En av dem som jag svurit åt, som man sjunger om

Idag gick den här texten rätt in i hjärtat på mig.

Bo Kaspers Orkester - En dag att bli kär på

jag är väl inte ful

har inga större fel

jag har hållit mig ren

orkar spela med

jag köpte nytt i går

klarar av att stå ut

det gör mig ingenting

för jag har gjort slut

med det som var förr

det har jag lämnat kvar

det får vara glömt

det var något som var

jag har börjat tro

att det finns nåt mer

att en sån som jag

har någonting att ge

för det här är en dag att bli kär på

att jag äntligen står först i kön

det har varit några år sen jag känt så

som om någon besvarat en bön

så du kan ha ditt liv

göra vad du vill

jag vill dig inget ont

du kan lycka till

men nu är det jag

jag ska bli en av dom

som jag svurit åt

som man sjunger om

för det här är en dag att bli kär på

att jag äntligen står först i kön

det har varit några år sen jag känt så

som om någon besvarat en bön

det här är en dag att bli kär på

det här är en dag att bli kär på

Mannen i mina drömmar

Med inspiration från Ylva. Testet som ni alla har väntat på:


Är du min drömman/potentiella pojkvän?
(Men töser kan ju också göra det, så jag vet om jag gjort helt fel val?)

Jag säger: Åh, kan vi inte se på några avsnitt Vänner innan vi somnar? Du säger...
Ja, vad kul! Kan vi inte göra det imorgon kväll med? 10p
Okej, om du vill det så. 5p
Nej fy, den serien är ju så fånig. 0p

Vad anser du om Håkan Hellström?
Usch, han som inte kan sjunga! 0p
Håkan! Han är verkligen otroligt bra. 10p
Jodå, jag kan väl lyssna på honom utan att dö. 5p

Okej, glöm Håkan. Vad lyssnar du annars på för musik?
Jag älskar musik, fast bara från en speciell genre 5p
Jadu... lyssnar kanske på radio ibland. Bryr mig inte så mycket. 0p
Jag kan lyssna på allt från metall till trallig j-pop. Jag är väldigt varierad och vill inte dömma ut någon speciel sorts musik. 10p

Skulle du kunna tänka dig att ha ett LotR-maraton?
Ja! Jag struntar i om jag somnar under tiden. Filmerna är så bra att det är värt ett försök! 10p
Va? Vaddå LotR? Är det någon ny maträtt? 0p
Kanske det. Inte min favoritfilm, men varför inte? 5p

Men vad säger du om det här då... vi kan ha en tv-spelskväll istället!
Öh... det är väl bara småungar som spelar tv-spel? / Ja! FPS!!! 0p
Jaaa! Katamari, Donkey Konga, Guitar Hero, Zelda! 10p
Okejdå, vi kan testa. Fast inte för länge? 5p

Ja, valet är ju över... men vilken sorts politik föredrar du?
Höger! 0p
Vänster! 10p
Mitten någonstans/inte så insatt 5p

Om vi vore tillsammans: Vill du komma och se pjäsen jag är med i?
Klart jag vill! Jag tycker teater är riktigt roligt. 10p
Ja, men bara för att du är med. Inte för att jag egentligen har lust. 5p
Jag stannar hemma och ser en film så länge, teater är ju dödtrist. 0p

Vill du ha barn någon gång kanske?
Knappast, barn är så otrevliga. 0p
Du menar väl inte nu?! Nähe, men då är det lungt. Senare i livet, ja. 10p
Kanske... är inte så pepp på det, men man kan ju alltid ändra sig. 5p

Tycker du om litteratur i alla dess former?
Jag har några böcker i min hylla hemma. Men det är mest Wahlströms ungdomsböcker och sånt. 5p
Att läsa är jätteroligt och väldigt utvecklande! Varför skulle jag inte tycka om det? 10p
Men åhh, böcker är så trist. Läser kanske en halv när vi blir tvíngade i skolan. 0p

Kan du tänka dig att bo i Gbg?
Helt klart, en jättefin stad. 10p
Kanske, men det är väl inte mitt förstahandsval. 5p
Aldrig, tanken gör mig illamående. 0p

Vill du sova under ett duntäcke?
Ja, värme är det bästa som finns! 10p
Nej usch, då smälter jag bort. 0p
Beror på årstiden. 5p

Finns det stunder då du suckar och skakar på huvudet åt folk du ser på stan och som sticker ut från mängden?
Ja! Gud vad irriterad jag blir på folk som inte kan se ut som normala människor. 0p
Inte direkt, kanske om det är något för extremt. 5p
Nej, varför skulle jag det? Folk får se ut som de vill. 10p

Säg att du inte gillade kaffe, skulle du ändå dricka det eftersom att det är socialt?
Ja, kanske... om folk pressade mig till det. 5p
Ja, klart jag skulle! Dricker de andra kaffe får man väl anpassa sig. 0p
Knappast, jag tänker inte göra något jag inte vill bara för att alla andra gör det. 10p

Gillar du rollspel?
Har aldrig testat, men det verkar kul! / Ja, det är roligt! 10p
Njae, håll på med det du. Men jag vill inte testa. 5p
Eh, folk som håller på med sånt har ingen verklighetsuppfattning. 0p

Vill du titta på anime med mig?
Va? Vaddå typ Pokémon eller? 0p
Jaa, jag älskar anime ^__^ 10p
Visst, det låter rätt kul. 5p

Skulle du kalla dig själv kreativ?
Ja, verkligen. En/ett av mina största intressen är att spela teater/måla/skriva/teckna/sjunga/dansa/rollspela/etc. 10p
Kan väl kludda något på något papper och skriva en novell till skolan. Men mer än så blir det aldrig 5p
Äh, orka hålla på med sånt. Jag har noll fantasi och vill bara meka med bilar och sånt. 0p

Skulle du kunna tänka dig att bo utomlands?
Absolut! Det är jättespännande med andra länder och då får jag användning av mina språkkunskaper. 10p
Knappast, jag stannar här. 0p
Osäker, men om jag skulle behöva av någon anledning går det nog. 5p

Resultat:

170p
Vi är ju som menade för varandra!

150+
Ring mig, nu!

130+
Det skulle kunna gå.

60-130
Gråzoon

0 - 50
NEJ!

Och så kommenterar ni med era resultat, annars bits jag!

Idag lyssnar jag på

Håkan Hellström - Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Alltid Håkan.

Tacklista

Ja, ibland har jag ju som vana att tacka folk hit och dit i bloggen. Men nu kände jag att det var dags att sätta ihop en ordentlig lista med alla jag vill tacka och som har hjälpt mig de senaste månaderna när det varit jävligt. Det blir säkert långt men here it comes:

Tack till...

...Linnea, som aldrig blir trött på att höra mig gnälla, får mig att må bättre och förstår hur jag fungerar.
...Madeleine, som jämt får en att skratta och som alltid är där.
...Sandra, som lyssnar och lyssnar och hjälper en förstå vad man faktiskt känner.
...Anders, som man jämt får slå på och som faktiskt tar mig på allvar trots att jag fånar mig så.
...Pim, som så ofta är solskenet själv och får en att le när man vanligtvis inte skulle.
...Christin, som är så bra på att berömma en och som får en att tycka om sig själv lite mer.
...Micke, som är sådär käck att man blir glad.
...Alexandra, som hör mig prata om samma person om och om igen utan att springa iväg i ren frustration.
...Robin, som åker ända till Gävle bara för att jag fyller år.
...Anna-Karin och Marit, som är så otroligt söta att de ger mig present.
...Ylvan, som jämt ger min fina kommentarer här i bloggen och som lyssnar och förstår så bra.
...Niklas, som inte ser mitt gnäll som gnäll och som klarar av att prata så mycket goja med mig.
...Linus, som förstår hur det är när allt känns sådär jävligt.
...Arvid, som skickade några låtar till mig som varit väldigt uppiggande och som jag lyssnat sönder på sistone (ja, man kan komma med på den här listan för det mesta!).
...pojkAlex, som några gånger fått mig lite gladare med diverse uppiggande kommentarer.
...Tim, som pratat goja om kakor och DS med mig en massor i somras, det var roligt.
...Fredrik, som också stått ut med att prata en massa spel med mig i sommar och som lärde mig spela minigolf (jag var nämligen grym på det nästa gång jag spelade och vann över 20 pers, mwah).
...Ragnar, som gjorde mig sällskap på tåget till Norrköping. Ledsen att jag var så osocial på tillbakavägen.
...Görel, som gjorde mig glad med ett födelsedags-PM.
...Karin, som grävde i köttfärsglassen på SHiRL så jag slapp!
...Andra Karin, som var med och omvandlade Tim till flicka och som var trevligt kramig.
...Matilda, som går långa trevliga nattpromenader, spelar roliga lektioner och också förvandlar folk till flickor.
...Melissa och Marit, som ordnar underbart SHiRL.
...Traxy, som spelar australiensare Maiva kan måla av ifrån olika vinklar.
...Korpa-Malin, som är bäst på att lyssna och hjälpa.
...Admanta-Anna, som diskuterar språk och allt möjligt annat och spelar Bop It medan man går.
...Frida, som var så tokglad att det smittade.
...Anna-Karin (ensam nu då) för att hon bara är en så bra person.
...Carro, som gör så att vi får skrika "Crrfn, Crrfn!"
...Julia, för att hon var så söt som kvicken.
...Högstadie-Malin, som kom till kalajs trots att det var så längesen vi sågs.
...Lina, som aldrig försvinner hur länge man än är tyst.
...Ida, som hade trevligt födelsedagskalas så jag hade något att göra i helgen.
...Sofie E, som också var där och var trevlig.
...Sofie T, som alltid känns som inspirerande på något vis.
...Lillasyster, som faktist är bra att ha ibland.
...Pappa, som aldrig sviker.
...Annica, som man kan berätta allt för utan att bli dömd.
...Lillebror, som jämt låter mig sno hans PS2.
...Greger, som köpte hem massa godis.
...Massa L7:are, som kommenterar bloggar och har sig.
...Fredrik Lindström, som skriver så intressanta böcker (den var oväntad va?)
...Alla som tillverkar serien Friends, som gör att jag kan somna om kvällarna och som piggar upp.
...Isabelle, som gav mig en bok som visade sig vara jätteintressant när jag fyllde och som ger mig valblanketter för vänstern, så jag slapp ansträngningen att leta upp dem på bordet i vallokalen!
...Mamma, för att hon faktiskt försöker.

Åhh, känns som om jag glömt en massa människor som gjort större och mindre saker för mig. Men känner ni er väldigt glömda, kommentera. Det är säkerligen bara mitt dåliga minna som spökar :(

Fånigheter

Oigenomtänkt, dålig rytm och klyschor. Men vad tusan, det bara var tvungen att hamna på papper.

When you sing a song
When you pray for help
When you try to get your feelings out

Those feelings tears your soul apart
And the night is young but still so dark

When no friends can help
When your head is lost
When you loose the thing you love the most

When songs aint enough
And the prayers fail
I'll be there for you
To get you back again

Det trodde ni inte om mig

Tänk att jag skulle posta hela tre (nu fyra) blogginlägg i rad som rörde valet. Rätt chockerande, kanske speciellt för människor som inte umgåtts med mig särskilt aktivt på sistone. För kanske bara ett år sen så höll jag för öronen så fort någon nämnde politik och gnällde och gnylde över att de skulle sluta diskutera saken. Sen har jag helt plötsligt upptäckt att jag suttit och läst igenom partiernas hemsidor, gått med i ungdomsförbund (Ung vänster) och följt valvaka i timmar på tv.
Vart den här förändringen kommer från får vi väl aldrig veta. Men valet i sig gör en väl mer engagerad än vanligtvis. Dessutom är många i min umgängeskrets så inne i det här med politik att man dragits med av bara farten.

Grupptryck? Bra sådan i så fall.

Innan tyckte jag mest att politik var något trist och jobbigt jag inte orkade sätta mig in i, det kunde de där politikergubbarna hålla sig till. Men med åren har man väl mer och mer förstått att det här är något som gällt en själv i allra högsta grad, och att det faktiskt är viktigt att visa sin åsikt så att man får bo i ett sånt Sverige som man vill ha. Och det är i mitt fall inte det Sverige vi kommer ha de närmaste fyra åren. Ett sånt Sverige har jag och många med mig inte råd med.

Senare idag ska jag skriva något som inte har med valet att göra, skönt va?

Håll ut

Fyra år.

Längre än så ska de inte få stanna.

Liten

Jag var näst yngst i mitt valdistrikt.

Jag är så ung och fräsch :)

Röstningsdags

Mitt resultat i ett av alla de valtest som finns just nu

Vill dagen till ära citera något Lars Ohly sa under sludebatten i SVT angående vårdnadsbidrag och att högern klagar på att de röd/gröna inte är överens:

"Han (Reinfeldt) sa att "ni är ju inte överens och vi är överens" och ja, det är sant. Ni är överens om en dålig politik som tvingar kvinnor tillbaka till hemmet. En röst på Fp, en röst på Göran Hägglunds förslag om ett bidrag för 'vård av frisk man i hemmet'. Så var det inte förut, vi hade en möjlighet att se skillnader inom borgerligheten. Det fanns tom något som kunde kallas en borgerlig vänster. Det finns inte längre, det finns ett högerparti.

Jag avskyr att vi ska ställa upp två alternativ i valet. Vi ställer upp sju alternativ och på vår sida är vi tre."

Det var det sista stycket jag mest ville åt. Jag tycker det är jättetråkigt att de borgerliga aldrig visar sina skillnader längre, och därmed ger landet färre alternativ.

Angående vad jag sa förr, om Folkpartiets affisher. Jo, jag pratar såklart om de som skriker ut: "Fler läxor!" "Tidigare betyg!" och "Inför ordningsbetyg".
Fp vill alltså att eleverna som redan har det jobbigt ska behöva jobba ännu mer på hemmaplan, få mer press på sig tidigare i livet och inte kunna framföra sina åsikter inför lärarna av rädsla för att de ska få dåliga omdömmen i ordningsbetygen. Är det en sån skola vi vill ha? Det känns väldigt uråldrat och förlegat om ni frågar mig. Skolan ska inte längre handla om att lära sig för att man vill, utan istället om att blir tvingad till att få in så mycket som möjligt i huvudet tills man inte har någon ork kvar. Och några egna åsikter har man inte längre rätt till.
Det är korkat, rent ut sagt.

Idag blir det för mig en röst på samma färg som min blogg går i. För att vara mer exakt på Vänsterpartiet. Men jag är otroligt rädd för att många kommer göra det rakt motsatta, och det skrämmer mig. Jag hoppas i alla fall att några stycken högerväljare tar sitt förnuft till fånga innan de går till valurnorna.

Film

Lady Vengeance

Dessa filmer som går eller snart kommer gå på bio vill jag se just nu:

Lady vengeance, Sök, Säg att du älskar mig, Snakes on a plane (endast för titelns skull), Pirates - Dead mans chest (egentligen är jag inget fan, men folk tjatar ju så om den), Offside, Ljus i skymningen, Lady in the water, Den enskilde medborgaren, Click, En obekväm sanning, Inte här för att bli älskad, Efter bröllopet och Farväl Falkenberg.

Bio-abstinens. Men jag har ju ingen att gå med! Känner du dig manad kan du ju höra av dig, förutsatt att du faktiskt är någon jag faktiskt vet vem det är, ehum.
Fast när det gäller Säg att du älskar mig är jag redan tagen, den ska jag och Linnea se. Men om ni inte behöver vara med mig på tu man hand får ni såklart följa med.

Men han är inte den jag drömmer om

Lovesongs on the radio
I'm all about you
Twisting my thoughts around
It's all about you

But you're hard to get
and I hardly get myself
Cause your'e not the one I dream of
You're not the one I dream of

Then the night arrives
And I'm all asleep
Someone else is on my mind
He's allways on my mind

And you..
you're hard to get
and I hardly get myself
Cause you're not the one I dream of
You're not the one I dream of

He wraps his arms around me
Tells me how much he care
Give me one gentle kiss
But when I wake up he's not there

Cause he's just the one I dream of
He's just the one I dream of


Det var längesen jag skrev något nu. Så kreativ jag känner mig.

Christins pojkvänslektion

En Alex och en Christin

Ja, idag skulle Christin lära mig och Linnea hur vi skulle göra för att få en pojkvän. Sättet jag använt för samma ändamål tidigare dög visst inte, för i slutändan blev det ju inte så bra. Det måste ha varit själva inledningens fel. Så här är alltså Christins råd för att få tag på killen man siktat in sig på (allt som är inom [ ] är mina egna kommentarer):

1. Ögonkontakt!!!
   (oerhööört viktigt)
   + flirt [Det här funkade så att man skulle titta upp, titta bort men sen titta upp igen och le på ett sött sätt.]
   
   
2. Se glad ut
   (inte hyper, men le, liksom) (lite mystiskt)
   [Egentligen skrev christin 'Se "glad" ut', men det blir ju lite felanvända citationstecken...]
   


3. Prata, skratta och var trevlig när han är i närheten.
   [Så han ser en och ser hur trevlig man är, då.]
   


4. Var själva ibland, Så att ni kan vara er själva. Slappna av. På tu man hand <3>
   
   
5. Ta kontakt (ex. få mobilnummret på hitta.se)
   [Själv förespråkar jag Eniro, men ja.]
   
   
6. Om lyckad kontakt, stäm träff!
   


7. Första träffen Inget hångel!
   
   Här emellan = Ett telefonsamtal, sms, msn [Dock inte mail, av någon anledning. Så akta er för sånt!]
   
   
8. Andra träffen: Hångeldax
   
   
9. När ni varit tillsammans 1 mån, träffa föräldrarna på middag.
   
   
10. Efter tre månader, sova tillsammans.
    [Tre MÅNADER?!]
    
    
11. Sex, när ni varit tillsammans i 9 månader.
    [Nio MÅNADER?! Men okej, man kanske skulle testa det. Det kanske är bra att vänta länge?]
    
    
12. Lev, gift er och skaffa barn.
    

Jamen det låter ju enkelt och bra, då är det bara att köra då?

Förlåt, men...

...här kommer ett sånt där onödigt litet inlägg med ett låtcitat i slutet.

Lyssnade faktiskt på texten till den här låten ordentligt för första gången idag, och upptäckte att den inte handlade om vad jag trott tidigare. Jag har bara reagerat på en rad som jag gillade, och jag tänker nog fortsätta ignorera resten av låten. Den är helt enkelt inte lika bra. Vet inte varför jag gillar den här delen egentligen heller, men just idag högg den fast i mig:

Oh I've been dying to say this to you and I don't know what else to do.

Raden kommer om nu undrar från låten Ego med The Sounds.
Och jag håller fast vid att deras spelning på P&L var dåligt, ni får gnälla bäst ni vill.

edit: Konstaterade att det säkert blir jobbigt att läsa när den här bloggen bara är text, text, text. Så jag la in en bild här och ska försöka få in fler i framtiden. Bilden är just omslaget till albumet 'Dying to say this to you'.

Pjäs

Imorgon har vi PA. Eller ja, egentligen har inte jag det. Men jag använder resten av klassens PA-tid eftersom Arne inte vill ge mig någon egen. Den rektorn går mig verkligen på nerverna.

Han är verkligen otrolig. Vi försökte prata honom om hur idiotiskt systemet med att vi ska dra våra kort i en tallriksmaskin för att få mat är. Om ens kort går sönder får man ingen tallrik även om man har kortet med sig, även om man har det med sig. Eftersom att det cirkulerar kort som inte gäller längre. De vägrar alltså sina elever mat. Man får då gå till vaktmästaren för att fixa kortet innan man kan äta, och har man då 30min rast så hinner man inte längre äta efter det. Det är helt sjukt.
Nu har våran kära rektor även tagit bort salladstallrikarna, eftersom folk använde dem som mat-tallrikar. Vill man nu ha både fil och sallad får man alltså dränka salladen i fil eller ta den direkt i handen? Smart gjort, Arne.

Dessutom är det alltid krångel med maskinerna. Tydligen har samma system som tagit hand om tallriksmaskinerna tagit hand om skolans dörrar, och när någon dragit sitt kort i en dörr har det orsakat störningar. Men rektorn verkar inte vilja inse att det inte fungerar bra, och harnu rekomenderat systemet för Polhemsskolan. Stackars elever. Vi pratade med vaktis, och han sa att de hållt på med maskiner och kort i två veckor nu, det var kaos. Men Arne lyssnar visst inte på dem heller. Hade Polhems rektor frågat dem hade de skrikit rätt ut och absolut inte rekomenderat systemet, berättade de för oss.

Ja, det har varit ett jävla rabalder om det där. Men vad gör man? Jag frågade Arne rätt ut om salladen, det är ju ändå en rätt viktig del av kosten. Men han började prata med någon som kom in genom dörren och gick därifrån istället för att svara. Moget gjort.

Iaf. PA var det. Mitt PA ska bli en pjäs. Har ingen titel än, men funderar på "Kanske är det du som behöver förändras". Den får heta det så länge, arbetsnamn. Den kommer nog handla om mig själv, jag hoppas att det blir bra. Lägger väl upp det i slutändan, hoppas ni kommer tycka om den.

OMG

Okej, jag brukar inte inleda med sånna rubriker. Men nu är det så jag känner mig.

Det är sådär roligt som det alltid är. Visst har jag trott mig känna saker sen sist, men ja... nu märker jag plötsligt att jag hade fel. Man glömmer så fort hur det är.

[Hallå, nu har jag fått skrivit om allt flera gånger för att allt bara försvinner... dåligt, jag som skrivit så fint.]

Men vill jag ge mig in i det igen? Jag vet ju hur det är, det slutar jämt med att jag ligger gråtande i min säng, ensam, och förstör örngotten med rinnande mascara.

Men åh, det är ju ändå så värt det. Bara de där små stunderna då man är sådär ofattbart lycklig, de gör det värt att uthärda resten. Och vem har sagt att det är enkelt? Ingenting i livet är enkelt, så är det bara. Man får slåss för att lyckas, gör man inte det är man dömd att förlora på förhand. Känns som om jag slagits länge nu, kanske det har lärt mig något.

Men var det tvungen att bli just han? Kunde det inte blivit någon... ja, någon som är mer som jag? Så jag vetat vad jag skulle göra nu, kunnat lista ut vad jag kunde göra och säga.

Men sånt där kan man ju tyvärr inte bestämma själv. Av någon anledning har det blivit såhär, och det känns ändå bra. Men en del av mig vågar inte gå vidare, jag är bara rädd för att bli sårad.

Högstadiet all over again, en person som är alldeles out of my league. Jag är säkert alldeles för konstig för att det ska gå. Eller kanske inte konstig, men för annorlunda.

Kanske måste man göra som jag och Linnea pratat om. Bli en fnittrande tjej med perfekt anlete som är sådär gulligt bortkommen och inte kan något själv utan hjälp. Och som tycker om att prata om kläder och smink och fester, endast. Inga direkt egna åsikter, orkar aldrig diskutera saker förutom när de spelar dumma för att få gullighetspoäng... helst ska man gå sam också, eller natur.

Inte för att jag någonsin skulle klara av det. Folk får väl ta en för vad man är. Problemet är att jag sällan blir mer än en kompis när det gäller killar. Jag verkar smälta in som en killkompis, kanske borde jag sluta prata tv-spel och se till att inte hamna i det facket på en gång?

Nej, nu tappade jag tråden lite. I vilket fall så har jag nog inte någon större chans, men jag tänker inte gå och fundera på det och bli ledsen. Jag tänker ta det för vad det är, och vara glad över att jag kan känna något igen. Jag har saknat det.

Verkligen.

SH

Och inte som i Svenska Hogwarts, utan som i Samhällskunskap. Åh vad våran lärare är dålig. Jag sitter på lektion nu, och lektionen går som vanligt ut på att sitta datorsalen och svara på frågor efter en kort monoton genomgång.

Men nu slutar jag, hija!

Kent

Åh en sån Kent-kväll. Humöret är rätt, tiden på dygnet är rätt och det mesta faller på plats.

På en annan plats
I en annan tid
Där vi är vi
Och inte de vi förväntas vara
Inte de vi vill vara
Inte de vi vill att vi ska vilja vara
Då kommer vi få varandra
Då behöver vi inte undra mer

Tack

Delar av den här kvällen var usel. Så jag skulle bara vilja rikta ett litet tack till de som på ett eller annat sätt fick mig att känna mig lite bättre: Niklas, Linus och Linnea. Tur att ni orkade lyssna på mig så jag fick gnälla av mig lite :P Och Ylva som gjorde mig lite gladare med ett svar på ett tidigare blogginlägg :)

Sen tack till alla folk som firade mig igår, även om det inte hade med dagens humör att göra.

Nej, nu får det vara nog

Alla saker jag hoppas på eller drömmer om, allting som jag tror ska gå bra... en efter en bara faller de. En efter en bara går i spillror och det här jävla livet får bara färre och färre saker som är värda att hålla fast vid.

Finns det någon jävla lösning? Nej, det verkar inte så. Jag kommer få fortsätta ha det så här i evigheters evigheter, tills jag kommer behöva konfronteras med det som skrämmer mig mest av allt: döden.

Det här suger.

Ehhh

Jaha?

Kalajs

Ja, idag kommer det en hel drös människor hem till mitt hus. Vilket såklart innebär städa, städa, städa! Men nu har jag städat klart, nästan i alla fall, och kan göra ett stopp här för en stund.

Det som finns kvar att ordna är att köpa hem en massa saker från affären, samt hämta lite folk nere på stan som ska hjälpa mig med att baka tårta. Det ska ju bli tårtkalas för att fira barndomen som jag nu inte har kvar, allt efter Linneas idé (det var Linnea, det var Linnea!). Har inte tagit fram några recept än eller så, men det... kan vi nog improvisera.

Igår var det firande med pappas sida av släkten också. Fick ett otroligt fint set bestående av kastrull och stekpanna mönstrade i rött, vitt och svart. Foto kommer senare idag eller imorgon när jag hinner. Fick också lite olika mått, en vattenkokare, en brödrost, muggar, äggkoppsljusstakar (bild kommer där också) och tallrikar. Allt i de färger jag innan sa att jag ville ha saker i: rött, orange och gult. Jättefint kommer det bli. Nu måste jag ju flytta snart så jag får använda allt. Fíck också 2500kronor som förmodligen kommer gå till en iPod.

Nej, nu ska jag duscha så jag är ren när det kommer folk hit.

Dagens låt

Minnen av aprilhimlen

(Öppna era trötta ögon och släpp ut det!)

Det här har växt i mig
åh, så länge nu regnmoln
brukade jaga mig
och nu jagar jag morgonen längs avenyer

Du var full och jag var full
i aprilsolen
du är den sortens flicka jag gillar
för du är tom och jag är tom

Och du sa:
egentligen är du inte kär i mig
och egentligen är det okej med mig
för jag blir aldrig kär i nån
sånt där är slöseri med tid…
men då slösar vi bort våra liv
(och jag tänker alltid på dig i april)

Ge mig en kyss innan du går
att bygga en dröm på
en kyss innan du går
en kyss att bygga en dröm på

Egentligen älskar du inte mig
och egentligen är det okej med mig
för jag älskar ingen alls
sånt där är slöseri med tid

Och jag var ingen
du var aprilhimlen
som jag minns den…
och som jag minns dig…

vad jag hoppas att du, kan se mig nu
vad jag hoppas att du, hör mig nu…

Och så var man vuxen

Jag trodde ens artonårsdag skulle vara en sån där rolig dag när man slapp alla problem för en stund. Men så blev det såklart inte. Istället sitter jag i min säng med rödsvullna ögon och illamående. Dagen kunde helt klart börjat bättre. Inte kommer någon vara hemma på hela dagen heller, men just nu känner jag mig mest glad över det faktiskt.

Så ja, grattis mig. Hoppas det här året blir bättre än det senaste. Blir nog inte så svårslaget, så förhoppningsvis så.

Jag borde inte vara så negativ. Vem vet, det kanske bli bättre i år. Om inte annat så kommer jag förmodligen inte vara kvar här om ett år. Det är ju en upplyftande tanke.

Ja må hon leva...

Hmpf!

Just nu ska jag städa ur mitt skrivbord, så jag kan få upp mina nya möbler. Men sen tänker jag gnälla över folkpartiets affischer. Lika bra jag skriver det, för då kommer jag komma ihåg det själv sen också.

Bra dag för övrigt, ny sångpedagog som var jättetrevlig.

Men ja, jag återkommer om ett tag.

Ylva!

Egentligen drog det ut så mycket på tiden att skriva det där talet att jag inte har tid att skriva, men för din skull ska jag få ihop något lite kvickt!

Har upptäckt att jag på sistone har fått någon mani på att sova om dagen. När jag kommer hem efter skolan om dagarna, vilket blir någon gång mellan fyra och sju oftast, så sätter jag mig med datorn i sängen, eftersom det är den absolut bästa platsen att ha den på. Dessvärre är det väldigt lätt att man frestas till att lägga sig ner och slumrar ett tag, även om jag bara tänkt ligga ner en liten liten stund. Detta leder till att jag ibland somnar ifrån konversationer jag har. Hoppas ingen tagit illa upp.

Undrar varför jag plötsligt blivit så sovsugen. Det är nog inte det att jag direkt är trött, tvärtom känner jag mig piggare än på länge. Till och med på morgonen. Något jag däremot upptäckt att jag börjat göra igen är att bara lägga mig ner och tänka. De senaste månaderna har jag undvikit det så gott som det går, eftersom jag jämt tänkt på dåliga saker och sedan i värsta fall känt mig deprimerad hela dagen. Men nu känns det plötsligt som om saker har förändrats, som om att jag har trevliga saker att tänka på med. Och det känns så otroligt trevligt. Jag vet inte vad som hände. Till slut kändes det bara som att allting blev alldeles för jävligt, så jag orkade inte tänka på det mer. Så nu struntar jag i allt som är åt helvete och försöker fokusera på de sakerna som är bra. Hittills fungerar det bra.

Ja, och går man enligt klockan är jag nu inne på mitt sista år i barndomen... hah, som om det skulle stämma. Jag kommer inte bli vuxen imorgon, det kan de ju glömma.

Tårtkalas på lördag! Nästan alla jag kollat med har kunnat komma, så det kommer bli riktigt roligt. Det kommer nog bli en bra vecka :)

Gnäll

Min blogg blir jätteful och konstig i Firefox. Så irriterande, nu kommer alla tro att jag har noll sinne för stil och klass, eller något i den stilen.

Nåja, jag kan inte göra något åt saken nu.

God natt!

Något gammalt något nytt...

Ja, ni som tittat in här de senaste dagarna kanske sett att utseendet skiftat hela tiden. Jag har försökt gjort om lite, och testade ett tag den där nya versionen där man kunde redigera sina templates på ett lättare sätt. Men valmöjligheterna där var fånigt några, så jag gick tillbaka till det gamla. Och efter många om och men så blev det bara en ny banner där uppe.

Helst av allt skulle jag vilja ha bort den där texten där det för tillfället står Blogg, alltså namnet på bloggen, eftersom att jag satte in den texten i bannern själv. Om någon vet hur man fixar det här får ni gärna berätta det för mig, för jag har inte lyckats lista ut det.

Motsägelsefullt?

Något som verkligen irriterar mig är när föräldrar ska se sig själva som en sort och barnen som en annan, och därför kan särbehandla sig själva.
Denna lilla händelse utspelade sig i mitt hem i morse: Jag kommer ner i köket för att äta frukost och min lillebror sitter där och äter en smörgås. När jag ätit klart och läst tidningen ser jag att min lillebror lämnat kvar allt han plockat fram till sin frukost. Jag kommenterar för mamma att han ofta gör så, och låter mig ta hand om hans saker efter honom. Han är ju ändå 13, så man tycker ju att han skulle kunna klara av det själv.
Men min mammas kommentar blir: "Det är ju så lite, det är väl bara att plocka undan det?" Och det är ju sant i och för sig. Självklart kan jag plocka undan den där skinkan och juicen. Men det finns en sak som irriterar mig.

En annan situation. På morgonen har jag ätit frukost, men inser plötsligt att jag har väldigt bråttom till bussen. Eftersom min mamma inte börjar än på tre timmar så slänger jag undan det mesta, men lämnar kanske brödet och flingorna framme, eftersom de inte behöver komma in i kylen.
Senare på dagen kommer jag hem. Så får jag en utskällning som heter duga om att jag inte tar något ansvar, att jag inte plockar undan efter mig och att jag inte duger till att ens plocka undan frukost. Inga argument om att ha bråttom duger. För mamma har faktiskt viktigare saker för sig än att plocka undan efter mig och mina syskon.
Hallå, vad hände nu här? Var det inte så att det inte var så farligt att plocka undan en eller två saker, inget att haka upp sig på?

Dubbelmoral. Oh my.

Let's go, let's go, let's go, let's go...

... let's go to Göteborg.

Har nu biljetter till denna finfina stad :) Nu återstår bara att fixa boende, men det tror jag ska lösa sig. Det blir morgondagens projekt.

Whei, jag ska åka allt på Liseberg och träffa SH:are. Kan det bli bättre?

Dåligt val

Ja, jag tänkte att jag skulle uppdatera till den nya BETA-versionen av blogger. Det utlovades nya funktioner och en massa sånt fint, så varför inte? Så jag gjorde det.

Och vad händer? Jo, jag har inte hittat någon slags ny funktion som jag har nytta av. Okej, det går lite fortare att få upp sina inlägg, men jag har aldrig förfasat mig över sekunderna man behövt vänta tidigare.

Men så till det riktiga gnället. Innan blev jag autoinloggad på sidan, vilket var jättepraktiskt. I och med att det blivit ihopkopplat med gmail och allt vad det var kan jag visst nu inte logga in med mitt användarnamn utan ska använda min mail. Inget fel med det kan tyckas... men om jag försöker logga in med mitt nick så kommer det ytterligare ett fält där de kräver mailen med. Skriver jag mailen på en gång går det bra, men jag blir inte autoinloggad. Det här är jätteirriterande, jag har blivit van att bara behöva klicka mig till sidan för att komma in på en gång. Men inte nu längre. Vad är det här för dumheter?

Me and ma' band

Publiken skriker. Strålkastarna flimrar till och kastar ljus upp emot scenen. Och där står vi. Skriken blir högre och högre, men efter några sakta toner från Madeleines keyboard blir allting stilla och tyst. Bara ett svagt sorl hörs medan den första låten inleds, folk är som i trans.
Där vi. Linnea i svarta stuprör och grå och rödrandig t-shirt på bas, jag själv på gitarr i samma sorts byxor men med svart och vitrandig t-shirt, därefter Madde i ytterligare ett par sådana byxor och en svartvit långärmad tröja. Och till sist Sandra bakom trummorna i jeans och likadan t-shirt som jag. Folk är som galna i oss.
Inte så konstigt egentligen. Det här är ju bandet som hos Jay fick frågan "Hur kändes det när ni insåg att ni skulle rädda musiken?" och då helt enkelt svarade "Det kom bara helt naturligt...". Vi är snäppet coolare än alla andra, och det finns ingen som inte älskar oss. Visserligen hävdar några fjortisar att vi är dåliga, men det är av ren avundsjuka. Egentligen lyssnar de på oss när de är ensama på kvällarna, trots att de skäms över det.
Konserten är slut. Och alla miljoner fans som följt den live och hemma på tv:n jublar. De har aldrig sett något liknande. Det här var den största dagen i deras liv....

Ja, där har ni Linneas fina dröm satt i ord av mig. Jag måste säga att hon har djärva planer för oss, särskilt som vi inte kan spela något. Men det löser sig såklart så småningom.

Idag har jag i alla fall fått chansen att känna på hur det är att vara rockstjärna. Inhandlade efter många om och men det fantastiska spelet Guitar Hero, som visade sig vara lika bra som alla hade sagt.

Nu får ni ursäkta mig... jag måste iväg och rocka lite till.

Tack!

Idag var jag inte den gladaste av människor. En del som läser vet varför, för er andra kanske jag förklarar allt i ett senare inlägg.

I vilket fall så skickade Linnea en paint-teckning till mig med texten: Cheer up! Då blev jag faktiskt gladare och piggare. Ett stort tack till Linnea som också är bra att gnälla på saker med och är bra i allmänhet.

Mycket tack till Madde också, som också var med och muntrade upp mig efter skolan.

Ni är bra båda två, kram på er.

Mitt nya jag

Ja, jag gjorde en liten chansning och gick till en annan frisör än min vanliga. Resultatet ser ni här, själv är jag riktigt nöjd.

Dessutom var det riktigt upplyftande att gå till frissan. Tjejen som klippte mig börjar med att berömma mina skor och fråga vart jag köpt dem, sen säger hon att hon tyckte det var så kul att få in folk som hade lite annorlunda stil än vanligt. Hon var nyinflyttad stockholmare och fasade lite över att Gävle-bor såg så likadana ut allihopa. Ja, ibland känner jag verkligen också så när det gäller den här staden. Rolig kommentar att få i alla fall, det finns hopp för mänskligheten.

Imorgon sätts rollerna för våra kommande produktioner. Kan inte säga annat än att jag är lite nervös. Men förhoppningsvis kommer alla bli nöjda till slut. Det brukar då bli så i alla fall.

Var på IKEA idag också. Valde ut en stor hylla som ska inhysa alla mina böcker, min tv och alla konsoler som ligger och dräller på mitt rum. Förhoppningsvis får jag lite ordning på grejerna nu. Dessutom valde jag ut en matchande byrå också, där jag kan gömma undan en massa skräp jag bara inte kan slänga. Sånt är så svårt, jag vill spara allt jag har.

Nej, nu börjar det bli dags att sova. Ska börja försöka snart.
Godnatt.

Minne

Jag skulle ju skriva om tv-spel! Och vad gör jag? Jag blir sjuk och glömmer bort det. Very well, det får komma senare. Just nu har jag ingen ork till att få ihop något bra.


Idag har jag inhandlat skor:

Bilden är dock lite missvisande, hela skorna är alltså mörkt svarta. Och inte lilaaktiga som delar av dem ser ut att vara här. Jag hoppas inte mina fötter kommer dödas av dem, var så längesen jag köpte skor med klack. Men jag provgick dem lite för en stund sen, och det ska nog gå bra.

För en gångs skull var mamma min nöjd med vad jag köpt, annars brukar vi inte riktigt vara överens om vad som är snyggt. Skorna kom i alla fall från Din Sko och kostade 380 riksdaler, helt okej. Och jag blev inte så farligt lång i dem som jag fasade för. Dessutom kommer de nog gå prima med mina svarta stuprör, den kombinationen ska jag nog testa imorgon.

Det här var nog det närmsta en blogg om mode ni kommer få från mig, så håll till godo.

Folktoppen

Ja.... vad säger man? Jag skäms lite över svenska folket.

Sveriges bästa sångerskor enligt Folktoppens omröstning:
1. Carola
2. Helen Sjöholm
3. Lena Philipsson
4. Louise Hoffsten
5. Jill Johnson
6. Nina Persson
7. Robyn Carlsson
8. Agnetha Fältskog
9. Laleh Pourkarim
10. Marit Bergman

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga om det här... jag tycker jag ser det hända hela tiden. Carola vinner omröstning efter omröstning. Men vart är hennes fans?

Av alla jag känner finns det två stycker, två stycken, som säger sig tycka om Carola. Med tanke på att min bekantskapskrets är vida större är det inte någon skrällande majoritet. Och så här verkar det vara för alla, vilka är det egentligen som gillar Carola så mycket att de röstar på henne och blåser upp hennes ego i tid och dåtid? Är det de grupper jag inte riktigt har kontakt med kanske? Barn och gamla, är det Carolas största målgrupper? Kanske det, jag har då själv ingen aning.

Jag vet bara att jag inte alls tycker att Carola som sångerska slår Helen Sjöholm eller Agneta Fältskog. Som artist får hon ännu mer minus av mig, hon är inte rolig att se på scen som Marit bergman, känns inte lika mysig som Laleh och får inte ens lite av den hatkärlek jag ibland kan unna Lena Ph. Hon är inte svår att inte tycka om som Robyn, får mig inte att stanna upp och lyssna som Nina Persson, får mig inte glad som Louise Hoffsten och är inte ens sådär oförarglig som Jill Johnsson.

Fy på er, alla nu som röstade. Fy.

Hej Zamora!

Aj

Jag tror inte jag kan sluta vara arg på mig förän han slutar vara det.

Varför måste allt vara så komplicerat?

Fix you

Fix You by Coldplay

When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love some one but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

High up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Tears stream down your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down your face
And I

Tears stream down your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down your face
And I

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Who will try to fix me?

Knivar och sånt

Tänkte lite på något jag och Linnea diskuterade för någon dag sen. Enligt vad Linnea läst så har Soc räknat ut att en procent av alla tonårsflickor här i landet någon gång har skurit sig. EN procent.

Nu undrar jag vart lilla Soc har gjort den här undersökningen. Tog de hundra elever från en ovanligt trevligt samhälle och räknade på dem? Statistiken verkar ju minst sagt bristande.
För mig räcker det med att bara kolla på folk i min närmsta umgängeskrets för att inse att de här siffrorna är helt åt skogen. Det kan bara inte vara möjligt. Inte konstigt att så få som verkligen behöver det får någon hjälp, de där högt uppsatta herrarna och damerna verkar ju inte inse vidden av problemet. Sen visst, det är svårt att hjälpa de som inte vill bli hjälpta. Men när de som bevisligen behöver hjälp inte kan få det är det ju bevisligen något som är fel.

Och hey, här kommer min dubbelmoral.

Samtidigt som jag tycker att det är läskigt att det här tydligen är så här så måste jag också gnälla lite på en viss grupp av dessa deprimerade ungdomar. Många, absolut inte alla men många, av de som håller på har förmodligen inget ordentligt skäl till att de gör så här. Det som skrämmer mig är att det blivit lite på modet att skära sig. Ingen reagerar riktigt när de ser den där tjejen i fjortonårsåldern med sår över hela armen och svarta tårar målade under ögonen. Det verkar ibland vara mer ett mode än det att hon skadar sig själv för att hon mår dåligt. Jag tror det var min lillasyster som en gång berättade om folk på hennes skola som skar sig för att de tyckte det var häftigt, och verkligen erkände det också. Vad ger det här för signaler egentligen? De här människorna tar bara fokus ifrån de som verkligen behöver hjälp, och gör att man bara viftar bort en del människors problem för att 'de bara vill spela tuffa som alla andra'.

En annan irriterande grej är de som verkligen inbillar sig att de mår dåligt. De som verkligen håller på att gå under för att de är sååå deprimerande. De som verkligen inte vet hur bra de har det, och gnäller och gnyr och bara kräver att folk ska tycka synd om en. Utan någon ordentlig anledning. Okej, allt är relativt. De kanske har något problem de verkligen tycker är betungande, bara det att de inte inser att folk faktiskt kan ha det mycket värre.

T ex. sa en kompis en gång till mig att hon när hon mådde dåligt brukade tänka på mig, och försökte vara glad över att hon i alla fall inte hade det som jag. Jag visste inte alls hur jag skulle ta det. Hon sa det säkert för att hon ville visa att hon tyckte synd om mig, men för mig kändes det som en personlig förolämpning av någon anledning. Jag har ingen aning om varför, kanske vill jag inte känna mig som någon folk går och tycker synd om hela tiden.
I alla fall, hon tyckte alltså att det var så illa hemma hos mig att hon tänkte på det för att själv må bättre. Jag å andra sidan får ibland dåligt samvete när jag gnäller över saker hemma eftersom att det finns så många som har det tusen resor värre. Jag orkar inte dra en massa exempel, det finns så otroligt många. Men jag lovar att det finns människor där ute i världen som skulle titta snett på mig och undra varför i helvete jag gnäller egentligen, när jag faktiskt har en massa saker de bara kan drömma om.

Men här kommer min poäng. Hur mycket som än hänt mig, hur många ggr jag än önskat att jag bara kunde försvinna och slippa allt det här så har jag inte stuckit någonting i mina armar. Inte när en förälder bett mig sticka hemifrån för att de inte orkar med mig mer, inte när min syster mådde åt helvete, inte när folk slagits eller skrikigt eller när jag varit rädd för att gå hem eftersom jag oroat mig över att gå innanför dörren och upptäcka att någon annan där hemma gjort något hemskt. För det finns fan bättre sätt att lösa saker på. Det finns så otroligt många bättre sätt att lösa saker på. Om man bara vågar ta tag i det, vilket jag i och för sig vet är jävligt svårt.

Jag vet inte vart jag ville komma med det här, det blev mest osammanhängande dravel. Men nu fick jag i alla fall ur mig det.

Och blargh, måste bara påpeka att det här absolut inte är en pik eller så mot någon jag känner. Inte på något vis. Det här var bara i allmänhet, och inte riktat mot någon specifik. Hoppas jag var tydlig nog nu.

Sentimentalitet

Jag tror jag gått igenom alla känslostadier idag. Jag vet inte vad det handlar om, men jag är bara väldigt sentimental just nu. Kanske är det febern som gör mig trött och lättgråten, kanske är det något annat jag inte förstått än.

För första gången på länge känns det verkligen som att jag önskar att jag hade någon. Någon som bara kunde hålla om mig när jag känner mig så här jävla ensam, och som verkligen tyckte om mig. Jag känner mig bara så deprimerad vi tanken på att alla förhållanden jag har slutar i katastrof. Särskilt de som verkligen är viktiga för mig. Och det tragiska är att jag är med och gör så att det blir så, jag kan inte lägga skulden på en massa andra. Och hur mycket jag än försöker ordna upp allt efteråt så är skadan redan skedd.

Vad är det egentligen med mig? Varför förstör jag saker som jag verkligen tycker är bra? När jag trivs som bäst och verkligen har allt jag önskar, varför bryter jag mig loss därifrån? Varför går jag och sårar den som gett mig allt det där? Är jag så rädd för att binda mig? Jag som jämt har varit den som haft de långa serösa förhållandena. Jag förstår inte hur det går till.

Jag har inte tänkt på det här på så länge nu. Men nu känner jag mig verkligen som en usel människa igen. Jag minns alla hemska saker jag gjorde, allting jag hade kunnat gjort för att förbättra mina misstag... alla de chanserna bara struntade jag i. Och sen, när jag till slut insåg hur det låg till... när jag verkligen ville göra något, när jag insåg hur rätt allting hade varit från början... då var det för sent.

Jag har förändrats så mycket sen dess, åtminstone känns det så för mig. Jag trodde aldrig jag skulle orka ta mig igenom allt, men på något vis har det gått framåt. Jag önskar bara att jag förstått allt jag förstår nu. Så att det inte hade behövt gå på det sättet. Så att slutet kunde ha varit något annat. Då hade jag kanske haft kvar en av mina bästa vänner nu. Jag saknar verkligen honom. Jag var alltid så fascinerad över hur bra vi gick ihop. Och att vi fortfarande gjorde det sist vi sågs. Det såg ju ut som om allting skulle bli bättre, när alla planer bara rasade och det plötsligt dök upp någon märklig mur emellan oss. Jag förstår inte hur det gick till.

Jag förstår inte varför jag babblar på så, och jag vet inte ens om jag vill skicka det här. Någon del av mig tror väl att om han läser kommer han inse att han inte vill förlora mig som sin vän heller. Fast sanningen är väl snarare att han kommer tycka jag är fånig som skriver sånt här efter en sån lång tid. Men det bara dök upp, och jag bara måste få ner det. Jag hatar att förlora folk jag tycker om, det är det värsta som finns. Sånt är värt att haka upp sig på, och att vägra ge upp.

Cake, not pie.

Jag borde verkligen sova nu, om jag ska bli piggare imorgon. Men först ska jag väl hitta fler saker att ligga och snyfta om. Sen tänker jag känna mig liten och ensammast i hela världen, tycka synd om mig själv och ha lite ångest över döden. Sen ska jag sova.

Jag vet att jag inte är ensam egentligen, men det är bara något som saknas.

Godnatt.

Kramas

Folk borde krama varandra mer.

Sådeså.

Tomt

Konstaterade att jag är alldeles för trött för att få ihop något seriöst och ordentligt idag. Det får skjutas upp till imorgon. Trött, ont i huvudet, ont i halsen och lite annat smått och gott. Tråkigt har jag också. Sommarlov i all ära, men till slut blir det enformigt att bara dra runt och göra ingenting. Det var faktiskt riktigt trevligt att komma tillbaka i torsdags och få lite att göra. Okej, det enda vi gjorde var att få scheman och sånt, men det fanns ju folk att socialisera sig med. Måste se till att pallra mig till skolan imorgon också, ska försöka ta reda på vart på Borgis mitt individuella val ska vara, och lite sånt.

Ja, angående tomheten. Det känns verkligen tomt här i mitt lilla rum. Okej, det är inte litet. Men det lät bra att skriva så. Allt känns lite sådär lagom meningslöst. Försökte göra något ordentligt och pratade med mamma om Gbg-resan, men hon kommer verkligen aldrig fram till något. Snart åker jag dit själv. Lite svårt dock, jag har inte direkt råd med hotell.

Önskar jag hade någon att ringa, eller så. Men det finns inte direkt jag brukar ringa bara för att prata med längre. MSN och IRC är helt döda idag med, varför är alla så upptagna just idag?

Har fått hem min 'brudkista' idag. Eller åtminstone en kista där jag ska ha alla mina flytta-hemifrån-saker i. Finfint, nu slipper de ligga undanstoppade på en massa dammiga saker. Detta har jag fått ihop hittils:

• 6st randiga glas med matchande tillbringare
• 6st glas med Disney-motiv
• 1 Tulipa-skål
• En potatis/pasta-kastrull
• Ett set med väldigt fina knivar
• Ett set med bestick
• Ett set med bestick med färgglada plastskaft
• Två blåa koppar

Ja, förmodligen kommer listan utökas efter födelsedagen. Känns bra att ha liiite saker åtminstone. Sen har jag ju tv och lite sånt där på rummet som kommer få hänga med.

Nej, nu har jag lite brist på ämnen att skriva om. Jag skulle gärna skriva mer för att få tiden att gå, men jag orkar helt enkelt inte, sjukling som jag är.

Tv-spel

Något jag är totalt tokig i som inte kommit upp här tidigare är just det. Tv-spel. Varför har jag inte skrivit en rad om en av mina absoluta favorithobbys? Otroligt bra fråga, så därför ska jag börja med det imorgon. Imorgon kommer en liten recension av mitt senaste inköp: Elektroplankton. Dessutom ska jag slänga in lite gnäll om inkompetent butikspersonal. Men just nu är jag för sjuk och trött för att orka med det. Så ni får hålla er till tåls.

Och Linnea, jag vet att du inte vill läsa om sånt här. Men du får göra det ändå, tänk på alla Blondie-test jag gjort för din skull!

Den där hon har ont i halsen

Ikväll har varit en vänner-kväll. Jag har läst om en massa översättningsfel till den svenska textningen, skummat igenom wikipedias långa beskrivning med en massa grejer jag aldrig upptäckt i serien (igen) och sett ett avsnitt. Okej, ett avsnitt är mesigt lite, men kvällen är ju ung.
När ska någon ha ett vännermaraton med mig, är den stora frågan. Jag kan bara tänka mig hur roliga skämten kommer bli när man är otroligt extremt trött och klockan är fyra på morgonen. Sen okej, det skulle ta alldeles för lång tid att se hela serien, men man kan ju alltid sluta när man verkligen inte klarar av mer :P

Och jag är sjuk! Eller nästan. Halsont, fast bara på vänster sida. Märkligt. Förhoppningsvis är det över snart, känns mest som om jag har rivit mig i halsen på något vis... Hm, nåja. I natt sover jag med fönstret stängt, så jag inte får en förkylning också.

Nostalgimusik #2

#2 -Absolute Music 37, cd2

Tillstånd: Har legat i en cd-samlare och klarat sig bra.

Tidsperiod: Lyssnade nog mest på den hösten 2001.

01FAITHLESS We come 1
02DAFT PUNK One more time
03IAN VAN DAHL Castles in the sky
04EDDY GRANT Electric Avenue (Ringbang Remix)
05MODERN TALKING featuring ERIC SINGLETON Last exit to
Brooklyn
06BASEMENT JAXX Romeo
07OUTKAST Ms. Jackson
08FATTARU Mina hundar
09SUNSHINE ANDERSON Heard it all before
10GORILLAZ 19-2000
11R.E.M. Imitations of life
12STEREOPHONICS Have a nice day
13HÅKAN HELLSTRÖM Nu kan du få mig så lätt
14BRAN VAN 3000 Astounded
15STANDFAST Look at me now
16TANYA STEPHENS Back to haunt me
17DANIEL LEMMA Anything can happen
18UNO SVENNINGSSON Vågorna
19TOMAS LEDIN Det blir inte alltid som man tänkt sig
20ÅSA JINDER Av längtan till dig

Okej, den värsta låten på den här skivan måste vara Mina hundar. Men vad som skrämmer mig mest är hur mycket meningslöst tjafs den är full med. En massa intetsägande låtar som bara går och går utan att man ens märkte att de startade. Varför ville jag höra det?
Men skivan har ju några uppsving, som en av mina favoritlåtar med Håkan och Åsa Jinders fina visa. Minns att Gorillaz låt var mitt absoluta hatobjekt på den här skivan, men nu kan jag inte låta bli att tycka att den är lite käck sådär. R.E.M håller ju också hög kvaliet, och jag gillar Stereophonics trallvänliga sak.
Ja, det här är i alla fall bättre än den skivan jag hade bränt själv. Tanken är deprimerande.

Nostalgivärde: ¤¤¤¤¤
Nutida lyssningsvärde: ¤¤¤¤¤

¤¤¤¤¤ - . . .
¤¤¤¤¤ - Ta bort den, ta bort den!
¤¤¤¤¤ - Eh, njaa...
¤¤¤¤¤ - Mjo
¤¤¤¤¤ - Yey, bra
¤¤¤¤¤ - Wow!

Nostalgimusik #1

Okej, tänkte börja med ett lite återinkommande inslag här. Eller ja, återkommande de närmaste veckorna åtminstone. Min fina Jens of Sweden-mp3 har efter lite mer än två år till slut gett upp och går inte ens att starta. Så i väntan på min födelsedag och förhoppningsvis en iPod använder jag en annan trotjänare: min gamla Sony walkman. Batteriluckan är borta, men det går rätt bra ändå. Problemet är bara att jag inte har köpt skivor på år och dag och inte orkar bränna nya. Därför så har jag tagit fram en massa gamla skivor ur min samling och kollat upp vad jag egentligen lyssnade på förr i tiden. Resultatet är mestadels pinsamt, men det är ju en hel del nostalgi i det i alla fall. Så jag tänkte skriftligt försöka få ner lite om de här skivorna, och försöka förstå hur jag egentligen tänkte. Så, here it goes:

#1 - Namnlös bränd skiva

Tillstånd: Lite repig, de första låtarna ville inte spelas i cd-freestylen. Datorn tog dem dock, trots lite hack.

Tidsperiod: Pinsamt nog tror jag att den här skivan är från sommaren innan jag skulle börja åttan, alltså 2001... var det fortfarande så här illa då? Jag som trodde jag mest lyssnade på Nirvana och Kent då, men jag blandade det kanske med den här... musiken?

Låtlista:
Atomic Kitten - Follow me
Tusen Bitar - Björn Afzelius
Angela Via - I don't care
Camilla Brinck - Heaven
Destiny's Child - Dance with me
Destinys Child - Survivor
Destinys Child - Brown eyes
Atomic Kitten - Eternal flame
Eva och Adam OST - Jag vill vara din Margareta
Fattaru - Första femman
Markoolio/The Boppers - Rocka på
Peaches - Rosa helikopter
Whitney Houston - I will allways love you

Låtar jag fortfarande kan tänka mig att lyssna på, och inte bara pga nostalgivärdet, är nog: Tusen bitar, Heaven, Eternal flame (fast där har vi ju ett bättre orginal) och I will always love you. Inte för att alla de är höjdarlåtar, men vill man ha något väldigt lättsmält så slinker det ju ner. Och Whitney Houston's tolkning av I will allways love you är ju väldigt vacker.
Något som jag inte förstår mig på här är varför jag inte blandat om i låtarna, ville jag så gärna ha tre låtar av samma artist på rad? Märkligt i så fall.

Nostalgivärde: ¤¤¤¤¤
Nutida lyssningsvärde: ¤¤¤¤¤

¤¤¤¤¤ - . . .
¤¤¤¤¤ - Ta bort den, ta bort den!
¤¤¤¤¤ - Eh, njaa...
¤¤¤¤¤ - Mjo
¤¤¤¤¤ - Yey, bra
¤¤¤¤¤ - Wow!

Svensk Pop

Gårdagskvällen ägnades åt att dra ner Linnea till Boulongen (hur stavas det egentligen?) för att se ett trevligt litet band som heter Svenk Pop. Har du inte hört dem förut så finns deras musik att hämta hem gratis här.

Publiken bestod mestadels av folk i våran ålder och något år neråt. Man tycker ju att den åldersgruppen borde vara lite pigga och glada, men de flesta satt mest ner på bänkarna framför scenen och klappade artigt. Lite tråkigt, men bandet verkade i alla fall köra på ändå, trots det dåliga gensvaret. Det är ju inga högklassiga djupa texter vi pratar om här, men inte desto mindre roande. Jag får inte så mycket medhåll från mina kompisar, kanske har jag sämre humor än dem, men jag sitter verkligen och flinar när jag hör texter till låtar som Tänk på mig, Jag ska ligga med hela världen och Jag slog ihjäl min älsklings nya älskling. Jag tycker det är skönt att slippa höra en enda av de vanliga klyschorna om olycklig kärlek, lycklig kärlek och om hur bra sångaren/sångerskan verkligen klarar sig bra utan sin före detta. Okej, det finns många låtar med kärleks-tema, men de är minst sagt annorlunda.

Låtar som drogs igenom:
17 år och kär
Någon låt om vättar jag aldrig hört förut
Jag ska ligga med hela världen
Prinsessan Madeleine
Jag slog ihjäl min älsklings nya älskling
Tänk på mig!
Undervattenslåt
Jag ska kastrera mig

Det var allt som allt en trevlig upplevelse, och det var roligt att se hur mycket bandet verkligen verkade improvisera där uppe på scenen. Att höra rena kopior av inspelningarna kan ju bli lite trist ibland.

Resten av kvällen ägnades åt att ta sig till Max tillsammans med Linnea. Det tar längre tid än man kan tro. Vi gick från spelningen upp emot vägen mellan SOS-kiosken och sjukhuset och tänkte att man ju borde komma åt samma håll som den vägen som går borta vid Borgis. Men icke! Vi kom på en liten omväg, men det gick bra ändå. Vi såg för första gången i våra liv en landningsplats för helikoptrar, otroligt spännande. Sen såg vi... inte så mycket mer, men jag såg i alla fall en väg jag tror jag kört på någon gång när jag var mindre om jag minns rätt. Sen kom det en massa hus som tydligen inte ville ha inbrott enligt skyltarna... men vem vill ha det?
Nåja, vi kom i alla fall ut vid Eken, och då kände vi igen oss igen. Tog oss till Max, åt mat och såg en fotograf som på sista april kom fram och frågade om han fick fota mig. Jag sa dock nej då, eftersom han kort sagt verkade lite... skum. Dessutom sa han inte vad han skulle ha bilden till, vilket inte kändes så professionellt.

Ja, det var en rapport över gårdagen. Nu har jag ont i halsen, är det du som har smittat mig?

En smaksak

Vill bara annonsera att jag varit duktig och tagit ett litet steg mot en förbättring i mitt liv. I går var jag till ungdomsmottagningen för att få ut ett nytt recept på p-piller (någon annan gång ska jag skriva om hur fånigt det är att sånna saker är så tabu). Jag gjorde då slag i saken och fick samtidigt en tid hos deras dietist.

Whei!

Jag har ju vetat hur länge som helst att jag absolut inte på något sätt är hälsosam vad det gäller mat. Så varför har jag inte försökt göra något åt det? Delvis är det ju ren lathet, jag överlever ju så varför hålla på och krångla? Men sen är det inte så lätt heller. Jag får inte direkt något stöd hemifrån, om man inte räknar med att de stirrar ut mig ibland när vi äter eller att de skäller på mig när jag tar hela portioner för att sedan bara upptäcka att jag inte kan få i mig allt. Sånna saker gör bara att jag känner mig pressad och tappar all lust till att äta. Annat är det när jag är med folk jag verkligen trivs med. Då provar jag faktiskt nya saker och äter mat varje dag, helt enkelt för att jag vet att ingen kommer bli arg över storleken på portionerna eller hur lång tid det tar för mig att äta.

Men så är det alltså. Ett steg i rätt riktning. Grattis mig!

Du skola icke...

... vara högtravande i fel sammanhang. Det blir bara så fel har jag konstaterat. Folk kan känna sig som ytterst ytliga bekanta, vilket inte är särskilt trevligt när så inte är fallet egentligen.

Att allt jämt ska vara så tjafsigt. Nu ska jag inte tänka mer på dåligheter och gå och ducsha istället. Men duschar är dåliga de med, för där har man en massa tid att tänka. Gnnh.

Stormiga drömmar

Inatt drömde jag en bra dröm. I min dröm var vi på någon camping, eller om det bara var det att vi hade en husvagn på en väldigt stor gård. Inte bara min familj, då hade det inte varit en bra dröm, utan en massa andra också.

Vi gick ned mot stranden, jag och X. Sen tappade vi bort varandra, och det började storma. Men det var ingen hemsk storm, utan bara en sådan som är vacker att se på från avstånd. Men trots att den här var alldeles tätt inpå mig så var jag inte rädd, jag var snarare lycklig.

Jag lyckades hitta X igen, och han tog mig i handen och ledde mig därifrån. Jag tror till och med jag fick en puss (på munnen, riktigt grovt). Vi tog oss hem till honom istället, och väl där så började han laga någon soppa med köttbitar och spagetti i som han tyckte jag bara måste smaka. Kräsen som jag är så ville jag inte riktigt, men jag gjorde det ändå för att vara trevlig. Jag gillade det först, men sen så kom det en hemsk eftersmak som jag bara ville få bort. Då dök min pappa upp och jag sa åt honom att han var tvungen att dricka vatten.

När han hade försvunnit så var det dock inte ett så stort problem längre. Jag var bara nöjd över att få vara med X. Sen var allt på väg att klaffa ochvi skulle kyssas och sånt. Då vaknade jag, bara sådär.

Kanske inte låter så där jätteroligt, men när jag vaknade var det med ett sånt där fånigt leende på läpparna.

Nu såhär i efterhand känns det mest bara deprimerande. Inget kommer någonsin gå så enkelt.

Kanske borde tyda min dröm? Here it goes.

Storm
To see a storm in your dream, signifies overwhelming struggle, shock, devastating loss and catastrophe in your personal affairs. The storm also represents unexpressed fears or emotions, such as anger, rage, turmoil, etc. On a more positive note, the storm signifies the rising of spirit within.
To dream that you take cover in a storm, foretells that whatever disturbance or problems is occurring in your life will quickly blow over. Consider also the phrase "weather the storm", which suggests your ability and strength to withstand whatever comes.

Sea
To see the sea in your dream, represents your unconscious and your transition between your unconscious and conscious. It also often represents your emotions. The dream may also be a pun on your understanding and perception of a situation. "I see" or perhaps there is something you need to "see" more clearly. Alternatively, the dream may indicate a need to reassure yourself or offer reassurance to someone.

Meat
To see cooked meat in you dream, denotes that you will see others obtain the object for which you have been striving for.
To dream that you are eating meat, signifies that you are getting to the heart of the matter

Macaroni (jag hittade inte spaghetti)
To dream that you are eating macaroni, denotes small losses. To see macaroni in large quantities, signifies that need for you to be frugal, economize, and save money.

Mustard (det var senap i maten, inte senapsfrön men whatever)
To dream that you are eating mustard seeds, denotes that you will bitterly regret some hasty action that you are now suffering for.

Hands
To dream that you are holding hands with someone, represents your connection with that person. Your dream may also reflect anxieties about losing touch with him/her or that you are drifting apart.

Kiss
To dream of a kiss, denotes love, affection, tranquility, harmony, and contentment.
If the dream ends just about you are about to kiss someone, indicates that you are unsure of how he or she really feels about you. You are looking for some sort of relationship with this person but you are not sure about how to go about achieving it.

Slutsats:

Jag har något jobbigt att vänta. Men det kommer inte skrämma mig och med hjälp av någon annan (X?) ska jag ta mig igenom det. Jag är också orolig över att tappa kontakten med X, och är osäker på hans känslor för mig och vet inteh hur jag ska kunna inleda ett förhållande med honom (som om jag inte visste det själv?).
Jag kommer plötsligt förstå något jag tidigare varit omedveten om. Jag har stormiga känslor. Jag kommer se saker klarare och kommer bli försäkrad om att allt kommer att gå bra. Dessvärre kommer någon annan få det jag kämpat för, men jag kommer ha förståelse för situationen. Problemets kärna är dock det att jag inte har några pengar.

Jag kommer ångra hastiga beslut som jag nu får lida för. Är inte det vad jag redan gjort de senaste sju månaderna? Kommer det mer av den varan?

För någon natt sen drömde jag också att jag åt en grön frukt:

Fruit
To see green fruit in your dream, denotes your hastiness and disappointed efforts. You need to work harder and longer in order to achieve your goals.

Ja, besviken kan man ju säga att jag är. Det hjälper ju inte hur hårt man än jobbar.

Ja, det var min närmaste framtid enligt Dreammoods. Nu ska vi en gång för alla se om det kommer stämma. Kanske det inte var en så bra dröm ändå?

iPod

Jag är i valet och kvalet. Min 18-årsdag närmar sig med stormsteg, och då uppkommer såklart den eviga frågan om vad man ska önska sig. Här är mina alternativ:



1. Önska mig en iPod Nano
Min mp3-spelare dog för ett tag sen, och jag klarar mig verkligen inte utan musik på bussen och när jag är ute och går ensam.

2. Önska mig en iPod Video
Samtidigt så har jag en tendens att fara land och rike runt när den andan faller på. Och eftersom mit datorbatteri är så dåligt vore det trevligt att ha något att se film på.

3. Önska mig flyttahemifrån-saker
Jag vill verkligen hemifrån så fort som det bara är möjligt, och det känns ju ändå viktigare att ha allt man behöver då än att ha en iPod nu.

4. Önska mig flyttahemifrån-saker + någon sorts iPod
Fast då är ju riken att de köper en iPod och därefter tycker jag gjort slut på min ranson presenter, de är ju ändå rätt dyra.

5. Önska mig flyttahemifrån-saker och köpa en iPod för min lön
Lönen på 5600 borde inkomma snart, närmare bestämt den 27:e augusti. Men köper jag då en iPod video blir det inte alltför mycket pengar kvar, eftersom jag även är skyldig pappa 420kr för irl-kostnaden han fixade åt mig.

Kruxet är att när jag sa till min pappa att jag tänkte köpa en iPod för lönen så sa han "Men är du säker på att du inte ska önska dig en istället?", vilket får mig att tro att de redan planerat att köpa en, om de inte redan gjort det. Och får jag en iPod av dem kan jag ju fortfarande få flyttahemifrån-tjosan från mamma och farmor och farfar.

Kanske ska köra på alternativ 4 ändå?

Ungdomsenkät

Nu kan man ju tänka sig att jag skulle börja skriva lite intressanta och tänkvärda inlägg, efter allt jobb jag lade ner på att skriva ner en fin blogg om det svenska språket.

Men icke!

Här kommer istället en fin logg som visar exakt hur man gör SH-medlemmar (och särskilt Ylva) upprörd. Följande diskussion utspelade sig när jag höll på att fylla i en ungdomsenkät jag blivit utvald att medverka i:

[21:11:49] Arienne> oj, vad svårt
[21:11:55] Arienne> jag är med i någon undersökning
[21:12:05] Zamora> vad för någon?
[21:12:06] Arienne> och ska skriva hur många minuter om dagen jag sitter vid datorn :look
[21:12:22] Zamora> ojdå
[21:12:23] Arienne> någon ungdomsundersökning
[21:12:37] Zamora> vad finns det för alternativ?
[21:12:45] Zamora> och varför frågar de i minuter? O.o
[21:12:51] Arienne> inga, man ska skriva själv ó.Ò
[21:12:55] Arienne> haha, ja det är en bra fråga
[21:13:12] Zamora> aha
[21:13:35] Iruwa-chan> Arienne: minuter?
[21:13:36] Zamora> jag tänkte att de kanske hade
färdiga förslag, som 15, 30, 60 eller så
[21:13:38] Arienne> 2540h på irc sen för ungefär ett år
sedan...
[21:13:41] Arienne> Iruwa-chan: Japps
[21:13:46] Iruwa-chan> men
[21:13:48] Arienne> Zamora: Ne :/
[21:13:49] Iruwa-chan> minuter?!
[21:14:12] Iruwa-chan> jag förstår inte vad Arienne
säger
[21:14:16] Zamora> ^^
[21:14:42] Arienne> 2540/267 = ca 7h/dag
[21:14:49] Arienne> fast ibland är den ju igång på
natten...
[21:14:54] Arienne> Iruwa-chan: Hihi ^^
[21:15:01] Elyene> hmm jobbigt skulle jag aldrig orka
räkna ut
[21:15:20] Arienne> vi säger sex timmar
[21:15:26] Iruwa-chan> minuter? OO
[21:15:48] Arienne> *klappa på Iruwa-chan*
[21:15:52] Zamora> det kunde ha varit värre, de kunde
ha frågat efter minuter/vecka
[21:15:56] Arienne> 360min alltså
[21:15:59] Arienne> Zamora: Haha ^^
[21:16:14] Iruwa-chan> men alltså
[21:16:14] Arienne> eller vänta
[21:16:15] Arienne> neeej
[21:16:16] Iruwa-chan> vafan
[21:16:18] Arienne> det blir värre
[21:16:21] Zamora> jaså?
[21:17:08] Elyene> ajdå
[21:17:48] Arienne> de skiljer på att: chatta/hänga på
communities, surfa på nätet, spela tv/dataspel, läsa
morgontidningar på nätet, titta på film/video på datorn,
läsa kvällstidningar på nätet
[21:18:01] Arienne> hur ska jag veta det? >.< [21:18:25] Elyene> hmm svårt
[21:18:28] Iruwa-chan> Arienne: vart går rollspela in
då?
[21:18:41] Arienne> Iruwa-chan: Väldigt bra fråga
[21:18:43] Iruwa-chan> jag förstår inte
[21:18:46] Elyene> mmhm
[21:18:56] Zamora> finns det inget "övrigt"?
[21:18:59] Iruwa-chan> ... minuter *fnysa*
[21:19:00] Elyene> du får skapa en ny ruta där du
skriver rollspel
[21:19:44] Iruwa-chan> inte övrigt, då tror de hon
sitter på porrsidor
[21:19:45] Iruwa-chan> :look
[21:20:06] Zamora> det borde finnas en rollspelsruta
också
[21:20:34] Zamora> är inte det vanligare än att läsa
morgontidningar?
[21:20:36] Zamora> bland ungdomar?
[21:20:41] Iruwa-chan> *muttrar för sig själv* minuter?
[21:20:46] Zamora> haha
[21:20:56] Zamora> snacka om att hänga upp sig ;)
[21:21:03] Iruwa-chan> men alltså man kan inte mäta det
i minuter
[21:21:07] Iruwa-chan> det GÅR inte
[21:21:12] Zamora> nej, det gör det inte
[21:21:34] Iruwa-chan> Arienne: jag tycker du ringer
och klagar!
[21:21:39] Iruwa-chan> minuter, jo pyttsan
[21:22:16] Arienne> Iruwa-chan: Ja, absolut!
[21:22:19] Taura-Tierno> minuter o.O
[21:22:22] Iruwa-chan> ja!
[21:22:24] Iruwa-chan> minuter!
[21:22:26] Iruwa-chan> duuuh
[21:22:28] Iruwa-chan> vafan
[21:22:29] Taura-Tierno> det ger ju missvisande
resultat, för det låter mycket mer än det är, också
[21:23:11] Taura-Tierno> jag sitter minst 300 minuter framför datorn varje dag. Allra minst
[21:23:22] Taura-Tierno> jag skulle inte våga svara i
snitt O.o
[21:23:22] Iruwa-chan> men det går ändå inte!
[21:23:24] Iruwa-chan> minuter
[21:23:26] Iruwa-chan> vafan
[21:23:40] Iruwa-chan> det är en komplott
[21:23:46] Taura-Tierno> Fast idag har jag visserligen
suttit vid datorn sen nio, mer eller mindre
[21:24:10] Iruwa-chan> mi...nuuu..teer
[21:24:11] Iruwa-chan> nej

[21:24:40] Iruwa-chan> jag är upprörd!

[21:25:42] Iruwa-chan> aaah! minuter!" jag blir galen

Diskussionen fortsatte även senare, men det hade blivit en så lång logg om allt skulle med. Men kort sagt: Fråga inte rollspelare om hur många minuter de spenderar vid datorn varje dag. Du kommer få en fiende extra.

En annan fråga i enkäten jag gjorde var hur många minuter jag ägnade om dagen till att lyssna på musik. Ytterligare en korkad fråga. Hur många som helst?
Lättast var frågan om hur många minuter om dagen jag tittade på film i mobilen.
Svar: 0

Ljuspunkt

Fick just höra en sak som fick mig att le lite under kvällen också:
Linnea och hennes mamma är och tittar på krukor. Linneas mamma spanar in en speciell sådan, går fram till den och säger förvånat: "Men den är ju av plast..."

Ni kanske inte förstår varför jag ler åt det. Men ni som har sett Sagan om de bannlysta förstår säkert min koppling. Man måste älska den kommentaren.

Linnea har förresten en blogg nu, kika gärna in på den: Bunny the Frank.

Dessutom så påminde Linnea mig om att påpeka att alla borde ta sig en extra titt i nästa upplaga av nöjesmix om man bor här i gävle-sandviken med omnejd. Då kommer man nämligen hitta Madde, Alex och Linnea på vimmelbilderna från Cityfesten, sägandes något fint om att det är trevligt att träffa folk och om att det är roligt att det finns något att göra för en gångs skull.

Mitt och Linneas första spel i SH är igång. Det ser väldigt lovande ut, hennes karaktär verkar riktigt skoj. På ett tragiskt sätt.

Nu ska jag sova. Känns som om det behövs.

Spelhelvete

Det här spelet förstörde min kväll. Jag vet, ni kommer tycka det är jättesimpelt och klara det på 2-10:e försöket. Jag startade det i tron om att det skulle vara över på ett kick, men blev sittande i evigheter med det där jävla spelet. Minst hundra ggr måste jag ha spelat, och jag bli inte förvånad om det är ännu fler ggr. Till slut blev jag så jävla frustrerad att jag började gråta. Jo, så extremt patetiskt är jag. Jag gråter för att jag inte klarar små minispel efter att ha spelat de femtiotalet gånger. Men varje gång jag såg killens huvud dunka in i isväggarna så kändes det som om någon smällde mitt huvud i väggen. Någon läskig del av mig kanske bara ville se honom smashas in där, vad vet jag. Men jag kände verkligen att kan jag inte klara det där duger jag fan inte till mycket. Oduglig var ordet. Och nu är jag trött men vill inte sova. Det enda jag vill göra är att ordna upp allt. Men det kommer ju aldrig gå. Igår var jag faktiskt lite glad, men nu försvann det bra humöret igen. Kan det ha något att göra med hemkommande föräldrar? Eller snarare hemkommande förälders sambo? Ja tänka sig, det kan det nog. Han har under kvällen hittat fyra saker att skälla på mig om, inte dåligt för att vara en dag när han verkar vara på ovanligt bra humör.

Nej, ett jävla år till. Sen tänker jag försvinna ögonaböj. Ska se till att min släkt ger mig bara flytta-hemifrån-saker när jag fyller. Sen flyger jag iväg.

Hejdå.

Ang. Anne Gjelstrups debattartikel 'Journalister förslappar vår svenska'

Läs Gjelstrups artikel här.

När jag läste det här blev jag otroligt irriterad av olika anledningar. För det första så måste jag förtydliga att hon har en liten liten poäng där någonstans, jag tycker inte heller om att se det svenska språket bli brutalt slaktat som det många gånger blir nu för tiden. Men jag ser för den delen ingen anledning till att språket inte skulle kunna utvecklas, varför skulle det vara bättre att stå och stampa? Och sen har hon mage att skylla över allt på ungdommarna, eftersom det måste ha varit den lättaste utvägen.

"Den slappa, felaktiga svenskan förekommer överallt – i radio, tv, tidningar ochböcker, helt enkelt för att det är så få som har lärt sig svenska grundligt."

Men vänta här nu... vad är det det heter när man pratar... åhh, just det! Talspråk. Glejrup skriver i och för sig "En sak är hur folk talar – en helt annan sak är hur man skriver. ", men hon går sedan emot sig själv genom att säga att 'vatt', 'tatt' och 'dratt' är felaktigt. Ord som helt klart är tal- och inte skriftspråk! Jag tycker det finns en väsentlig skillnad här. Medan jag är kapabel att skriva helt grammatiskt och språkligt korrekt så kanske inte det betyder att jag tänker gå omkring och artikulera och uttala allt helt rätt. Visst, det är inte så snyggt att säga 'Ahh, asså fatta igår när jag skulle ti han så sa han ba att jag typ inte kunde det för att han typ skulle träna eller va fan det nu var typ...', men man måste ju ändå kunna använda vissa dialektala uttryck, slang och förkortningar av ord utan att det gör det till förfärlig svenska.

"Det var så småbarn talade förr i tiden, innan de hade lärt sig tala rent. Nu har det blivit standard."

Jag tror faktiskt att vi kan ha mycket att lära av småbarnen. De är inte rädda för att hitta på egna ord, böjningar och uttryck, eftersom ingen pedagogisk språktant ännu kommit och tryckt in i deras huvud exakt hur de ska tala för att det inte ska vara fel.

"Vid en jämförelse med engelskan inser man hur löjligt många svenskartalar. Engelsmännen säger till exempel: I will call him = Jag ska ringa honom.Åtminstone 9 av 10 svenskar säger i stället: Jag ska ringa han. Ett liknande feluppstår när okunniga journalister vill undvika att skriva ”dom” eftersom det ärtalspråk. Då blir det exempelvis: Jag har träffat de. På engelska säger man: Ihave met them = Jag har träffat dem, som är det korrekta."

Gjelrup verkar ju tycka om att dra paraleller till engelskan, så här kommer en sådan. Engelskmännen har valt att låta det vara helt korrekt att skriva och säga you're istället för you are och she's istället för she is. Och det här även i skriftspråk! I så fall borde ju även de här vara ett förfärligt brott mot den annars så perfekta engelskan, när man nu i Sverige inte ens i vanligt talspråk får säga tatt enligt Gjelstrup. Ett 'ord' som är väldigt utbrett över stora delar av landet och som jag är väldigt tveksam till att någon inte skulle förstå.

"Generellt sett kan man säga: ju yngre journalister – desto sämre svenska. Varjedag ser man i pressen hur illa det är ställt. Man kan inte stava, man kan integrammatik och man använder ord felaktigt, eftersom man helt enkelt inte förstårvad ordet betyder."

Det här har jag på många sätt väldigt svårt att tänka mig. Som gymnasieelev vet jag att det finns många ungdommar som både kan och vill skriva korrekt och enligt alla slags grammatiska regler. Felet borde ju då ligga hos cheferna som anställer inkompetent personal. Eller hos de väldigt inbitna språkfanatikerna som absolut inte kan acceptera minsta förändring i språket.

"För ett tag sedan var det en i Sverige bosatt polack som föreslog att manhelt slopade svenskan och gick över till engelska. Om detta skulle ske, får man väl förutsätta att det blir amerikansk engelska. Dettaskulle i sin tur innebära att språket huvudsakligen skulle bestå av: Fuck, fuckyou, motherfucker, fuck, son of a bitch, fuck, osv, osv. Det skulle nog fungerai Sverige, där tv-kanalerna tillåter allt."

Artikeln avslutas alltså med hånande kommentarer om det amerikanska språket, och ytterligare en, om än inte lika tydlig, gliring mot oss ungdomar. För jag antar att det är vi som inte kan säga annat än: " Fuck, fuck you, motherfucker, fuck, son of a bitch, fuck, osv, osv.". Det här känns knappt värt att kommenterar. Hon visar bara än mer vilken språkkonservatist hon är. Amerikanskan är en utveckling av det engelska språket, och jag ser ingen anledning till att det skulle vara ett sämre språk för det. Jag tycker det är roligt med nya uttryck, ord och att man i allmänhet kan gå framåt och inte bara stå och stampa. Men stampa verkar vara något som passar Anne Gjelrup, så då kan hon ju fortsätta med det tills alla andra tröttnat på ljuden från hennes skor mot marken.

Sammanfattningsvis tycker jag bara det är fånigt att säga att det är skolans fel att vi är så 'felaktiga' som vi är. I alla fall på sättet som lärarna lär ut på. Problemet kan nog istället dekvis handla om att många inte får den hjälp de behöver eftersom resurserna inte räcker till, delvis om att språket förändras och att det som var fel för tio år sedan kanske inte är det idag.

För övrigt vill jag tipsa om Fredrik Lindströms böcker, som jag tycker innehåller väldigt intressanta och tänkvärda texter om vårt språk.

Cityfesten

Finns det särskilt mycket att säga? Det var samma sak som det varit i alla år och dar, bara det att jag bara åkte en karusell i år. Lyckades övertala Madde om en tur i Batman, en stor snurrande pendelsak som man åkte en massa uppochner i. Madde började skrika så fort den började röra på sig, och fortsatte så länge att jag trodde jag skulle få tinnitus. Men efter några varv byttes skriket ut mot ett behagligare skratt. Hon erkände sen att det inte var så farligt, och dessutom väldigt roligt. Har jag inte sagt att jag alltid har rätt?

Jag har ett cityfestproblem. Jag kan seriöst inte hälsa på folk som jag möter. Varje gång går jag igenom ungefär den här proceduren:

1. Får syn på person jag känner igen.
2. Får ögonkontakt.
3. Säger något vältaligt i stil med 'Öh.. hej.'
4. Saktar ner samtidigt som jag funderar på om jag ska stanna. Personen kanske har bråttom någonstans, eller mycket hellre fortsätter gå med sina kompisar än att stanna till och prata med mig. Han/hon kanske inte vill stanna upp hela sitt sällskap eller kanske blir besvärad av att prata med mig.
5. Konstaterar att jag nu gått så långt medan jag saktat ner och tänkt att det är för sent att stanna, eftersom att det känns dumt att nu vända och gå tillbaka hela vägen.
6. Fortsätter gå, ökar takten igen och känner mig som ett fån.

Hur många ggr hände det här under de senaste dagarna? För många. Det började med Agnes och sen gjorde jag om samma misstag flera gånger, hur dum får man vara? Och det har varit en massa trevliga människor som jag gärna hade pratat med också, men jag är alldeles för upptagen med att noja mig och oroa mig över vad jag ska säga egentligen.

Håhåjaja, nästa år ska jag bättra mig.

Så vad ägnades gårdagskvällen åt? Från början var det det vanliga. Jag, Linnea och Madde sprang omkring lite, köpte lite ätbara och drickbara saker och tittade på samma krafs som tidigare dagar. Sen slog vi oss ner i Kvarnparken och ringde Anders som dock sa att han inte orkade ta sig ner. Men tjugo minuter senare ringde han upp oss och hade ändrat sig. Hah! Jag visste väl att ingen skulle tacka nej till att umgås med oss.
Sen var det bara till att sätta sig och vänta på Anders buss. Vi satte oss på en bänk i Boulongen och trallade på gamla signaturmelodier till barnprogram och kikade lite över ån på det pågående discot i konserthuset medan Linnea smidde planer om att gå dit och skämma ut sin syster. De planerna lades dock på is eftersom att discot var drogfritt och jag var den enda som skulle kunnat ta mig in.
När Anders kom in i bilden gick vi och satte oss på Buddys, vilket dock inte gick så bra som vi planerat. Linnea satt och drack ur en flaska med ett suspekt innehåll, vilken hon snabbt blivit ifråntagen efter denna diskution:

Man: Får jag se på flaskan!
Linnea: Ehh, visst...
Man (luktar på flaskan): Vad är i den här?
Linnea: Läsk...
Man: Säg sanningen!
Linnea: ...och alkohol.
Man: Jag tar den.
Linnea: Visst.

Mannens aningen aggresiva röst var allt som krävdes för att få ur sanningen. Som tur är fick vi vara kvar, men det dröjde inte länge innan en annan anställd kom fram och krävde att få se Anders leg, eftersom han drack en öl han hade köpt. Anders börjar ta fram det medan den anställde istället ger sig på Madde, eftersom han tydligen sett henne dricka av hans öl. Madde hade inte ens ett leg med sig överhuvudtaget, så han förklarar snabbt att Anders inte får handla mer eftersom han 'langar vidare' sina inköp. I samma veva kommer de och öppnar min läsk som jag köpt på stället men ja, eftersom det var vanlig läsk hade de inget att anmärka på.
Jag blev lite irriterad över de här männens uppträdande. Visst förstår jag att de inte vill servera alkohol till minderåriga, ryker deras tillstånd så lär de ju förlora en massa inkomster. Men samtidigt ger det dem ingen rätt att vara otrevliga innan de vet att någon gjort något fel. Han lät inte ens lite artig när han först kom och kollade Linneas 'läsk'. Vad hade hänt om det inte varit något annat i? Jag tvivlar på att han hade bett om ursäkt för sitt uppträdande. Jag kände mig inte särskilt välkommen där när de kommer och tar min mugg med läsk utan att fråga, luktar i den, och ställer tillbaka den utan ett ord. Jag känner mig nästan förolämpad när de direkt antar att jag gjort något fel, bara för att jag råkar vara i den här åldern. Och när jag inte drack något annat än läsk kunde de väl ändå ha sagt något i stil med 'ursäkta, men vi måste kolla alla' eller något annat lite trevligt? Det skulle ju uppskattas i alla fall.

Vi gick i alla fall och satte oss på Roma där personalen var betydligt trevligare. En kille kom fram, pekade på min läsk som jag fortfarande hade och sa: "Är det cola?" Jag svarade helt enkelt att: "Nej, det är fanta," varipå han efter att ha sett mig skaka på huvudet åt frågan om det var alkohol i nickar nöjt och går. Wow, jag måste ha sett extremt ärlig ut. Cred till mig för det. Sen var det ju sanningen också, så särskilt konstigt är det väl kanske inte.
Anders ringde i alla fall dit Micke för att få höra skvaller om hans nya flickvän. Sen visade det sig att de varit tillsammans i över en månad, och att han bara inte sagt något. How rude!

Ja, resten av kvällen flöt vi mest runt och gjorde ingenting. Madde åkte hem, Linnea åkte hem, Micke gick hem och till slut gick bussarna Anders och jag tog. En trevlig kväll allt som allt. Och en långdragen historia för dem som inte var med, men ni behöver ju inte läsa så är det tråkigt ä det eran egen förlust ^_^

Föresten lyckas jag många gånger hamna fel på tangentbordet och skriva 'fry' istället för 'det'. Det får mig varje gång att osökt tänka på Windwaker och firrelifisken där.

Nattetid

Efter träffen med en massa folk som ständigt var på en och kramades och tyckte om en konstaterade jag just att det är väldigt jobbigt att komma hem. Helt plötsligt minns jag alla jobbiga saker som inte alls kändes så farliga under SHiRL, saker jag glömt att jag behöver oroa mig för. Så sitter man där igen med röda ögon, och allt är tillbaka till det normala.

Föräldrarna är borta i alla fall. Skönt att slippa den ständiga bevakningen och slippa vara rädd för att glömma ta upp väskan från hallen eller att missa att stänga av routern innan man går och lägger sig. Också väldigt skönt att kunna sitta i köket, jag är inte där så mycket annars. Det är faktiskt rätt trevligt ändå, ljust och fräscht och så.

Cityfesten imorgon. Kan inte säga att jag är otroligt exalterad. Efter att ha varit där år efter år efter år så är det inte så otroligt roande. Men visst är det trevligt att träffa en massa folk och så, för man brukar ju känna igen rätt många. Inte så konstigt, men ja.

Skolan börjar nästa torsdag. Det gick fort det här lovet, och ändå känns det inte som om jag fått så mycket gjort. Fan, det här skulle ju bli ett jättebra lov. Mitt sista riktiga innan gymnasiet är över. Inte mycket att göra åt det nu, nu är det slut. Över. Borta. Inte utan att jag känner mig lite deppig. Men det ska ju bli roligt att se alla i skolan igen, och se vad våran nya teaterlärare är fören typ. Hoppas verkligen hon är lika bra som Susanne, även om hon är svårslagen.

Jag måste till Gbg snart. Alla verkar åka dit helt plötsligt, utom jag som bara planerat det i evigheter. Men alla mina resor blir inställda, är ödet mot mig? Äh, lika bra jag lägger mig. Ingenting uppiggande kommer nog hända i natt.

SH <3

Natten fick mig att förstå varför jag älskar SH så otroligt mycket. Hur mycket folk kommer kalla det 'det-där-rollspelet-du-håller-på-med' eller 'harry-potter-grejen' spelar ingen roll, de vet inte hur totalt fantastiska alla människor är där. Ni är så otroligt underbara allihopa, otroligt mycket gos på er!

SHIRL

Åh, det var så bra! Så otroligt mysigt, roligt, trevligt och en massa andra adjektiv jag inte orkar skriva upp. Det lektes djungeltelegraf och maffia, det lärdes ut kvastflygning, det hölls lektioner i trolldryckslära och allt möjligt annat, det sovs i omklädningsrum, det sovs inte alls, det fixades köttfärsglass och risglass och det badades och spelades minigolf och kidnappades ankor... nämnde jag att vi hade otroligt kul?

Orkar inte gå igenom allt nu dock, får se hur det blir imorgon. Men nu saknar jag alla som en tok och längtar tills nästa träff. Hoppas den kommer så snart som möjligt ^_^

Det lider mot natten

Några timmar är det i och för sig kvar. Jag undrar vad jag ska göra med den här kvällen egentligen. Känns som alla kvällar och nätter bara flyter på, utan att man gör något av värde. Igår hade jag i och för sig i alla fall Sandra och Linnea här att fåna mig med. Och några andra töser lite tidigare på dagen. Men alla andra 'vanliga' kvällar, när man bara sitter och gör absolut ingenting... klickar sig mellan msn och irc, ser någon film, äter något, drönar i allmänhet... Visst, skönt att vara lite sådär lagom slapp på lovet. Men jag skulle gärna känna att jag har haft lite roligt alltså. Jag borde släpa hit någon som kan sällskapa med mig. Om någon nu vågar ta sig ut till ligisternas stadsdel nu när det börjar mörkna. Nåja, det får väl visa sig.