormor. Men jag var inte berättigad till modersmålsundervisning när jag var mindre, eftersom att jag inte kunde grunderna i språket. Visst skulle man säkert kunna gå någon kurs eller så nu, men det gäller ju att man har tid också.

Blev just väldigt förvirrad. Skulle slå upp stavningen för de finska orden för mormor och morfar, men orden jag fick upp (mormor - isoäiti, äidinäiti och morfar - isoisä, äidinisä) var inte alls samma ord som jag lärt mig och som jag använder.

30 sek senare - Okej, efter några lexikon till hittade jag varianten mummu för mormor. Men varianten för morfar hittar jag ingenstans. Jag vågar inte lita på min finska stavning, så nu ska jag gå igenom några vykort för att hitta det skrivet.

2 min senare - Hittade inga vykort, men hittade däremot 380kr i ett födelsedagskort som legat där i över en månad. Glad överaskning!

Nåja, jag har för mig att stavningen var något i stil med eiyä, eijä, eijyä.. eller äh, jag vet inte. Utalet är något i stil med det i alla fall. Man kan ju undra vart det ordet kommer ifrån när inget lexikon vill ta upp det.

Nu ska jag fortsätta den här orgien i finska med att lyssna på Sonata Arctica, bara för det. I alla fall en stund, för klockan fyra ska vi visst vara på bowlingen.

Barnasaker

Ringde Linnea vid nio, satt på George och drack en smoothie fram tills kvart i tio. Sen var det dags för stadsvandring nr2.

Den här gången blev den dock lite lugnare. Vi verkar dock ha en viss dragning till sjukhuset. Idag gick vi förbi där och stod och läste på kartan över området (så vi vet vart vi ska om vi har akuta besvär, ska föda ett barn eller kanske behöver en ögonläkare). Vi kommenterade hur otroligt många platser som var utmärkta som rökkurer/rökrutor. Det var nog den mest förekommande symbolen på kartan, och det ledde till stora skrattsalvor när vi såg att det under skylten stod "Välkommen till vårat rökfria sjukhusområde".

Sen kollade vi på en fläkt. Spännande.

Hamnade sen utanför Sibylla, där vi satt och skrev saker på borden i det iskalla vattnets som bildats. Vi stannade där rätt länge innan vi drog vidare in i boulongern där vi fastnade i lekparken. Att leka är nyttigt! Fast jag förstår inte... det finns en sån där lekanordning där. Ni vet, en några meter hög stolpe som det sitter fast två andra stolpar i vilka går diagonalt ner mot marken. I slutet av stolparna sitter det bildäck. I vilket fall, jag och Linnea tänkte återuppleva barndomen och testa att snurra runt lite. Men om en av oss satte sig så hamnade den andra sidan så högt upp att man inte kom upp! Inte ens jag, med mina långa ben. Hur ska då barnen kunna ta sig upp? Jag förstår inte. Det slutade i alla fall med att Linnea fick hänga och klänga tills hon kom upp, för jag kunde inte :P

Sen åkte vi linbana.

När mina fingrar blivit vita och blodlösa tog vi oss till Max. Mina händer kan verkligen inte ha mått så bra, borde göra något åt det där. De är dock i normaltillstånd nu. Vi åt lite pommes och drack lite vatten innan det blev dags att ta sig till bussen.

Träffade sen min barndomskompis Desiré på bussen. Det var trevligt det med, så längesen vi pratade.

Nej, nu får det vara nog. Dags för Vänner.

Dagens låt

Veronica Maggio - Nöjd

Då åker du ut

Berättade idag vid middagsbordet (första gången på väldigt länge jag åt med hela familjen, konstaterade jag nu) att jag nog ska på mitt första möte med Ung Vänster nästa vecka. Fick då den fina kommenteren "Ja, bara du inte börjar sitta här och försöka få med oss på något, för då åker du ut!" från mammas sambo.

Evil, skulle jag vilja kalla honom. Jag brukar inte ens vara elak mot de folkpartister jag känner (för jag känner nog varken moderater, kristdemokrater eller centerpartister tror jag, hm), då borde väl han kunna lyssna på lite vänstersnack någon gång. Han är ju ändå socialdemokrat, så illa kan det ju inte vara?

Landet runt

För att fördriva tiden en stund tittade jag runt lite bland mina kontakter på Helgon. Konstaterade att de var rätt utspridda. Dessa platser fanns representerade bland folk jag träffat IRL: Gävle, Spånga, Furuvik, Umeå, Bollnäs, Tierp, Storbritannien, Hudiksvall, Huddinge, Varberg, Göteborg, Karlshamn, Valbo, Lund, Limhamn, Vänersborg, Tumba, Årsta, Skanör, Rönninge.

Vet inte hur intressant någon kan tycka att det är, men det här inlägget skrivs också mest för att fördriva tiden ytterligare.

Ljusår bakom tiden

Ljusår bakom tiden
Det är vad jag är
Fast i det förflutna
Där ingen annan finns

Ensam bland ruiner
Av det som en gång var
Viskningar om drömmar
Som sen aldrig slog in

I tomrum utav skratten
som funnit där förut
Det vore så tryggt, om jag kunde stanna
i skuggan av din famn, där jag låg förut

Jag är glad att den där tiden är förbi.

He doesn't look a thing like Jesus, but he talks like a gentleman

Lektionerna som inte fanns

En helt vanlig lektion i Sh A för Es3a:

1. Läraren R kommer in och pratar något som inte har med lektionen att göra med någon elev, klassen tjattrar på som vanligt.
2. Efter tio minuter börjar några stycken inse att lektionen faktiskt börjat! R har utan att någon märkt av det gått över från det privata samtalet till att inleda vad vi ska göra för dagen. Volymen och det oförändriga och enformiga tonläget har dock gjort att ingen direkt märkt det.
3. En kort genomgång hålls om klassen har lite tur. Ingen kan dock lyssna eftersom R's stämma är så sövande.
4. R säger åt klassen att göra uppgifter som finns på hans sida på internet.
5. Klassen går till datorsalen. Uppgifterna lär en ingenting av värde. Någon har en fråga och går för att leta upp R. Han är dock inte kvar i lektionssalen, kafferast?
6. Lektionen är slut och alla lämnar datorsalen. Ingen går tillbaka till klassrummet eftersom återsamling inte behövs. Fortfarande vet ingen var R håller hus.

• Extrapunkt: Ibland efterlyser klassen diskussioner, annat än korta faktafrågor eller kanske en ordentlig genomgång. Klassen får inget ordentligt svar.

En helt vanlig lektion i Kulturhistoria för Es3a:

1. R sätter på en film.
2. Klassen tittar på/sover till filmen.
3. Lektionen är slut.

• Extrapunkt: Klassen förundras av hur lite de faktiskt få veta om Kultur, något som kursens namn andtyder att man ska få. Märkligt då att filmerna som visas delvis är samma filmer som sågs under Hi A-kursen.

Is

Badade fötterna i det isande vattnet
Smärtan medan vintern kom
Frös vattnet bit för bit
Frös huden och mitt blod

Det smärtade mig
Men för en stund
Fick det mig att glömma annat ont
Då älskade jag kylan

Sär skrivningar

Jag gillar inte alls när det förekommer särskrivningar i tidningar och dylikt. Eller, ska jag vara ärligt så gillar jag det ibland, men det är endast om det har något slags underhållningsvärde.

Till saken. I dagarna kom en ny amerikans komedi upp på biodukarna, i hemlandet kallat My super ex. Vilket ju i sig inte är fel på något sätt. Problemet uppkommer istället när vi får syn på den svenska affischen, eller den här annonsen på SF's hemsida:

Ni ser hur texten är placerad? Jo, precis som i den amerikanska versionen. Problemet är bara att man i landet med alla staterna så särskriver man saker, något man inte gör här. Men nu består alltså hela affischen av ett stort grammatiskt fel. Det hade fungerat fint med et litet, litet bindestreck. Men nej, de vill absolut att det ska stå Mitt super ex, vilket är helt inkorrekt.

Men okej, jag kan ha överseende med affishens skumma konstruktion. Nu till det som är som mest irriterande.

Tidningarna. Recensenterna.
Man tycker ju att människor i en sån bransch ska ha tillräckliga kunskaper i språket för att inse hur titeln borde vara. Men nej. I alla tidningar får jag stirra ner på recensioner av Mitt super ex. Det känns som ett hån. Någon borde hålla en kurs med Sveriges journalister.

Jag vet att det finns annat att irritera sig på och vara arg över. Men särskrivningar är min fiende, så är det bara.

En bravur till en skribent på GD som idag under sidan där de tipsar om dagens aktiviteter under en bild från filmen hade modet att gå emot filmaffischen och skrev att filmen Mitt super-ex idag går att se på filmstaden. Jag älskar dig!

The Science of Sleep

Ytterligare en film som jag bara måste se. Regisören till en av mina favoritfilmer Eternal Sunshine of the Spotless Mind kommer den första december med en ny film, the Science of Sleep. Ska bli spännande att se om den håller samma klass som Eternal Sunshine då det är en av de filmer som jag faktiskt själv varit tillräckligt engagerad i för att skaffa på DVD.

Paranoia

Ibland önskar jag att jag inte gjorde saker så mycket på impuls. Inte saker som att helt plötsligt få för sig att gå på någon timmes promenad runt stan eller som att helt plötsligt åka till Stockholm för att ta en fika med några kompisar. Nej, men mera impulser som 'Jag säger så här!'. Jag slänger ur mig saker alldeles för fort, utan att tänka mig för. Inte som att jag avslöjar saker folk berättat för mig, inte alls, utan mer saker jag själv funderar på. Får jag plötsligt för mig att någon har något emot mig så ber jag 0m ursäkt för att jag är dryg, utan att egentligen någon har påstått att jag är det. Sen möts man ofta av oförstående eftersom den andra parten inte alls tyckt så. Och plötsligt blir man stämplad som lite paranoid istället.
I och för sig kanske det är just det jag är. Paranoid. Jag får jämt för mig att folk ska ha något emot mig. Det går lite samman med det där att jag jämt tolkar saker till något det inte är.

För stunden känner jag mig dum. Jag kanske ska sluta prata med folk. Och skriva till folk. Och all annan möjlig kontakt. Jag knasar bara till det.

Nattliga vandringar

Ikväll var en trevlig kväll. Ibland behöver man inte slå på stort för att ha det roligt. Man behöver inte göra så mycket alls för att trivas bra.

Sov rätt länge i morse innan jag tog en lång, lång dusch. Allt väl så långt, även om jag under en stund efter duschandet och blev väldigt sur och grinig på allt och alla runtomkring mig. Nåja, jag kom över det och tror och hoppas på att ingen större skada blev sedd.

Åkte i alla fall mot kvällningen med Linnea ner på stan för att ta en fika på George (ja, vi kan gå till fler ställen än Java ibland), vilket ju i sig inte var fel alls. Efter att vi kände oss färdigfikade började vi istället vandra runt planlöst, vilket skulle visa sig bli en rätt lång planlös vandring. Men ibland kan det vara intressant att ta sig runt i stan tills ställen man inte brukar vara på. Vi var iofs lite lost ibland, men här är den ungefärliga rutten:

Torget -> Borgis -> Eken (konsum, eller vad det nu är) -> Vägen som kommer upp bakom sjukhuset, med helikopterplattan -> Carlsberg - Skogskyrkogården -> Tolvfors -> Lexe -> Hagaström -> Lexe -> Vägen längs järnvägen - Sjukhuset -> Borgis -> Torget

Egentligen var det inte vad vi planerat. Egentligen skulle vi gå till Valls hage eftersom att Linnea var så chockad över att jag aldrig varit där, men när vi såg hur otroligt mörk vägen in dit genom skogen var så fegade och fortsatte längs gatan som visade sig leda till Tolvfors, som jag knappt ens visste existerade. Tanken var inte att vi skulle gå samma väg tillbaka från Hagaström heller, men när vi inte hittade annat än återvändsgränder där så gav vi upp och gick tillbaka.

Den här sträckan tog i alla fall en stund att avverka för oss, men det är väl inte så konstigt med tanke på vilken takt vi går i jämt. Vi tjattrade i alla fall på, och sjöng en massa Håkan Hellström-låtar läng vägen. Linnea försökte sig på lite Blondie och Ramones också, men mina kunskaper om de låtarna är väl sådär.

Sjukhuset har förresten 12 våningar, om man antar att de har ett källarplan.

Intressant grej. Under våran vandring genom Hagaström så sjöng vi lite på låten Känn ingen sorg för mig Göteborg, och precis när vi kommer till raden 'för jag vill veta om kärlek finns' så går vi förbi ett hjärta målat på vägen. Sött.

Rolig sak vi upptäckte. I ett hus på staketgatan såg vi genom ett fönster att någon satt med  Internet explorer framför sig på en filmduk, antar att personen i fråga använde en projektor eller något dylikt. Gissa vad människan satt och tittade på i storformat? Jo, snyggast.nu av alla sidor. Så tragiskt. Försökte få en bra bild av det med min telefon, men det gick inte så värst bra. Undrar just om han hade bjudit in sina kompisar på en snyggast-kväll eller om han bara satt där ensam. Vet inte riktigt vad som skulle vara mest patetiskt.

Nej, jag borde verkligen sova. Morgondagen måste ägnas åt SH-pluggande (jag kan verkligen inte läsa SH som något annat än just SH, så fel när det ska stå för samhäll) och pjästittande. Sen sov jag så dåligt förra veckan, har en del att ta igen.

God natt då.

ES3a teater - Underbara Människor

Efter våran första föreställning - 05

Insåg idag att jag vid den här tiden nästa år förmodligen kommer vara någon helt annan stans än just här. Jag kommer inte bo i Gävle, jag kommer inte gå på Vasa och jag kommer inte gå och fika på Java efter skolan varje fredag.

Jag har ju väntat på det här i så många år. Att få flytta hemifrån och slippa allting som bara är jobbigt nu. Slippa alla familjeproblem och kunna börja bygga upp ett eget liv istället.

Men jag tänkte aldrig riktigt på allt annat som kommer försvinna med det. Alla saker jag faktiskt vill ha kvar och som jag inte alls vill lämna. Det är så mycket som inte kommer hända mer. Sånna där små saker som man tycker om fast man inte riktigt tänker på det.

Inga fler slagsmål vid dörren in till Norra för att kunna dra sitt kort först. Inga fler håltimmar innan teaterlektionerna när man bara ligger på madrasser på golvet och tjattrar. Inga fler timmar på cafée med Linnea när vi bara sitter och gnäller och gnäller (ja, det är faktiskt roligt). Inga fler tjafs om utifall Java är ett snobbställe eller inte. Inget mer fikande i allmänhet. Inga fler fighter med Anders. Inga fler skratt åt alla märkliga killar Madde råkar ut för. Inga fler gånger då vi som nog den enda klassen i skolan faktiskt sitter nästan alla vid ett och samma bord i matsalen. Inget mer gnäll på tallriksmaskinen. Inga fler protestlappar på Arnes dörr. Inget mer sittande i skåpen. Inga fler fester i Mickes källare med skumma lappar om att man ska investera i betong. Inget mer suckande om hur jag återigen glömt kvar något på bordet och bara gått därifrån. Inga fler utfrågningar om folks sexvanor utifrån test i tidningar. Inget mer spanande efter olika människor i korridorerna, inga fler menande (och något avslöjande) blickar när personerna går förbi. Inga fler skratt när jag gör bort mig inför nån kille. Inga fler skratt när någon annan gör bort sig. Inget mer mobbande om mina tv-spelstidningar i matsalen. Inga mer planer om att börja arbeta på McD för att kunna skaffa en miniliten lägenhet att dela på.

Inget mer Es3a.

Usch vad jag kommer sakna er.

Tolkningsfråga

Jag har konstaterat att jag är bra på att tolka saker, på gott och ont. Händer det någonting så kan jag få det till precis vad som helst, beroende på humör.

Vet inte om det är något man borde göra något åt. Det känns lite irriterande att få saker som inte egentligen är något direkt negativt till något jättehemskt. Eller att man gör om något som man faktiskt borde se som dåligt till något bra, bara för att man inte vill erkänna det för sig själv.

Nej, från och med nu ska jag försöka ta saker för vad de är. Om man nu kan det?

100 och shuffle game

Nu har jag postat 100 inlägg på den här lilla bloggen. Ibland har jag funderat på om man borde skaffa något syfte eller tema med den, men jag vet inte... jag trivs bra med att skriva om allt möjligt. Spelar ingen större roll om det bara är folk jag känner som läser det, hade jag velat annat hade jag lagt upp det på ett helt annat sätt.

För att fira det här så får ni ta del av en musiklek som förutspår olika saker om mitt nutida och framtida liv. Håll till godo:

Rules
1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense. NO CHEATING!

1. How are you feeling today?
What else is there? - Röyksopp (hur fan gör man sånna där andra ö:n?)
(Hm, jag kanske är frågvis idag då? och undrar vad som finns där ute för mig.)

2. Will you get far in life?
M - Gyllene tider
(mm, det ska jag visst!)

3. How do your friends see you?
Lovers Dream - Anna Ternheim
(Det låter ju prima :D)

4. Will you get married?
Picturing the past - Sonata Arctica
(Antingen kommer jag ångra mig när jag gjort det. Eller så kommer bröllopet gå i medeltida stil?)

5. What is your life’s theme song?
The sun always shines on TV - Milk Inc.
(Jo, så känns det ju i och för sig. Kommer det alltid bara vara så?)

6. What is the story of your life?
Arrival - ABBA
(jo, det var så jag kom till liv. Jag anlände.)

7. What was high school like?
Cardinal Points - The Essex Green
(Jo, det var ju en rätt viktig del av mitt liv. Inte för att det betyder att den var trevlig.)

8. How can you get ahead in life?
My Immortal - Evanescense
(Ja, jag ska bli odödlig! Eller så ska jag tänka att jag jag är det, så jag slipper tänka på att jag inte är det.)

9. What is tomorrow going to be like?
Water runs dry - Boyz II men
(Jag hoppas det inte betyder att jag kommer gråta inombords eller så, nu när jag är så glad idag.)

10. What is the best thing about your friends?
Three Minute Warning, Part 1 - Liquid tension experiment
(Att de kommer på tre minuter om jag skulle behöva dem! Eller att de varnar mig tre minuter innan något händer?)

11. What is in store for the next weekend?
Packad i Stockholm igen - Svensk Pop
(Alkohol tydligen. Eller en resa Stockholm?)

12. What song best describes you?
Seasons in the sun - ???
(Aw, det måste väl vara bra ändå?)

13. How is your life going?
Cutting Edge of Notion - Star ocean 3
(Vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Som att jag kan börja ana en förändring?)

14. What song will play at your funeral?
Having a wild time - Yoko Shimomura
(Ah, såklart det kommer spelas tv-spelsmusik. Och från mitt favoritspel också, Kingdom Hearts.)

15. How does the world see you?
Winnie the Pooh - Yoko Shimomura
(Åh, jag är liten, snäll och söt?)

16. Will you have a happy life?
Danger Zone - Gwen Stefani
(Farligt kommer det vara i alla fall.)

17. What do your friends really think of you?
Earthquake - Skylark
(Kan tolkas på många sätt. Men jag tar det som att jag skakar om deras liv, på ett positivt sätt.)

18. What song describes the person you’re attracted to?
Mr. Jones - Counting Crows
(Hahaha. Ja, nu vet jag att jag ska leta efter en Mr. Jones)

19. What message would you like to tell the next generation?
Aeon - Lacuna Coil
(Något kryptiskt som ingen kommer förstå, bevisligen.)

20. Do you have a deep dark secret?
En japansk titel - Morning musume
(Ja, men jag vet själv inte vad den är. För den är på ett språk jag inte förstår.)

21. Do people secretly lust after me?
The way old friends do - ABBA
(På samma sätt som gamla vänner gör? Hur lustar de efter varandra?)

22. How can I make myself happy?
If I ever fall in love - Shai
(Ah, kärleken är svaret.)

23. Will I ever have children?
Sliver - Nirvana
(Ja, men sen kommer jag strimla dem? o.O)

24. What’s some good advice for me?
Kissing Game - Hi Five
(Okej, så vem vill leka kysslekar med mig?)

25. How will I be remembered?
Every word means no - Smash Mouth(
Som någon som jämt sa nej?)

26. What is my signature dance song?
Replica - Sonata Arctica
(Förstår inte vad man ska dansa till lugn metal. Men något kan man säkert hitta på.)

27. What do you think of your current JE obsession?
Världens bästa fest - In Benny We Trust
(Vad tusan är JE?)

Mys

New York waiting verkar bli det sötaste som gått på bio på länge. En sån film man vill se sittandes längst bak i salongen tillsammans med en söt pojke.

Skiva gör liten Alex glad

Idag gav söt-ylva mig Sam's town med the Killers när hon var i Gävle på genomresa. Stackars jag har ju inget anständigt internet just nu pga en trasig router och har därför inte kunnat få fram albumet själv. Men nu ska här bli lyssna av!

Att träffa Ylva var för övrigt jätteroligt det med ^^

Fjärilarna

Vad ska man göra med dem egentligen? När de små färgsprakande sakerna bara fyller upp en och får en att sluta tänka riktigt klart. Man blir lite dimmig, och personligen tappar jag ofta talförmågan och konsten att konversera. Det händer att jag hakar upp mig på ett visst ämne, vilket kan bli tröttsamt för den personen som gör att fjärilarna framträder innuti mig i längden.

Men för en gångs skull så ger inte fjärilarna mig ångest. För en gångs skull har ingenting hänt som fått mig att inse att det absolut aldrig skulle kunna inträffa. Jag vet att det inte är någon perfect match, men jag tänker inte bry mig om det den här gången.

Kvällens låt

Bryan Adams + okänd kille - All for love

Lyssnade igenom min skiva med listettor från 90-talet. Mysigt.

Jag önskar att någon kunde säga något sånt där till mig.

Alex drar bara in folk i saker

Alex frågade just sin mamma om hon kunde tänka sig att följa med till Alex kurator eftersom att kuratorn bett om det.

Alex var säker på att hennes mamma skulle vägra.

Alex fick rätt.

Så är det. Reaktionen jag fick var ett enormt gnylande och ett "Åhh, ska du in oss i sånt där?". Sen frågade hon ilsket ut mig om exakt vad jag hade sagt till kuratorn och dietisten. Jag svarade svävande, för jag visste att hon inte skulle gilla sanningen. Att jag berättat det mesta. Men jag kunde inte låta bli, det var så skönt att bara få ur sig allt utan att undvika saker som skulle få delar av ens familj att se ut som monster.

Idag när jag kom hem frös jag så jag skakade. Fast det var inte kallt. Och även om jag slutade frysa så fortsatte jag skaka. Jag tycker inte om det här.

"Om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt. Och om nån att beröra."
Ett citat som kändes passande just då.

Vill du ta hand om mig, söta du?

Dagens låt 2:

Lisa Ekdahl - Vraket

Den stora guiden till lämpliga sovplatser

Plätt med gräs utanför Borlänge stn, en av många potentiella sovplatser

Alex och Linnea har i sommar sovit på följande ställen utan att ta större skada:

• Gräsplätten utanför Borlänge station
  Lite kallt, men förutom det helt okej. Intressant känsla att sova under en gigantisk klocka. Också intressant när folk helt plötsligt kommer fram och säger "Jahaa, det var en tjej! Jamen god natt då!"
  
• På bänkar inne på Borlänge station
  Lite stelt. Och en av bänkarna knakade otroligt högt när man rörde på sig. Vakter som springer omkring då och då, men de bryr sig inte nämnvärt. Varning för att okända killar kan stå och stirra på dig när du vaknar och fråga varför du sover där, och även om du har en tändare. Extra varning utfärdas för ett larm som kan gå igång, eller i alla fall gjorde det när vi var där. Minus för att stationen inte öppnade förän runt sex-snåret på morgonen.
  
• På gräset utanför Max på söder
  Bra sovplats! Det finns både stenar och träd att ta skydd bakom, och är det på dagen ligger solen på sådär lagom. Lite minus för den närliggande trafiken och för att musiken som spelas från hamburgerstället i fråga ibland inte är den bästa.
  
• I Boulognern, gräsplanen nedanför minigolfen
  Trevligaste sovplatsen! Dock var vi väl förberedda med filt och proviant, vilket gjorde det hela mer trivsamt. Kan vara mycket folk runtom en dock, så räkna inte med lugn och ro. Varning utfärdas för flirtande italienare som knappt kan engelska och som ger dig maskrosor.
  
• Toaletten inne på Centrumgrillen, Borlänge
  Rekomenderas helt enkelt inte.
  
• Div. lektionssalar på Vasaskolan (bl a 212 och 408... tror jag)
  Att sova sittandes är inte alltid lätt, men med lite träning så går det. Bekvämast är att bara sova sittandes, med huvudet lutandes lätt framåt (lutar du det bakåt ser du fånig ut). En fönsterbräda fungerar också, men kan bli lite hård i längden.
  

Det efterlängtade lugnet

Går till skolan. Kommer hem. Sover.

Någon ropar något om mat. Går ner. Försöker äta.

Slänger det mesta. Går upp. Sitter vid datorn. Alternativt sover lite till.

Går mig i ordning. Sover på riktigt.

Samma sak varje dag när jag inte har något planerat. Vilket i och för sig inte är särskilt många dagar. Annars är det jämt dans, sång, fika eller något annat man kan pyssla med. Men de där tomma dagarna skulle behöva fyllas. Fast på sätt och vis behövs de också. Med tanke på hur lite jag brukar få i mig så är jag trött rätt så ofta. All energi går åt till att orka när jag inte är hemma. Problemet är att jag istället inte kan slappna av hemma, så jag blir ändå aldrig riktigt utvilad. Måste försöka ta det lugnt ibland.

Jag undrar vad du tänker.

Dagens låt

Håkan Hellström - Det är så jag säger det

Dagens citat

Linnea: Fan, vems mobil är det som ringer?

Alex: Det är ingen mobil... det är en säckpipa.

Oförglömligt. Hur ofta får man möjligheten att säga en sån sak? För sant var det också. En kille stod och spelade säckpipa vid Fnasket i plasket (eller gudinna vid hyperborelisktnågonting hav om man så vill).

Disneydags

Körde runt bland låtarna på iPoden och insåg plötsligt att låtar från Disneyfilmer kan vara oväntat passande ibland. De är inte alls bara för barn! Idag passade i alla fall den här in väldigt bra på mig kändes det som, så den får hamna här. Fin liten sång från Hercules.

I won't say I'm in love

[Meg:]
If there's a prize for rotten judgement
I guess I've already won that
No man is worth the aggravation
That's ancient history, been there, done that!

[Muses:]
Who'd'ya think you're kiddin'
He's the Earth and heaven to you
Try to keep it hidden
Honey, we can see right through you
Girl, ya can't conceal it
We know how ya feel and
Who you're thinking of

[Meg:]
No chance, no way
I won't say it, no, no

[Muses:]
You swoon, you sigh
why deny it, uh-oh

[Meg:]
It's too cliche
I won't say I'm in love

I thought my heart had learned its lesson
It feels so good when you start out
My head is screaming get a grip, girl
Unless you're dying to cry your heart out
Oh

[Muses:]
You keep on denying
Who you are and how you're feeling
Baby, we're not buying
Hon, we saw ya hit the ceiling
Face it like a grown-up
When ya gonna own up
That ya got, got, got it bad

[Meg:]
No chance, now way
I won't say it, no, no

[Muses:]
Give up, give in
Check the grin you're in love

[Meg:]
This scene won't play,
I won't say I'm in love

[Muses:]
You're doin flips read our lips
You're in love

[Meg:]
You're way off base
I won't say it
Get off my caseI won't say it

[Muses:]
Girl, don't be proud
It's O.K. you're in love

[Meg:]
Oh
At least out loud,I won't say I'm in love

Some more of that irony

"Är det det dietisten har sagt va? Att du ska leva på vitt bröd? Sa hon det, eller?"

Tror han att jag tror på att de bryr sig när frågorna ställs på det viset? Jag lovar, vore det så lätt så skulle jag äta exakt det som dietisten sa, på en gång. Men en del vanor är svårare än andra att bryta, och en del saker tar mer emot att göra än andra. Oavsett vad som är det bästa för en.

Och kuratorn vill att jag tar med dem dit. De kommer hånskratta rakt i ansiktet på mig när jag berättar det.

Om du ändå visste. Om du bara förstod.

Dagens låt

Anna Ternheim - Girl laying down

Dagens okända talang

Jag kan få fram sladdar och koppla in dem laptopen sjukt fort när jag ser att batterinivån är kritisk.

Konserter x3

Gävle konserthus

Home Brew - Marit Bergman
Onsdag 4 oktober // 180 kr

Bo Kaspers Orkester

Lördag 4 november // 350 kr

Anna Ternheim

Söndag 3 december // 240 kr

Jag vill verkligen se alla tre. Men förtillfället har jag ingen som vill se någon av dem med mig. Illa, min klass har ingen smak. Men jag får väl tvinga någon. Hot fungerar alltid. Visst kan man gå själv också, men det är ju inte riktigt lika roligt.

Tåg, Varberg och Karin x3

Runt tiotiden i morse

Sitter just på tåget som går mot Örebro, där jag ska byta tåg för att ta mig vidare till Göterborg. Kände bara för att skriva några rader, för nu när jag såg ut genom fönstret så var det en sån otroligt vacker utsikt. Mina geografikunskaper är inte de bästa så jag kan inte säga vart jah är exakt, men vi åkte just förbi en stor sjö och solen tittade precis då fram ur molnen så att det glittrade över hela sjön. Alla lövträd runtom gjorde det hela ännu bättre.

Man kanske borde titta ut mer genom fönstret när man åker tåg. Hittills har jag mest kollat på Vänner-avsnitt för att få tiden att gå. Roligt såklart, men att titta ut över landskapen utanför fönstrena medan man lyssnar på någon stillsam musik är nog något av det mest rofyllda man kan göra utan att det blir tråkigt.

Varför vill folk flyga när allt är så vackert på nära håll?

----

Nu

Nu har jag tagit mig ändå till Varberg. Sprang runt lite i Göteborg tillsammans med sparv-Karin, och fick tag på ett par finfina cheap monday-jeans som satt jättebra. Något som var mindre kul var att vi ständigt verkade ha en tidsmarginal på en minut till alla viktiga saker som skulle göras. Som att fixa tågbiljett och hinna till vandrarhemmet innan de stängde. Var väldigt precis att vi han till båda, men ja. Man får ju lite motion av att springa till tåget, ahem. Och vi hade ju säkert sextio sekunder till godo, herregud.

Till slut var Karin tvungen att ta sig iväg till ridningen, så då tog jag och gjorde mig lite hemmastadd innan jag ringde Isak och bad honom berätta vart det fanns en mataffär. Gick efter en beskrivning upp till kvantum och inhandlade ostkaka, jordgubbssylt, en risifrutti och en Brämhultsjuice. Promenerade runt lite i krokarna runt centrum innan jag tog mig tillbaka mot vandrarhemmet, som ligger väldigt fint i en gammal fästning. Lägger ut någon bild sen.

Var en väldigt rofylld kväll. Trivdes bra med att bara traska omkring och se på omgivningarna, kanske borde ta mig en liten tur ner till vattnet och bara sätta mig där och njuta en stund. Den andra Karin och Anna-Karin (det har varit en väldig Karin-dag idag) borde komma vid elvasnåret, så jag ska se till att fixa iordning lite här tills dess (=plocka undan lite av mina en miljon saker).

Nu ska jag fortsätta njuta av kvällen. Det här känns bra.

Jag har lite svårt att sluta le vid tanken.

Another song

Dagens mys-låt:

You give your hand to me
Then you say hello
I can hardly speak
My heart is beating so
And anyone can tell
You think you know me well
But you don't know me

No, you don't know the one
Who dreams of you at night
And longs to kiss your lips
And longs to hold you tight
Oh I'm just a friend
That's all I've ever been
'Cause you don't know me

I never knew
The art of making love
Though my heart aches
With love for you
Afraid and shy
I've let my chance to go by
The chance that you might
Love me, too

You give your hand to me
And then you say good-bye
I watch you walk away
Beside the lucky guy
You'll never never know
The one who loves you so
Well, you don't know me

You give your hand to me, baby
Then you say good-bye
I watch you walk away
Beside the lucky guy
No, no, you'll never ever know
The one who loves you so
Well, you don't know me

Michael Buble - You don't know me

Insåg just

Att alla saker jag tolkar som bra bara är fåniga smågrejer. Så okej, jag antar att det är lika bra att ge upp det här.

Men det är svårt, och jag vill inte riktigt. Fast jag vet att inget någonsin kommer hända.

Dessutom får jag ju rätt tydliga negativa signaler också, bara det att jag väljer att ursäkta bort dem.

Men fan, kan du inte sluta se sån där ut... så där så att min puls plötsligt blir lite högre och så att jag plötsligt tappar talförmågan. Måste jag bli så urbota fånig. Jag vet inte om jag någonsin varit riktigt mig själv sen jag helt plötsligt började känna så här. Eller jag vet inte, jag minns inte riktigt.

Jag har förmodligen sagt alldeles för mycket nu. Tror jag ska lägga mig ner och tänka på allt vackert jag aldrig kan få nu. Efter att jag packat inför resan till känslornas helvete.

Dagens låt är för övrigt Som du - som jag med Bo Kaspers.

Skivdags

Nu har jag inte köpt skivor på år och dar. Därför slog jag på stort idag, och köpte inte mindre än två nya fina album. Valet föll på:

Anna Ternheim - Separation Road

Limited edition

Bo Kaspers Orkester - Hund

Försökte lyssna på dem innan teaterlektionen, men efter ett tag bestämde sig de andra för att de ville höra The Doors istället. Folk har ingen smak. Så nu ska jag sätta mig och lyssna igenom dem i lugn och ro.

Imorgon far jag till Göteborg, så tågresan lär ju också leda till en hel del musiklyssning. Och det leder också till att ingen lär se eller höra av mig förän på söndag. Om ingen saknar mig jättemycket och ringer mig, förstås.

Jag och Madeleine har fått på oss uppdraget att gå runt bland skolans treor och prata om våran kommande produktion. Idag avverkade vi den första klassen, ES3b, och det gick väl hyfsat i alla fall. Lite smånervöst att prata för folk sådär (lättare på en teaterscen med hundratals i publiken faktiskt), men det gick. På onsdag tror jag att vi ska till NV3b och NV3I, hoppas det flyter på lika bra.

Men nu skriver jag bara för att skjuta upp packandet. Helst skulle jag nog stanna hemma. Men det är lite sent påkommet.

Känner mig rätt bortkommen för tillfället. Snälla någon, förklara varför jag jämt dras till fel personer? Gärna sådana som inte alls passar mig, och som i slutändan bara får mig att må dåligt. Inte för att det har hänt än men... ja, jag vet inte. Bra skulle jag inte vilja påstå att det går.

Hade jag varit modigare hade jag inte betett mig så.

. . .

Nej nu blir jag arg.

Det här var en droppe för mycket.

Jag hade skrivit en lång recension av filmen Säg att du älskar mig, som jag och Linnea var och såg idag. Och vad händer. Jo, det blir fel på Googles servrar, och sidan lägger ner. Hela mitt inlägg försvann.

Den senaste timmen har redan ägnats åt tandagnisslan, oroliga tankar och känslor som jag inte kan förklara vad de gör. Så nu orkar jag inte sätta mig och skriva om det.

Sammanfattning:
Filmen var bra. Vissa scener var hemskt verklighetstrogna, och fick en nästan att må illa. En del skådisar var verkligen dåliga. Alla killar borde få se filmen.

Kanske skriver jag om det imorgon, vi får se...

Äh, vad håller jag på med? Strunta i det bara.

Ledigt

Så var det studiedagsdags. Kanske borde man verkligen göra det till vad det låter som, en dag förs studier? Jag har en pjäs att läsa, en pjäs att skriva, en pjäsanalys att skriva, ett samhälls-prov att plugga inför och ett kortmanus att fixa. Det borde ändå inte ta så lång tid. Förutom manusskrivandet, men det ska ju inte bli klart imorgon. Tur det.

Det blir bio imorgon också i vilket fall. Jag och Linnea tänkte ta och se Säg att du älskar mig. Det sägs att skådisarna ska göra ett riktigt bra jobb till och från, och att filmen ska kännas rätt obehaglig. Ja, det lär vi väl märka. Skriver väl ihop en rapport om filmen när jag kommer hem på kvällen.

Jag försöker i alla fall.

Älskade iPod

Nu har jag haft min iPod video 30gb i snart två veckor. Det är nog en av de bästa investeringar jag gjort. Innan hade jag en två-tre år gammal spelare från Jens of Sweden, men trots att den tjänade mig väl rätt länge så gav den till slut upp. Tur för mig.

Nu använder jag inte iPodens videofunktion så mycket, har lite avsnitt av School Rumble och Ask a ninja på den, men det drar så fasligt mycket batteri.

Nej, det underbara med den är att jag får plats med all min musik på den. Tror jag fyllt 16gb nu, och det är helt underbart. Självklart kan jag inte alls alla de där låtarna utan och innan, vilket gör att jag plötsligt vissa dagar upptäcker album jag har som är riktigt bra, men som jag inte riktigt haft tid att lyssna på tidigare, eller som jag avfärdat utan att riktigt vetat varför. Och jag behöver aldrig välja vad jag vill ha med mig, utan vill jag lyssna på en viss låt har jag den alltid i fickan. Helt underbart.

Så nej, jag kan inte förstå mig på folk som klarar sig på mp3-mobiler med 256mb.

Försök i alla fall

Idag har jag insett att man faktiskt får ta och ge saker en chans. Det är lika bra att göra det och misslyckas på en gång än att bygga upp en massa förhoppningar och misslyckas. Då blir det bara ännu värre. Jag misslyckas hellre från början, så jag kan börja komma över det sen.

Nu ska jag höja volymen på Marit Bergman så jag kan lyssna på henne istället för på skriken där nerifrån. Om man ändå hade någon annan plats att tillbringa kvällarna på.

Du är så söt.

Le, eller hur var det nu?

Min version av 'The Killers - Smile like you mean it' är feldöpt och tagad som 'The Killers - Smells like you mean it'. Otroligt irriterande, och det går inte att ändra på. Kanske borde jag helt enkelt ladda hem en ny version av låten? Jag undrar just vilket rikspucko som döpte den här.

I think it's a rainbow

Tänkte skriva några rader om den här skivan som jag nu lyssnat in mig på.

När jag första gången lyssnade på den blev jag lite tagen på sängen av den nya, lite mer lugna och sorgsna, Marit. Till en början tyckte jag skivan kändes lite småseg, om än trevlig. Men efter att ha dragit igenom den några gånger så ändrade jag delvis ståndpunkt. De lugnare låtarna är inte sega, utan avslappnande. Texterna och musiken får mig i ett sånt där trevlig tillstånd där jag bara sitter och rör huvudet i takt med musiken utan att tänka på något speciellt. Sådan musik ska inte underskattas, även om det kan bli lite enformigt i längden.

Och låtarna i högre tempo är inte sämre de heller. De har den effekten på mig som Marit Bergman vanligtvis har, de får mig att vilja dansa runt i mitt rum och mima med som vilken sjuåring som helst. Gärna med en spegel framför mig.

Så, den nya Marit är inte direkt en sämre Marit, utan det känns mer som om den ostyriga tonåringen plötsligt blivit lugn och sansad. Dock finns det stunder då jag saknar det ostyriga, och istället kör ett av mina absoluta favoritalbum "Baby dry your eyes" istället.

Marit kommer för övrigt till Gävle konserthus den fjärde. Men ingen verkar hittills särskilt pigg på att gå dit med mig. Vi får väl se hur det blir, kanske har jag inte ens råd.

Spel som dödar

Angående den här händelsen som utspelade sig i veckan, där en kille med en GTA-tatuering togs av polisen efter diverse bilstölder, tänkte jag att jag skulle lägga ut mitt tal till Svenska B om tv-spel och huruvida de påverkar människor eller inte. När det gäller just den här killen så ser jag det som ett av de mer extrema fall som ger spel lite dåligt rykte, även om jag skrattade lite när jag läste artikeln. Här kommer i alla fall talet:

Påverkas vi av spelen?

Allt oftare nu för tiden vill media fånga din uppmärksamhet med rubriker som: ”Tv-spelen som förstör dina barn!” och ”Dataspelen dödade ung man!”.
Många, särskilt äldre människor och föräldrar, verkar svälja de här texterna med hull och hår, men jag skulle vilja ge lite distans till vad tidningarna skriver och förklara vilka brister jag ser i alla artiklar i den här stilen.

För det första: alla myter om att tv-spel ska ha tagit människors liv. DN skrev så här den 21 februari 2003: ”Det senaste året har flera spelöverdoser med dödlig utgång uppmärksammats. I oktober kollapsade en 27-årig man efter 32 timmars oavbrutet spelande på ett IT-kafé i Fengyan. Hans vänner hittade honom på toaletten med fradga runt munnen och näsblod. Bara tio dagar tidigare dog en sydkoreansk 24-åring efter att spelat oavbrutet i hela 86 timmar på ett IT-kafé”.
Artiklar som denna anser tidningarna ofta ska vara skäl till att du ska hålla strikt kontroll över dina barn så fort de spelar tv- eller datorspel. Men om vi kollar lite närmare på texten ser man ju rätt tydligt att det här inte är något som pågår i var spelares rum en vanlig dag. 86 timmar innebär ungefär 3,6 dagar. Vilken aktivitet som helst skulle vara skadlig efter så långt utförande, så det kan inte skyllas på tv-spelen. Samma sak skulle kunna hända med vilken annan hobby som helst som utövas för intensivt. Faran i det här faller är att utövaren inte vet sina gränser, och har inte med själva spelen i sig att göra.

Nästa sak som ofta tas upp är hälsoaspekten. Barnen blir sittande inne och är inte ute och leker i samma utsträckning som förr och vi blir allt tjockare. Självklart så finns det en självklar koppling mellan tv-spel och tv:s inflytande över det här och det är såklart inte bra, särskilt när det gäller unga människor.
Men om man tänker efter… hur många stillasittande aktiviteter finns det egentligen? Man kan läsa, teckna, spela piano eller schack och en massa andra saker där man inte rör sig nämnvärt. Varför har inte media förfasat sig över att barn och ungdomar sitter inne och läser och får försämrad kondition? Det måste ju ändå vara en rätt stor del av befolkningen som ägnar sig åt det. Problemet är väl att tv-spel är ett relativt nytt fenomen, och nya saker skrämmer ofta folk. Men det är faktiskt med spel som med allt annat. Det handlar bara om att använda det i måttliga mängder. Så länge man kan ta ansvar för sig själv ska det inte vara något problem.

Och så den sista och mest omdiskuterade frågan i debatten. Påverkar spelvåldet människan? Jag läste för ett tag sen en artikel om en kille som hävdade just det, spel är skadligt och gör oss våldsamma. Men en bit fram i artikeln fick man reda på något som jag tyckte var lite roligt. Killen hade aldrig spelat ett spel. Han säger dock att han studerat sexuella övergrepp väldigt mycket utan att för den sakens skull blivit utsatt eller utsatt någon för detta. Men kan den här liknelsen verkligen göras? Själv tycker jag det är för skiljda saker för att ens jämföras. Om han nu vill forska i ämnet, kan han inte offra sig så pass att han en gång sätter sig ner och testar ett spel för att se hur han själv reagerar på det? Jag tror ingen dött av en endaste spelomgång. Kanske är han rentav rädd för att det ska vara kul?

Nej, jag tror inte att man påverkas nämnvärt av spelvåld. I så fall tycker jag att film borde vara värre i den aspekten, eftersom det känns mer som taget ur verkligheten. Men hur många nuförtiden har inte sett film innehållande våld? Och hur många som sett en actionfilm eller spelat ett spel går ut och skjuter någon direkt därefter? Jag tror inte antalet är stort.
I de fallen där man kopplat spelen som orsak till någons våldsamma beteende tror jag att det antingen handlar om att man tar det som en lösning i brist på annat, alternativt så har inte personen i fråga mått särskilt bra från början. Jag är väldigt tveksam till att enbart spel kan få någon att gå ut och döda. Hur många unga mördare skulle vi inte ha innanför våra gränser då?

Med det här vill jag inte säga att jag tycker att det är helt okej att sitta uppe och spela hela dygn i rad, eller att skippa måltider till förmån för spelandet. Någon gräns måste man ju ha.
Och visst tycker jag att barn borde vara ute och leka mer, istället för att sitta inne framför tv:n hela dagarna, något annat vore ju konstigt. Det enda jag vill åstadkomma med det här är att kanske lyckas övertyga någon om att inte tro på allt som olika medier vill trycka in i dig. Som ni förstår så ger jag inte mycket för deras infallsvinklar. Tv-spelen i sig skapar inga mördare och spelen är inte det som skadar våran hälsa, utan det är vi själv .
Och forskarna som så otroligt gärna vill få det till att spel dödar skulle väl ändå kunna ägna sin tid åt viktigare forskning som faktiskt kan hjälpa oss att lösa riktiga problem?

Rättelse

Fel av mig. Modetidningen med speltexterna var Cosmopolitan, och inte glamour som jag fick för mig. Men äh, de ser väl likadana ut allihopa?

Sömn

Har sovit dåligt hela veckan, vilket säkert alla här vet inte är sådär jättebra. Men jag tänkte ändå inte så mycket på det, ibland har man svårare att sova än vanligtvis.

Men igår var gränsen ändå nådd. Klockan blev väl ett och sen två utan att jag direkt kände av att jag var trött, trots att jag sprungit runt en massa och umgåtts med folk flera timmar tidigare på kvällen. Men så hamnade jag i en paus i mitt skrivande och lutade huvudet bakåt mot ryggstödet på den stolen/fåtöljen (vet inte vad det ska klassas som) jag satt på. Och då var det kört. Helt plötsligt ryckte jag till och insåg att jag hade somnat. Jag har ingen aning om hur länge jag kan ha sovit, kanske inte mer än en kvart? I vilket fall var det läskigt att vakna framför datorn utan att riktigt minnas vart man är, veta vad klockan är eller hur längesen det var man slumrade till. Skrev väldigt dåsigt några ord i de pågående konversationerna i msn innan jag stängde ner laptopen och kravlade mig uppp i sängen. Är lite rädd för att jag den trötta minuten innan jag somnade till ska ha sagt något otroligt märkligt eller felstavat till någon, men jag vågar inte riktigt läsa loggarna.¨

La mig ner och sov en stund på dagen idag. Måste försöka bli bättre med det här under nästa vecka.

Trendigt

Satt och suckade lite för mig själv när jag insåg att jag är i huset som inte har något av värde att spela på (läs: bara en xbox) och att jag glömt min DS hos min andra förälder. Men det fick mig i alla fall att tänka på något roligt jag läste för ett tag sen.

Satt och kikade över axeln på en kompis som läste en tidning... hm, Glamour eller något i den stilen tror jag den hette. Döm min förvåning när jag på en av sidorna lyckades få syn på ordet Wii. Helt plötsligt blev tidningen lite intressantare och jag var ju bara tvungen att läsa vad som stod.

Det visade sig vara en lista som visade vad som var Hett respektive Kallt inom olika områden. Under den fina rubriken 'Tevespel' så var det alltså Wii som var hett, medan xbox360 var riktigt kallt just nu. Hittade också en annan intressant rad med någon titel i stil med 'Kommunikation över intermet' (minns inte riktigt, men något med liknande betydelse i alla fall). Där slog de fast att WoW var riktig hett, medan Myspace var kallt. Jag ser inte riktigt hur man kan jämföra de sakerna?

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om att modetidningar ens har koll på vad Wii och Xbox360 är. Kändes otroligt fejkat att de tryckt in något sådant mitt bland vilka luggar som var heta och inte och vilka sminkningar man skulle akta sig för.

Jag vet

Och alla andra vet också att det aldrig skulle hände. Det skulle vara så oväntat att folk inte skulle tro på det.

Så varför går jag ändå runt och hoppas? Jag vet att ju att jag är av helt fel sort när det gäller honom.

Nu håller jag på att somna här i min fåtölj. Sovdags?

Hej då grodan

När jag skulle ner till Sjömanskyrkan för att lyssna på lite jazztreor idag så var det en liten pojke ute på min gård. Hans mamma stod en bit ifrån och log lite mot mig medan hon sa åt sonen att de faktiskt inte bodde här. Pojken hade dock siktat in sig på en blå porslinsgroda som står på våran gård, som han tydligen tyckte var rolig. Mamman uppmanade då: "Säg hej då till grodan nu!" varpå pojken vinkade och fick fram ett litet "Hej då grodan..."

När jag hörde honom säga det så högg det till lite i mig. För jag minns hur det var. När man var liten var saker inte, i alla fall inte för mig, bara saker. Så snabbt man lekte med något eller såg något så fick det en hel personlighet, man utvecklade en relation till föremålen och tyckte verkligen om dem. Jag fick en jättestor badboll en sommar, som jag tyckte var jätterolig. Men så en dag vid stranden så flöt den ut på vattnet, och medan jag tappert försökte få tag på den så stod de vuxna och skrattade lite åt mig. Det var ju bara en badboll, inget att bry sig om. Men för mig var det inte så, för mig var det Bollen och jag kände mig elak när jag inte lyckades få tag på den och bara kunde se på när den flöt längre och längre ut. När de vuxna börjat gått och inte längre hörde mig vände jag mig ut mot vattnet och sa lite tyst:

"Hej då Bollen..."

Vilken dag

Fysiskt slut efter gårdagens all nervositet och allmänt trött på allt som händer runtomkring mig. Inga ämnen förutom textkommunikationen känns direkt motiverande att arbeta med, jag verkar mest sitta ut lektionerna. Inte ens teatern är särskilt rolig. Även om jag hade lite roligt idag när jag gjorde en flyer, som jag för övrigt tycker blev rätt så snygg. Postar den här när jag har den på laptopen, och inte bara skolkontot.

Men förutom några små uppgifter som är roliga så, ja... jag känner inte att något ger mig något.

Och hemma är det det vanliga, jag håller mig på mitt rum för det mesta. Så riskerar man inte några ihopstötningar med folk.

Kören fungerar bra, även om jag har lite dålig koll på stämmorna i ensemblen. Det lär i och för sig lösa sig när våran ordinarie körledare kommer tillbaka, jag föredrar hennes undervisningssätt även om vikarien var väldigt trevlig och så.

Huvudvärk, borde sova.

Sömnbrist, matbrist. Tog en hårdmacka och mjölk idag, det tyckte jag var duktig. Och morötter åt jag också.

Men jag kände mig så lealös hela dagen, skulle helst ha umgåtts bara med mig själv så ingen hade behövt fråga vad som var fel. Även fast jag såklart är glad över att de bryr sig. Men när jag hör exakt samma fraser i exakt samma tonläge från flera människor i rad känns det som om det är något de har övat in, och att de frågar för att de måste... Jag vet att det inte är så, men jag blir så pressad när folk vill veta exakt vad som är fel. För ibland vet jag inte.

Det är väl allt bara.

Du skulle bara veta hur bra vi skulle vara för varandra.

Improviserad afton och dietist

Ja, så kom det jag varit oroad över ett tag. Klassens improviserade afton!

Jag älskar att improvisera, verkligen. Men när det sätts en press på en att man ska vara rolig och få folk att skratta, då blir det plötsligt inte lika lustfyllt även om det såklart är spännande att testa hur det går inför publik. Men det gick faktiskt bra. Fick väl inte till något otroligt kul, men det gick inte dåligt heller :) Jag är nöjd!

Har haft The Killers - Mr. Brightside på hjärnan hela kvällen. Men helt plötsligt mindes jag inte delar av texten längre. Otroligt irriterande, men nu har jag till slut fått lyssna på den! Pjuh.

Var till dietisten idag också. Det gick rätt bra tror jag. Hon sa att hon tyckte mitt problem verkade rätt så komplex och att det nog inte var matensom var grunden till det hela. Så därför ska jag till en kurator också. Känns lite läskigt sådär, men om det kan hjälpa så är det klart jag ska ge det en chans.

Minns bara hur det gick sist jag gick till en kurator. Efter att jag berättat om en massa privata saker så sa hon helt enkelt "Ja, det kanske är lite jobbigt... men det är ju inte farligt."
Det kändes som en ren förolämping. Som om det jag berättat inte direkt var något att komma med, som att jag inte riktigt var värd att få hjälp. Henne vill jag aldrig träffa igen.

Dietisten la i alla fall upp för mig hur jag skulle göra. Min frukost var helt okej, men resten av dagen behövde omstruktureras. Jag ska ta maten i skolan varje dag, eftersom det oftast då slutar med att man äter i alla fall lite grann. För att vänja in mig med mat igen. Jag fick inte dricka citrondricka längre, utan skulle ta mjölk. Sen en hårmacka och sallad till varje dag.
Fick gärna se till att äta bönor, linser och ägg också. Eftersom jag har lite svårt för kött i en del former, så jag får i mig rätt saker.
Frukt skulle jag ta med mig och äta varje dag med, två stycken om jag inte kommer hem på ett tag.
Sen skulle jag såklar gärna äta mat när jag kom hem med. Men gick det bara inte så skulle jag i alla fall försöka äta en tallrik gröt eller någon smörgås, gärna med något lite 'matigare' pålägg.

Hon förklarade också vad som förmodligen var anledningen till att jag slutar äta mer och mer saker. Om ens kost blir väldigt enformig för en tid så börjar man visst sluta prova nya saker och vill inte äta något utöver det man brukar (i mitt fall, mackor och sånt).

Hon berättade också att jag förmodligen inte blev hungrig längre eftersom kroppen reagerar så som den skulle reagera på svält, den stänger av hungerskänslorna. Nu var det här bara en form av 'halvsvält' som hon kallade det, men så fungerade det i alla fall.

Ska försöka göra som hon säger, och vänja in mig. Hon tyckte att skolan var ett bra ställe att börja på, eftersom att jag inte känner mig lika stressad och pressad att äta där och kan ta det i min egen takt. Det var förresten vad hon trodde var roten till allt, att matlusten försvinner pga stressen från min familjesituation.

Jag hoppas det går bra nu i alla fall. Önskar mig själv lycka till!